Den traditionella libertarianska ståndpunkten om arvsrätt är att den inte finns; ingen individ har rätt till någon annans egendom bara för att man är besläktad eller gift med personen. Istället är det testamentet som vanligtvis är grunden för ett frihetligt perspektiv på vad man kan få göra med en död persons ägodelar. Jag har kommit på ett argument för varför en sorts testamente även bör gälla när inget sådant är skrivet, och det resonemanget har även en intressant konsekvenser i andra frågor.
Min tanke här är följande:
Det är rimligt att när en människa dör, så bör den personens ägodelar användas för att föra vidare eller uppnå den livsgärning eller mål som individen strävade efter.
Jag fick den här tanken i en debatt om abort, som är lite för krånglig att ta upp här, så jag diskuterar bara det här påståendet. Varför är det rimligt? Jo, för att testamenten är rimliga. Dessa är i sin tur rimliga för att frihet är rimligt, och fria personer får lov att göra vad de vill med sin egendom när de dör. Det är en viss skillnad i att man ger bort saker efter att man dött, men det är rent praktiskt ingen större skillnad mellan (1) att skapa en stiftelse som förvaltar alla ens pengar och ägodelar medan man lever och har order att ge bort pengarna på ett speciellt sätt när en viss person (en själv) dör, och (2) att skapa en stiftelse som får alla ens pengar och ägodelar efter att man dött och delar ut dessa enligt ett speciellt mönster. Rent praktiskt finns det inga problem med att ha det ena eller andra i ett libertarianskt samhälle, så även om det finns överstigande filosofiska problem går dessa att komma över rent praktiskt.
Så, fria individer har rätt att disponera sin egendom efter sitt behag efter att de dör. Default-läget för dödsbon är att de skall hanteras efter ett testamentes önskemål. Men, säg att det inte finns ett testamente? Det är här det borde vara lämpligt att hantera ägodelarna efter vad man tror skulle varit den dödes önskemål, om denne haft tid att uttrycka den. Rent kulturellt skulle idén även varit normen - ett testamente är just att föra vidare en persons önskemål efter döden. Det är vad folk skulle ha förväntat sig är vad man borde göra. Det leder till att man får göra en kvalificerad gissning om den dödes önskemål och försöka föra dessa vidare.
Men, vad händer ifall man inte kan komma med någon specifik gissning alls om vad den döde hade önskat att man gjorde med dennes ägor? Vem får pengarna då? Jo, rimligtvis borde pengarna gå till de som personen troligtvis värderat högst av alla. Vilket man av evolutionärpsykologiska, intuitiva och kulturella anledningar har goda skäl att tro är just de i ens familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar