Det här inlägget för fram en väldigt enkel poäng. Nämligen att det, i ekonomiska termer, finns en alternativkostnad till att ha en så bra världsbild som möjligt. Jag tänker mig att den här principen, eller någon väldigt snarlik, kan användas i politiska och moraliska frågor.
Kunskapsfilosofi verkar vara ett ämne som, i stort, är klarlagt. För att verkligen kunna sägas vara kunskap måste en teori, som beskriver (och då förklarar) verkligheten (samt ger en beskrivning av hur den fungerar i framtiden), vara internt konsistent, vara byggd på vad man kan erfara och inte gå emot något man kan erfara. Det finns vissa ytterligare krav man kan ställa, men det är nog grunden.
Men, även om man besitter en fulländad teori om hur man skall ta reda på om saker stämmer eller inte, kommer man att använda den teorin?
Självklart kommer man att använda den när det är lämpligt att göra så; om man bygger en bro kommer man inte förlita sig på alkemi eller astronomi för att ta reda på om den håller eller inte. Här är det, för de flesta, självklart att arbetet är av så stor vikt att man inte kan lurar sig själv om att man tror att bron kommer hålla, när vetenskapen säger att den inte gör det.
Men, säg att det handlar om något av mindre vikt. Säg att det handlar om man försöker dra sig till minnes vilka det var som vann VM-guldet i fotboll 1994 (på ett ställe där man inte har tillgång till internet). Säg att man ärligt tror att Brasilien vann, men man är inte helt säker; det kanske var Frankrike. Skall man lägga ned speciellt mycket tid på att försöka komma ihåg fler detaljer, diskutera frågan djupare med andra, försök komma på andra fakta som kanske kan göra det mer eller mindre troligt att det brasilianska laget vann eller inte? Säg att det skulle ta en timme att, tillsammans med andra (återigen, utan tillgång till internet, vars hjälp bara är fusk i den här frågan) ta reda på svaret. Borde man ta den tiden för att ta reda på svaret? För, inte kan man tillåta sig själva att gå runt och tro på något som inte stämmer?
Nej, man borde inte ta den tiden. Och, jo, man kan visst tro på något som är falskt. Alltså, även med tillgång till den rätta tekniken för att ta reda på sanningen, behöver man inte faktiskt använda den tekniken för att ta reda på om en viss fakta stämmer eller inte. Om man inte bygger en bro behöver man inte heller lägga ned så mycket tid för att undersöka om den är hållbar eller inte. Vi människor lever i en värld med begränsade resurser, och därför är det nog inte önskvärt för en själv att sätta ett absolut värde på sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar