Det finns de som säger att det inte finns några bevis eller belägg för att ett anarkokapitalistiskt samhälle skulle fungera. Har de rätt? För att sammanfatta inlägget nedan: de har rätt i meningen att det inte finns bevis som är 100%-99% säkra, men ifall vi pratar om mellan 90% och 99% säkerhet finns det sådana bevis.
Innan jag går in djupare på den frågan, låt mig bara först definiera vad ett anarkokapitalistiskt samhälle är för något:
Ett ak-samhälle är (1) en polycentrisk ordning där (2) libertariansk lag upprätthålls genom ett flertal olika aktörer som var för sig inte har möjlighet att tvinga någon enskild person till att följa ett lagbeslut. Varje aktör som vill döma någon annan för ett brott kan inte göra det annat utan att ha nästan alla andras stöd för att göra detta. I detta samhälle (3) köper man polisers och detektivers tjänster och när man vill bevisa för andra att någon har begått ett brott så byter man till sig frivilligt andras tjänster för att bevisa detta. Systemet för hur individerna köper och säljer rättstjänster och ingår avtal för att upprätthålla eller inte störa andras rättsprocesser kallar jag och Niclas för marknadslag. Alltså, ett anarkokapitalistiskt samhälle består av tre delar:
1) Polycentrism
2) Libertariansk rätt
3) Marknadslag
Vad räknas då som bevis för att ett sådant samhälle skulle fungera? Abstrakt måste man ha tillräckligt bevis för att en viss modell av verkligheten som säger att det skulle fungera stämmer; dess utsagor får inte vara i konflikt med vad man annars kan observera av verkligheten. Eftersom det här rör ett område där modellen måste ta hänsyn till otroligt mycket fakta måste modellen vara så omfattande att den kan kallas för en generell teori om mänskligt agerande.
Men, om jag skall vara lite mer konkret, vad är det som folk vanligtvis förväntar sig som bevis på att ak fungerar? Jo, ett nutida fungerande ak-samhälle, eller en tillräckligt bra beskrivning om ett sådant historiskt exempel. Finns det något sådant samhälle eller en beskrivning av ett sådant dåtida samhälle? Nej, tyvärr inte.
Det finns två historiska fall på samhällen som varit nära, men inte helt och hållet.
Medeltida Island var ett polycentriskt system bestående av minst 36 maktnoder, av domare/krigare som kallades för godar; folket köpte domstols- och polistjänster från entreprenörer; och lagen respekterade privat äganderätt samt byten. Men, även om deras rättssystem delar många aspekter med marknadslag skiljde det sig markant genom att det fanns bara 36 erkända positioner för att få döma andra; systemet var en sorts kartell, alla domare/krigare (det var en vanlig kombination men inte ovanligt att man bara var en domare) respekterade bara andra godars rätt att skipa rättvisa. Dock kunde man ta över en annan gode-position genom att köpa den, och man kunde dela den med någon annan. Och när det gäller libertariansk lag, så nådde den inte upp till måttet. Det fanns ju slaveri där, men det försvann någon gång på 1000-talet, vill jag minnas.
Den amerikanska (inte så vilda) västern var ett lapptäcke av olika, spontant uppkomna rättssystem där den amerikanska staten ännu inte hade fått något fäste än. Vid vissa ställen hade den makt, men där hade den inte odelad kontroll, såvitt jag kan se. Det är ett fantastiskt "experiment" som visar hur naturligt det är för fria individer att ordna sig i och hitta på system för att lösa frågor om rättvisa. I recensionen av Bruce Bensons bok skrev jag att de olika föreningar som folk ingick i för att få rättvisa hade dessa karaktärsdrag:
- Det var föreningar av frivilligt ingångna medlemmar;
- Deras lagar skrevs först ned i kontrakt mellan parterna;
- Nya lagar uppstod genom att folk slöt sig till ett konsensus;
- Alla hade rätt att gå ur föreningen;
- Föreningarna uppstod spontant;
- De som inte följde föreningens regler blev utstötta och fick beskydda sig på egen hand.
Jag vet dock inte hur väl de här föreningarna klarade sig med att lösa konflikter mellan två personer som tillhör olika föreningar, eller om det ens förekom! Den beskrivning jag tagit del av visar hur det fanns en massa föreningar som var frivilliga och upprätthöll rätt libertariansk lag, men det är tyst om dessa organisationer löste sådana fall. Så frivillig organisering, ingen beskattning, ganska libertarianskt, men osäkert vad gäller systemens möjlighet att hantera polycentriska frågor.
Det här är bara de två exempel som jag är mest bekant med, men det finns några andra exempel på hela samhällen där det inte fanns något våldsmonopol men lag upprätthölls ändå, dock inte libertariansk. Som de anglo-saxiska eller somaliska lagsystemen.
Så, eftersom det inte finns några bevis på fullt fungerande anarkokapitalistiska samhällen, innebär det att det inte finns några bevis alls för att sådana samhällen skulle kunna fungera? Det beror på hur hög säkerhetsgrad man tänker sig att bevis innebär. Om bevis används exklusivt för de saker som man kan tro med extremt hög säkerhet, då finns det nog inga bevis för det.
Alltså, om man lever i, eller besöker, ett anarkokapitalistiskt samhälle då får man ju så bra bevis som man kan få (som människa) på att systemet fungerar, d.v.s. att man blir 100% säker på att det fungerar. Men, utan att ha gjort sådana besök, eller läst om andra som gjort det, då kan man inte bli 100% säker på att det stämmer (kanske att man bara blir 99,99% säker på att det fungerar om man läser historiska data om det, då berättelsen ju kan vara påhittad - bayesianer kan för övrigt visst aldrig bli 100% övertygade om det).
Men om vi istället för bevis pratar om belägg så är det helt klart att det finns ett stort antal belägg som gör det för troligt att anarkokapitalism fungerar. För egen del använder jag ordet bevis för att beteckna påståenden som inte nödvändigtvis gör mig 100-99% säker på något, utan även det som gör mig 100-90% säker på något. Samma säkerhetsnivå - 10% chans att man kan ha fel - används också inom ekonomi, så enligt den bemärkelsen skulle jag hävda att det finns bevis för att anarkokapitalism fungerar.
Men, det viktiga är inte ordet bevis, utan konceptet som det står för. Ponera att folket i en stad eller land läser David Friedmans, Murray Rothbards och makarna Tannehills böcker om anarkokapitalism och bestämmer sig för att pröva på att leva under de här institutionerna. Efter ett halvår åker du dit för att kolla om deras experiment fungerade eller inte. Men innan du åker hinner du läsa all annan historia och samhällsvetenskap som är tillgänglig vilket gör det möjligt för dig att skapa en hypotes om hur människor borde agera under dessa institutioner; om folket kommer att tycka om dem, eller ifall de kommer att avfärda systemet då det uppstår för många konflikter eller att institutionerna kräver att människor gör saker de inte kan göra. Genom att kika på historien kan du möjligtvis hitta belägg eller motbevis på att den här hypotesen stämmer eller inte. Om du hittar tillräckligt mycket belägg för att det verkar relativt rimligt att det skulle fungera, då har du hittat bevis för att det fungerar.
Det man begrundar är alltså om en viss systematisk syn på människan och samhället stämmer eller inte, och om det finns tillräckligt många belägg för det perspektivet. Hur kan man avgöra det? Enkelt, man tar de antaganden, de påståenden, som den här generella teorin bygger på och ser om de stämmer eller inte. Alltså, för att anarkokapitalism skall fungera, då måste även en massa andra saker om verkligheten stämma, och vissa saker får inte stämma. Om man observerar ett fullt fungerande anarkokapitalistiskt samhälle, då ser man just att dessa antaganden stämmer. Vad finns det då för antaganden som den här teorin är uppbyggd av?
- Det är möjligt för flera personer att leva under olika lagar på samma yta, så länge som de har någon gemensam regel för att hantera konflikter som uppstår mellan folk från de olika lagsystemen.
Alltså, att det är möjligt att ha extra-territoriella lagar, lagar som inte är knutna till en viss geografisk yta. Det finns gott om bevis för detta - jag har skrivit om ett sådant fall. - Det är möjligt för flera personer att vara organiserade i maktgrupper som inte står över varandra, men som ändå kan enas om att lösa tvister mellan medlemmar av olika grupper.
Det här är grunden i polycentrisk lag, vilket det också finns många exempel på. - Privata företag och föreningar kan upprätthålla lag och ordning, som i att lösa konflikter mellan individer som har olika åsikter om vad som är rätt och fel.
Utöver exemplet med amerikanska västern har Bruce Benson och Edward Stringham några fler exempel. (Stringham tar dock inte upp några exempel där privata individer med våld förmått privatpersoner att hålla sig till dessa domslut.) - Individer kan producera offentliga varor / lösa allmänningens dilemma utan att tvinga folk till en sådan lösning.
Detta är intressant då lag, enligt de flesta nationalekonomer, anses vara en offentlig vara. David Friedman håller inte med om detta, men oavsett den debatten är det klart att man inte behöver en stat för att lösa dessa problem. - Marknaden är inte märkbart sämre än staten på att, eller kollapsar ifall den försökte att, producera skolor, vägar, domstolar, pengar, polistjänster, socialförsäkringar och andra liknande tjänster som vanligtvis produceras av stater idag.
En bra sammanställning finns i The Voluntary City, men också på andra ställen.
Det här är inte alla påståenden som är intressanta för att ta reda på om anarkokapitalism fungerar eller inte, men det är nog de viktigaste. Vad man borde göra, för att undersöka frågan närmre, är att ställa upp alla viktiga påståenden/antaganden för att testa dem. När man väl gjort det borde det vara tydligt att alla belägg som finns pekar på att, om man försökte upprätthålla anarkokapitalistiska institutioner idag så hade det systemet fungerat. För egen del skulle jag även säga att det kommer att blomstra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar