Det finns ett antal libertarianer som anser att debatten mellan anarkokapitalism och minarkism är något onödig. Poängen de vill föra fram är, som jag förstått det, ungefär såhär:
Ja, visst är det intressant att ta reda på vilket system som verkligen är bäst på att upprätthålla frihet, och ja, visst är det viktigt att veta ifall en del av den frihetliga rörelsen argumenterar utifrån en falsk världsbild, och jo, visst kan ens position ändras något beroende på ens utgångspunkt. Men bara marginellt. Är det liksom inte något av en oviktig debatt? Nog för att (minst) ena sidan har fel i frågan, men kommer det rent praktiskt att göra någon skillnad ifall det blir det ena eller andra? Är det inte bäst att vi försöker arbeta gemensamt för att minska den stat vi har nu, och ta upp den när det hot som staten utgör blivit minskat något? Kan vi inte vänta och se hur det ser ut när staten inte längre producerar vägarna, distribuerar alkohol, tar hand om de äldre eller förstör människors liv med sina förbud – och efter det se om det inte är en bra idé att då fortsätta privatisera polis och rättsväsende?
Jag får instämma i andemeningen bakom denna ståndpunkt (om jag beskrivit den korrekt); som politiskt engagerad libertarian borde man inte satsa krutet på en debatt som inte verkar ha så stor vikt för den faktiska politiken. Det viktiga är att få folk att uppskatta frihet, och då förstärka den ändå rätt vanliga uppfattningen att det är fel att bestämma över andra människor som inte gjort någon illa.
Men, jag tror att den här ståndpunkten vilar på en felaktig premiss – som ibland tas upp men inte alltid. Nämligen att om vi (eller våra barnbarn) kommer att få leva i ett fritt samhälle någon dag, så kommer förändringen ske genom att den stat vi har sakta och säkert liberaliseras. Den libertarianska revolutionen kommer att komma genom den demokratiska gången.
Jag och Victor diskuterade den här frågan förra året; vilken är den bästa strategin för att uppnå frihet? Den demokratiska vägen är endast en av många vägar för att nå dit. Utöver den har vi seasteading, secession och agorism. Vilken av dessa strategier som kommer vara den dominerande i att skapa frihet (de samverkar redan nu) är ännu inte givet, och det finns inget som talar övervägande för att demokratiprocessen är den troligaste processen för förändring.
Om detta stämmer så skulle folket i sverige först kunna få uppleva frihet genom en polycentrisk strategi. Alltså, att vi skulle kunna få en anarkokapitalistisk ordning innan det kommer en nattväktarstat. Exempelvis, säg att seasteading blir otroligt lönsam och att det uppstår små oceanstäder runtom hela världen. De som bor där kommer att vara vana vid sin frihet och vill helst behålla den när de är i andra länder, så de går samman och försöker få fram ett avtal med andra stater om att de får vara där utan att behöva lyda den statens lagar. Som skedde mellan usa och kina under 1800-talet. Idén kommer att accepteras för vid det laget kommer den svenska staten säkert ha tvingat på folket extraterritoriellt förbud mot prostitution och dylikt. När så seasteadingarna kommer till sverige kommer några svenskar snabbt att byta ”nationalitet” och kanske även bo kvar i området.
Just det exemplet är kanske inte det mest troliga – men det är klart att det har funnits historiska paralleller. Alltså, att en stat erkänner andra individers rätt att vara på statens turf, för att den ökade handeln som de för med sig ändå gynnar staten på något sätt – eller för att det varit för svårt för staten att slå ned på invandrarna. Extraterritoriella lagar har varit en historisk norm, trots allt.
I det här läget har vi en situation som är nära den polycentriska-libertarianska visionen om det politiska livet; alla får leva fritt om de vill det. Men, det är inte helt nära. För, minarkisterna skulle inte få möjlighet att bilda en stat i sverige; de skulle bara ha tillåtelse att bo där utan att betala skatt, följa regleringar och så vidare. Men, skulle inte det här kunna vara ett bra steg på vägen till det bästa politiska systemet? Skulle inte en extraterritoriell strategi kunna vara värd att följa, för båda läger, tills vi kommer till en punkt där alla kan bilda en nattväktarstat där de vill bo och alla kan välja att inte bo i sådana områden? Skulle inte polycentrism just då kunna vara något för minarkister?
---
Den här frågan kan även ställas historiskt. Om du, om du är en minarkist, hade levt under 1920-talet och varit på besök i kina, hade du uppskattat att du då kunnat fortsatt leva enligt de ganska liberala svenska lagarna där? Eller hade du velat följa de kinesiska lagarna? Om du hade varit ifrån estland, som inte hade extraterritorialavtal med kina, skulle du ha velat ha möjligheten att enkelt byta till svensk nationalitet, för att leva under ett rättssystem som du ändå är relativt bekant med?
Eller, om man säger såhär, om Ayn Rand hade drivit en DRO, och det inte fanns en nattväktarstat i närheten – hade du inte börjat prenumerera på hennes tjänster?
Men, jag tror att den här ståndpunkten vilar på en felaktig premiss – som ibland tas upp men inte alltid. Nämligen att om vi (eller våra barnbarn) kommer att få leva i ett fritt samhälle någon dag, så kommer förändringen ske genom att den stat vi har sakta och säkert liberaliseras. Den libertarianska revolutionen kommer att komma genom den demokratiska gången.
Jag och Victor diskuterade den här frågan förra året; vilken är den bästa strategin för att uppnå frihet? Den demokratiska vägen är endast en av många vägar för att nå dit. Utöver den har vi seasteading, secession och agorism. Vilken av dessa strategier som kommer vara den dominerande i att skapa frihet (de samverkar redan nu) är ännu inte givet, och det finns inget som talar övervägande för att demokratiprocessen är den troligaste processen för förändring.
Om detta stämmer så skulle folket i sverige först kunna få uppleva frihet genom en polycentrisk strategi. Alltså, att vi skulle kunna få en anarkokapitalistisk ordning innan det kommer en nattväktarstat. Exempelvis, säg att seasteading blir otroligt lönsam och att det uppstår små oceanstäder runtom hela världen. De som bor där kommer att vara vana vid sin frihet och vill helst behålla den när de är i andra länder, så de går samman och försöker få fram ett avtal med andra stater om att de får vara där utan att behöva lyda den statens lagar. Som skedde mellan usa och kina under 1800-talet. Idén kommer att accepteras för vid det laget kommer den svenska staten säkert ha tvingat på folket extraterritoriellt förbud mot prostitution och dylikt. När så seasteadingarna kommer till sverige kommer några svenskar snabbt att byta ”nationalitet” och kanske även bo kvar i området.
Just det exemplet är kanske inte det mest troliga – men det är klart att det har funnits historiska paralleller. Alltså, att en stat erkänner andra individers rätt att vara på statens turf, för att den ökade handeln som de för med sig ändå gynnar staten på något sätt – eller för att det varit för svårt för staten att slå ned på invandrarna. Extraterritoriella lagar har varit en historisk norm, trots allt.
I det här läget har vi en situation som är nära den polycentriska-libertarianska visionen om det politiska livet; alla får leva fritt om de vill det. Men, det är inte helt nära. För, minarkisterna skulle inte få möjlighet att bilda en stat i sverige; de skulle bara ha tillåtelse att bo där utan att betala skatt, följa regleringar och så vidare. Men, skulle inte det här kunna vara ett bra steg på vägen till det bästa politiska systemet? Skulle inte en extraterritoriell strategi kunna vara värd att följa, för båda läger, tills vi kommer till en punkt där alla kan bilda en nattväktarstat där de vill bo och alla kan välja att inte bo i sådana områden? Skulle inte polycentrism just då kunna vara något för minarkister?
---
Den här frågan kan även ställas historiskt. Om du, om du är en minarkist, hade levt under 1920-talet och varit på besök i kina, hade du uppskattat att du då kunnat fortsatt leva enligt de ganska liberala svenska lagarna där? Eller hade du velat följa de kinesiska lagarna? Om du hade varit ifrån estland, som inte hade extraterritorialavtal med kina, skulle du ha velat ha möjligheten att enkelt byta till svensk nationalitet, för att leva under ett rättssystem som du ändå är relativt bekant med?
Eller, om man säger såhär, om Ayn Rand hade drivit en DRO, och det inte fanns en nattväktarstat i närheten – hade du inte börjat prenumerera på hennes tjänster?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar