fredag 3 februari 2012

To Serve and Protect - Steg mot ett libertarianskt rättsväsende I

Det libertarianska systemet är inte bara rättvist, utan även effektivt. Benson visar detta i kapitel elva av To Serve and Protect genom att peka på hur många förslag på att privatisera ökar chansen att en brottsling blir tagen för det brott denne begår, eller avskräcks från att göra det. Tanken är den ekonomiska, att folk tenderar att begå färre brott när det är mer säkert att de åker dit för det. (Om varje stöld upptäcktes, och brottslingen straffades för det, skulle endast mashochister stjäla.)

Det här kapitlet upprepar lite vad som sagts tidigare, men det är okej, för man lär sig via upprepning. Först tar Benson upp det byråkratiska problemet av att inte producera för vinst, varpå man måste söka efter något annat att maximera. Att, som amerikanska polisen gör idag, maximera hur många som arresteras ger uppenbarligen negativa incitament:
The number of arrests is a natural measure of effectiveness, and this, along with response times and reported levels of Index I crime, tends to be the primary statistic that police focus on in lobbying for expanded budgets (Sherman 1983: 156). Thus, incentives for police to watch or patrol in order to prevent crimes are relatively weak, and incentives to wait until crimes are committed in order to respond quickly and make arrests are relatively strong. It is not surprising, therefore, that after an extensive review of research on police performance, Lawrence W. Sherman, a highly respected and long-time researcher for the Police Foundation (and now an academic criminologist), concludes that “[i]nstead of watching to prevent crime, motorized police patrol [is] a process of merely waiting to respond to crime” (149). (s. 263)
Incitamenten är faktiskt ännu värre än så enligt vissa författare:
As Milakovich and Weis note, police have a vested interest in keeping crime rates relatively high: if crime rates drop too much, then support for more police and larger budgets declines, and “like all bureaucracies, criminal justice agencies can hardly be expected to implement policies that would diminish their importance” (1975: 10). (s. 263)
Hur skall man kunna förbättra detta system? En sak som prövats på några ställen är att få bort poliser från att kunna agera akut på saker som hänt, och istället gå runt och patrullera för att avskräcka brottslingar från att få brott att ske. Överlag har erfarenheten varit positiv, vilket följande exempel illustrerar:
The Ranier Valley section of Seattle also started a community policing project in 1988, at the insistence of the Ranier Chamber of Commerce, which even offered to fund the project if the police department would not. The crime rate in the area began dropping almost immediately (the crime rate in the rest of the city also has dropped, but other portions of Seattle did not experience falling crime rates until a year after the Ranier section did [Blackstone and Hakim 1995: 35]). Furthermore, willingness on the part of citizens to cooperate with the police apparently increased, because calls for services rose in the Ranier Valley area while they were declining in the rest of the community (the issue of reporting is discussed in more detail below). (s. 265)
Det verkar som att brottslingarna märker att det är mer sannolikt att deras brott blir upptäckt, att risken för det ökar väldigt mycket, och därför begår de färre brott. Detta system är i princip att få offentliga poliser att bete sig som privat säkerhetstjänst. Marknaden har uppenbarligen funnit en bra metod för att avskräcka brott, och polisen kopierar. Gott så! Men inte för polisen inte! För de förstår att de beter sig som privata säkerhetsvakter, och det gillar de inte; de känner sig förolämpade av förslaget. Så polisfacket kämpar emot att pröva på detta i flera städer.

Men, istället för att förmå den statliga polisen att agera som en privat, kan man annars strunta i den offentliga polisen och anställa en privat istället. Men även detta möter motstånd från polisen. En representant från ett polisfack sa ”(paraphrasing) that the union resists privatization on every front that they can, using all of the political power that they have ”. Hur kan de göra detta? I de 35 delstater i USA som kräver att privat säkerhetspolis är licenserade, står polisen för detta i 15 av delstaterna. Uppenbarligen är syftet att minska konkurrensen; ifall folk vänder sig mer till privat säkerhet torde efterfrågan (och statusen?) för polisen minska.

Men, privata poliser är inte det enda alternativet. Man kan privatisera gator vilket ger invånarna där starkare incitament att övervaka området. Bara att få den lagliga rätten att se över en gata ger folk incitament att övervaka:
Private citizens do have the power to take action when they own the streets. They can approach the stranger and inquire about his or her purpose; if they are not satisfied with the answer, they can demand that the stranger leave, because they have the right to exclude anyone from their private property. (s. 270)
Ett annat sätt att minska brottsligheten är att förmå fler människor att rapportera de brott som sker, då detta kan leda till att fler av dessa brott utreds och en förövare hittas. (Det kan dock innebära att polisen bara får fler saker att uträtta och att de är för få för att hand om alla fall, så det blir bara en förändring i vilka fall som utreds. Men om man också lägger till att man kan anställa privatdetektiver för att utreda brotten så blir fel brottslingar straffade.) Man kan få fler människor att rapportera genom att (generellt sett) minska kostnaden för att rapportera brott och öka vinsten av att samarbeta för att få fast brottslingen.

Trots ett visst brett (retoriskt?) stöd för att ge brottsoffer rätt till kompensation har få steg tagits för att säkra denna rättighet. Metoden används dock inom amerikanska firmor, som ett sätt för brottsliga anställda att lösa tvisten med företaget; när staten inte levererar rättvisa söker man den på annat håll.

Om en sådan rätt fanns kunde folk lätt sälja den rätten till andra som kunde göra en undersökning och försöka fånga brottslingen som utförde dådet. En liknande situation finns med det amerikanska borgensystemet, där privata detektiver jagar de som inte dyker upp till domstolen.

Det finns många andra sätt att begränsa brottsligheten på. Ett intressant sätt som Robin Hanson tar upp är att spela klassisk musik för att få bort gängverksamhet. Från The Washington Post:
The Port Authority is one of many public spaces across the country that uses classical music to help control vagrancy: to drive the homeless away. … [In] the mid-1980s … a 7-Eleven began playing music in the parking lot as a deterrent to the crowds of teenagers congregating there. Plenty of stores continue to use the technique. … In 2001, police in West Palm Beach, Fla., blasted Mozart and Beethoven on a crime-ridden street corner and saw incidents dwindle dramatically. In 2010, the transit authority in Portland, Ore., began playing classical music at light-rail stops, and calls to police dropped. When the London Underground started piping classical music into its stations in 2005, physical and verbal abuse by young people declined by 33 percent. … Some sources report that Barry Manilow is as effective as Mozart in driving away unwanted groups of teens.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar