Polisen luras om uppklaringsprocenten

DN - denna riktigt fantastiska tidning som verkar ha hittat tillbaka till sina gamla rötter - tar idag upp att polisen fifflar med sin statistik om hur många brott de egentligen löser. Polisen säger att de har blivit 1% bättre på att klara upp brott, men detta beror på att de bl.a. kallat ett enskilt fall, som de klarat upp, för ungefär 11 000 fall! Hade de sagt att det stod för en miljon fall hade uppklaringsprocenten kanske legat på 99% då. Om det här fallet räknats som just ett fall som klarats upp då hade det visat sig att polisens uppklaringsprocent blivit 3% sämre.

Och det är bara uppklaringsprocenten, som inte är ett dugg pålitlig eftersom de räknar med fall som polisen lagt ned för att det inte var ett brott ("teknisk uppklaring") och när polisen hittat en person som de skäligen misstänker för brott, men inte kan fälla. (För mer kolla in avsnitt nio av Ankdammen.) Även när man kikar på den tillgängliga statistiken så döljer den en väldigt stor variation mellan olika sorters brott, där narkotikabrott vanligtvis uppklaras i runt 50% av fallen medan stöld och inbrott bara gör det i 2,5% av fallen. Vilket Leif GW Persson tog upp i "Veckans brott":

Polisen i Sverige är verkligen inte tillförlitlig när det gäller att ge ut information om hur de sköter sig. Vilket man borde förvänta sig från alla organisationer som inte riktigt når upp de mål folk förväntar sig. Det gäller särskilt politiska organisationer (som ofta misslyckas med sina uppgifter). När nu polisen gör en väldigt stor mängd usla saker finns det ännu mindre skäl att ta deras ord som sanning.

Nödvändiga värden

När jag försöker skriva om moral blir jag ibland besvärad över att det viktigaste ordet i den här diskussionen, moral, sällan är väl definierad.* Och att, när någon försöker definiera det, så känns det något godtyckligt. Det antyder att när folk inte pratar om moral, då pratar man om något annat. Gissningsvis försöker man då signalera till andra om hur man är som person och/eller under vilka omständigheter man kan tänkas samarbeta och/eller köpslå med andra. Eller så kan moralen ha ett politiskt syfte, vilket kan göra det svårtydligt vad exakt det handlar om, men dess effekt, gissar jag, är vanligtvis att skapa eller förstärka en koalition som upprätthåller makt över andra människor.**

Så, jag tänker att jag skall försöka undvika ordet moral för att vara så tydlig som möjligt med vad jag menar. Istället tänkte jag prata om de saker som är värdefulla för en valfri rationell agent, och då även vad som är värdefullt för en valfri människa. Att ens egna preferenser är väldigt specifika gör inte att det inte finns vissa generella värden som alla tänkande och förnuftiga varelser delar. Dessa värden är de som är nödvändiga för att uppnå något mål, och de har blivit utforskade av en mängd tidigare filosofer, bland annat Adam Smith.

Vilka är då dessa värden?

Självkännedom - Nosce te ipsum!, γνῶθι σαυτόν

Det finns flera saker om en själv man behöver känna till för att uppnå något mål.

Det första är att man behöver veta om vad för mål man vill uppnå. Annars kommer man ju ingen vart eller agerar helt i blindo. En delaktig förståelse gör ju att man kan uppnå något mål, men man riskerar då att lägga ned resurser på de mål som man inte värderar högst.

Detta är särskilt besvärligt för människor, då vi är en hycklande ras som riktar in vårt medvetande på att hitta fel hos andra och förhärliga en själv. Därmed kan man helt och hållet missa att man har vissa preferenser och att man faller undan för att ens veta det på grund av socialt tryck. Som Benjamin Franklin uttryckte det: 

"There are three Things extremely hard, Steel, a Diamond, and to know one's self."

Självbehärskning

Ganska uppenbarligen måste man ha kontroll över sin egen vilja, det vill säga det beslutscenter man har som värderar ifall något är värt att göras eller inte. Denna kontroll går endast att utföras om man också har kunskap om sig själv och vad man verkligen vill uppnå, för man måste ju veta vad man skall kontrollera ens sinne till att göra. Om man inte hade en sådan självbehärskning skulle man kunna förändras av andra faktorer än de man själv uppskattar, och därmed få en att göra saker som man antingen inte uppskattar alls eller som man uppskattar mindre än vad man skulle gjort med fullständig självbehärskning. Detta gäller, om än inte i samma grad, även när man bara är partiellt självbehärskad.

Det finns också ett värde i att kunna behärska sig så väl så att man kan ändra sitt beteende ifall man upptäcker bättre mål än de man söker efter just nu. Återigen, att låta sådant bestämmas av andra faktorer än en själv innebär att man kanske misslyckas med att uppnå ens mål.

Slutligen finns det ett värde i att inte göra något förrän man är tillräckligt säker på att man inte kommer att ångra sig.

Kunskap om världen

Utöver att ha kunskap om och kontroll över sig själv måste man även förstå resten av världen. För, utan sådan kunskap vet man inte heller vad man skall göra. Att upptäcka världen, att undersöka den, se samband mellan olika händelser, skönja den struktur som allt är byggd av och att försöka förstå de lagar som den följer, är alla dygder. Att känna, lukta, smaka, se, höra och tänka på allt som sker är värdefullt. Dock har inte sökandet efter kunskap alltid ett högre värde än att agera efter den kunskap man har; sökandet av kunskap har en alternativkostnad.

Hur mycket kunskap är nödvändig? Exakt så mycket som krävs för att man skall kunna uppnå sina nuvarande mål och, om man har det, den kunskap som gör att man kan få nya mål eller ändrar de man vill ha. Det senare innebär att det av nödvändighet finns en osäkerhet i vilken mer kunskap som är av värde för en. Konceptuellt kan den nödvändiga kunskapen gå från ett minimum om hur man uppnår de mål man redan har till allvetande som maximum.

Kontroll över omvärlden

Som med de övriga värdena är det nödvändigt att kunna kontrollera omvärlden (med sin kropp) så att man kan uppnå sina mål. Om självbehärskning är att kunna navigera en själv i universum, så innebär det här att man kan förändra allt annat också.

Detta är inte riktigt ett universellt värde, då det kan finnas varelser utan självbevarelsedrift eller får sina behov tillfredsställda av andra och som är nöjda med att bara kontrollera en liten del av universum (sin egen kropp). Men i praktiken är det väl det, eftersom nästan alla behöver arbeta med resten av världen för att överleva eller uppnå ens egna mål. Att då kunna kontrollera omvärlden blir ett värde för en, eftersom man utan det inte kan uppnå sina mål.


Detta värde är nästan helt och hållet instrumentellt, så att det inte eftersöks efter något annat skäl än för att uppnå de mål man redan har. Om det inte vore för det att vissa sätter ett egenvärde i makt och för att mer kontroll gör att man kan få mer kunskap om något. I det förra fallet skulle då ökad kontroll vara både ett värde i sig och ett instrumentellt värde. I det andra fallet har ökad kontroll samma drag som ökad kunskap - det har en alternativkostnad.

Annars borde man eftersöka så mycket kontroll som krävs för att uppnå ens mål samt de mål man förväntar sig ha i framtiden, ifall ens preferenser ändras/blir fler. Av nödvändighet kanske man då undviker att få kontroll över vissa saker, eftersom man kan ha en preferens att inte vilja kunna kontrollera vissa saker, och att den kontrollen skall ligga i andras händer. (När det gäller människor är det kompatibelt med idén om moralisk likhet att alla har lika stor kontroll över sig själva, som bl.a. Murray Rothbard tagit upp, och kan därmed ses som ett prima facie argument till att inte kunna ha sådan kontroll. Men, om en person begår ett misstag så att man tappar kontrollen över sin kropp kan det vara värt att få hjälp ifrån andra, som då bör hjälpa en endast ifall de kan bli tackade efteråt för sitt verk.)

---

Det finns tre saker som kan poängteras i efterhand om dessa värden. Det första är att varje varelse som uppnår dessa mål behöver inte göra trevliga eller värdefulla saker för andra. Det de undviker är att begå onödiga misstag över sina egna principer (alla varelser är felbara så alla gör fel, det gäller bara att minimera dem). Det andra är att de dock är nödvändiga för allt "moraliskt" och värdefullt beteende. Så det gäller att bli bra på ovanstående grejer, och njuta av livet medan man gör det. Jag tror att om alla människor satsade på detta helt och hållet skulle vi komma närmare ett öppet och underbart samhälle. Vissa kanske tänker sig att folk som följer på den här linjen skulle bli helt egoistiska och sluta bry sig om andra, men det tror jag inte skulle vara något annat än ett extremt undantag. Den normala reaktionen för många män och kvinnor skulle nog bli något som vad Queen sjunger om i I want it all eller Paul Stanley i Live to Win:

Den tredje poängen är att om man blir bättre på en sak kommer kanske något annat att förändras. Exempelvis, om man blir bättre på att behärska ens vilja kanske man lär sig mer om världen och vice versa. Eller, genom att lära sig mer om sig själv kommer man kanske betvivla sin självbehärskning och därigenom vilja minska sin kontroll över andra saker. Som med allt annat är dessa fundamentala värden ihopnästlade med existensen.

* Eller så är det ändå väl definierat av de flesta filosofer, se definitionen på Stanfords Encyclopedia of Philosophy: "The term “morality” can be used ... to refer to a code of conduct that, given specified conditions, would be put forward by all rational persons." Att det är just regler som alla rationella individer kommer fram till som vettiga känns ju som helt uppenbart, men ändå skrev jag inte ned det när jag tänkte på en definition av moral tidigare.

** Om jag får komma med en gissning (som jag varit inne på tidigare) om vad moralfilosofi handlar om så är det att komma på levnadsregler för en perfekt God(tm) varelse, som, typ, älskar alla varelser, och sedan komma på skäl för oss att agera så. Det är också min preferens för hur andra borde agera, och det gäller nog för de flesta. Nu menar jag inte att alla filosofer verkligen vill att alla skall agera så - men det kanske de vill, jag känner för få filosofer, fast deras inaktivitet talar sitt tydliga språk. Den viljan om att alla följer en viss regel är kanske dock vad moral verkligen är (om det har någon betydelse). I vilket fall är "det generella mönster som man efter reflektion vill att alla skall följa" just vad man borde studera - och det är kanske just vad folk menar med moral.

Hur lång tid tar det att bli en informerad medborgare?

Enligt den klassiska teorin om demokrati så kräver den att väljare gör någorlunda informerade val när de röstar. Annars blir resultatet dålig politik. (Åtminstone när alla icke-informerade väljare röstar icke-slumpmässigt; om de röstade slumpmässigt skulle politikerna inte bry sig om dem och bara försöka vinna röster från de välinformerade väljarna (om dessa då röstar icke-slumpmässigt). Frågan om att vara en informerad medborgare är inte bara intressant för att rösta eller göra andra politiska aktiviteter inom en demokrati, utan även i andra politiska system. Men, hur lång tid tar det att bli väl informerad?

I det här inlägget tänkte jag utforska den här frågan, då jag tror att den tillsammans med ett annat argument leder till en hård kritik mot (stats)demokrati som system. Dessutom borde frågan, och ett svar för det, vara en grundläggande del av en introduktion till politik.

Problemet

Säg att man inte har några speciella politiska preferenser, eller några moraliska idéer som kan utvecklas en politisk preferens. Förutom en. Den enda politiska preferensen man har är att alla i samhället borde få det bättre. Den här preferensen är dock inte helt klarlagd, alltså att det inte är givet vad "bättre" innebär, men att det väl är något som man i princip kan upptäcka och förstå bättre.

Anta dessutom att man inte vet hur man bäst uppnår det här målet. Det innebär att man inte får utesluta någon enskild politik på förhand som vettig. Är det så att dagens samhälle är ganska nära det bästa tänkbara, eller är det något väldigt annorlunda system som är mycket närmre målet? Det är inget man vet, antar vi, och därmed måste man vara öppen för att alla politiska förslag skulle kunna vara bäst i det här avseendet. Men, rent vetenskapligt kommer det endast att finnas ett politiskt förslag (eller ett antal, ifall "bättre" är för luddigt för att förstå och analysera rationellt) som uppnår det här målet bäst. Så, när man väl har mer kunskap om människan och samhället kommer man att kunna utesluta alla orimliga förslag.

Målet är nu att ta reda på vilken information man skall ta del av innan man kan säga att en politik är bättre än en annan. Nu på förhand antar vi att det är lika rimligt för en att välja att sträva efter att bo i ett samhälle där folk inte använder pengar, som att sträva efter motsatsen, eller inte göra något alls. Det absoluta målet vore så klart att få i sig all kunskap för att därefter göra ett val, men rent praktiskt så har nog så extrem kunskap en för hög kostnad. Och, alla har ju inte tid att sitta och förstå världen, till slut måste man ju agera. Vilket innebär att man får välja lite vilken information man skall ta del av.

Det finns två fundamentala delar: att man måste välja inom en viss tid och vilket som är det mest optimala sättet att lära sig på.

Vad skall man studera?

Var skall man då börja leta efter information? Den här frågan är otroligt viktig. För, nu när vi utgår från att det inte är möjligt att ta till sig all kunskap (som genom att läsa alla böcker som finns, samtidigt som man lever i alla nutida samhällen) måste man ju sålla informationen. Det viktiga här är att inte sålla bort kunskapskällor som har stor effekt (kunskapsmässigt) på det beslut man kommer att ta i slutändan, och att inse att om man läser en viss litteratur så tar man på sig den "skolans" glasögon/perspektiv. Har man väl hört det senare borde man dock lätt kunna undvika att hamna i den fällan - det är "bara" att man får studera mer ifrån andras perspektiv.

Låt mig försöka formulera kunskapsmålet lite närmre, så att man därefter kan se vilken information man behöver ta till sig:

Om möjligt skall man få fram så mycket information att man med stor säkerhet kan säga att ett politiskt alternativ verkar mer rimligt framför alla andra. Vilket skulle innebära att man är runt 90% säker på att det politiska alternativ man kommit fram till är det bästa alternativet, eller, åtminstone, att man är mer än 75% säker på att det alternativet är substantiellt bättre än alla andra ej kompatibla politiska system (speciellt de som då verkar rimligast som 2:a eller 3:e alternativ).

Med sannolikhet menar jag en ungefärlig rationell kalkylering av hur troligt det är att ens världsbild stämmer. Så att en 90%-ig sannolikhet att, säg ett demokratiskt samhälle, konstruerat på ett visst sätt, med (mp) som majoritetspartiet är det bästa systemet möjligt, innebär att man är väldigt säker på att man inte tror sig kommer ha fel om att det demokratiska samhället med (mp) i beslutsposition.

Det man kan sägas behöva förstå är alltså tre saker: först, vad det är som gör att människor får det bättre, vad vi uppskattar. Sedan, en generell förståelse av samhället, hur alla möjliga samhällstyper fungerar och vilka som bäst gör det möjligt för folk att leva ett så gott liv som möjligt. Och slutligen, en förståelse av alla olika politiska förslag och vilka samhällsinstitutioner de leder till.

Det sista kravet är en upprepning av det andra kravet; vet man allt om alla samhällstyper vet man då ju också om de som vissa förespråkar som politiska system. Men - och här kommer min första begränsning av vad man rimligtvis bör hålla koll på som politisk agnostiker innan man fattar sitt beslut - rimligtvis är det bara de föreslagna alternativen som är värda att undersöka, då någon troligtvis föreslagit en optimal politik.

och ifall det bästa systemet ännu inte är påtänkt eller uttryckt väl i debatten borde man kunna hitta det alternativet åtminstone som en variation på någon av de politiska förslag som ligger framme idag. Alltså har vi kommit fram till något man borde studera: de institutioner - de regler, de normer och de organisationer - som en viss politisk grupp stöttar.

För att få kunskap om de första två kraven verkar det vara rimligt att man läser just den forskning som finns inom de respektive fälten. Vilket rent praktiskt verkar vara bäst att avgränsa till det som sägs inom "vetenskapen", d.v.s. det område av samhället som aktivt försöker ta reda på dessa saker och ting (och skriver, och debatterar i varandras journaler). Det finns andra forum där viss kunskap kommer fram, men jag gör ett antagande här om att man får ut mer säker och relevant information i dessa områden. Det kanske inte alltid stämmer; beroende av hur väl det vetenskapliga fältet har avancerat kan vissa områden fortfarande vara outforskade.

För att få tillräcklig kunskap för att uppnå det första kravet (vad ingår i ett gott liv för människor) behöver man nog studera psykologi (speciellt positiv psykologi som säger sig specialisera i det här området). För att få tillräcklig kunskap för att uppnå det andra kravet måste man läsa samhällsvetenskap (där även psykologi ingår). Nu till vad man rent praktiskt borde läsa. Här kommer jag att göra ganska många antaganden, så ta det med en nypa salt.

Psykologi

Vad inom psykologi behöver man veta för att förstå vad som gör ens eget och andras liv mer värdefullt och givande? Min kvalificerade gissning är att man behöver läsa minst tre populärvetenskapliga böcker i ämnet. En som generellt tar upp hela psykologiområdet, en som tar upp forskningen inom positiv psykologi och en som kritiserar den forskningen.

Samhällsvetenskap

Enligt Wikipedia finns det åtminstone tolv distinkta områden av samhällsvetenskapen, men vissa är nog mer relevanta än andra. De mest relevanta borde nog vara ekonomi, historia, statsvetenskap, sociologi, juridik och psykologi. Psykologi var ju troligtvis viktigt att läsa för att få en bild av vad som skapar lycka för individen, men här blir det viktigt för att förstå vad som händer när människor interagerar med varandra.

Samhällsvetenskap är ett mycket större fält än psykologi, vilket man kan se av att det finns nästan hundra olika forskningsområden och perspektiv av sociologin. Och kunskapen som finns i dessa områden bygger ibland på upptäckter inom psykologi, så fälten är verkligen gigantiska.

Målet är att lära sig den sanna teorin om hur samhällen fungerar, men det blir väldigt svårt då de som sägs försöka skapa sådana teorier inte är överens med varandra. Det finns alltså en mycket större grad av osäkerhet här än vad det finns i de naturvetenskapliga ämnena - även om det också finns en hel del osäkerhet där med, som i medicin. Detta innebär att man måste läsa de mest viktiga resultaten i de olika gigantiska forskningsfälten för att kunna avgöra vilken hypotes det är som bäst beskriver samhället. Det går inte att säga exakt hur lång tid det tar, men kanske ett år för varje enskilt fält man studerar?

Vilka fält är särskilt intressanta? Min åsikt är att de viktigaste fälten är public choice, mikroekonomi, socialpsykologi och all historia som tar upp okända, men politiskt relevanta, händelser och skeenden.

Politiska förslag/ideologier

Enligt Wikipedia finns det elva övergripande politiska ideologier: anarkism, kommunism, konservatism, environmentalism, feminism, liberalism, nationalism, religion, socialism, centrism och whiggism. Alla dessa ideologier har i sin tur underkategorier som också kanske har sina underkategorier. Totalt sett finns det ett hundratal ideologier. Alltså, det finns ungefär hundra olika förslag på hur samhället borde vara strukturerat för att det skall vara gott. Alla av dessa förslag är dock inte intressanta, eftersom vissa förslag tänker sig inte ens deras förespråkare leder till det högsta välmåendet möjligt (hur det nu skall viktas). Men troligtvis är många förslag till för att göra det, så det finns nog i alla fall runt runt hundra ideologier man borde kika på.

Det kan verka något onödigt att läsa igenom underkategorier till en politisk ideologi om man har kommit fram till att huvudideologin är felaktig. Det stämmer, och ju mer man läst av psykologi och samhällsvetenskap, desto fler politiska ideologier kommer man att kunna avfärda utan att ha läst på om det.

Ett sista område - moral!

Jag utgick tidigare ifrån att målet med politiken skulle vara att göra så att alla får det bättre i samhället. På ett sätt är det ett väldigt viktigt antagande då många moralfilosofier har folks (och djurs) välmåenden som en viktig beståndsdel i sin filosofi. Men, ens välmående är nog till viss del beroende av vilka moraliska värderingar man har och det finns en liten möjlighet att moral handlar om något mer än bara välmående och att man uppnår sina mål (inte för min del dock). Den första anledningen är dock tillräcklig för att göra det intressant att läsa lite moralfilosofi.

Alltså, bred utilitarism (vilket var min tidigare utgångspunkt) var bara en approximation av det moraliska målet. Vad det målet egentligen innebär behöver man nog läsa både psykologi och filosofi för att förstå.

Slutsats

Jag har inte svarat på frågan jag ställde i början av inlägget. Jag försökte kvantifiera i ett tidigare utkast av inlägget hur lång tid det skulle ta att bli bekant, förtrogen och skicklig i olika vetenskapliga discipliner. Men, den uppskattningen var inte så tillförlitlig. Så...jag får helt enkelt säga att jag inte riktigt vet hur lång tid det tar att bli tillräckligt vetenskaplig säker på vilken politik som är bäst. Men min gissning är att det tar längre tid än hur lång tid Zach Weiners uppskattar det tar för att bli verkligt duktig på något.

 

Fast, om man bara vill ha en tillräckligt bra översikt för att förstå vad alla pratar om när det gäller politik, då tar det nog bara ett år eller två (beroende på hur snabbt man läser).

Michael Strong om att bygga en fristad i Honduras

Förra veckan kom staten Honduras ut med att de privata frizonerna som de planerat att dra igång med kommer att bli en verklighet, att de kommer ha lämnat över kontrollen för tre områden till privata grupper som kommer att bygga industriparker och bostadsområden samt tillhandahålla rättsliga tjänster för de som flyttar dit. Och de skall släppa kontrollen inom arton månader!

En av grupperna som skall utveckla en av dessa "städer" (egentligen en ekonomisk frizon tills tillräckligt många bor där) är MGK Group. Deras vd, Michael Strong, blev intervjuad på Free Talk Live i måndags, och den intervjun ger lite mer info än nyhetsartikeln.

Michael Strong är annars djupt involverad i den libertarianska rörelsen, och skall just nu börja gästblogga på Bleeding Heart Libertarians. Han berättar i intervjun att han tidigare har arbetat med att göra det möjligt för estländska och mexikanska företag att använda sig av utländska lagar när de gör affärer. Multinationella företag har möjligheten att välja de lagarna nu och Strong arbetade för att göra den möjligheten tillgänglig för de små företagen också. Han började verka i freezone-rörelsen efter att han upptäckte hur viktig bra rättsliga system är för utveckling.

In 2003 I met John Mackey, CEO of Whole Foods, he and I both had come from the left but out of a commitment to reason we realized that if we really cared about the poor, coming from the left, capitalism was the very best way to make life for the poor better. And so I began a non-profit to promote enterpreneurial solutions to world problems. In part that because we are after solving the world's problems. ... [W]hat we really want is the freedom to make things better, by entrepreneurship. When I started doing that I quickly realized that legal systems in deveolping nations were the primary cause of global poverty.

Fristäder är alltså ett sätt att förbättra världen på, det är att ta del av de bästa institutioner som finns i olika ställen och föra de dit de behövs. Det här är inte något nytt; Strong tar upp Dubai som för tio år sedan importerade de engelska reglerna för sitt finanssystem och nu är de de bland de tio största marknaderna i världen. Och privata företag har ju sedan alltid använt sig av den kontraktlag som varit bäst för dem; Strong påstår även att närhelst privata företag haft möjlighet att fritt välja vilket system de vill använda sig av så har det varit privata skiljedomstolar framför statlig lag.

Systemet han kommer hjälpa till att skapa är baserat på dels det schweiziska decentraliserade demokratiska systemet och på delstaten Texas lagsystem. Det är inte exakt bestämt men de planerar att ha endast en skatt, på land som det är tänkt skall ligga på under 1%. Dessutom skall stadens stat inte vara rättsligt överordnad andra organisationer i området; folk skall kunna stämma staten och de fallen tas upp i privata domstolar. Slutligen skall stadens stat göra så lite som möjligt och det de skall göra skall vara helt öppet för alla medborgare att ta del av genom ny teknik.

Som ett exempel tar han upp om staten lagar ett hål i en väg. Då skall man, med samma teknik man har för geocaching, kunna få ta reda på hur mycket det kostar. Strong menar att de skall skapa det mest öppna/genomskinliga politiska system som finns på jorden. Målet med allt detta är att göra det enklare för företag att ta sig dit för att investera och för att få lokala företag att växa.

And the idea is to start with something, get some  factories going, small office jobs, get some houses, schools, churces, clinics, the works, and then have it grow organically... We have already talked to a lot of companies from around the world and when we tell them that we will be able to provide no taxes - we will have property tax, but we won't have tax on income, investment, transactions, anything like that - and the most economic freedom in terms of minimum regulation in the world - we intend to be Hong Kong. When we talk to companies about that, they are very interested.

Ett problem som kommer dyka upp är frågan om droger. Strong skulle gärna vilja leda kampen även där, men det skulle inte gå. Som han ser det är deras största hot inte staten i Honduras utan den amerikanska staten. Det leder till att de kommer behöva bekämpa smuggling så att det inte blir en stor drogport, varpå det finns en risk att USA skulle kunna attackera dem. Staten i Honduras är inte ett så stort problem för stater brukar vanligtvis inte störa ekonomiska frizoner när det väl finns en massa jobb där.

Michael ger också lite detaljer över den påstådda statskuppen som skedde i Honduras 2009. Vad som låg bakom den var att presidenten hade låtit ställa en massa pansarvagnar runt parlamentet för att få dem att godkänna en av hans snubbar in i högsta domstolen. När han förlorade makten blev resten av världen förskräckta - politikerna i Honduras hade gjort sig av med sin valda ledare! - och därefter drog de in allt stöd som landet fick. Det var då idén om att tillåta frizoner kom upp då en politiker insåg att det inte gick att reformera deras usla rättssystem och att det var enklare att bara bygga nya system. Så, för att öka tillväxten - och då även få in mer skattepengar i slutändan, gissningsvis - bestämde sig politikerna för att tillåta det. Strong dementerar även uppgiften som stod i tidningen om att deras stad skulle ligga på ett område som indianerna tvistat med staten om; det skall ligga på ett helt annat ställe.

Michael Strong planerar inte att bo i staden han planerar att bygga. Istället är hans mål att bygga fler städer överallt i hela världen.

Ian: Do you plan on being a resident in your own city?
Michael: No, one of my partner does. My other partners and I intend to create these all over the world. We really think this is the first of many. We have talked to government officials in Belize, and in Guatemala and in Senegal, all of whom are interested. And we have business contacts in twenty other countries that are very eager. Once this works in Honduras, we think we are going to see a global movement with dozens of these [cities] happening in the next twenty years.

Hoppas verkligen att det här går igenom i Honduras, det här ser ut att bli en ljus framtid!

Om den gyllene regeln / silverregeln

Den i Sverige nog mest kända formuleringen av gyllene regeln är följande:

Gör mot andra så som du vill att de skall göra mot dig.

 Den mindre kända, men lika viktiga, negativa sidan av den här regeln, silverregeln, lyder således:

Gör inte sådant mot andra, som du själv inte vill att de skall göra mot dig.

Dessa regler går att kritisera för att de inte tar tillräckligt stor hänsyn till olika kontexter och att vi har olika preferenser. Om man gillar choklad, bör man då ge bort choklad till andra, för att de skall ge det tillbaka? Tänk om du är ensam om att gilla choklad? Då är det ju uppenbart att man inte skall göra mot andra så som du vill att de skall göra mot dig själv; det är ju dumt att ge bort en gåva till någon som inte vill ha den!

Jag tror att den här kritiken endast är en kritik av en kontextlös tolkning av dessa regler. Vilken kontext är det som är viktigt att ha i bakhuvudet när man tänker på de här reglerna? Jo, att vi alla har olika preferenser. Så, om någon annan ogillar choklad, bör du ge det till henne då? Nej, men väl om hon gör det. Även ifall man själv inte gillar det, för det är inte det specifika man gör mot någon som spelar roll, utan hur detta tolkas av den man gör det mot.

Den gyllene regeln och silverregeln kräver därmed ett visst mått av empati för att man skall kunna använda de praktiskt. I många fall har vi dock likadana preferenser, så det blir verkligen att man, säg, är vänlig mot någon som vill bli vänligt bemött samtidigt som du också vill det.

Men, om man skulle försöka formulera dessa regler mer exakt, så att själva regeln uttryckligen tar upp det här med att vi har olika preferenser, hur skulle den se ut då? Kanske något såhär:

 Likt du vill uppnå dina mål vill alla andra också göra det. Respektera deras vilja och sträva efter att hjälpa dem att uppnå sina mål.

Jag vet inte hur du, käre läsare, tolkar ovanstående rad, men som jag ser det så känns det som en väldigt krävande moralisk regel. Mer än den klassiska regeln. Det kanske har något med vana att göra, men jag tror att det har något med en underförstådd mening att göra också. Det var säkert så att vissa filosofer och profeter uppmanade folk till att helt fullständigt arbeta för att uppnå andras önskemål. Kanske för att de såg det som intuitivt gott, men kanske också för att de förstod, på något plan, att om alla gjorde det skulle vi ha det rätt bra.

Men, som system fungerar det helt enkelt inte. Det är ett uppenbart allmänningens dilemma - en person väljer att slappa med att upprätthålla de moraliska förpliktelserna gentemot andra och får ändå alla andras välvilja riktad mot sig. Det är inte direkt optimalt. En mycket mer rimligare utgångspunkt är att man endast behandlar andra enligt ett visst moraliskt mönster, ifall de andra också är beredda att göra så mot en själv. Alltså, att vi står för ömsesidig moral; vi ändrar vårt beteende för att andra skall göra detsamma, till bådas vinning. En sådan regel kommer därmed se ut så här:

Likt du vill uppnå dina mål vill alla andra också göra det. Respektera deras vilja och sträva efter att hjälpa dem att uppnå sina mål, så länge som de gör så mot dig.

Varför är allt det här intressant? Jag hade tänkt börja skriva om ömsesidig egoism och hur det hör samman med dessa regler om reciprocitet, och hur de båda reglerna egentligen bara är en variant av en regel om att respektera och maximera varandras preferenser. Men jag blev förvånad över att min formulering kändes något fel, så jag utforskade den tanken lite. Målet med det här inlägget var att visa att dessa regler är en form av ömsesidig egoism.

Sedan är frågan om det här perspektivet går att utvecklas för att skapa en idé om rättigheter enligt det här perspektivet? Det går inte riktigt, då rättigheter är universella, och den gyllene regeln är beroende av folks subjektiva preferenser, som kan vara olika. Det silverregeln skulle kunna användas till är att ha den som ett minimikrav; om en grupp individer inte kan komma fram till regler som alla i gruppen säger är hur de skulle vilja bli behandlade, då är deras "moraliska kontrakt" eller deras regler uppenbarligen problematiska.

Statlig infrastruktur: Hur E4:an kom till Helsingborg

I det senaste numret av Fokus finns en artikel av Johan Anderberg om hur lokala politiker lobbar för att infrastruktursatsningar skall gynna deras hemstad. Istället för att det, på något plan, skall vara mest samhällsnyttigt. (Som man för övrigt har väldigt svårt att beräkna.)

Det här är väldigt intressant då en vanlig libertariansk kritik mot statlig infrastruktur relativt ett fritt system är att staten fattar beslut på vad som är politiskt viktigt, och inte vad som är bra för konsumenterna. Därför får man sådana byggen som Hallandstunneln, som efter 20 år(!) ännu inte är färdig för trafik. I Fokus artikel "Huggsexan" (som inte finns på nätet) ger man en kortfattad beskrivning av hur det politiska spelet gick till när politikerna beslutade om att dra E4:an från Helsingborg.

En måndag i november 1992 bjöds journalister in till det nybyggda Marina Plaza i Helsingborg. En professor vid KTH presenterade en rapport om att den nya motorvägen måste gå via staden. Annars skulle åkerierna drabbas hårt.

Bakgrunden var att dåvarande Vägverket ville bygga ut E4:an till motorvägsstandard och hade presenterat fyra olika alternativ. Vägen via Helsingborg ansågs vara den minst troliga.

Alla fick veta att Svenska Speditörsförbundet [nu Transportindustriförbundet] hade betalat rapporten, men professorn bedyrade att han varit fri att dra sina egna slutsatser.

Vad ingen då visste var att även Svenska Speditörsförbundets åsikt styrdes av kommunikationsbyrån JKL, som i sin tur arbetade för Helsingborgs stad. Uppdraget var enkelt: att få motorvägen till staden.

Det här vet vi tack vare Helsingborgs Dagblad, som ett år senare drog kommunen till kammarrätten för att få ut avtalen med JKL. Det de fick ut är en osminkad bild av hur beslut fattas i Sverige: berättelsen handlar om smorda ledarskribenter, lättstyrda forskare och intet ont anande miljövänner.

Det gick vägen. I juni 1993 fattade riksdagen beslut om att E4:an skulle gå till Helsingborg.

I artikeln finns en även en mysig historia om hur det var förr, när politikerna var mer ärliga.

"Järnvägen skall gå förbi Träslända...", sa politikern Petter Jönsson en gång. Det var för 145 år sedan och Sverige hade nyss fått sina första järnvägar.

När det var dags att debattera Södra stambanans sträckning stod riksdagsmannen upp och förklarade varför Träslända i Nässjö socken var så viktig att den förtjänade en järnväg.

"...för där bor jag", förklarade han. "Järnvägen skall gå förbi min stuguknut."

Vissa historiker tolkar Jönssons kommentar som ironisk, men uppenbarligen fick de en järnvägsstation dit iaf.

Rap News om Storebror

Giordano Nanni och Hugo Farrant rappar i dagens Rap News om hur viktigt det är med ett fritt internet.

Polis och kvacksalvare

Maria från Skeptikerpodden berättade i ett gammalt avsnitt att hon sökte upp två kvacksalvare och fick dem att erkänna sig skyldiga till falsk marknadsföring. Den ena kallade sig dessutom olagligen för läkare trots att denne inte var det. 

Hela hennes berättelse och diskussionen om den är verkligen väl värd att lyssna på från 09:34 till 17:50. Speciellt då hon hade fått fram deras direkta erkännanden på band och försökte få polisen att arrestera personerna. Detta gick dock inte för polisens åklagare som inte godtog det som bevis. När Maria frågade vad som då skulle krävas som tillräckligt bevis för att göra något i saken svarade åklagaren att han inte visste det. En kompetent man på rätt plats.

Skulle det ha varit annorlunda under ett system med marknadslag? Ja, för där hade det ett direkt ekonomiskt incitament för den som kan få personen fälld för ett brott. Begår du ett brott mot någon - säg mot en kund som försöker bota sin cancer och inte blir bättre av att få några magneter rubbade mot sig - så kan denna kräva kompensation och åtal skulle endast läggas ned ifall det blir alltför dyrt att försöka bevis att någon är skyldig, samtidigt som det är osäkert att denne är skyldig. Ifall man har ganska tydliga bevis att någon begått ett brott borde det inte kosta alldeles för mycket att få en verifikation på att detta bevis verkligen är ett tillräckligt bevis för att fälla personen. Det är en enkel fråga om att i ett marknadssystem allokeras resurserna mer effektivt än i en stat - vilket även tenderar att gälla för rättssystem.

Men, det skulle kanske finnas en skillnad. Det är ifall ordet läkare i sig är en utlovad kvalitetsstämpel eller inte. Nu när jag tänker på det verkar det inte helt orimligt att man faktiskt påstår sig kunna läka andra genom att kalla sig läkare, och de som misslyckas med detta begår ju då falsk marknadsföring. Annars gillar jag inte riktigt att generella titlar skall kunna beslagtas av någon grupp - då det i princip inte verkar vara annat än att skapa licenser vilket historiskt har varit ett sätt för en grupp att minska konkurrensen på marknaden. Men, ju mer förankrat ett ord är till att ha en viss betydelse verkar det mer rimligt att det ordet ändå har en så stark betydelse att ett missbruk av det namnet skulle kunna vara lika dåligt som missbruk av reguljära varunamn.

Ankdammen - Nu som torrent

Den går att ladda ned hos Kickass-torrents. Jag försökte ett bra tag med att få upp den på The Piratebay, men de måste haft något fel på sin "captcha"-läsare, då de tyckte att jag aldrig skrev in rätt svar där (vilket däremot gick supersmidigt hos ka-torrents).