Om den gyllene regeln / silverregeln

Den i Sverige nog mest kända formuleringen av gyllene regeln är följande:

Gör mot andra så som du vill att de skall göra mot dig.

 Den mindre kända, men lika viktiga, negativa sidan av den här regeln, silverregeln, lyder således:

Gör inte sådant mot andra, som du själv inte vill att de skall göra mot dig.

Dessa regler går att kritisera för att de inte tar tillräckligt stor hänsyn till olika kontexter och att vi har olika preferenser. Om man gillar choklad, bör man då ge bort choklad till andra, för att de skall ge det tillbaka? Tänk om du är ensam om att gilla choklad? Då är det ju uppenbart att man inte skall göra mot andra så som du vill att de skall göra mot dig själv; det är ju dumt att ge bort en gåva till någon som inte vill ha den!

Jag tror att den här kritiken endast är en kritik av en kontextlös tolkning av dessa regler. Vilken kontext är det som är viktigt att ha i bakhuvudet när man tänker på de här reglerna? Jo, att vi alla har olika preferenser. Så, om någon annan ogillar choklad, bör du ge det till henne då? Nej, men väl om hon gör det. Även ifall man själv inte gillar det, för det är inte det specifika man gör mot någon som spelar roll, utan hur detta tolkas av den man gör det mot.

Den gyllene regeln och silverregeln kräver därmed ett visst mått av empati för att man skall kunna använda de praktiskt. I många fall har vi dock likadana preferenser, så det blir verkligen att man, säg, är vänlig mot någon som vill bli vänligt bemött samtidigt som du också vill det.

Men, om man skulle försöka formulera dessa regler mer exakt, så att själva regeln uttryckligen tar upp det här med att vi har olika preferenser, hur skulle den se ut då? Kanske något såhär:

 Likt du vill uppnå dina mål vill alla andra också göra det. Respektera deras vilja och sträva efter att hjälpa dem att uppnå sina mål.

Jag vet inte hur du, käre läsare, tolkar ovanstående rad, men som jag ser det så känns det som en väldigt krävande moralisk regel. Mer än den klassiska regeln. Det kanske har något med vana att göra, men jag tror att det har något med en underförstådd mening att göra också. Det var säkert så att vissa filosofer och profeter uppmanade folk till att helt fullständigt arbeta för att uppnå andras önskemål. Kanske för att de såg det som intuitivt gott, men kanske också för att de förstod, på något plan, att om alla gjorde det skulle vi ha det rätt bra.

Men, som system fungerar det helt enkelt inte. Det är ett uppenbart allmänningens dilemma - en person väljer att slappa med att upprätthålla de moraliska förpliktelserna gentemot andra och får ändå alla andras välvilja riktad mot sig. Det är inte direkt optimalt. En mycket mer rimligare utgångspunkt är att man endast behandlar andra enligt ett visst moraliskt mönster, ifall de andra också är beredda att göra så mot en själv. Alltså, att vi står för ömsesidig moral; vi ändrar vårt beteende för att andra skall göra detsamma, till bådas vinning. En sådan regel kommer därmed se ut så här:

Likt du vill uppnå dina mål vill alla andra också göra det. Respektera deras vilja och sträva efter att hjälpa dem att uppnå sina mål, så länge som de gör så mot dig.

Varför är allt det här intressant? Jag hade tänkt börja skriva om ömsesidig egoism och hur det hör samman med dessa regler om reciprocitet, och hur de båda reglerna egentligen bara är en variant av en regel om att respektera och maximera varandras preferenser. Men jag blev förvånad över att min formulering kändes något fel, så jag utforskade den tanken lite. Målet med det här inlägget var att visa att dessa regler är en form av ömsesidig egoism.

Sedan är frågan om det här perspektivet går att utvecklas för att skapa en idé om rättigheter enligt det här perspektivet? Det går inte riktigt, då rättigheter är universella, och den gyllene regeln är beroende av folks subjektiva preferenser, som kan vara olika. Det silverregeln skulle kunna användas till är att ha den som ett minimikrav; om en grupp individer inte kan komma fram till regler som alla i gruppen säger är hur de skulle vilja bli behandlade, då är deras "moraliska kontrakt" eller deras regler uppenbarligen problematiska.