Nödvändiga värden

När jag försöker skriva om moral blir jag ibland besvärad över att det viktigaste ordet i den här diskussionen, moral, sällan är väl definierad.* Och att, när någon försöker definiera det, så känns det något godtyckligt. Det antyder att när folk inte pratar om moral, då pratar man om något annat. Gissningsvis försöker man då signalera till andra om hur man är som person och/eller under vilka omständigheter man kan tänkas samarbeta och/eller köpslå med andra. Eller så kan moralen ha ett politiskt syfte, vilket kan göra det svårtydligt vad exakt det handlar om, men dess effekt, gissar jag, är vanligtvis att skapa eller förstärka en koalition som upprätthåller makt över andra människor.**

Så, jag tänker att jag skall försöka undvika ordet moral för att vara så tydlig som möjligt med vad jag menar. Istället tänkte jag prata om de saker som är värdefulla för en valfri rationell agent, och då även vad som är värdefullt för en valfri människa. Att ens egna preferenser är väldigt specifika gör inte att det inte finns vissa generella värden som alla tänkande och förnuftiga varelser delar. Dessa värden är de som är nödvändiga för att uppnå något mål, och de har blivit utforskade av en mängd tidigare filosofer, bland annat Adam Smith.

Vilka är då dessa värden?

Självkännedom - Nosce te ipsum!, γνῶθι σαυτόν

Det finns flera saker om en själv man behöver känna till för att uppnå något mål.

Det första är att man behöver veta om vad för mål man vill uppnå. Annars kommer man ju ingen vart eller agerar helt i blindo. En delaktig förståelse gör ju att man kan uppnå något mål, men man riskerar då att lägga ned resurser på de mål som man inte värderar högst.

Detta är särskilt besvärligt för människor, då vi är en hycklande ras som riktar in vårt medvetande på att hitta fel hos andra och förhärliga en själv. Därmed kan man helt och hållet missa att man har vissa preferenser och att man faller undan för att ens veta det på grund av socialt tryck. Som Benjamin Franklin uttryckte det: 

"There are three Things extremely hard, Steel, a Diamond, and to know one's self."

Självbehärskning

Ganska uppenbarligen måste man ha kontroll över sin egen vilja, det vill säga det beslutscenter man har som värderar ifall något är värt att göras eller inte. Denna kontroll går endast att utföras om man också har kunskap om sig själv och vad man verkligen vill uppnå, för man måste ju veta vad man skall kontrollera ens sinne till att göra. Om man inte hade en sådan självbehärskning skulle man kunna förändras av andra faktorer än de man själv uppskattar, och därmed få en att göra saker som man antingen inte uppskattar alls eller som man uppskattar mindre än vad man skulle gjort med fullständig självbehärskning. Detta gäller, om än inte i samma grad, även när man bara är partiellt självbehärskad.

Det finns också ett värde i att kunna behärska sig så väl så att man kan ändra sitt beteende ifall man upptäcker bättre mål än de man söker efter just nu. Återigen, att låta sådant bestämmas av andra faktorer än en själv innebär att man kanske misslyckas med att uppnå ens mål.

Slutligen finns det ett värde i att inte göra något förrän man är tillräckligt säker på att man inte kommer att ångra sig.

Kunskap om världen

Utöver att ha kunskap om och kontroll över sig själv måste man även förstå resten av världen. För, utan sådan kunskap vet man inte heller vad man skall göra. Att upptäcka världen, att undersöka den, se samband mellan olika händelser, skönja den struktur som allt är byggd av och att försöka förstå de lagar som den följer, är alla dygder. Att känna, lukta, smaka, se, höra och tänka på allt som sker är värdefullt. Dock har inte sökandet efter kunskap alltid ett högre värde än att agera efter den kunskap man har; sökandet av kunskap har en alternativkostnad.

Hur mycket kunskap är nödvändig? Exakt så mycket som krävs för att man skall kunna uppnå sina nuvarande mål och, om man har det, den kunskap som gör att man kan få nya mål eller ändrar de man vill ha. Det senare innebär att det av nödvändighet finns en osäkerhet i vilken mer kunskap som är av värde för en. Konceptuellt kan den nödvändiga kunskapen gå från ett minimum om hur man uppnår de mål man redan har till allvetande som maximum.

Kontroll över omvärlden

Som med de övriga värdena är det nödvändigt att kunna kontrollera omvärlden (med sin kropp) så att man kan uppnå sina mål. Om självbehärskning är att kunna navigera en själv i universum, så innebär det här att man kan förändra allt annat också.

Detta är inte riktigt ett universellt värde, då det kan finnas varelser utan självbevarelsedrift eller får sina behov tillfredsställda av andra och som är nöjda med att bara kontrollera en liten del av universum (sin egen kropp). Men i praktiken är det väl det, eftersom nästan alla behöver arbeta med resten av världen för att överleva eller uppnå ens egna mål. Att då kunna kontrollera omvärlden blir ett värde för en, eftersom man utan det inte kan uppnå sina mål.


Detta värde är nästan helt och hållet instrumentellt, så att det inte eftersöks efter något annat skäl än för att uppnå de mål man redan har. Om det inte vore för det att vissa sätter ett egenvärde i makt och för att mer kontroll gör att man kan få mer kunskap om något. I det förra fallet skulle då ökad kontroll vara både ett värde i sig och ett instrumentellt värde. I det andra fallet har ökad kontroll samma drag som ökad kunskap - det har en alternativkostnad.

Annars borde man eftersöka så mycket kontroll som krävs för att uppnå ens mål samt de mål man förväntar sig ha i framtiden, ifall ens preferenser ändras/blir fler. Av nödvändighet kanske man då undviker att få kontroll över vissa saker, eftersom man kan ha en preferens att inte vilja kunna kontrollera vissa saker, och att den kontrollen skall ligga i andras händer. (När det gäller människor är det kompatibelt med idén om moralisk likhet att alla har lika stor kontroll över sig själva, som bl.a. Murray Rothbard tagit upp, och kan därmed ses som ett prima facie argument till att inte kunna ha sådan kontroll. Men, om en person begår ett misstag så att man tappar kontrollen över sin kropp kan det vara värt att få hjälp ifrån andra, som då bör hjälpa en endast ifall de kan bli tackade efteråt för sitt verk.)

---

Det finns tre saker som kan poängteras i efterhand om dessa värden. Det första är att varje varelse som uppnår dessa mål behöver inte göra trevliga eller värdefulla saker för andra. Det de undviker är att begå onödiga misstag över sina egna principer (alla varelser är felbara så alla gör fel, det gäller bara att minimera dem). Det andra är att de dock är nödvändiga för allt "moraliskt" och värdefullt beteende. Så det gäller att bli bra på ovanstående grejer, och njuta av livet medan man gör det. Jag tror att om alla människor satsade på detta helt och hållet skulle vi komma närmare ett öppet och underbart samhälle. Vissa kanske tänker sig att folk som följer på den här linjen skulle bli helt egoistiska och sluta bry sig om andra, men det tror jag inte skulle vara något annat än ett extremt undantag. Den normala reaktionen för många män och kvinnor skulle nog bli något som vad Queen sjunger om i I want it all eller Paul Stanley i Live to Win:

Den tredje poängen är att om man blir bättre på en sak kommer kanske något annat att förändras. Exempelvis, om man blir bättre på att behärska ens vilja kanske man lär sig mer om världen och vice versa. Eller, genom att lära sig mer om sig själv kommer man kanske betvivla sin självbehärskning och därigenom vilja minska sin kontroll över andra saker. Som med allt annat är dessa fundamentala värden ihopnästlade med existensen.

* Eller så är det ändå väl definierat av de flesta filosofer, se definitionen på Stanfords Encyclopedia of Philosophy: "The term “morality” can be used ... to refer to a code of conduct that, given specified conditions, would be put forward by all rational persons." Att det är just regler som alla rationella individer kommer fram till som vettiga känns ju som helt uppenbart, men ändå skrev jag inte ned det när jag tänkte på en definition av moral tidigare.

** Om jag får komma med en gissning (som jag varit inne på tidigare) om vad moralfilosofi handlar om så är det att komma på levnadsregler för en perfekt God(tm) varelse, som, typ, älskar alla varelser, och sedan komma på skäl för oss att agera så. Det är också min preferens för hur andra borde agera, och det gäller nog för de flesta. Nu menar jag inte att alla filosofer verkligen vill att alla skall agera så - men det kanske de vill, jag känner för få filosofer, fast deras inaktivitet talar sitt tydliga språk. Den viljan om att alla följer en viss regel är kanske dock vad moral verkligen är (om det har någon betydelse). I vilket fall är "det generella mönster som man efter reflektion vill att alla skall följa" just vad man borde studera - och det är kanske just vad folk menar med moral.