torsdag 22 september 2011

Lite om Friedrich Nietzsche

I Robert Nozicks Philosophical Explanations har han fotnot där han hanterar filosofen Friedrich Nietzches bild av übermänniskan, de, enligt Nietzche, framtida människor som kommer att finna mening i livet från verkligheten (istället för mystiska idéer som religion och dylikt) och spränga sig loss från de begränsningar som dagens moralsystem sätter upp. Nozick menar att Nietzsche har en alldeles för bestämd bild av vad dessa människor skulle ha för värderingar:
[The übermensch] would be proud, joyous, intent on overcoming (surpassing, perfecting) themselves, masters of themseleves, hard, strong, noble, passionate, powerful, courageous, having reverence for themselves, scorning an easy, comfortable, serene life, forging themselves into a new kind of person. …

I think Nietzsche believes these overmen will pursue particular values; the correct values or at any rate the new values will be the ones they pursue. … For all we know or are told, these described people all will choose to become gentler, softer, more considerate of others, respecters of their rights, less proud, and so forth.
Nozicks kommentar (och en tidigare kommentar från Jrgen) fick mig lite intresserad av denna beryktade filosof, så jag laddade ned hans Beyond Good and Evil (ljudbok här och här) och några föreläsningar om honom (här). Av föreläsningarna så kan jag rekommendera Nietzsche and the Post-Modern Condition, föreläsning #4 och #5, och Will to Power, föreläsning #18-24. Vad för intressanta poänger kommer Nietzsche med, om någon? Här kan jag ta upp iaf två stycken.

Ens moral är vad man vill
Nietzsche är starkt kritisk till alla som försöker grunda moral på något annat än människans värderingar. Jag är inte säker på hans resonemang, men jag tror att detta följer ganska fint från hans konstaterande att varje (nödvändigtvis medveten?) varelse söker efter makt, vill ha makt. För, om varje individ är ute efter makt i grunden, hur kan man, rent praktiskt vara ute efter att uppnå något visst moraliskt mål som inte stämmer överens med den här preferensen? Att adoptera en moralisk idé som inte direkt erkänner våra drifter - som Kants princip som utgår helt från rationalitet, eller den kristna moralen - kräver från grunden att vi agerar annorlunda än hur vi är. Detta är inte möjligt och enligt den etiska principen att man måste kunna göra något, för att man det skall vara möjligt att man bör göra det (kan implicerar bör), så kan det inte vara moraliskt att adoptera ett sådant system.

Men folk verkar ju göra det, så hur förklarar Nietzsche det? Enligt honom så är det bara till synes som man adopterar dessa läror, och att det i själva verket bara är ett annat (kanske mer förfinat sätt) att uppnå makt.

Det går att kritisera Nietzsches uppfattning att människan alltid strävar efter att uppnå makt, och ändå dra slutsatsen han gör. Det enda man behöver förutsätta är att människan strävar efter något definitivt, så att alla moralsystem som menar att man bör agera på något annat sätt än detta predikar det omöjliga.

Dagens moraler ger inte folk speciellt bra incitament
När Nietzsche kritiserade demokrati och socialism för att vara utjämnande krafter, och hindra individer från att uppfylla sina högsta mål, pekar han samtidigt på ett liknande problem med många moralläror. Nämligen att de tenderar att fokusera på att hindra folk från att göra något, istället för att uppmuntra folk att nå högre höjder. En bra moral borde inte enbart (eller främst) ses som ett hinder för den agerande individen, utan som en vägledning till att verkligen göra stordåd. Istället för att nöja sig med "Jaha, nu har jag lyckats undvika att inte begå något omoraliskt, då är allt väl" så borde moralen mer se ut som "Ah, nu har jag lyckats med ännu en moraliskt positiv handling, dags att fortsätta med något nytt".

Den här perspektivet är något som filosofen och författarinnan Ayn Rand utvecklade i sin egen filosofi. Som hon uttryckte det:
[T]he purpose of morality is to teach you, not to suffer and die, but to enjoy
yourself and live.
Kanske delvis för att rätta till det här incitamentsproblemet skrev Nietzsche om idén om den eviga återkomsten; ett tanke-experiment som leder till frågan "Är du så nöjd med ditt liv att du skulle vara beredd att leva om det i all oändlighet". Som Nietzsche presenterar det:
What, if some day or night a demon were to steal after you into your loneliest loneliness and say to you: 'This life as you now live it and have lived it, you will have to live once more and innumerable times more' ... Would you not throw yourself down and gnash your teeth and curse the demon who spoke thus? Or have you once experienced a tremendous moment when you would have answered him: 'You are a god and never have I heard anything more divine.'
[The Gay Science, §341]
Tanken, som jag ser det iaf, är att om man betänker möjligheten att man skulle få uppleva sitt liv mer än en gång så borde man få ökade incitament att se till så att det verkligen blir ett liv värt att leva. Implicit i det finns nog idén att människor idag inte verkligen lever sina liv fullt ut, gör sitt yttersta för att skapa ett så bra liv som möjligt för sig själv. Det innebär inte nödvändigtvis att folk istället ägnar sig åt något beundransvärt, som utilitarism, utan att de bara är apatiska.

Överlag så har Nietzsche en hel del intressanta saker att säga om moral, och för den som är intresserad av att fundera mer kring en moral som följer människans natur (som för objektivister), kan han nog vara av extra intresse.

1 kommentar:

  1. Intressant att se hans filosofi ur detta perspektiv! Bra föreläsningar också.

    SvaraRadera