Drive: The Surprising Truth About What Motivates Us

Daniel Pinks bok Drive har varit väldigt underhållande att lyssna på. Faktum är att jag fick en liknande känsla av att läsa den som när jag läste Johan Norbergs Till världskapitalismens försvar och George Reismans Capitalism. Skälet till det är först för att de alla presenterar ett synsätt som verkar stämma, men ännu mer för att den ger skäl till att se positivt på framtiden. I Norbergs och Reismans fall gällde det att se optimistiskt på den framtida välståndsutvecklingen - så länge staterna tillåter fria marknader (vilket de globalt sett gör mer och mer) - och i Pinks fall gäller det att se fram emot utvecklingen av arbetsförhållanden och, i förlängning, möjligheten för varje individ att förverkliga sig själv.

Detta var något jag inte förväntade mig av att lyssna på boken, då jag hade hört Pink föra fram sina poänger i en intervju med Russel Roberts, och även sett samma resonemang i en snygg video.

I vilket fall, kärnan i Pinks bok är att individen har en ofantlig förmåga att motivera sig själv till väldigt många sysselsättningar, att vetenskapen bakom detta är solid, att flera företag har börjat skapa miljöer som utnyttjar och främjar den här motivationen, och att resten av företagen borde fortsätta i dessa spår. Ett exempel på en sådan praktik är "bootlegging", det som gjorde post-it-lappen möjlig. Det som övertygade mig mest, det som fick det att "klicka" till för mig var nog att höra hur flera företag förlitar sig på att folk vill jobba, inte enbart eller främst för att få betalt, utan för att det är underhållande. Eller, det går att göra om de kreativa jobben på detta sätt så att de blir mer av ett nöje, en lek, än tråkigt arbete.

Om man skulle sammanfatta Pinks idéer så är det väl just det: för en bättre arbetsplats så borde arbetet ses som en lek. Det här kanske inte är det bästa sättet att formulera alla poänger som han för fram, men det kommer nog rätt nära i en mening. Ett annat argument som talar för att det här stämmer, och att framtiden därför kommer kunna se mycket bättre ut, är att det verkar stämma överens med människans natur. Utöver de olika exempel som Pink tar upp (lyssna på intervjun eller se filmen) kan jag tipsa om psykologen Peter Gray beskrivning av individers syn på arbete i jägar-och-samlar-samhällen (via Robin Hanson):

Hunter-gatherers do not have a concept of toil. When they do have that concept, it derives apparently from their contact with outsiders. … Their own work is simply an extension of children’s play. Children play at hunting, gathering, hut construction, tool making, meal preparations, defense against predators, birthing, infant care, healing, negotiation, and so on and so on; and gradually, as their play become increasingly skilled, the activities become productive. … work is play for four main reasons: (1) It is varied and requires much skill and intelligence. (2) There is not too much of it. (3) It is done in a social context, with friends. And (4) (most significantly) it is, for any given person at any given time, optional. …

Pinks perspektiv går även att se utifrån Robin Hansons eget om den evolutionärt skapade jägar-och-samlares-psykologi och den kulturellt skapade jordbrukar-mentaliteten, som i att det är möjligt att det här organisationssättet låter människor leva ett liv som är mer i linje med vår evolutionära natur.

Om jag skulle förlänga Pinks argument längre än att det handlar om enbart lek, så skulle det vara att vi som individer inte behöver ha några monetära incitament för att vilja att det går bra för det företag man jobbar för. Man jobbar ju i en grupp och ser sitt eget bidrag till att göra det bra för gruppen, och för att det här ska fortsätta krävs det snarare en mer inbjudande och uppmuntrande miljö. De företag som Pink tar upp som exempel på hur de lyckats modellera sig enligt dessa instinkter verkar som trevliga arbetsplatser.

Sedan säger Pink inte att detta innebär att man kan minska lönen, och fortfarande förvänta sig samma resultat! Nej, istället föreslår han att företag borde ge ut en högre en genomsnittlig lön.

Skulle den här "arbetsplatsen-som-lekplats" fungera för alla jobb, menar Pinker? Nej, det är helt klart att det finns många jobb vars primära drivkraft inte kommer från intern motivation utan från ens önskan om att tjäna pengar.

Jag borde också säga att idéerna i Pinks bok stämmer rätt bra överens med den libertarianska ideologin, då de går ut på att individen kan motivera sig själv (och inte behöver några högre varelse som "ger" motivation till honom), att det är bra att försöka bli bättre på vad man gör och att frihet på arbetsplatsen kan ge mycket bättre resultat.