Peter Schiff, investerare och ekonomisk rådgivare till Ron Pauls kampanj, blev intervjuad i agusti 2006 och sa att vi stod inför en ekonomisk nedgång, vilket han fortsatte säga till krisen kom. En på youtube har gjort en sammanställning av dessa klipp:
Det makalösa med filmen är de ekonomer som också blir intervjuade och blir riktigt upprörda när Schiff kommenterar. Det kanske bara är jag som inte är van vid amerikansk tv (inte för att jag är van vid svensk egentligen), men deras tvärsäkerhet och fientlighet mot Schiff liknar samma tvärsäkerhet och fientlighet som finns mellan de som diskuterar politik på internetforum. Det kanske är något som inträffar varje gång det är en konjunkturuppgång i ekonomin, alltså att det finns en grupp ekonomer som vägrar överväga möjligheten att ekonomin kan vända.
Hittad på Mises.org.
fredag 28 november 2008
onsdag 26 november 2008
"Argumentum ad hominem"-missbruk
Det verkar som om ad hominem-argument är mindre vanliga än vad man tror och vad man egentligen borde se upp för är de som felaktigt anklagar andra för att använda ad hominem-argumentet. Läs Stephen Bonds roliga genomgång av frågan. Ett utdrag:
Via Overcoming Bias.A: "Listen up, asshole. All rodents are mammals, but a weasel isn't a rodent, so it can't be a mammal."
B: "Yet another ad hominem argument. Ignore this one, folks."A is abusive, and his argument is fallacious, but it's not ad hominem. B's reply, ironically, is ad hominem; while he pretends to deal with A's argument, in using the term "ad hominem" incorrectly, B is in fact trying to dismiss the argument by imputing that A is resorting to personal attacks.
tisdag 18 november 2008
Är det förenligt med libertarianism att äga idéer?
Fritz-Anton Fritzson, filosofen och libertarianen, argumenterar på sin blogg vad grunden för upphovsrätt är och för att dessa sorters rättigheter är förenliga med libertarianska principer. Jag har tidigare diskuterat frågan med honom och jag tror att hans senaste inlägg klargör de filosofiska skillnader som finns mellan våra ansatser i frågan, vilka är avgörande för hur man ser på frågan om upphovsrätt.
Frågeställningarna som Fritz tar upp är:
1) Vad innebär ägande av ett verk, vad är det man äger egentligen?
2) Är ägandet rättmättigt (och är i sådana fall nedladdning ett brott)?
Fritz vill med sitt inlägg skapa lite ordning i debatten genom att börja med grunderna, vilket är nog så lämpligt. Därför diskuterar han ägandet av verk väldigt noga, men hoppar tyvärr alltför snabbt över den viktiga frågan om detta ägande är rättmätigt. Men, en sak i taget, vad innebär det att någon äger ett verk?
Fritz hävdar att ägande av ett verk inte är ägande av något materiellt, utan det immateriella verket i sig. Exempelvis äger Freddie Mercury Bohemian Raphsody, vilket inte innebär att han äger varje enskild kopia av detta verk som finns, utan att han äger själva "idén" Bohemian Raphsody. Detta innebär dock att han har bestämmanderätt över hur folk skall kunna få använda de kopior som finns av hans låt. Då kommer frågan, är hans ägande över den här idén berättigad, så att han, eller de han utser, får använda våld mot de som använder kopiorna av hans idé på ett annat sätt än han godkänt?*
Detta är den avgörande frågan: har Freddy Mercury rätt till sin skapelse på det sätt som Fritz hävdar? Argumentet som läggs fram i försvar för detta är ytterst svagt:
Jag skall tillåta mig själv att vara lite dogmatisk här och anta att ursprungligen så ägde Freddie Mercury (och Brian May som är medförfattare till låten) Bohemian Rhapsody och att detta har att göra med att det var just de som skapade låten. En libertarian som HAX borde hålla med om detta (eftersom libertarianer hävdar att människor äger sig själva och därmed produkterna av sitt eget arbete) samt att om Freddie äger låten så har han också rätt att sälja den eller ge bort den etc. Mer om det senare.
Tyvärr så finns det ingen djupare förklaring här varför man börjar äga något. Och det räcker inte med att enbart säga att själva skapandet gör en till rättmättig ägare av det immateriella verket. Varför inte? Därför att den rena, axiomatiska libertarianismen kan inkludera en sådan syn på immateriell egendom, men den kan lika lätt inte inkludera det i det libertarianska systemet. Vad är argumentet för att det ena skall gälla men inte det andra?
Jag hävdar att vi måste gå upp ett steg, och diskutera grunderna för varför man kan börja äga saker över huvud taget för att kunna diskutera om man kan äga immateriella verk. Själv har jag tyvärr inget utarbetat bakomliggande moraliskt system som rättfärdigar mina politiska åsikter, men jag brukar förlita mig på utilitaristiska och ekonomiska argument, som jag gissar skulle visa att immateriellt ägande inte är berättigat. Men jag har inget avgörande argument för det. Vad som däremot behövs, för att avgöra frågan, är en undersökning inom dessa "primära" system för att bestämma vilken position libertarianism bör ha i frågan.
* Vissa libertarianer menar att ägande nödvändigtvis innebär att ägandet är rättmättigt. Jag använder ordet endast i dess positiva bemärkelse och talade här om en möjlig ordning av ägande, som vi till viss del ser idag (men mer tydligare förr, när piratkopiering inte var så enkelt).
Frågeställningarna som Fritz tar upp är:
1) Vad innebär ägande av ett verk, vad är det man äger egentligen?
2) Är ägandet rättmättigt (och är i sådana fall nedladdning ett brott)?
Fritz vill med sitt inlägg skapa lite ordning i debatten genom att börja med grunderna, vilket är nog så lämpligt. Därför diskuterar han ägandet av verk väldigt noga, men hoppar tyvärr alltför snabbt över den viktiga frågan om detta ägande är rättmätigt. Men, en sak i taget, vad innebär det att någon äger ett verk?
Fritz hävdar att ägande av ett verk inte är ägande av något materiellt, utan det immateriella verket i sig. Exempelvis äger Freddie Mercury Bohemian Raphsody, vilket inte innebär att han äger varje enskild kopia av detta verk som finns, utan att han äger själva "idén" Bohemian Raphsody. Detta innebär dock att han har bestämmanderätt över hur folk skall kunna få använda de kopior som finns av hans låt. Då kommer frågan, är hans ägande över den här idén berättigad, så att han, eller de han utser, får använda våld mot de som använder kopiorna av hans idé på ett annat sätt än han godkänt?*
Detta är den avgörande frågan: har Freddy Mercury rätt till sin skapelse på det sätt som Fritz hävdar? Argumentet som läggs fram i försvar för detta är ytterst svagt:
Jag skall tillåta mig själv att vara lite dogmatisk här och anta att ursprungligen så ägde Freddie Mercury (och Brian May som är medförfattare till låten) Bohemian Rhapsody och att detta har att göra med att det var just de som skapade låten. En libertarian som HAX borde hålla med om detta (eftersom libertarianer hävdar att människor äger sig själva och därmed produkterna av sitt eget arbete) samt att om Freddie äger låten så har han också rätt att sälja den eller ge bort den etc. Mer om det senare.
Tyvärr så finns det ingen djupare förklaring här varför man börjar äga något. Och det räcker inte med att enbart säga att själva skapandet gör en till rättmättig ägare av det immateriella verket. Varför inte? Därför att den rena, axiomatiska libertarianismen kan inkludera en sådan syn på immateriell egendom, men den kan lika lätt inte inkludera det i det libertarianska systemet. Vad är argumentet för att det ena skall gälla men inte det andra?
Jag hävdar att vi måste gå upp ett steg, och diskutera grunderna för varför man kan börja äga saker över huvud taget för att kunna diskutera om man kan äga immateriella verk. Själv har jag tyvärr inget utarbetat bakomliggande moraliskt system som rättfärdigar mina politiska åsikter, men jag brukar förlita mig på utilitaristiska och ekonomiska argument, som jag gissar skulle visa att immateriellt ägande inte är berättigat. Men jag har inget avgörande argument för det. Vad som däremot behövs, för att avgöra frågan, är en undersökning inom dessa "primära" system för att bestämma vilken position libertarianism bör ha i frågan.
* Vissa libertarianer menar att ägande nödvändigtvis innebär att ägandet är rättmättigt. Jag använder ordet endast i dess positiva bemärkelse och talade här om en möjlig ordning av ägande, som vi till viss del ser idag (men mer tydligare förr, när piratkopiering inte var så enkelt).
När staten får bestämma vem som är sjuk
Till årsskiftet kommer staten, via Socialstyrelsen, sluta att definiera vissa sexuella läggningar som sjukdomar. Från DN:
De diagnoser av sexuella beteenden som Socialstyrelsen tar bort vid årsskiftet är: transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens.
Vad innebär detta? Jo, att staten (gissningsvis från tidigt 1900-tal) fram till nu klassificerat transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens som psykiska sjukdomar eller som beteendestörningar. Man kan inte förvänta sig att de politiska processerna skall komma fram till speciellt vetenskapliga definitioner av vad en sjukdom är.
De diagnoser av sexuella beteenden som Socialstyrelsen tar bort vid årsskiftet är: transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens.
Vad innebär detta? Jo, att staten (gissningsvis från tidigt 1900-tal) fram till nu klassificerat transvestism, fetischism, fetischistisk transvestism, sadomasochism, könsidentitetsstörning i barndomen och multipla störningar av sexuell preferens som psykiska sjukdomar eller som beteendestörningar. Man kan inte förvänta sig att de politiska processerna skall komma fram till speciellt vetenskapliga definitioner av vad en sjukdom är.
Invandring och statlig välfärd
Ibland när jag diskuterar frågan om fri invandring stöter jag på ett visst motargument som går ungefär såhär:
Det finns många sätt att besvara detta argument. Jag brukar börja med att påpeka att det inte är invandrarnas fel att vi har en stat som beskattar oss, så varför bestraffa dem för det? Jag har också sagt att argumentet bygger på en statisk bild av politiken, att det politiska läget skulle förändras med fri invandring så att välfärdsstaten skulle antingen behöva bantas eller endast "ges bort" till svenska medborgare. (Om jag själv skulle fått välja som invandrare mellan att komma in i Sverige och stå utanför statens skyddsnät eller att inte komma in alls, så väljer jag det tidigare.) Vi har också det roliga reductio ad absurdum-argumentet att om man följer det här argumentet helt ut så måste vi slänga ut fler personer från landet än bara invandrare (vad sägs om
Tyvärr verkar inte dessa argument fungera för alla, så jag blev glad när jag förra veckan på Handelshögskolan hörde om ekonomen Jan Ekberg som forskat om det verkligen stämmer att invandrare, generellt sett, tar ut mer i bidrag från staten än vad de "ger" tillbaka i skatter. Enligt han var invandringen positiv för staten under 60- och 70-talen, neutral under 80-talet och negativ under 90-talet. Som han själv skriver i en sammanfattande artikel (min fetstil):
Denna post skall inte tas som ett argument för att göra det svårare både för flykting- och arbetskraftinvandring. Jag accepterar inte grundargumentet att man kan utsättas för våld bara för att staten agerar annorlunda p.g.a. ens beteende. För min del skulle jag öppna gränserna helt och hållet oavsett om staten tjänar på det eller inte. Däremot är det ett argument för att göra det friare för arbetskraftinvandring in till Sverige.
"Om vem som helst får komma hit så skulle de ta ut bidragspengar och då skulle vi behöva betala högre skatter. Och även du, som är libertarian, är ju emot skatter, så du borde vara emot fri invandring också."Det här argumentet tas även upp av konservativa som ett argument mot att legalisera droger, då det, anser de, skulle höja sjukvårdskostnaderna.
Det finns många sätt att besvara detta argument. Jag brukar börja med att påpeka att det inte är invandrarnas fel att vi har en stat som beskattar oss, så varför bestraffa dem för det? Jag har också sagt att argumentet bygger på en statisk bild av politiken, att det politiska läget skulle förändras med fri invandring så att välfärdsstaten skulle antingen behöva bantas eller endast "ges bort" till svenska medborgare. (Om jag själv skulle fått välja som invandrare mellan att komma in i Sverige och stå utanför statens skyddsnät eller att inte komma in alls, så väljer jag det tidigare.) Vi har också det roliga reductio ad absurdum-argumentet att om man följer det här argumentet helt ut så måste vi slänga ut fler personer från landet än bara invandrare (vad sägs om
Tyvärr verkar inte dessa argument fungera för alla, så jag blev glad när jag förra veckan på Handelshögskolan hörde om ekonomen Jan Ekberg som forskat om det verkligen stämmer att invandrare, generellt sett, tar ut mer i bidrag från staten än vad de "ger" tillbaka i skatter. Enligt han var invandringen positiv för staten under 60- och 70-talen, neutral under 80-talet och negativ under 90-talet. Som han själv skriver i en sammanfattande artikel (min fetstil):
I Sverige har några empiriska undersökningar gjorts om hur den offentliga sektorn omfördelar inkomster mellan invandrare (vissa av studierna inkluderar även andragenerationens invandrare) och infödda. Den första studien gjordes av Wadensjö (1972) som fann att invandrarna bidrog med mer till den offentliga sektorn genom skattesystemet än vad man tog i anspråk av den offentliga sektorn. De inföddas disponibla inkomster blev högre dvs det blev en positiv inkomsteffekt för infödda. Den andra studien gjordes av Ekberg (1983) som beräknade omförde lningseffekten för åren 1970 och 1976. Slutsatsen blev densamma som för Wadensjö dvs det blev en positiv inkomsteffekt för infödda. En tredje studie utfördes av Gustafsson (1990) för läget i slutet av 1980-talet. Gustafsson fann att inkomsteffekten var neutral dvs att invandrarna bidrog med lika mycket till den offentliga sektorn som man tog i anspråk därifrån. En fjärde studie gjordes av Ekberg (1999) och som avsåg läget vid mitten av 1990-talet. Nu hade invandrarnas sysselsättningsläge försämrats så mycket att dessa bidrog med mindre till den offentliga sektorn genom skattesystemet än vad de tog i anspråk därifrån. Det betyder att de inföddas disponibla inkomster blev lägre dvs en negativ inkomsteffekt förelåg för infödda. Den negativa inkomsteffekten uppgick till 1-2 procent av bruttonationalprodukten (BNP) vilket också ungefär är läget i dagsläget.Vad som är intressant med den här datan är att den stämmer överens med idéen att arbetskraftinvandring inte "tär" på statens inkomster, medan flyktinginvandring gör det. Detta borde vara uppenbart givet lite eftertanke: arbetare som invandrar till Sverige kommer hit för att jobba och kommer då inte ta ut några bidrag, till skillnad från flyktingar. Detta är inte hela argumentet, men en viktig del. Och om vi hade fri invandring gissar jag att andelen arbetskraftinvandrare ökar, vilket innebär att, allt annat lika, statens inkomster skulle öka. Alltså duger inte den kritikernas argument mot fri invandring.
Denna post skall inte tas som ett argument för att göra det svårare både för flykting- och arbetskraftinvandring. Jag accepterar inte grundargumentet att man kan utsättas för våld bara för att staten agerar annorlunda p.g.a. ens beteende. För min del skulle jag öppna gränserna helt och hållet oavsett om staten tjänar på det eller inte. Däremot är det ett argument för att göra det friare för arbetskraftinvandring in till Sverige.
söndag 9 november 2008
Telefoni och statlig planering
Det här är helt fantastiskt! Den 20 september 1979 kunde man i GP läsa att en ny telefon hade kommit. En fantastisk teknologisk utveckling, med knapptelefonen, kan man tycka. Som Rune Perhman från Televerket uttryckte det, var det "lättare och snabbare att slå ett nummer - samtidigt som man inte så ofta slår fel".
Denna makalösa uppfinning hade Televerket planerat att varje hushåll skulle ha - redan år 2000! =) Givetvis hade de ju mer långsiktiga planer - till 2020! - trots detta lyckades de inte förutse att deras verksamhet i princip lades ner under 90-talet.
Televerket var i början verksam inom telegrafi-branschen, men när de privata telefonnät började inkräkta på deras område (kommunikation mellan städer) var det en klok byråkrat som fick för sig att de skulle göra det som de förbjöd privata entreprenörer från att göra.
Denna makalösa uppfinning hade Televerket planerat att varje hushåll skulle ha - redan år 2000! =) Givetvis hade de ju mer långsiktiga planer - till 2020! - trots detta lyckades de inte förutse att deras verksamhet i princip lades ner under 90-talet.Televerket var i början verksam inom telegrafi-branschen, men när de privata telefonnät började inkräkta på deras område (kommunikation mellan städer) var det en klok byråkrat som fick för sig att de skulle göra det som de förbjöd privata entreprenörer från att göra.
tisdag 4 november 2008
Polisens ursprung
I Sverige, likt i de flesta länder, utvecklades den moderna polisen under 1800-talet. Jag gissar att de flesta tror att polisen kom till som ett svar på ökad brottslighet; att målet var att gynna befolkningen i stort. Om man kan lita på Dagens Nyheters gamla ledare från 4 januari 1865, så verkar det vara en ohållbar position. Från ledaren Den nya polisen:
Det har knappats funnits någon institution så hatad som polisen - och så förtjent af denna känsla.Ledaren säger även att under enväldets dagar, under "vanvettiga Gustav Adolf" och "skuggrädde Carl Johan", användes polisen för att "hålla packet i styr". Stephen Davies hävdar i "The Private Provision of Police During the Eighteenth and Nineteenth Centuries", från The Voluntary City, att detta motiv även låg bakom expansionen av polisväsendet i England, så det kan inte vara omöjligt att även svenskarnas härskare hade liknande idéer.
DN år 1864
De verkar ha haft utgångsläget rätt. Ur deras första ledare från 23 december 1864:
[Det är] redaktionens afsigt att med allvar behandla tidens och landets stora frågor, om än i allmänhet i kortare uppsatser. I alla frågor är friheten vår lösen och vårt mål. Vägen dit är lång och många grindar hejda vandringen.
...
Det är [under fred] man diskuterar frågorna: om konungadömet med guds nåde är ovillkorlingen nyttigt, och nödigt: om folken ej kunna lefva lyckliga utan stående härar och ruinerande pansarflottor: om det verkligen är oundgängligt för de nio tiondedelarnas sällhet att de regeras af en liten bråkldel af de återstående tiondedelen: om icke slägtena kunna uppfostras efter andra metoder, än medeltidens.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)