lördag 3 mars 2012

Den nationella pensionen

Det statliga pensionssystemet befriar inte människor, utan det knyter oss närmre till den svenska staten, gör oss mer beroende av den. Detta ser inte alla etatister som något negativt, uppenbarligen. Så här skriver sossen Lena Andersson om hur bra det är med en stat som man blir beroende av:
Det unika med svensk socialdemokrati var brytningen med alla former av klantänkande. Individerna erbjöds ett band till staten, lika starkt för var och en, på det att andra beroenden kunde avta.
Så istället för att ha privat pension, exempelvis, vilken gör en beroende främst av ekonomiskt välstånd, föredrar Andersson ett system där man är beroende av folkets vilja och politikernas kvalitet. Ett problem med detta har blivit uppmärksammat de senaste dagarna efter att det visade sig att Eva Bergdahl, en pensionär som flyttat till Thailand, inte får ut sin fulla pension från staten. Staten har nämligen begränsat var man får bo för att få ut sin pension; man får bara behålla den statliga garantipensionen om man flyttar "till ett land inom EU/EES, Schweiz och i vissa fall Kanada." Flyttar man till andra länder, då får man visst inget.

Gissningsvis var det svenska systemet ännu sämre förr, när sverige inte var med i eu och den individuella "spararen" inte hade viss kontroll över vart pengarna skall gå.

Det är inte bara på pensionsområdet som staten binder individen till en viss geografisk yta. Detta görs även för den nationella A-kassan och för andra social"försäkringar". Det är rätt tragiskt att en uttalat internationell rörelse som socialdemokratin utvecklade ett nationellt system för folkets behov. Speciellt när ett internationellt system uppstår spontant.

torsdag 1 mars 2012

En fantastisk framtidsutsikt



I denna TED-talk går Peter Diamandis snabbt igenom om varför många tror att världen blir sämre, när den faktiskt blir bättre och varför den troligtvis bara kommer att bli bättre. Och den kommer att bli ofantligt mycket bättre! Diamandis har skrivit boken Abundance: The Future is Better Than You Think tillsammans med Steven Kotler där de går igenom argumenten för detta mer ordentligt.

En intressant sak som togs upp i föredraget var hur datorn Watson slog några människor i att kunna tolka meningar, förstå frågor och ge svar på dem. D.v.s. en dator slog två människor i Jeopardy!

När framtiden accelererar framåt, hur kommer politiken att förändras? Det verkar som att mycket av de politiska tankarna i världen är konstruerad kring tanken om att samhällena inte kommer att accelerera framåt, att dagens politiska "filosofier" förutsätter ett statiskt framtida samhälle. Kanske att det blir lite häftigare, lite bättre, men i grunden likadant. Jag vet inte exakt hur lysande vår framtid blir - kommer vi kunna göra oss odödliga, simulera mänskliga hjärnor i datorer och/eller skapa otroligt smarta AI:n som hjälper oss (och själva är) aslyckliga? - men jag gissar att om hundra år kommer man inte att behöva arbeta mer än åtta timmar om året för att överleva lika lång tid. Och när vi väl är i en liknande situation, eller när de flesta förstår att vi en dag kommer att hamna där, kommer folk att ändra sina politiska idéer då? Kommer man att sluta bry sig om ideologier som tillfredsställer en stammentalitet, och som tror på att vi lever i en värld av starkt begränsade resurser som måste fördelas rättvist av hövdingen?

Definitivt! För med ett allt rikare samhälle kommer det bli enklare att sprida kunskap; fler kommer att ha tid att sätta sig ned och ifrågasätta den rådande strukturen, och de som står för ett visst budskap kommer lättare att kunna sprida vidare den idén. Nu kommer det innebära att ljusets fiender också får det enklare, men inom kort kommer det att finnas ett system för att ännu bättre än idag rangordna folks åsikter och källor, så att obekanta lättare ser vad för något som anses vara idiotiskt och vad som anses vara rimligt av de främsta tänkarna i världen.

Så, världen kommer att bli fantastiskt mycket bättre, så alla borde förbereda sig på det nu, idag! Finns det något i den libertarianska rörelsen som också skulle behöva ändras i det perspektivet? Jag tror att det finns något som vi borde kunna fokusera mer på, och det är att verkligen peka på hur fria samhällen troligtvis leder till högre tillväxt än andra samhällen. Det är uppenbart, när man tänker på det, hur otroligt viktigt sådant är för fattiga länder. Men det är också viktigt för dagens redan relativt rika länder, när man betänker att vi kan bli så otroligt mycket rikare. Säg att vi någon dag i framtiden kan bli av med livets öppna sår, döden. Ett fritt samhälle skulle se till att vi når den dagen några år eller decennier före vad vi kan göra i ett reglerat samhälle. Tanken om en fantastisk framtid borde se det målet som mycket viktigare att sträva mot, än något av dagens mål om att se till att "alla" kan få högskoleutbildning och dylikt.

Jason Silva har fångat en aspekt av en av framtidens möjligheter väldigt väl i filmen nedan. Framtiden handlar om att vi får bättre och bättre kontroll av miljön, och hur otroligt coolt det är ger han en känsla av här:




Han har även gjort en film om Diamandis och Kotlers bok, där han går igenom några av de poänger Diamandis tar upp i filmen ovan:

tisdag 28 februari 2012

Michael Huemer om irrationalitet inom politik



"...if you think the community of experts on this subject are wrong and especially if you think that while being unable to state their arguments then you're almost certainly the one who's wrong."
- Michael Huemer
Olyckligtvis står inte den samlade ekonomiska kåren för frihet och anarkokapitalism. Genomsnittet verkar vara för viss liberalisering av ekonomin, och det verkar som att det finns ett större stöd för liberalisering i varje enskild fråga bland de som skriver om det (men jag kan ha fel här). Det verkar dock finnas en betydande minoritet bland public choice-ekonomerna som är mer positivt inställda till anarki och frihet än vad ekonomerna i allmänhet är. Alltså, då det endast finns en liten minoritet ekonomer som är för en libertariansk politik, går det inte att använda Huemers argument för vår sak. Istället borde vi behöva kunna formulera de åsikter som en majoritet av ekonomerna står för.

Det finns dock ett litet problem med Huemers argument, och det är när det inte är uppenbart vilka som är de självklara experterna inom ett område. Att bara ha studerat något innebär inte per automatik att det man studerar har något med verkligheten att göra, se astrologer om att förutsäga hur väl det kommer få för folk. För att undvika det problemet, skulle jag vilja föreslå följande regel istället:
Om du inte kan formulera din motståndares åsikt, men han kan beskriva din, då är det allt annat lika mer troligt att du har fel än att han har det.
Även den regeln har sina brister. För en välutbildad astrolog skulle kunna förklara vad de psykologiska argumenten är, medan en psykolog inte kan förklara de astrologiska argumenten. Här får man göra rum för att psykologerna använder sig av kunskapens arbetsfördelning och struntar i att debunka astrologerna. Det viktiga blir då inte ifall någon från skola A vet mer än någon från skola B (om vad positionen är, vilket inte är samma sak som skälen för att ha den) utan ifall någon från skola A vet mer än den samlade kunskapen som skola B är integrerad med. Det är väl kanske något sådant som Huemer är ute efter. Men man skulle nog kunna förstärka den regel jag tog upp:
Om du inte kan formulera din motståndares åsikt och skälen han har för det, men han kan beskriva din åsikt och skälen du har för det, då är det allt annat lika mer troligt att du har fel än att han har det.
Utgångspunkten är att en person med mer kunskap troligtvis har, allt annat lika, bättre förståelse av en fråga än den med mindre information.

EDIT: Just det! På tal om personer som inte ens kan beskriva sin motståndares position, kolla in mina inlägg om professorerna Sven-Eric Liedman om nyliberalism, Milton Friedman och om Ludvig von Mises samt Torbjörn Tännsjö om Robert Nozick.

söndag 26 februari 2012

Youtube/Google tar ned "hat"-klipp om religion



Om poeten Hamza Kashgari, han som nu riskerar att bli dödad för tre tweets om Mohammed.
Hamza Kashgari Mohamad Najeeb[1] (often Hamza Kashgari, Arabic: حمزة كاشغري‎; born 1989) is a Saudi poet[3] and a former columnist for the Saudi daily newspaper al-Bilad.[4][5] In 2011, he was on a Mabahith watchlist of pro-democracy activists.[7][8] He became the subject of a controversy after he was accused of insulting Muhammad in three short messages published through the Twitter social networking service.[6][9] King Abdullah ordered that Kashgari be arrested "for crossing red lines and denigrating religious beliefs in God and His Prophet." [sic][5] Kashgari left Saudi Arabia, trying to seek political asylum in New Zealand.[6] On February 12, 2012, he was deported from Kuala Lumpur back to Saudi Arabia and a Malaysian High Court injunction against his deportation was issued.
De tre Twitter-meddelandena:

On the occasion of Mawlid on February 4, 2012,[17] Kashgari published three tweets about an imagined meeting with Muhammad:[9][6]

  • On your birthday, I will say that I have loved the rebel in you, that you've always been a source of inspiration to me, and that I do not like the halos of divinity around you. I shall not pray for you.
  • On your birthday, I find you wherever I turn. I will say that I have loved aspects of you, hated others, and could not understand many more.
  • On your birthday, I shall not bow to you. I shall not kiss your hand. Rather, I shall shake it as equals do, and smile at you as you smile at me. I shall speak to you as a friend, no more.
Det här påminner mig om att jag borde skriva ett längre inlägg om hur fantastiskt bra vi ändå har det i Sverige, historiskt sett, om än inte relativt vad som vore möjligt ifall folk hade andra politiska preferenser.

onsdag 22 februari 2012

Ett viktigt logiskt felslut

Catchy Fallacy Name Fallacy

Detta felslut är att, i en diskussion, enbart anklaga någon annans resonemang för att vara eller innehålla något logiskt felslut, utan att visa hur det faktiskt är ett felslut av den sorten.

Som JGWeissman exemplifierar det:

The wrong way:

It seems that you've committed the Confirmation Bias.

The right way:

The Confirmation Bias is when you find only confirming evidence because you only look for confirming evidence. You looked only for confirming evidence by asking people for stories of their success with Technique X.

Notice how the right way would seem very out of place when applied against an argument it does not fit. This is what I mean when I say the counterargument should distinguish the allegedly bad argument from good arguments.

Det här felslutet verkar vara ett specialfall av Argument by assertion, alltså att man bara säger påståendet man hävdar utan att ge argument för det. Detta är olyckligtvis väldigt vanligt på internetforum.

Den senaste meningen är också ett logiskt felslut; jag ger dig inte något skäl till att faktiskt tro att folk bara säger saker på internetforum. Det är också, i sin tur, ett påstående utan en grund! Men vad har jag för bevis för det?! ... Det här skulle kunna fortsätta ett tag, för evigt. Det gör inte det för att vi alla accepterar att vissa påståenden är sanna eller behöver inte ges ytterligare förklaring. Detta innebär att både Catchy Fallacy Name Fallacy och Argument by assertion är rent logiskt korrekta, men vanligtvis brukar vi godkänna flertalet påståenden som okej, då ett flertal påståenden tar vi alla gemensamt för sanna. Dessa behöver inte bestridas.

Men, för olika miljöer finns det olika bakgrundsfakta som gruppen tar för given; den gemensamma kunskapbilden ser annorlunda ut för ett gäng fågelskådare som för ett gäng elektriker. Att bara hävda en sak i den ena miljön kan accepteras där utan argument men inte i den andra. Det innebär att dessa argumentationsfel är kontextuella, på ett plan. Så, det fel folk gör egentligen är att förutsätta att deras egen karta av hur verkligheten ser ut är så välkänd att alla andra också borde förstå att den stämmer, bara den sägs. Och det felet gör väldigt många, tyvärr.

tisdag 21 februari 2012

Lite humor



De skämtar inte. Det här är inte ironi. Jag saknar ord. Förutom att...det är galet roligt! Hurra för Joel den store! :D

Kolla även in varför de har fel här.

Dessa filmer är nog det bästa från staten sedan klassikern Eller så betalar man skatt.

måndag 20 februari 2012

Richard Epstein om välgörenhet



Jag är lite upptagen med studier för tillfället, så jag har inte haft tid att uppdatera bloggen. Här kommer ett kort klipp med Richard Epstein där han ställs inför den vanliga frågan: vad händer i ett fritt samhälle ifall folk inte är villiga att ge bort pengar till välgörenhet? Som en god människokännare förnekar han premissen i frågan, säger korrekt att det skulle finnas ett välgörenhetssystem för de allra fattigaste, att det nog inte skulle täcka allas behov, men att det skulle vara bättre än det system USA har nu.

Kolla även in min och Niclas podcast om välgörenhet vs. välfärdsstaten där vi diskuterar liknande frågor.