Principles of Economics - Dödviktsförlust

I min tidigare del-recension av Gregory Mankiws Principles of Economics kritiserade jag konceptet dödviktsförlust (som även kallas dödviktskostnad), för att det användes felaktigt av nationalekonomerna. Jag har även kritiserat grunden för konceptet i en annan recension. I det här inlägget går jag igenom de två argumenten igen något mer utförligt, samt visar varför Mankiws beskrivning av problemet med skatter är fel (och hur det felet är snarlikt neoklassikernas problem med monopol).

Så, vad är en dödviktsförlust? Dödviktsförlusten försöker mäta den totala (eller samhälleliga) förlusten av situationer på marknader som inte är Pareto-optimala, d.v.s. situationer som inte är i perfekt (och bra) jämvikt. En dödviktsförlust uppstår när den sammanlagda nyttan som konsumenter och producenter får av en viss affär är mindre än vad den skulle kunna vara. Mankiw definierar en dödviktsförlust som "the fall in total surplus that results from a market distortion, such as a tax" (s. 165). På vilket sätt mäter man den här förlusten?

Jo, genom att mäta konsumt- och producentöverskott. Säg att en producent säljer äpplen för 20 kr/kg, men att kostnaderna för företaget ligger på 18 kr/kg. Då kommer producenten ha ett producentöverskott på 2 kr för varje kilo den säljer. Ett annat företag säljer sina snarlika äpplen för samma pris, men har en lägre kostnad, 17 kr/kg, och får således ett högre producentöverskott i sina affärer. Om man summerar alla producenters överskott från sina försäljningar, då får man det totala producentöverskottet för den marknaden.

Det fungerar något annorlunda för konsumenterna och deras överskott. Här ser man inte på skillnaderna mellan objektiva kostnader och pris, utan mellan priset och det högsta pris som en konsument kunde tänkt sig lägga ut för att få varan. Om någon hellre betalar 30 kr för ett kilo äpple än avstår, men inte 31 kronor, då får denne ett konsumentöverskott på 10 kr/kg. För den som högst betalar 25 kr/kg för äpplena har ett konsumentöverskott på 5 kr/kg.

Om man föreställer sig en marknad, med en tänkt utbuds- och efterfrågekurva så kan man se hur stora överskotten är; det är areorna mellan de båda kurvorna, fram till där de går samman vid marknadens jämvikt. Dödviktsförlusten uppstår när denna area minskar, av någon anledning. Nedan visas hur detta fungerar när en staten beskattar en viss marknad:

Detta grafiska sätt att visa vad dödviktsförlusten består av ger dock ingen direkt förståelse av vad det egentligen representerar. Vad samhället verkligen förlorar är att vissa individer inte kan tillfredsställa sina behov genom ömsesidigt gynnsam handel; två eller fler personer som skulle kunnat handla med varandra utan skatten kan nu inte längre göra det. Mankiw har ett bra exempel på detta:

To gain some intuition for why taxes result in deadweight losses, consider an example. Imagine that Joe cleans Jane’s house each week for $100. The opportunity cost of Joe’s time is $80, and the value of a clean house to Jane is $120. Thus, Joe and Jane each receive a $20 benefit from their deal. The total surplus of $40 measures the gains from trade in this particular transaction.

Now suppose that the government levies a $50 tax on the providers of cleaning services. There is now no price that Jane can pay Joe that will leave both of them better off after paying the tax. The most Jane would be willing to pay is $120, but then Joe would be left with only $70 after paying the tax, which is less than his $80 opportunity cost. Conversely, for Joe to receive his opportunity cost of $80, Jane would need to pay $130, which is above the $120 value she places on a clean house. As a result, Jane and Joe cancel their arrangement. Joe goes without the income, and Jane lives in a dirtier house.

The tax has made Joe and Jane worse off by a total of $40, because they have lost this amount of surplus. At the same time, the government collects no revenue from Joe and Jane because they decide to cancel their arrangement. The $40 is pure deadweight loss the fall in total surplus that results from a market distortion, such as a tax deadweight loss: It is a loss to buyers and sellers in a market not offset by an increase in government revenue. From this example, we can see the ultimate source of deadweight losses: Taxes cause deadweight losses because they prevent buyers and sellers from realizing some of the gains from trade. (s. 165-166)

Kritik
Vad finns det då för problem med den här neoklassiska analysen av dödviktsförlust? Det första problemet är att hela analysen bygger på en högst tveksam teoretisk grundval. Denna förutsätter att det är möjligt att, på ett vettigt sätt, jämföra och lägga samman folks värderingar av varor och tjänster, d.v.s. addera folks olika konsumentöverskott, samt att jämföra och behandla som likvärdigt detta konsumentöverskott med skillnaden i kostnaden och priset för säljaren, d.v.s. producentöverskottet. Alltså, det verkar inte vara möjligt, eller iaf inte säga något intressant, att plussa ihop olika människors konsumentöverskott, och att sedan jämföra detta med producentöverskottet.

Varför är det besvärligt att jämföra konsumenters överskott? Frågan svaras om man funderar på vad det är man försöker mäta, nämligen skillnaden i en varas pris och högsta priset någon vill köpa den för. Uppenbarligen går det att diskutera sådana skillnader, och lägga samman dem, men är deras total en meningsfull siffra? För att vara det måste nog ett konsumentöverskott i en marknad vara jämförbar med ett konsumentöverskott någon annanstans. ... [Här avbröts mina tankar av att jag märkte att jag inte kunde se något egentligt fel i den neoklassiska analysen här; jag ser inget uppenbart fel i att lägga samman olika individers villighet att betala för en vara. Problemet som jag tidigare haft med idén var att den här summan skulle säga något meningsfullt om folks välstånd/välfärd, och det kan det uppenbarligen inte göra, eftersom min vilja att köpa något inte behöver ha något att göra med hur bra jag mår av att köpa den. Jag kan exempelvis vara beroende av nikotin och inte få ut speciellt mycket av att röka, men samtidigt vilja betala ett högt pris för det, och en annan dag kan jag inte vara beroende, få ut mycket mer njutning av att röka lite, och samtidigt inte vara beredd att betala så mycket. Alltså, jag ser inget problem i att mäta folks villighet att betala för något, och hantera det som en siffra, men den kan inte ses som en teoretisk likhet med välfärd, vare sig i hälsa, välstånd eller nytta. Alltså, den neoklassiska analysen är här inte grundläggande problematisk, men eventuella utvidgningar av analysen är det.]

Att lägga samman konsumentöverskott och producentöverskott är problematiskt för de mäter olika storheter, alternativt har kommit till genom två olika modeller av individer. I det första fallet mäter neoklassikerna bara en skillnad mellan varas kostnad och en varas pris, vilket är ett annorlunda mått än en varas pris och ens villighet att köpa/sälja den. I det andra fallet utgår man från att producenten är villig att sälja varan för dess pris, vilket gör att analysen ser ut att vara likadan som med konsumentöverskottet. Men även här finns en skillnad! För, konsumenten är modellerad att söka maximal nytta, medan producenten är modellerad att se maximerad nytta som att vara detsamma som maximerad vinst. Det innebär att de olika modellerna har programmerats att värdera saker systematiskt olika; processen som leder fram till ett visst "överskott" är olika i de båda fallen och borde därför inte kunna jämföras med varandra. Det är olika saker alternativt är värderade av två skilda sinnen. Varför de skulle kunna slås samman är bortom mig.

Ett liknande problem kan även uppstå enbart på producentsidan. Tänk att en liten butik blir beskattad på 10%, så att företaget måste gå i konkurs. Deras förlust är mätt i den förlorade vinsten av att driva det företaget mot deras näst bästa alternativ, kanske att vara anställda eller att inte arbeta alls. Det blir därmed en förlust i psykisk nytta som inte fångas av förlusten i vinst.

Det andra problemet med dödviktsförlust är hur det används i analysen. Även om man kan hålla med neoklassikerna om att konceptet är möjligt och mäter välfärd (eller är på något annat sätt intressant), så används det något felaktigt. Jag tog i förrförra inlägget upp detta när det gällde att jämföra förlusten av nedsluttande efterfrågekurvor, men Mankiw tar upp ett annat exempel, nämligen effektivitetsförlusten av skatter. När det gäller effektivitet så räknas inte att staten tar pengar - då neoklassikerna antar att alla fördelningar är effektiva, så att det inte spelar någon roll ifall du har pengarna eller staten har dem - utan bara ifall det kostar något för samhället att detta sker. Och enligt Mankiw finns det två problem med detta:

What are the costs of taxes to taxpayers? The most obvious cost is the tax payment itself. This transfer of money from the taxpayer to the government is an inevitable feature of any tax system. Yet taxes also impose two other costs, which well-designed tax policy tries to avoid or, at least, minimize:

• The deadweight losses that result when taxes distort the decisions that people make
• The administrative burdens that taxpayers bear as they comply with the tax laws

An efficient tax system is one that imposes small deadweight losses and small administrative burdens. (s. 250)

När det gäller den administrativa kostnaden räknar Mankiw konstigt nog bara på kostnaden som detta innebär för skattebetalaren, och inte för att hushålla alla människor som jobbar på skattekontoret.

Nåja, problemet jag vill uppmärksamma här är det första, dödviktsförlusten av skatter. Denna har redan illustrerats ovan, och är lika fel som den påstådda dödviktsförlusten av att folk köper på en monopolistisk marknad. Problemet är alltså inte att det uppstår en dödviktsförlust, utan att den här dödviktsförlusten (om det nu är ett problem) är större än vad för dödviktsvinster som skapas av statens aktivitet.

Detta kanske låter något konstigt, men tänk då vad som skulle hänt ifall staten använt pengarna de fått av skatten till att subventionera samma marknad som de beskattat. Vad blir resultatet? Det blir en extra kostnad för en revisor att dra ifrån och sedan lägga till en summa från företagens räkenskaper, alltså dödviktsförlusten är så gott som borta. Vad händer ifall staten skulle beskatta en marknad, och subventionera en annan? Måste det, överlag, uppstå en dödviktsförlust? Nej, rent teoretiskt skulle det kunna uppstå en vinst, beroende på hur marknaderna ser ut.

Detta innebär givetvis inte att skatter inte har några kostnader, utan enbart att den kostnad som Mankiw tar upp inte är korrekt analyserad. Problemet är att bara en viss synlig effekt undersöks. Annars finns det många andra kostnader med beskattning. Statens konsumtion kan vara direkt skadlig för skattebetalaren (se pengar som läggs på krig, upprätthållandet av negativa lagar och dylikt); den kan vara positiv, men samtidigt inte lika positiv som de tjänster man själv skulle valt att köpa (slipstensmuseum och annat beroende på ens smak); den leder folk till att utföra ineffektivt arbete (jämfört med om det inte fanns några skatter) för att slippa bli bestulna (skatteplanera); skattelagarna måste upprätthållas med våld och tvång så att vissa arbetar (ineffektivt) med att sätta folk i fängelse vilka förlorar på att bli frihetsberövade och samhället på att de inte längre kan utföra något speciellt produktivt arbete. Sammanlagt finns det väldigt många kostnader med skatter, och det är något pinsamt att Mankiw bara klarar av att nämna två.

Är skatt en form av slaveri?

Skribenten Yvain på LessWrong skrev för ett tag sedan följande stycke:

Ask an anarchist. Taxation of X% means you're forced to work for X% of the year without getting paid. Therefore, since slavery is "being forced to work without pay" taxation is slavery. Since slavery is bad, taxation is bad. Therefore government is bad and statists are no better than slavemasters.

(again, reversed stupidity is not intelligence. There are good arguments against taxation. But this is not one of them.)

Jag störde mig något på att han utmålade ett ganska vanligt argument mot staten på detta sätt, men kalla det för slaveri, och därmed förlöjliga argumentet. Det bakomliggande argumentet han attackerar bygger på att det är fel att tvinga folk att arbeta för andra, men allt tvång behöver ju inte innebära slaveri.

Men, jag blev påmind av en debatt på Flashback, att det finns ett visst antal libertarianer som menar att skatt innebär slaveri. Det finns även en Wikipedia-sida om frågan, Taxation as slavery, vilken är mycket större än Taxation as theft som bara har två meningar. Men hur menar dessa att skatt är en form av slaveri?

Detta görs genom att definiera slaver något annorlunda än hur det vanligtvis beskrivs. Enligt svenska Wikipedia förstås slaveri som när en människa "kan ägas och behandlas som egendom. Det ger slavägaren rätt att använda slaven till tvångsarbete och att sälja slaven vidare." Det fundamentala i begreppet slav är alltså här det rättsliga, att slaven är någon annans egendom. Detta förstärks när ordet avgränsas:

I juridisk bemärkelse saknar slaven rättshandlingsförmåga. Ägaren kan förfoga över slaven väsentligen efter egna önskemål, och även överlåta äganderätten till någon annan. Detta framgår klart av bland annat en av de romerska termerna för slav, manicipium, vilket just betyder egendom, eller det arabiska mamlúk som har samma betydelse.

En slav blir alltså annorlunda än en livegen, som är bunden till landet, vilket någon kan äga, men den livegne har vissa rättigheter som landägaren inte får kränka.

Så, hur definierar då slaveri av de som menar att skatt är det? Genom att fokusera på allt vad slaveri innebär, förutom just ägande av en individ som egendom. Se här idéhistorikern David Gordon:

If the essence of slavery is forced labor for others, it is a very present reality today. When the government takes part of what you earn in taxes, it in effect forces you to labor for the state. Just as the slave does not get to keep what he produces but must surrender it to the master, so must the taxpayer give up part of what he makes to the government. ... And the income tax is far from the only area in which the state acts as a slave master.

Alltså, det finns en slav- och herre-relation mellan en arbetare och staten, eftersom staten tvingar sig till en del av arbetarens inkomster. Här utesluts helt "ägande" som kriterie för vad som innebär att vara slav. Detta trots att Gordon tidigare hänvisar till just ägande som en del av vad det innebär att vara en slav!

Ett argument som jag sett vissa libertarianer använda för att argumentera att skatt inte innebär slaveri, är att under ett skattesystem kan inte staten tvinga dig att arbeta, medan en slavägare kan. Detta argument kan utvecklas långt; en slavägare har helt eller nästintill fullständig kontroll över en, medan en stats kontroll är relativt begränsad (över den genomsnittliga individen). Detta resonemang borde visa att det finns en språklig skillnad mellan slaveri som Gordon använder termen och hur de flesta använder den. Men hur besvarar Gordon det argumentet?

One might object that someone can avoid being taxed by refusing to work, but this is hardly a viable alternative. A slave system in which slaves could refuse to work, at the cost of not being supplied with any provisions, would hardly strike us as much of an improvement over simple slavery.

Argumentet som Gordon för fram är inte att semi-slaven faktiskt fortsätter att vara en slav, utan att hans position knappt har förbättrats! Detta kan dock inte räknas som ett argument för om det är slaveri eller inte, eftersom slaveri definieras rättsligt, och inte efter hur bra man har det som slav. Det skulle säkert vara så att det fanns slavar under 1800-talet (eller idag!) som hade det bättre än de en vanlig bonde i Sverige under 1400-talet, men påverkar inte om personen är slav eller inte.

Gordons rättfärdigande av sin användning av slaveri, samt att skatt=slaveri verkar användas som rent buande, och att vissa bara verkar vilja kalla skatten för slaveri (även om det bara blir partiellt slaveri i slutändan), får mig att tro att den här frågan inte handlar om huruvida skatt, som det traditionellt definierats, innebär slaveri eller inte. Det handlar om att visa att man verkligen finner skatt kränkande och moraliskt vidrigt. Och då drämmer man till med slaveriliknelser, för att få fram sin poäng så kraftfullt som möjligt. Det är kanske en effektiv strategi - om det nu är så att jag har rätt om varför liknelsen finns - men den bygger på att man något godtyckligt ändrar ords mening. Och det borde finnas andra sätt man kan visa på det inbyggda våldet i systemet, dess grundläggande omoraliska kärna, annat än genom att luras med språket. Som att poängtera att staten är en parasit, eller ett stort bländverk som folk frivilligt utsätter sig för för att lura sig själva.

Det finns ett annat sätt som en stat kan anses vara en slavdrivare på, och det är som en slavdrivare som bara råkar vara relativt hyffsad, relativt vänlig mot en. Den säger dessutom att man kan bli från att vara slav, bara man flyttar från dennes område. Detta är hur jag tolkar Robert Nozicks Sagan om slaven, ifall man inte kan hitta något steg i historien där slaven inte längre är en slav.

Detta argument verkar inte bygga på några semantiska skillnader i hur man använder orden - förutom för de som godtyckligt säger att stater inte kan vara slavägare (och det skulle jag är felaktigt). Dock är det något problematiskt då ett slavsystem är så annorlunda från en stat; institutionerna, incitamenten och de praktiska möjligheterna är olika. Det är kanske inte direkt fel att kalla det för slaveri, men det är slaveri av en sådan skiljd sort från vanligt slaveri att det är vettigt att skilja de två koncepten åt.

Ett argument som man skulle kunna komma med är kanske att en stat skulle, i många fall, aldrig kunna direkt få rätten att bestämma över en individ som slavägaren kunde. Att staten potentiellt har rätten är meningslöst, ifall den aldrig kan uppnås. Ifall de fortfarande skulle vara slavägare skulle vem som helst vara det, eftersom vem som helst teoretiskt skulle kunna försätta någon i slaveri, men kan inte göra det.

Så, för att sammanfatta: nej, skattetvång innebär inte att staten äger en som en slav.

Skatt ≠ stöld?

Uppföljare till Skatt = stöld

Varför är det så att de flesta människor anser att skatt inte är stöld? Låt mig ta några exempel från en lång diskussion på Flashback som utgör standardsvaren i frågan. Trådskaparen börjar med att definiera stöld som att "ta något ifrån en annan människa emot dennes vilja", vilket är något annorlunda än hur jag definierar det, och menar att de som beskattas blir bestulna. Därefter har hundratals invändningar kommit och tråden är i skrivande stund på 193 sidor! Invändningarna som kommit upp i tråden har jag delat in i fem kategorier:

1. Skatt är frivilligt. Detta argument, med dess olika variationer, bygger på att den beskattade frivilligt valt att bli beskattad, eller att följa vissa regler som kräver att denne beskattas, vilket, om de vore sanna, skulle gjort att skatt inte är stöld.

2. Skatt är stöld beroende på vilka omständigheter man befinner sig i. Om den som tar uppfyller vissa krav slutar skatten vara stöld.

3. Blandade argument.

4. Semantiska argument.
   

5. Vissa argument säger att skatt, av olika anledningar, är nödvändiga för ett välmående samhälle. Dessa argument säger dock inte att detta nödvändigtvis gör att skatt slutar vara stöld – många skriver att skatt faktiskt är stöld, men att det är en stöld vi måste ha. Jag tog med den här kategorin eftersom det är en ganska vanlig invändning, men det är inte klart att samma personer menar att skatt inte är stöld (fast oftast är det så).

När jag gick igenom den här tråden läste jag inte igenom varje inlägg ord för ord, så det är lätt hänt att jag har missat något argument i tråden. Det är också möjligt att jag har kategoriserat någons inlägg fel, eftersom vissa argument kan se likadana ut men skilja sig åt om de kunde fått utvecklas något mer. Detta hade jag svårt att göra något åt då inte alla utvecklar sina resonemang så väl. Vidare vill jag säga att jag inte säger ha nedgjort alla argument som tas upp, utan bara lagt upp invändningar mot dem så som de presenterats på nätet. Med det sagt, låt oss ta en kik på dem.

Det är frivilligt att betala skatt för att...

”...det är inget som händer om du låter bli! Det är bara att arbeta svart och sluta använda statens tjänster så kommer inte staten att störa dig!”

Gene Wilder (I, II); dubbeltrubbel (I); CrispyKreem (I)

Om detta går det endast att säga att staten säger ganska klart och tydligt att de kommer att kidnappa och slänga in en i en bur om man inte lyder deras hot. De är även ganska klara med att berätta att de är beredda att ta ens pengar oavsett om man använder deras tjänster eller inte, utan bara befinner sig i "deras område". Även de som inte delar min uppfattning att skatt inte är önskvärt kan ändå hålla med om att det blir stöld när staten stjäl från folk som inte använder deras "tjänster", se Vaftrudner (I).

"...du använder en hel del saker som staten producerar, som infrastruktur, skola och polis och genom att använda dessa tjänster ingår du ett kontrakt med staten där de får rätt att ta pengar från dig (för att bekosta dessa tjänster).”

oskarj (I, II), debord (I); Gene Wilder (I, II); Lantbruk (I); gral (I, II); begrundare (I); Skattesmitarn (I); Micro113 (I, II, III); Kojak0 (I); Bluebook (I)

Det här argumentet går att kritisera från olika håll. För det första är vissa av de tjänsterna som folk gillar att använda inte nödvändigtvis tjänster, som skola och polis, eftersom de inte är önskvärda av alla hederliga människor. För egen del skulle jag, exempelvis, inte vilja bli "betjänad" av polisen om jag skulle vägra betala skatt till staten. För det andra har staterna inte kunnat erbjuda sina "tjänster" annat än genom att först ta pengar från folk. Dessutom har dessa pengar använts för att förhindra folk från att skaffa dessa tjänster från andra organisationer, antingen genom att staten monopoliserar en viss tjänst eller genom att de erbjuder den "gratis" eller subventionerad och därmed tränger undan privata alternativ. Om jag tar andras pengar, och köper alla elledningar i ett område för dem, kan jag då kräva mina kunder på pengar då?

Slutligen måste man beakta det faktum att man blir beskattad oavsett om man använder statens tjänster eller inte. En firma som är placerad ute i skogen och varken använder statens vägar, el eller annat är lika mycker under hot att betala skatt som andra företag. Det här är ett väldigt viktigt argument, för oavsett om de ovanstående punkterna stämmer eller inte, så faller deras argument, eftersom de även beskattar folk som inte använder statens tjänster.

"...du har använt tjänster och produkter som staten har producerat, som när du var på BB eller gick i skolan, så du är skyldig staten pengar, vilket de rättmätigt kan ta ut i skatt."

SexMurderArt (I, II); Kojak0 (I)

Återigen tror jag det är viktigt att påpeka att allt som staten producerar inte kan ses som tjänster, utan just som otjänster. Att bli tvingad att spendera nio år i en statlig undervisnings- och indoktrineringsläger är inte något som bör räknas som en tjänst.

Men, givetvis finns det saker man tagit del av som omyndig som staten levererat. Fast varför blir man skyldig att betala för detta? Är det så att man som bebis gick med i ett avtal med staten där man får vissa tjänster för de i utbyte mot framtida skatter? Så vitt jag vet kommer sådana avtal aldrig till och, om de gjorde det, skulle de inte vara tillåtna förrän barnen blivit tillräckligt gamla för att förstå konsekvenserna av ett sådant kontrakt. Möjligtvis finns det en annan anledning till att man kan sägas bli skyldig bara för att födas och växa upp (utan någon större kontroll över vad för tjänster man tar emot) med statlig hjälp, men jag kan inte se vad detta skulle vara.

Vidare finns det skäl att vara kritisk mot att den här rättsliga doktrinen är rimlig, med tanke på att den inte stämmer överens med hur skattesystemet fungerar. Likt mitt motargument ovan gör jag gällande att om detta argument verkligen stämde så skulle staten ha skrivit ned hur stor ens skuld är och sedan borde man vara fri att betala in den hur som helst. Vidare passar skuldidén inte bra ihop med progressiv eller proportionell beskattning: vad man är skyldig staten är en summa pengar. Att vi inte har möjligheten att bara betala till staten vad vi är ”skyldiga” den torde visa ganska klart att detta argument bara är en rationalisering av den rådande strukturen.

"...du har valt att befinna dig inom det område som vår stat säger sig beskatta folk inom och då får du allt gilla läget, eller flytta. Bara genom att gå på marken har du gått med på att bli beskattad, alltså är det inte stöld."

AmandaPanda (I); Dalakille (I); honken80 (I); gral (I); Jazzil (I); buzifer (I); vi i flempan (I); CrispyKreem (I); lallisen (I); Eobola (I); Aristotélës (I, II); Pinkskin (I); Rygh (I, II); CitySoundtrack (I)

Tanken är här att svenska staten äger hela landområdet Sverige, och att skatt bara är en sorts hyra man måste betala. Problemet med det här argumentet är att staten inte äger all mark och att mycket mark som den äger har den fått genom erövring, speciellt genom att bara utropa sig till ägare av, för tillfället, oägda landområden. Den kung som gjorde detta i Sverige var Gustav Eriksson (Vasa) efter en tysk tradition där man såg den världslige ledaren som den sanne ägaren till allt land. Det handlar alltså inte om att man på något sätt gjort sig förtjänt av att äga marken utan en gammal doktrin som var till för att ge härskare förr mer makt. Men bör vi acceptera ägande genom proklamation? Den som gör det torde även acceptera att jag utropar mig till ägare av hela Sverige och kräver folk på skatt för det. Att ingen ser det som rimligt tyder på att även den här doktrinen är en rationalisering.

Den här doktrinen för såklart med sig andra problem för den som hävdar den, nämligen att ett konsekvent användande av den leder till att även diktaturer och andra, mycket mindre trevliga, stater än den svenska har bestämmanderätt över sitt område. Kungarna i Sverige, exempelvis, var i sin fulla rätt i att förbjuda folk att yttra sina åsikter på statens, d v s all, mark och att kräva pass för att flytta från en plats till en annan. Sådana konsekvenser ogillar de flesta och många försöker undvika dess konsekvenser genom att hävda att självklart är det bara demokratier som äger sitt område eller bra stater som äger sitt område. Problemet är att det här är bara ett ad hoc-antagande – helt påhittat! - som direkt bryter mot deras doktrin. Och om man tillåter ett undantag i sin doktrin utan någon speciell motivering, utöver att man bara gillar dess resultat, vad har en sådan doktrin för värde?

"...du har valt att bo och arbeta här."

vi i flempan (I, II); Vicepresidenten (I)

Det här är samma argument som ovan med tillägget att eftersom man arbetar så har man accepterat lagen i landet. Man kan fråga sig varför det är just aktiviteten arbete som gör att man sagt till staten att man accepterar deras ordning – varför gör man det inte om man konsumerar saker? (det kanske inte spelar någon roll vad man gör för vissa?) - men en viktigare fråga är vad som finns i arbetets natur att man accepterar skatt som legitimt. Hur skulle jag visa för staten att jag godkänner deras beskattning? Är det för att jag vet om att en del av min inkomst går till staten när jag tar ett jobb? Det skulle kunna vara ett rimligt argument, om det inte vore för det faktum att de som svartjobbar och inte visar att de vill bli beskattade blir åtalade av staten. Alltså, man är, med om straff, tvungen att ta jobb där staten tar en del av inkomsten.

Annars kan jag inte se hur valet att arbete skulle göra mig skyldig att betala skatt.

"...du har valt att följa statens regler så du är skyldig att följa dem."

dubbeltrubbel (I, II); gral (I)

Ja, enligt dessa debattörer har du en skyldighet att lyda staten för att du väljer att lyda dess bestämmelser. En invändning är att bara för att man finner sig i att bli styrd av andra – för att man inte är beredd att hamna i fängelse eller bli slagen av att gå emot reglerna – så innebär det inte att man godkänner dem! Vissa saker gör man av ren nödvändighet, men en sådan handling medför inte att man blir någons undersåte för det.

"...du har valt att rösta och eftersom du har medverkat i omröstningen, ja då har du godkänt att bli beskattad."

Gene Wilder (I)

Nu är det dock så att du inte behöver rösta alls men du behöver fortfarande betala skatt, alltså rättfärdigar inte det här argumentet beskattning på ett generellt plan, vilket är vad vi ser i dagens Sverige, oavsett om man röstat eller vem man röstat på.

Vidare, även om man röstar i riksdagsvalet, hur visar det att man godkänner att man vill bli beskattad? För, det går ju att rösta på partier som inte vill ha någon skatt alls eller blankt. Att rösta så torde inte på något sätt kunnat tolkas som ett godkännande av skattesystemet. Inte ens en röst på vänstern säger att man nödvändigtvis vill ha skatter, ty man kan gilla en annan del av deras politik.

"...det demokratiska systemet har beslutat om det och du har godkänt demokratin genom att bo här, eller delta i val, eller för att bara möjligheten att rösta är samma sak som att göra det frivilligt."

Gene Wilder (I, II); lallisen (I); Skattesmitarn (I)

Samma invändningar som jag förde upp ovan mot tanken att man är skyldig att betala skatt för att man bor i landet och att man godkänt demokratins beslut genom att rösta går att ta upp här. Det enda jag inte har svarat på är tanken att privilegiet att få rösta gör att man godkänner demokratins beslut. Detta argument är dock mer oförståeligt än de andra, varför skulle bara möjligheten att rösta (oavsett om man använder den eller inte) göra att man godkänner demokratin? Återigen kan man fråga sig om debattörerna skulle acceptera att andra personer än staten skulle kunna få göra såhär? D.v.s. får jag beskatta någon om jag och mina vänner ger denne rätt att rösta om beslutet?

"...Jag går frivilligt med på att bli beskattad för vissa saker, som polis och andra saker jag anser vara tjänster."

Gellmo (I)

Om man frivilligt gör något, innebär det att man har friheten att inte göra det? Om det är så faller detta argument, eftersom man, som jag noterat ovan, inte har friheten att slippa att betala skatt. Det verkar dock vara så att många verkligen känner så här inför skatterna, att det är frivilligt.

"...staten skapar kontanterna i samhället och äger därför alla pengar du har och de får ta tillbaka dem när helst de vill."

SunshineBlind (I)

Frågan ”Är staten ägare till alla sedlar och mynt som finns?" borde kunna svaras i det negativa då det inte finns ett uttryckt eller underförstått kontrakt mellan de som tar emot statens sedlar att de verkligen är statens. Alltså, i vanliga fall, när man tar emot något och det övergår i ens ägo, kan det bara finnas restriktioner på ägandet ifall det finns underförstådda eller uttryckligen förstådda kontrakt när man tog emot grejen om dessa restriktioner. Men i det här fallet finns det inget uttryckligt kontrakt - när jag tar emot pengar skriver jag inte på ett kontrakt samtidigt att pengarna faktiskt tillhör staten och jag lånar dem bara - och det finns inget underförstått kontrakt heller - detta gäller bara när båda parter vet om att de bara ger bort och tar emot lånade saker, men det är inte vad folk tänker på när de handlar med sådant. Slutsats: staten äger inte kontanterna som finns i ekonomin.

Oavsett vad tar staten inte bara folks kontanter utan även de pengar man har på bankkonton (väldigt sällan de kommer ut och kräver rena kontanter av folk). Så även om staten verkligen äger alla kontanter och även om de inte var skyldiga att betala tillbaka dessa i guld eller silver, så skulle skatt fortfarande vara stöld i 99% av fallen eftersom det inte är kontanter som staten tar.

Dessutom tar staten ens pengar även man så gör alla sina affärer i utländska valutor eller i guld. Och de tog ut skatt när de inte gjorde alla kontanter, som när svenska banker gjorde sedlar förr.

"...det är ju inte så att du egentligen äger något. Det är staten som äger alla dina saker och tar pengar av dig lite då och då och det är ju inget fel med det, eftersom det är statens pengar."

g.en (I)

Allt man producerar är alltså egentligen statens legitima egendom. Ja, om det skulle stämma så måste jag hålla med om att skatt är stöld. Men varför skulle jag acceptera att staten borde äga det jag producerar? Det här argumentet är inte mer än ett konstaterande (se inlägget) och det finns helt enkelt ingen anledning för någon rationell individ att hålla med om att det stämmer. (Detta gäller för många andra av ”skatt ≠ stöld”-personernas argument; jag kan inte säga att något av deras argument direkt slår en som sant och oftast kommer de bara med påståenden istället för resonemang om varför en viss aktivitet gör att man accepterar statens beskattning.)

Skatt slutar vara stöld ifall...

"...det leder till ett bättre samhälle än ett samhälle utan skatter."

lucas2.0 (I)

Även om jag skulle acceptera det här argumentet, så följer det inte att dagens stater inte stjäl, då vi inte har någon anledning att tro att de har skapat ett samhälle som är bättre utan skatter. En bra anledning till att hålla den åsikten är för att all ofrivillig konfiskation av andras egendom är ekonomiskt ineffektivt. Men, jag håller inte med om definitionen. Även om det är så att konfiskering av andras egendom leder till att samhället blir bättre upphör inte handlingen att vara just stöld. Om jag tar din plånbok, men resultatet blir bättre än om du hade fått behålla pengarna själv, är det inte stöld då?

”...det finns företag som fortfarande går med plus ifall de måste betala skatt. Är skatten så hög så att ingen kan tjäna pengar då stjäl staten pengar.”

asgarvet07 (I)

Det är ju en brytningspunkt för när skatt slutar vara stöld, men, det är nog en underdrift att säga att den är något godtycklig. Vidare appliceras inte den här regeln på annat som kallas för stöld: jag slutar inte stjäla ifall jag bara tar så mycket att offret har tillräckligt mycket kvar för att kunna betala sina räkningar i slutet av månaden.

Hur definieras stöld egentligen? Det...

"...är bara en semantisk fråga."

aremac (I); knulluppad (I)

I grund och botten är detta sant. Man skulle kunna se alla invändningar mot tesen att skatt=stöld som tillägg eller kontextualisering till definitionen av stöld som vi libertarianer menar passar perfekt på skatt. Och om denna bakgrundsförklaring till definitionen av stöld är allmänt accepterad, ja då är skatt definitionsmässigt inte stöld. Vad jag försöker visa är dock att dessa tillägg och problematiseringar inte håller, d.v.s. det rör sig bara om ad hoc-tillägg utan någon grund.

"...uppfattas inte som stöld av de flesta i samhället och därmed är det inte det."

Tennant (I)

Som sagt.

"...definieras av staten! Staten definierar inte skatt som stöld, alltså är det inte stöld. Om staten säger att den äger dina saker, så är det inte stöld ifall den tar "sina" saker från dig."

AmandaPanda (I, II); KaptenB (I); Tobiaslindgren (I); Jaro Paro (I); ThisIsSparta (I); Gunnar.West (I); Powergirl (I); Hardstekt (I)

Jo, om man låter staten definiera stöld så stämmer detta. Men är det rimligt att följa deras definition? Skall man låta andra som bryter mot regler vi annars accepterar för oss själva också få privilegiet att definiera sin aktivitet? Skall stater som begår folkmord få definiera det som något annat än folkmord?

"...är inget konstigt och skatt är laglig stöld."

Socialgreen (I)

Det här har jag inga invändningar emot. Denna utförligare definition följer i Bastiats spår och den gör det både klart att det handlar om en ofrivillig handling och att de flesta människor (av möjligtvis felaktiga anledningar) ser handlingen som legitim.

"...definieras som så att man ämnar tillägna sig pengarna, vilket staten inte gör. Staten lägger pengarna för att göra det bra för andra människor och den större delen av pengarna går iväg till dessa."

CrispyKreem (I, II,) Weztdahl (I)

Så, om någon tar mina pengar och ger bort det till första bästa person på gatan så har jag inte blivit bestulen, bara beskattad. Nog för att man skulle kunna ha den här definitionen, men jag tänker mig (och jag tror att de flesta håller med om) att "tillägna sig" endast innebär att man för över pengarna i sin ägo och att vad man sedan använder pengarna till är irrelevant. Skulle det dock vara så att de flesta tolkar "tillägna sig" annorlunda skulle jag i fortsättningen stryka den från definitionen av stöld.

Blandade argument. Skatt är inte stöld...

"...för att det helt enkelt inte är det. Så det så!"

Columbo1Legend (I)

"...för om du föds i Sverige får du automatiskt skyldigheter, varav en är skyldigheten att betala skatt."

CitySoundtrack (I)

Här har vi ännu fler exempel på rena påståenden som inte argumenterar.

"...för du slipper att betala skatt om du blir upptäckt och sätts i fängelse!"

freeriderXII (I)

Jag kan inte riktigt se logiken bakom det.

"...för den inkomst du tjänade ihop och som beskattas av staten kunde inte existera utan att staten beskattade folk från första början. Du befinner dig i en position där du inte skulle tjänat samma sak om inte staten fanns och därför har de rätt att ta pengar från folk."

Socialgreen (I); lucas2.0 (I, II, III, IV); pönosht (I, II)

Vad detta argument missar är att staten inte är den enda organisation som har en så stor effekt på samhället att, om den försvann, skulle folks inkomster ändras drastiskt. En annan sådan grupp är börsen och de finansiella organisationerna i Sverige. Skulle dessa försvinna kommer folks inkomster sjunka drastiskt. Innebär detta att de har rätt att ta pengar från folk bara för det? Vissa skulle nu säga ”Men vänta lite! Om dessa grupper bara försvann idag skulle några andra ta deras plats och totalt sett skulle vi inte förlora några pengar alls!” Den här invändningen är väldigt rimlig. Den är så rimlig att den även går att använda mot argumentet ovan: om staten försvann skulle andra organisationer producera de tjänster den nu tillhandahåller, så den är inte nödvändig på något sätt.

Skatter är stöld men kan du inte se att utan skatter...

"...kommer samhället inte att fungera! (Det fick man ju lära sig i statens utbildningsläger!) Anarki kan inte fungera eller så leder det bara till krig!"

db3306 (I); AmandaPanda (I); Pinkskin (I, II); SwiftDelete (I)

Det här är förstås det vanligaste argumentet mot att ta bort staten: utan den skulle samhället kollapsa. Som tur är stämmer visst inte detta. Ekonomer har studerat samhällen där stater inte existerar eller där de finns men inte upprätthåller lagar eller vissa normer för företagande och det har visats att privata institutioner uppstår spontant för att lösa dessa saker. Detta är sammanfattningen av Edward Stringhams och Benjamin Powells undersökning (senare publicerad i journalen Public Choice) av ca 30 års arbete av Public Choice-ekonomer om anarki:

”Much of the recent historical research on anarchy indicates that ordered anarchy is a lot more common than earlier thinkers assumed. Economists have described various mechanisms that enable self-enforcing contracts to take place. In light of this, one can no longer say that contracts are impossible without government. Without government enforcement, trade can take place not only in simple situations but also in large groups, between heterogeneous traders, and in cases involving complicated contracts over time. Similarly, in light of the recent research, one can no longer say that property rights and law itself are impossible without government. Many pockets of society past and present rely on customary laws, and in some cases whole societies exist without government.” (Min kursivering.)

"...produceras ingen infrastruktur! (Till och med egyptierna hade skatt - kan ni inte se hur viktigt det är!?)"

Pinkskin (I, II)

"...kommer det inte finnas en stat som producerar saker som bibliotek, badstränder, polistjänster, vård, skolor och grundtrygghet och gör de tillgängliga till allmänheten och då kommer endast de rika ha råd med det. Marknaden kommer inte att producera dessa saker för de fattiga!"

g.en (I, ); mrbzz (I, ); freely (I, II)

Ännu en vanlig invändning, som har besvarats hundra gånger tidigare. Här orkar jag bara referera till boken The Voluntary City som förklarar och visar hur marknaden skapat sådana saker som, enligt vissa, är omöjliga för den att producera - vägar, "stadsplanering", domstolar och polis, välfärdsystem och utbildning. Åratal av statlig propaganda säger förstås att endast de rika kan ha råd med sådant, men erfarenheten säger emot detta.

"...kommer vi inte att ha möjlighet att diskutera om grannens gräsmatta"

dubbeltrubbel (I)

Det finns än så länge inga studier som motbevisar just det här påståendet.

"...kommer marknaden inte kunnalösa vissa saker eftersom kontrakt i marknaden då inte kommer kunna vara ultimat uppbackade med våld."

lucas2.0 (I)

Det här tror jag kommer från en missuppfattning. Många ankor hävdar att kontrakt kan upprätthållas utan ett underliggande hot om våld, men det är inte så att vi menar att marknaden inte skall kunna ha sådana kontrakt som är uppbackade med våld.

Ny blogg om skatteslöseri

Från Timbro och Skattebetalarna kommer nu:





Förhoppningsvis håller bloggen igång sig, då den inte bara pekar på hur illa det offentliga sköter sina affärer, utan även vilken attityd deras anställda har över skattemedel. Denna attityd verkar följa Friedmans lag: