Absoluta och kontextuella rättigheter

Eftersom ytterst få libertarianer känner sig helt bekväma med att förespråka absoluta rättigheter under alla tänkbara omständigheter, borde det vara bättre att karaktärisera vår position som att vi förespråkar kontextuella rättigheter. Det innebär att närhelst man ställs inför ett moraliskt problem som involverar någons rättigheter så skall man kunna ta hänsyn till vissa andra faktorer som kan väga tyngre än en individs rättigheter. Ayn Rand är nog (såvida inte hennes efterföljare tolkat henne fel) den mest kända förespråkaren av kontextuella rättigheter, och exemplet jag hört för det är mannen som går på alldeles för svag is, hamnar i vattnet, tar sig till en närliggande stuga och bryter sig rättmätigt in där för att bevara sitt liv. Enligt Rand var alla individuella rättigheter baserade på en specifik egoistisk moral, så enligt hennes resonemang är det okej att kränka rättigheter i de få undantag då bevarandet av ens liv kräver det (något grovt formulerat).

Så, om de flesta libertarianer inte håller med om att rättigheter är absoluta, vilken grund skall man utgå ifrån för att bestämma när och hur man får lov att kränka en rättighet? Här är några av de svar jag tycker mig ha sett bland libertarianer jag debatterat med på nätet:

UFO-fall: För den som är kritisk till individuella rättigheter är det väldigt lätt att koka ihop ett tänkbart scenario där varje libertarian intuitivt känner att man borde kränka någons rättigheter för att uppnå ett annat, högre, värde. På nätet kallas de för UFO-fall, just för att de är så oerhört osannolika och tillgjorda för att passa målet. (Vilket nog är vad man skall kräva av moraliska tanke-experiment.) Ta Walter Blocks exempel: Tänk om marsianer kommer till jorden, visar sig vara vida teknologiskt överlägsna oss, och hotar med vår förintelse om inte vi dödar en viss människa. Jag gissar att, om man verkligen sattes i en sådan situation, så skulle man nog tumma på rättigheterna - jag blev övertygad om att jag skulle göra det av ett annat UFO-exempel.

Det intressanta med UFO-fall är att man kan istället klassificera det som högst orealistiska eller (nja) ej möjliga fall, vilket ger en perfekt undanflykt för den libertarian som föredrar absoluta rättigheter. För, även om man skulle erkänna att man egentligen står för kontextuella rättigheter - och att UFO-fallen utgör grunden för undantag - så är just undantagen sådana som inte kommer att inträffa. Därmed kan man säga att de rättigheter man står för, är till för den praktiska världen. Dock måste man ju kunna bevisa att fallet är högst orimligt.

Nödens lag: Många UFO-exempel jag sett har varit något av en nödsituation; rättigheter må fungera som regel, men i sådana här fall hinner man inte vänta på någon social lösning utan rättigheter måste kränkas NU, innan det är försent. Men alla nödsituationer är inte omöjliga (extremt orealistiska), så därför är det i en egen katalog. Ayn Rands exempel ovan verkar vara ett högst rimligt nödfall, och man behöver inte hålla med om hela hennes moral för att hålla med om att det är okej att förstöra egendom för att upprätthålla ens eget eller annans liv.

Men om man tillåter folk att för stunden kränka någons rättighet, innebär det då att den som blivit kränkt inte kan kräva ersättning? Faktum är att den här nödregeln inte kräver att man ger upp de libertarianska rättigheterna annat än just för stunden. Så ifall jag råkar ramla i en isvak och sedan bryter mig in i någons hem för att värma mig, då kan ingen - här trumfar nödregeln någons rättigheter - hindra mig från att göra det (såvida de inte kan lösa problemet på annat sätt), men efteråt kan de tvinga mig att betala för skadan jag orsakat. Och det känns inte mer än rätt, och inget jag - eller någon annan libertarian jag pratat med - skulle ställa mig emot. Problem av det här slaget ser alltså ut, för de flesta libertarianer att kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Ett problem är vad man skall göra när en nödsituation kräver att man tar någons liv, där det inte finns något sätt att låta rättighetskränkningen lösas genom senare ersättning.

Utilitarism: Ett väldigt enkelt svar på hur man skall hantera libertarianska dilemman är att låta rättigheter helt och hållet tjäna målet att maximera den totala lyckan i världen. Därmed försvinner alla rättighetsproblem, men det är inte tillfredsställande för alla som inte är utilitarister. Själv är jag väl nästan det, och skulle gissa att de flesta utilitaristiska invändningar mot absoluta individuella rättigheter är okej för de flesta libertarianer.

Ekonomisk utilitarism: David Friedman var inte helt tillfredställd med absoluta rättigheter i The Machinery of Freedom (kap. Problems) och försökte lösa dilemmat genom att låta rättigheter explicit bygga på att man skall maximera samhällsdeltagarnas välfärd. Han har presenterat sin lösning i en Coaseansk tappning av äganderätt, vilket är ett ganska bra ramverk för att diskutera frågor om hur man bör forma lagar för att maximera välfärden. Den enda skillnaden mellan den ekonomiska utilitarismen och vanlig utilitarism är att den senare maximerar känslan lycka, medan den förra maximerar tillfredställelse mätt i pengar, vilket erkänts av de flesta ekonomer sedan Marshall är ett problematiskt mätinstrument (men det bästa ekonomer har). Friedman presenterar sin analys i Law's Order och i hans föreläsningar Economic analysis of law. Det som borde locka flest till hans ansats är att han börjar med fall där det inte är helt klart vad ens rättigheter är (som i frågor om störande ljud) och visar hur ett ekonomiskt perspektiv kan lösa många av de problemen.

Det här var de omständigheter som vissa libertarianer kan tänka sig är tillräckliga för att man skall få kränka andras rättigheter. Själv är jag inte helt säker på min position, men jag lutar åt någon form av moralisk pluralism.