lördag 13 november 2010

Absoluta individuella rättigheter är ohållbara

En av de enskilt mest populära idéerna bland libertarianer, som jag har förstått det, är tanken att en individ aldrig har rätt att kränka en annan individs rättigheter. Det finns olika härledningar till varför detta är fel - varav Hoppes argumentationsetik är en, och en felaktig applikation av Ayn Rands idéer en annan - men en gemensam nämnare är att man ser det libertarianska systemet som uteslutande axiomatiskt och deduktivt. Om vi utgår från några enkla principer om vad som gör det fel att använda våld mot andra människor, och att vi deduktivt kan komma fram till vad vi har rätt att göra i alla situationer, då gäller dessa härledningar. Det finns inga omständigheter som gör att man har rätt att gå ifrån rättigheterna, eftersom detta skulle bryta mot principen att inte initiera våld. En individs rättigheter är alltså absoluta och får aldrig någonsin kränkas.

Detta tankesätt kallar jag vanligtvis för "ren libertarianism", som i att den endast försöker utgå från några grundläggande principer samt vad dessa logiskt leder till. Det skulle kunna sägas utgöra kärnan i libertarianskt tänkande, vad libertarianska tänkare som Murray Rothbard kommit fram till efter att ha dragit filosofins idéer till sin logiska spets.

Jag tror att om vi kan prata om objektiv moral så skulle man vara tvungen att säga att ren libertarianism och absoluta rättigheter är fel, att vi inte har några sådana skyldigheter mot andra individer. Om vi inte kan tala om objektiv moral säger jag att de flesta libertarianer (och de flesta andra människor) i princip inte tycker att principen är absolut; ytterst få libertarianer som säger sig stå för absoluta rättigheter gör det i varje tänkbart scenario. Min uppfattning bland de flesta libertarianer jag stött på (och vars åsikter jag delat) är att många inte håller med mig om denna beskrivning. Alltså, de menar att det alltid är fel att kränka en individs rättigheter.

Låt mig komma med ett exempel, som jag fick höra från db, som visar på att den absoluta rättighetsprincipen är ohållbar:
Låt oss anta att du är i samma situation som Bruce Willis karaktär i slutet av Armageddon befinner sig i. En stor meteor är på väg att krascha in i jorden, vilket kan leda till att hela mänskligheten (och annat intressant liv på jorden) dör ut. Givetvis finns det ingen fråga om vad som är rätt att göra, det är bara att spränga meteoren.

Men låt oss anta att du får ett meddelande från en annan astronaut lite innan du skall spränga bomben. Denne okände astronaut säger att han är i en rymdfarkost vid sidan av Tellus, och att han precis upptäckt något fasansfullt. Det är nämligen så att om du förstör meteoren och därmed gör att den delar sig och undviker Jorden, så kommer delarna att träffa hans fartyg. Det här är förstås endast fasansfullt eftersom skeppets motor gått sönder och astronauten kan inte flytta sig från sin kurs. Han ber nu dig att inte spränga meteoren, vilket han påpekar skulle innebära att du aktivt väljer att döda honom, och att du då kränker hans rätt till liv. Vänlig som han är påpekar han också att om du bara låter bli att spränga bomben så kränker du inte någons rättigheter. Meteoren är ju trots allt ett naturfenomen och du har inte någon (libertariansk) skyldighet att se till så att den inte följer sin kurs.

Så, vad gör du?
I det här fallet verkar det ganska klart att det skulle vara något olibertarianskt att mörda astronauten, men också något negativt att låta mänskligheten dö ut. För den som inte tror på absoluta rättigheter är dock valet ganska lätt, en människas liv är mindre viktigt än alla andra människors liv. Men den som tror att man har en skyldighet att inte mörda folk står inför ett dilemma; den rena libertarianska logiken leder inte till resultat som man rent intuitivt skulle säga är oacceptabelt. För denne finns det minst tre alternativ möjliga: (1) säga att "ren libertarianism"/absoluta rättigheter är fel, (2) visa att det kan vara moraliskt rätt att mörda och stå för absoluta rättigheter samtidigt och (3) låta bli att spränga bomben och låta världen gå under.

En libertarian som verkligen har försökt jämka ren libertarianism med denna typ av specialfall är Walter Block, som hävdar att rättigheter inte är kopplade till andra moraliska överväganden alls (iaf om jag har förstått honom rätt). Det är, enligt Block, inte libertarianismen sak att säga ifall ett visst beteende är moraliskt fel eller inte, utan endast om beteendet bryter mot rättigheter eller inte. Så i exemplet ovan skulle han påminna om att libertarianen inte frågar sig ifall det är fel eller inte att spränga meteoren utan ifall lagen skall hindra en från att spränga den. Det här sättet att tänka är applicerbart ifall libertarianism vore mer än endast några påståenden om när det är befogat att använda våld, men annars inte. För, om en libertarian inte kan säga att det är fel att mörda en individ, då kan man inte heller säga att det är fel för rättsväsendet att inte straffa mördare. Eller att det är fel att ha en välfärdsstat som reglerar folks liv och tar mer än hälften av deras lön. Det är bara att notera att staten kränker rättigheter, vilket på något vis är beklagligt, men inget riktigt fel på något sätt. Jag tror att om man inte säger att det, på något sätt, är moraliskt fel att kränka rättigheter (även om de inte är absoluta) så har man inga argument varför man skulle förbjuda det förespråkare av ren libertarianism vill ha förbjudet. Kopplar man bort rättigheter med moral verkar man inte ha något skäl att upprätthålla rättigheterna, om man också säger att man i exemplet ovan inte är skyldig att upprätthålla rättigheterna.

Men, det finns även de libertarianer som säger att det här exemplet inte säger något om vanliga fall. Det här kan tolkas som att hypotetiska scenarion inte kan hjälpa oss att avgöra vad för rättigheter som är bra eller dåliga, eller att bara högst orimliga fall, så kallade UFO-fall, inte säger något om normalfall. Den första tolkningen ser jag inte som rimlig, då det är just hypotetiska exempel som är det grundläggande verktyget för att kunna se vad ens moral leder till och ifall man själv tycker att den är konsistent. Samma problem kommer ifall man säger att endast UFO-fall faller utanför den moraliska sfären, för då blir "UFO-fall" bara "ad hoc-fall som säger emot min rättighetsteori, men som jag bortser ifrån för att det är bekvämt". Det är givetvis lätt att skapa en konsistent rättighetsteori om alla exempel som säger emot den kallas för UFO-fall. (En alternativ titel för blogginlägget skulle förresten ha kunnat vara "Det ultimata UFO-exemplet".)

Om det då inte går att invända mot exemplet, och ifall ren libertarianism skulle vara helt tandlös utan utgångspunkten att det, på något sätt, är omoraliskt att kränka rättigheter och det är klart fel att inte spränga meteoren, då borde idé om absoluta individuella rättigheter förkastas. Detta innebär att den som egentligen gillar de libertarianska rättigheterna av andra anledningar bör försöka ta reda på vad dessa är. Det kan ju vara så att man uppskattar frihet till en viss gräns eller så uppskattar man frihet för att det ger bra konsekvenser.

4 kommentarer:

  1. Det är definitivt viktigt att tänka på dessa "UFO-fall", och jag som är en förespråkare av NAP tänker inte förkasta ett reductio ad absurdum då de typen av argument är till för att testa hur konsekvent jag klarar av att vara. Att man är konsekvent med sina principer är ju nämligen A och O om man ska kunna påstå att ens principer är absoluta.

    Däremot så härleder olika filosofer (som mer eller mindre förespråkar NAP) NAP på olika vis. Ayn Rand menar att rättigheter är kontextuella, och Rothbard härleder sin rättighetsteori ur vissa förutsättningar.

    Under "UFO-fall" så ändras ofta förutsättningarna som gällde då de generella principerna formulerades, och därför borde andra principer gälla istället. Kanske NAP bör åsidosättas, kanske inte, det är i varje fall klart att om originalförutsättningarna ändras för mycket så måste man tänka om principerna.

    Jag ser inte hur man kan luska ut vad "bra konsekvenser" är utan att utgå ifrån vissa principer, så det blir ju inte enklare att avgöra hur man ska handla i "UFO-fallen" genom att endast söka "bra konsekvenser".

    Jag tycker att ditt UFO-fall är intressant och kanske kommer jag försöka se hur man bör se på det som förespråkare av NAP (även om NAP som princip egentligen inte behöver något naturrättsförsvar).

    SvaraRadera
  2. Jag håller definitivt med om att rättigheter kan vara kontextuella - det är min egen ansats - och att Rands syn också var det. Dock har jag aldrig sett någon specificera vad den här kontexten är för objektivismen, vilket gör det ganska besvärligt att helt förstå vad hennes system får för konsekvenser. Men Rothbard har jag alltid tolkat som att han stod för absoluta rättigheter, och inte att de är byggda på några andra förutsättningar än att det handlar om individer. Som jag ser hans system så räcker det med existensen av en individ för att alla rättigheter denne har följer utifrån att denne existerar. Därför ser jag att hans (och de som följt honom) rättighetssyn påverkas av UFO-fall.

    Vad gäller konsekvenser verkar det rimligt att en död astronaut är bättre än en död planet, då planeten är boende för en population intelligenta och kännande varelser (och en massa andra någorlunda intelligenta och kännande varelser), som kan skapa en massa bra saker, vilket astronauten inte är i närheten av att uppnå. Nog behöver man inga bestämda principer (förutom de som följer ur strikt utilitarism) för att säga att det rimligtvis är bättre att astronauten dör i det här fallet? Men visst, om man hanterar andra bekymmer räcker inte endast utilitarism - man behöver en djupare förståelse av människor och hur dessa agerar.

    SvaraRadera
  3. Snacka om UFO-exempel... :/ inte övertygande för 5 öre alls! Kom med en vanlig situation. Läste iofs. inte allt nu, orkade inte mer när du började snacka Bruce Willis och meteoriter.
    Dessutom, ofta man VILL överleva med sitt rymdskepp om det inte finns någon planet att åka hem till? Hur tänkte du nu?

    SvaraRadera
  4. Saken med tanke-experiment är att man har full kontroll över situationen. Om du tycker det är konstigt med en astronaut som föredrar att jorden går under än han själv, så är det bara för mig att hitta på en omständighet som gör det tänkbart för en sådan individ att existera. Låt oss exempelvis anta att astronauten har möjlighet att komma till en liten rymdkoloni där han lever med sin familj som han älskar och vill komma tillbaka till. Man kan också anta att det är en utomjording. Oavsett vad så kommer man att komma till kärnfrågan, nämligen att det finns tillfällen då ytterst få individer (har själv bara stött på en) som anser att individuella rättigheter alltid skall upprätthållas. Det är definitivt ett UFO-exempel, men principen man får fram är ändå viktig; om man ändå inte anser att individuella rättigheter skall vara absoluta så får man fundera på vad det är med sådana rättigheter som gör dem så värdefulla att man ändå känner ett visst obehag av att kränka dem i situationer då det enda är berättigat att göra det. Alltså, libertarianer bör gå ifrån Rothbards och Hoppes och andras absoluta syn, och försöka komma på en bättre.

    Jag känner inte till någon vanlig situation där det är berättigat att kränka någons rättigheter - det kanske finns, men jag har inte sett någon än. Detta gör inte tanke-experiment ogiltiga däremot, då de är till för att testa moraliska principer. Annars har David Friedman en något mindre orealistisk (men fortfarande orealistisk) situation i sin bok (s. 88, kap. Problems).

    SvaraRadera