När det gäller att förklara folks aversion mot libertarianska idéer är det bäst att inte komma på något alltför komplicerat. Den enkla förklaringen är nog den bästa, och den enklaste jag hört är att människor är naturligt konservativa av sig och är ett flockdjur så de flesta följer vad som har varit och de som definierats som ledare av sin familj, nära vänner och bekanta. Denna verkar ytterst rimlig för att förklara det mesta av folks politiska beteende.
Men, här är en hypotes jag själv tänkt på ett tag, som kanske förhindrar att folk blir alltför bekanta med libertarianismen efter att de väl lärt känna den. Och det är libertarianers attityd till vad som är propert att säga och inte säga. Och vi är ganska liberala på den punkten. Detta kommer av att de flesta av oss varit med om en hel hypotetiska diskussioner om när och hur vi är beredda att använda våld mot människor. Diskussionen som förs då - om staten begår stöld när de tar saker från folk, eller om det är okej att mörda en för att rädda tusen liv - är ganska öppen i den liberala gruppen, så vi är vana vid att, vad vanligt folk skulle kalla, extrema idéer tas upp och bemöts med respekt. Givetvis, detta stämmer inte helt och hållet, men vi ligger mer åt det hållet än åt det "vanliga" hållet som inte diskuterar dessa frågor.
Vad ger detta för effekt då? Jo, min tanke är att libertarianer mer än andra politiska ideologer, helt enkelt har ett inbördes diskussionssätt som är otroligt långt bort från andra, och detta sätt att behandla frågor är obehagliga för människor att se. Ett exempel är att vi, likt ekonomer (enligt Caplan), är öppna med att lösa samhällsproblem genom att folk får betalt för att lösa det. Alltså, att folk tjänar pengar (profit!) på människors lidande och problem, genom att lösa det. Som att barn med grava psykologiska problem blir av med dessa genom att psykologer hjälper dem (för pengar). Detta är inget de flesta gillar att höra (men inte om det rör saker som de är vana vid att det löses genom det kapitalistiska sättet). Och när en potentiell libertarian möter den libertarianska attityd ryggar denne instinktivt tillbaka. Vi libertarianer har inte bara ett system som stöter folk, men vi har även ett sätt att diskutera kring det som bryter (möjligtvis nödvändigtvis) mot folks vanliga normer.En annan tanke jag har är att denna libertarianska språkbarriär är skapad (givetvis inte medvetet) just för att vara en barriär, för att hjälpa libertarianerna att se att andra libertarianer är renläriga. Vi får större förtroende för varandra ifall vi vet att vi tänker likadant (vilket man ser/tror sig se av att man använder ett eget sätt att analysera saker och ting).
Givetvis, det är bara en gissning. Har den många hål i sig?
Jag tycker att det är en intressant företeelse du tar upp här. Många libertarianer, mig själv inräknad, har säkert ställt sig frågan varför så tillsynes konsistenta idéer inte attraherar fler anhängare.
SvaraRaderaMin enkla förklaring till fenomenet är likt din, konformism. Men jag menar att denna inte är naturlig, bara härskande. Fundamentalt föds alla människor rationella med en evidensbaserad epistemologi, se bara på små barns frågor. Det som sedan händer är att dessa frågor kuvas och skambeläggs för att de inkräktar på vuxna människors falska världsbild. Ett sakligt argument upplevs som ett påhopp då man har investerat moraliskt i en motsatt uppattning, utan verkligt resonemang eller styrkande evidens.
Vanligt förekommande "politisk diskurs" saknar tillstymmelsen till ett rigoröst ramverk i vilket man kan avgöra rätt och fel, och därmed möjligheten till att föra en givande diskussion. Den präglas av subjektivitet och relativism där "du har din åsikt, jag har min".
Dessutom är premisserna ofta propagandabaserade där människor antar det som skall bevisas: att samhälleiga organ så som staten faktiskt gör nytta och att de är gemensamma och frivilliga "lösningar" på sociala problem. Visar man då att dessa organ inte är frivilliga, utan i själva verket bygger på våld, dementeras detta åter med referens till subjektiva preferenser: "jag betalar min skatt frivilligt", "alla ingår i ett socialt kontrakt". Ber man då om att få se var man skrivit under detta kontrakt, eller varför just staten får instifta godtyckliga kontrakt som inte kräver annat än en geografisk uppehållsplats, ja då har man i absolut mening fel för att man är "för absolut". Sådan är gången i vad som i dag godtags för diskussion.
De människor som effektivt bryter sig ut ur detta mönster, är de som har kunskap och integritet nog att lägga an ett vetenskapligt perspektiv-ett filosofiskt perspektiv-även på samhället. De som vågar ha fel.
Tyvärr har även de flesta libertarianer långt kvar att vandra för att uppfylla dessa kriterier.
"Min enkla förklaring till fenomenet är likt din, konformism. Men jag menar att denna inte är naturlig, bara härskande. Fundamentalt föds alla människor rationella med en evidensbaserad epistemologi, se bara på små barns frågor."
SvaraRaderaFörvisso att det finns en viss process hos människor som, när möjlighet finns, försöker ta reda på saker och ting experimentellt. Men jag ställer mig tveksam till att vi kan säga att människan fundamentalt är rationell bara för att vi har den här förmågan, när våra hjärnor samtidigt har så lätt att begå så många tankefel. (Det beror ju på hur vi definierar "fundamental" förstås.) Jag kan inte tänka mig att alla dessa tankefel kommer ifrån en dålig uppväxt eller miljö.
Se exempelvis Status Quo Institution Bias, vilket verkar vara naturligt.
Ett annat exempel är att generalisera från ens eget perspektiv, vilket verkar vara ett bra sätt att tänka när man lever i en liten grupp och ingen vet mycket mer än någon annan, och därför inte lär ha ett helt annat sätt att se på saken än du. Jag tänker mig att mycket av vårt sätt att tänka är anpassat för jägar-och-samlarlivet (och möjligen jordbrukslivet, men från vad jag hört har människan varit det för kort period för att det skall ha påverkat generna), och att vi inte är optimerade för att tänka i en samhällelig miljö. Därför, när vi tänker på det gör vi det i banor som är optimerade för något annat och dessa banor har inbygda slutledningsmodeller i sig som var bra när vi tänkte på gamla problem, men inte på nya.
Jag håller definitivt med dig att mångas tänkande förstörs eller vilseleds av dålig uppväxt, grupp- och samhällstryck. Det kanske förklarar de flesta problem - vi hade kanske klarat av att minska våra naturliga tankefel om vi planerade för dem. Hm..
"Tyvärr har även de flesta libertarianer långt kvar att vandra för att uppfylla dessa kriterier."
Defintivivt, fast just nu kan jag endast se den tvärsäkra uppfattningen om att ett samhälle behöver en stat för att fungera väl, som ett exempel där man bryter mot regeln (att man kan ha fel). Vad för andra saker finns det? Ska man räkna med moraliska och rättighetsfrågor som där man säger att man inte kan ha fel för att ens system är logiskt? Ekonomiska frågor? Sedan måste man skilja mellan vad som kan tas för ett tvärsäkert påstående som författaren verkligen menar inte kan vara falskt, och ett som författaren bara är en aproximation lämplig att föra fram i en debatt när man har brist på tid.