Jag firar dagen för att Gustav II Adolf äntligen dog den här dagen, utanför Lützen för nära fyra hundra år sedan. Kungen var en krigarkung - vilket vissa ser som en positiv titel - och satte sig då flera gånger i livsfara, men ödets nyck gjorde att det inte var förrän efter många försök som Döden äntligen lyckades ta honom.
Men många människor verkar fira honom för att han var Stor, Gustav Magnus Adolf, den enda kung som haft en tillräckligt stor armé för att åtnjuta den titeln. Och när de då ser honom som den store, måste även hans livsverk porträtteras som något positivt; vanligt folk tål inte de trippelironi det krävs för att se det roliga i att fira dödsdagen för en av mänsklighetens vedersakare. Hur porträteras då hans gärningar?
Den här filmen innehåller många fel.
Först: de tyska städerna skulle ha frivilligt gett upp inför hans makt. Även om Herman Lindqvist snabbt menar att med "frivilligt" menar han inte det vi i vardagligt tal tar det som, utan menar det som "frivilligt under hot". Likt Gud, i Kristendomen, sägs låta människorna få välja frivilligt att tro på honom eller inte, är det ingen frivillighet värd ordet. Det hela blir värre man betänker att Gustav II Adolf hotade alla i Tysk-Romerska riket för att få deras hjälp; ingen anslöt sig till hans armé frivilligt. Och innan Gustav Adolf åkte över Östersjön med sina trupper 1630 hade han inte en enda allierad i Tysk-romerska riket. Ingen därifrån hade ens begärt att få stöd ifrån honom. I början av 1630 hade den svenske sekreteraren Filip Sadler och kurfursten Johann Georg diskuterat frågan. Men där argumenterade Georg emot att Sverige skulle ge sig in i den tyska konflikten och kom med hot ifall de skulle försöka sig på det. Han skulle ändra uppfattning, och då först efter att vår konung hotat med att plundra landskapen kring Berlin, kurfurstens säte.
Vidare, de tyska städerna som inte frivilligt gav pengar till honom eller inte hade råd med att ge till honom blev plundrade. Här handlar det om tusentals människor som ger sig in i staden, tar det de vill ha och mördar de som står i vägen. Vissa mindre orter som förhandlade med den store kungen blev skövlade av armén ändå. Den glada tonen som används i filmen är inte passande för att ge den fullständiga beskrivningen, och vidrigheten som låg i kungens erövring.
"Stöld, kan man säga". Återigen, vilken ton, vilken stil för att tala om en pestvåg bestående av människor. Också musiken! Illa nog att det skall vara pompa och ståt, men att de även vill dra Beethoven i smutsen genom att förknippa det geniet med vår kung.
Mynten som Gustav Adolf tvingade på befolkningen i Tyskland var främst kopparmynt, vars handel han tidigare monopoliserat i Sverige. Att få andra marknader att använda mynten skulle ge honom mer i pengar.
Den mest intressanta saken av det som visas, är det som inte berättas. Det berättas inte att vår konung hade tvingat ut en hel del svenska och finska män som inte ville kriga för hans skull. Det berättas inte hur många han tvingade ut i strid (ca 10 000 per år för de fem år jag har sett data för, och han krigade i drygt tio år), eller hur många av dem som dog (gissningsvis 75%). Inte heller hur många som dog när de försvarade sina städer från kungens erövringar. Den förstörelse han förde med sig tas inte heller upp. Här är en beskrivning av läget i Livland, efter runt tio år (beror på hur man räknar, det var många tider av stillestånd) av krig. Av sjutton kyrkor i närheten av Riga var elva totalt förstörda och endast sju av de tjugosju kyrkorna i Dorpats stift var någorlunda användbara. I orten Ronneburg år 1601 fanns det 16 bebodda hus och 1630 fanns där inga alls; i staden Walk år 1600 fanns det 42 tomter och 1630 fanns det bara tre. Vidare hade orterna Marienburg och Odenpäh förstörts helt och hållet. Områdena de rapporterade om var inte representativt valda för någon sorts ”genomsnittlig” krigsskådeplats, men borde ändå ge en hänvisning hur fruktansvärt kriget var. När man betänker att kyrkorna var förstörda är det sannolikt att de flesta andra byggnader också är det, eftersom det var för vana att på den tiden bränna ned allt som stod att finna i en by, för att inte göra det till en bas åt ens fiende. Det berättas inte heller om hur Gustav Adolf förbjöd katoliker från att visats i Sverige eller hur han förhindrade svenskar att flytta från landet. Kungens mindre trevliga dåd är antingen okända eller så uppenbara att folk inte funderar på om de är bra eller negativa.
När det nu är klart att det finns en hel del information om den store konungen som folk inte tar med i beräkningen när de köper en Gustav Adolf-bakelse, är det förståeligt att man firar den här dagen. Jag menar, Gustav Adolf kämpade ju för Sverige!
Jag är förresten inte så bitter över Gustav Adolf som jag kanske verkar. Inte för att jag inte menar att det han gör är vidrigt, utan för att det inte finns någon idé i att bry sig alltför mycket om vad folk anser om en person, sedan länge död.
Men många människor verkar fira honom för att han var Stor, Gustav Magnus Adolf, den enda kung som haft en tillräckligt stor armé för att åtnjuta den titeln. Och när de då ser honom som den store, måste även hans livsverk porträtteras som något positivt; vanligt folk tål inte de trippelironi det krävs för att se det roliga i att fira dödsdagen för en av mänsklighetens vedersakare. Hur porträteras då hans gärningar?
Den här filmen innehåller många fel.
Först: de tyska städerna skulle ha frivilligt gett upp inför hans makt. Även om Herman Lindqvist snabbt menar att med "frivilligt" menar han inte det vi i vardagligt tal tar det som, utan menar det som "frivilligt under hot". Likt Gud, i Kristendomen, sägs låta människorna få välja frivilligt att tro på honom eller inte, är det ingen frivillighet värd ordet. Det hela blir värre man betänker att Gustav II Adolf hotade alla i Tysk-Romerska riket för att få deras hjälp; ingen anslöt sig till hans armé frivilligt. Och innan Gustav Adolf åkte över Östersjön med sina trupper 1630 hade han inte en enda allierad i Tysk-romerska riket. Ingen därifrån hade ens begärt att få stöd ifrån honom. I början av 1630 hade den svenske sekreteraren Filip Sadler och kurfursten Johann Georg diskuterat frågan. Men där argumenterade Georg emot att Sverige skulle ge sig in i den tyska konflikten och kom med hot ifall de skulle försöka sig på det. Han skulle ändra uppfattning, och då först efter att vår konung hotat med att plundra landskapen kring Berlin, kurfurstens säte.
Vidare, de tyska städerna som inte frivilligt gav pengar till honom eller inte hade råd med att ge till honom blev plundrade. Här handlar det om tusentals människor som ger sig in i staden, tar det de vill ha och mördar de som står i vägen. Vissa mindre orter som förhandlade med den store kungen blev skövlade av armén ändå. Den glada tonen som används i filmen är inte passande för att ge den fullständiga beskrivningen, och vidrigheten som låg i kungens erövring.
"Stöld, kan man säga". Återigen, vilken ton, vilken stil för att tala om en pestvåg bestående av människor. Också musiken! Illa nog att det skall vara pompa och ståt, men att de även vill dra Beethoven i smutsen genom att förknippa det geniet med vår kung.
Mynten som Gustav Adolf tvingade på befolkningen i Tyskland var främst kopparmynt, vars handel han tidigare monopoliserat i Sverige. Att få andra marknader att använda mynten skulle ge honom mer i pengar.
Den mest intressanta saken av det som visas, är det som inte berättas. Det berättas inte att vår konung hade tvingat ut en hel del svenska och finska män som inte ville kriga för hans skull. Det berättas inte hur många han tvingade ut i strid (ca 10 000 per år för de fem år jag har sett data för, och han krigade i drygt tio år), eller hur många av dem som dog (gissningsvis 75%). Inte heller hur många som dog när de försvarade sina städer från kungens erövringar. Den förstörelse han förde med sig tas inte heller upp. Här är en beskrivning av läget i Livland, efter runt tio år (beror på hur man räknar, det var många tider av stillestånd) av krig. Av sjutton kyrkor i närheten av Riga var elva totalt förstörda och endast sju av de tjugosju kyrkorna i Dorpats stift var någorlunda användbara. I orten Ronneburg år 1601 fanns det 16 bebodda hus och 1630 fanns där inga alls; i staden Walk år 1600 fanns det 42 tomter och 1630 fanns det bara tre. Vidare hade orterna Marienburg och Odenpäh förstörts helt och hållet. Områdena de rapporterade om var inte representativt valda för någon sorts ”genomsnittlig” krigsskådeplats, men borde ändå ge en hänvisning hur fruktansvärt kriget var. När man betänker att kyrkorna var förstörda är det sannolikt att de flesta andra byggnader också är det, eftersom det var för vana att på den tiden bränna ned allt som stod att finna i en by, för att inte göra det till en bas åt ens fiende. Det berättas inte heller om hur Gustav Adolf förbjöd katoliker från att visats i Sverige eller hur han förhindrade svenskar att flytta från landet. Kungens mindre trevliga dåd är antingen okända eller så uppenbara att folk inte funderar på om de är bra eller negativa.
När det nu är klart att det finns en hel del information om den store konungen som folk inte tar med i beräkningen när de köper en Gustav Adolf-bakelse, är det förståeligt att man firar den här dagen. Jag menar, Gustav Adolf kämpade ju för Sverige!
Jag är förresten inte så bitter över Gustav Adolf som jag kanske verkar. Inte för att jag inte menar att det han gör är vidrigt, utan för att det inte finns någon idé i att bry sig alltför mycket om vad folk anser om en person, sedan länge död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar