I en föreläsning om ekonomiska depressioner i 1800-talets USA berättar historikern Thomas E. Woods en intressant del av landets andra "centralbanks", The Second Bank of America:s, historia. Woods verkar inte placera den här kommentaren helt rätt kronologiskt, men vad den visar är hur bankens direktör, Nicholas Biddle, använde bankens resurser för att övertyga tidningsägare att publicera artiklar som talar varmt för banken och hur nödvändig den är. Som Biddle skrev:
Gissningsvis inte, men det är inget staten behöver idag. För, istället för att köpa tjänster direkt från en tidningsägare har de flesta stater idag hyrt författare, gett dem diverse lokaler att sitta i och gott med fritid för att de skall kunna producera sina statsvänliga artiklar vilka kan publiceras i tidningar som staten också stöttar. Detta kunskapskomplex har kritiserats av flera ekonomer för att leda forskning i fel riktning och för att sprida idéer som staten eller dess underliggande institutioner vill ska spridas. Ekonomen Dan Klein har samlat några citat från dessa i artikeln Intellectual Hazard: A Liberal Selection of Quotations, varav två följer nedan.
Ett annat exempel på hur staten påverkar kunskapsutvecklingen i samhället ger ekonomen Henry Manne, en av grundarna till "Law and economics"-fältet, i en intervju. Han berättar att när han publicerade sin bok Insider Trading and the Stock Market så gav chefen för SEC, som reglerar aktiehandeln i USA, en order till alla anställda på byrån, som alla skrev akademiska artiklar om aktiemarknaden (och säkerligen hur viktig deras institution var för att den skulle fungera väl) att aldrig hänvisa, referera eller på något sätt nämna Mannes verk i någon av deras artiklar.Dear Sir,Enligt en Mises Daily-artikel skall dessa $1 000 haft ett värde av $22 000 idag, vilket inte är en liten summa för att sprida viktig information till befolkningen om bankens nyttiga funktion. Det här är så klart inget onormalt, att skapa propaganda för sin sak är naturligt för politiker. Men, skulle en politiker idag kunna komma undan med att försöka muta en tidningsutgivare med att trycka artiklar i statens favör?
. . . What I can do & will do is this. It is obvious that a great effort will be made to array the influence of the Executive & all his party against the Bank. It is not less evident that our most effectual resistance is the dissemination of useful knowledge among the people, and accordingly I am endeavoring to convey to all classes real & positive information in regard to the working of the institution & its beneficial influence on the prosperity of the nation. To do this newspapers must be used, not for their influence, but merely as channels of communication with the people. If you think the one in question a useful vehicle of information I will employ it and in this way.
I have many articles about the Bank articles of interest to a general reader & which would occupy no more space than would be necessarily given to articles on other topics, nor occasion I presume any extra expence such for in stance as Mr. McDuffie's & Smith's reports or the extracts from Mr Gallatin's article. For the insertion of these I will pay either as they appear or in advance. Thus for instance if you will cause the articles I have indicated and others which I may prepare to be inserted in the newspaper in question, I will at once pay to you one thousand dollars. If this may facilitate the arrangement you propose I shall be glad. There is as you perceive nothing in this communication which I should care to conceal, but as it might be misconstrued, I inclose your letter to me & request that you will have the goodness to return what I have written to you. It will give me great pleasure to see you on the 15th , and in the mean time I am with sincere regard & many thanks for your presenting the subject to me.
Gissningsvis inte, men det är inget staten behöver idag. För, istället för att köpa tjänster direkt från en tidningsägare har de flesta stater idag hyrt författare, gett dem diverse lokaler att sitta i och gott med fritid för att de skall kunna producera sina statsvänliga artiklar vilka kan publiceras i tidningar som staten också stöttar. Detta kunskapskomplex har kritiserats av flera ekonomer för att leda forskning i fel riktning och för att sprida idéer som staten eller dess underliggande institutioner vill ska spridas. Ekonomen Dan Klein har samlat några citat från dessa i artikeln Intellectual Hazard: A Liberal Selection of Quotations, varav två följer nedan.
To put the number of Fed staff economists in context, the top 50 Ph.D.-granting US economics departments together employ about 390 economists in macroeconomics, monetary economics, and banking. That is, the Fed employs full-time about 27 percent more macro/money/banking economists than the top 50 US academic economicsdepartments put together. (Note also that most of the economists in those departments have been visiting scholars at Federal Reserve banks.) ...
I have not found a single Fed-published article that calls for eliminating, privatizing, or even restructuring the Fed. Research on ‘free banking’ has been limited to evaluations of the antebellum state banking regulatory systems that went by the name. With one exception, the notion of laissez-faire banking has not been discussed.- Lawrence H. White (2005)
[G]overnment farm programs over the years have provided a fertile field of job opportunities for agricultural economists. Second, and closely related, the funding arrangement for agricultural economists in the USDA land-grant university complex gives policy analysts an incentive not to question the appropriateness of the government programs they are analyzing. The implication is most obvious in the case of policy research within the Department of Agriculture. The review and publication process discourages research that is inconsistent with the policies of the current administration.
Although federal government funding is a less significant source of financial support for policy research in land-grant universities than it is within the USDA, political pressure from state and local farm commodity groups militates heavily against criticism of government farm programs there, too. These groups expect research and extension personnel to support government programs for their products. They often exert pressure on college officials and agricultural policy analysts who propose policy liberalization.- E.C. Pasour, Jr. (2004)
Notera att det här inte säger något om universitet och högskolor, utan endast om statliga organisationer som också producerar artiklar, vilka allt som oftast verkar stödja sin egen politik. Inte helt oväntat. Vad de sysslar med är inget annat än en mer utarbetad version av vad Biddle gjorde. Ändå verkar det som att Biddles handling skulle vara mindre tillåten idag, än om en hel myndighet gör samma sak. Om det stämmer, varför är det så?
Slutligen, ifall någon vill säga att det är annorlunda i Sverige, att allt dåligt bara kommer från USA, vad finns det för grund för det? Faktum är att svenska myndigheter och byråkratier lägger ned stora summor pengar på att sprida propaganda om sina idéer, vilket tas upp i Timbro-rapporten Den skattefinansierade idémarknaden. Det kanske inte främst rör sig om akademiska texter, men varför utgå från att de inte skriver sådant också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar