Tv-programmet Drugs Live visar effekterna av MDMA

Drugs Live - The Ecstasy Trial (1of2) -... by couchtripper

Jag har inte sett programmet än, jag får göra det ikväll, men det var väldigt upplyftande att höra att de tar upp ett verkligt test av vad som händer när man tar drogen på tv. Det var också trevligt att läsa Carl-Michael Ederborgs beskrivning av programemt på Aftonbladet(!?):

TV En halv miljon britter tar den illegala drogen ecstasy varje vecka. Mycket litet är känt om hur mdma, den aktiva ingrediensen, verkar.

Förra veckan visade den engelska tevekanalen Channel 4 två program under rubriken Drugs live som presenterade en unik forskningsstudie av mdma:s effekter på hjärnan. Vetenskapsmännen hade fått nej till forskningsbidrag, men tevebolaget sköt till pengarna mot att studien presenterades live.

25 frivilliga med olika bakgrund genomgick blindtester med MDMA och placebo. Deras värden mättes, deras hjärnor studerades i en magnet­scanner och de fick svara på en mängd frågor. Till slut presenterades studien live i studion med forskarna och flera försökspersoner, inklusive en som var under påverkan. ...

Teveprogrammet fick två miljoner tittare. Intresset för en realistisk och vetenskaplig presentation av drogfrågan är stort.

Den enda av de 25 som inte hade en behaglig och berikande upplevelse var en yrkessoldat som kämpade mot effekterna. ...

Min impulsiva slutsats efter att ha sett programmen är att det vore bra för folkhälsan och folklyckan om färre svenskar tog sina sedvanliga drängfyllor på fredagkvällarna och istället droppade ecstasy och kramades och dansade.

Det är sådana här tester och folks vanliga erfarenheter som borde vara en uppenbar byggnadsdel av varje diskussion om droger. Det innebär ju också att man skall kika på folks negativa upplevelser av drogen, men man kan inte fokusera enbart på dessa. Man måste och läsa på om de flestas upplevelser och försöka föreställa sig hur annorlunda det skulle se ut om drogen vore laglig att sälja och konsumeras. Det senare kan man göra genom att ta reda på hur stater generellt förändrar en marknad genom att förbjuda varan som säljs.

EDIT: Nu har jag sett början av programmet och det är verkligen väl värt att se. Dock bör man komma ihåg att effekterna som folket där upplevde var en rätt mild dos mdma, 83 mg. Erowid säger att en vanlig dosering ligger mellan 80-160 mg.

Tipstack: KlokOchSnygg från Flashback

Programmet finns även som torrent.

Absoluta rättigheter och signalering

Jag har argumenterat emot absoluta rättigheter och för kontextuella rättigheter på den här bloggen. Det är min position när jag funderar på alla möjliga hypotetiska tankeexempel, där jag vid vissa lägen skulle se det som moraliskt okej att kränka någons rättigheter (och att andra skulle kunna göra så mot mig), som då i förlängning borde göra att man borde stå för andra principer än de rent deduktiva libertarianska rättigheterna som inte har någon direkt koppling till mer basala moraliska principer. Rent praktiskt skulle dock de rena rättigheterna av libertarianism vara perfekta.

Men, i vilket fall. Här tänkte jag inte kritisera absoluta rättigheter, utan istället gissa mig till varför man står för det även i UFO-fall.

En enkel förklaring, och som därmed lär vara rätt till stor del, har att göra med att man inte gärna byter bort så bra principer som universellt självägande och fredlig handel mot antingen ingenting alls eller objektivism, utilitarism eller dylikt. Om man har förkastat objektivism och utilitarism på en liknande grund är de ju inte mer lockande, och att överge principer är kanske inte så lockande. (Men det skulle nog vara en bra träning, för att pröva på hur det känns att se på världen utifrån andra perspektiv.)

En annan förklaring skulle kunna vara att vi libertarianer som förnekat att det någonsin skulle vara rättfärdigat att kränka andras rättigheter, vill signalera till alla andra libertarianer att vi inte kommer att svika rörelsen. Nu kan jag inte lägga för stor vikt på den här förklaringen för jag har bara pratat med kanske en eller två libertarianer som uttryckligen sagt att, om de var i Bruce Willis position i Armageddon, så skulle de inte sprängt meteoren, därigenom dödat en människa, och räddat planeten.

Men, jag tror att den här förklaringen är rätt så bra. För, den passar in med så många andra saker. Som, den förklarar varför så otroligt många människor tror på A, men gör B, går runt och hatar folk för att de upplevs som att de inte gör A, samverkar med massa människor som inte gör A, och är helt blinda för det hela. (Jag tänker på de flesta vänstermänniskor och borgare som säger sig vara internationalister och nästan alla utilitarister. Därmed inte sagt att de inte kan vara solidariska på en viss nivå, men absolut inte med något allmänt eller universellt intresse.) För de flesta handlar det bara om att visa sig uppskatta något socialt värde, som andra uppfattar det. Så mycket i politik är bara symboliskt. Som Niccolo Machiavelli tog upp för femhundra år sedan:

For the great majority of mankind are satisfied with appearances as though they were realities…and are often more influenced by things that seem than by those that are.

Jag tror att det här är ett ordentligt problem. Och sättet att lösa det på är genom att uppmärksamma var folk sysslar med signalering, istället för att predika det de tror på eller verkligen göra bra saker.

Ankdammen: Anekdoter från den svenska skolan

I detta avsnitt pratar jag med Andreas Eriksson och Felix Martinsson om våra olika erfarenheter av att ha gått i skola i Sverige. Det handlar om lärare som berättar att pengarnas värde kommer från guld, om nationalism i kursplanen, om att be till gud innan man går till skolmatsalen och annan indoktrinering.

Nu finns mp3-filerna av alla ankdammavsnitt fram till detta uppe på nätet:

• Ankdammens egna hemsida!
• Avsnitten som torrent-fil

Andra länkar:

• Ung Liberal
• Tage Thynii kom aldrig till klippiga bergen
• Annan indoktrinering, om u-länder
• Allmänna problem med svenska skolan

Inga fristäder i Honduras

The Honduran Supreme Court has ruled unconstitutional a project to build privately-run cities, with their own police and tax system.  The "model cities" project was backed by President Porfirio Lobo, who said it would attract foreign investment and create jobs  By 13 votes to one, Supreme Court judges decided that the proposal violated the principle of sovereignty.
- Honduras court bans private cities project

Det är viktigt med att ha suveränitet. Annars kanske folk kommer in i ens land och investerar en massa i industrier, och öppnar upp för folk att fly från ett system de ogillar.

An American company was expected to invest US$15m in the initial phase of construction of the first city. ... President Lobo said thousands of jobs would be created in the impoverished Central American country. ... The inspiration for his "model cities" were Singapore, Macao and Hong Kong"

Men, det är tur att Honduras slipper denna plåga. För en sådan frihet är bara feodalism maskerad.

"[The decision] is great news for the Honduran people. This decision has prevented the country going back into a feudal system that was in place 1,000 years ago," said lawyer Fredin Funez."

Får hoppas att det kan gå på ändå, eller att projekten tar vid i något annat land, som Michael Strong hänförde till.

Tipstack: Joakim Kämpe

Knowledge and Decisions - Historia

Här kommer några väldigt intressanta citat från Thomas Sowell Knowledge and Decisions.

Like most price discriminators, municipal transit was vulnerable to competitors who chose to serve the overcharged segment of their customers. Around 1914-1915, the mass production of the automobile led to the rise of owner-operated bus or taxi services costing five cents and therefore called "jitneys," the current slang for nickels:

The jitneys were owner-operated vehicles which essentially provided a competitive market in urban transportation with the usual characteristics of rapid entry and exit, quick adaptation to changes in demand, and, in particular, excellent adaptation to peak load demands. Some 60 percent of the jitneyman were part-time operators, many of whom simply carried passengers for a nickel on trips between home and work. Consequently, cities were criss-crossed with an infinity of home-to-work routes every rush hour.
   The jitneys were put down in every American city to protect the street railways and, in particular, to perpetuate the cross-subsidization of the street railways' city-wide fare structures. As a result, the public moved to automobiles as private rather than common carriers....

In short, the cross subsidy scheme not only distorted the location of homes and businesses; it artificially increased the "need" for private automobiles by forcibly preventing or restricting the sharing of cars through the market. (s. 184-185)

Vilket därmed gör det mer troligt att man får köer, och att dessa blir längre. Transport är en sak som många har svårt att föreställa sig helt privatiserat, vilket nog kan vara berättigat ifall man inte hade kunnat tänka sig att det var vanligt med en sådan här livlig marknad för transport i en stad. För något liknande, lyssna på Michael Munger om det privata busssystemet i Santiago, Chile. Det är, helt klart, svårt om inte omöjligt att förutse hur en fri marknad skulle fungera, liksom det är svårt att förklara hur flygplan byggs. Det här exemplet borde dock få en att tänka sig att det nog inte är en så otroligt annorlunda sak från vanliga saker som säljs på en marknad. Själv tänker jag mig att något liknande skulle kunna ordnas smidigt med gps och internet så att vanliga bilägare kan plocka upp trafikanter, köra de en bit på vägen de ska och få betalt direkt via bitcoin eller dylikt.

Some idea of the complications insulating regulatory agencies from feedback from the affected public may be suggested by the fact that specialists studying federal regulatory agencies "cannot even agree on the number" of such agencies, although "it is thought to be over 100." A senator critical of regulatory commissions claims that simple "common sense" is "rare" in many of them, and then characterizes them as "undemocratic, insulated, and mysterious to all but a few bureaucrats and lawyers." Such criticism misses the point that the agencies' own interests could hardly be better served than by being so incomprehensible to outsiders that even a United States senator with a staff at his disposal cannot find out precisely how many such agencies there are, much less exercise effective legislative oversight over their activities. The costs of regulation to the public - that is, its uneconomic effects as well as its administrative costs - have been estimated by the U.S. General Accounting Office at about $60 billion per year - about $1000 for every family in the United States. The regulatory decisions which impose such costs may seem to lack "common sense" as public policy, but such decisions often make perfect sense from the regulatory commission's own viewpoint - especially in favoring such incumbent special interests as have enough at stake to pay the high knowledge costs of continuously monitoring a given agency's activities. (s. 191)

This is the idealized economic theory [for why natural monopolies should be regulated]. The reality is something else. Once a rationale for regulation has been created, the actual behavior of regulatory agencies does not follow that rationale or its hoped-for-results, but adjust to the institutional incentives and constraints facing the agencies. For example, the scope of the regulation extends far beyond "natural monopolies," even where it was initially applied only to such firms. The broadcast-interference rationale for the creation of the Federal Communications Commission in no way explains why it extended its control to cable television. The "natural monopoly" that railroads possessed in some nineteenth century markets led to the creation of the Interstate Commerce Commission, but when trucks and buses began to compete in the twentieth century, the regulation was not discarded but extended to them. Airplanes have never been a "natural monopoly," but the Civil Aeronautics Board has followed policies completely parallel with the policies of other regulatory agencies. It has protected incumbents from newcomers, just as the FCC has protected broadcast networks from cable TV, as the ICC has tried to protect railroads from trucking, or municipal regulatory commissions have protected existing transit lines from jitneys or other unrestricted automobile-sharing operations. As a leading authority has summarized CAB policy: "Despite a 4,000 percent increase in demand between 1938 and 1956, not a single new passenger trunk line carrier was allowed to enter the industry." (s. 195-196)

Many of the most extreme examples of employing unnecessary labor - "featherbedding" - are found in regulated industries. Duplicate crews for handlingg trains on the road and handling the same trains when they enter the railroad yard, retention of coal-shovellers or "firemen" after locomotives stopped using coal, and elaborate "full crew" laws and practices are among the many financial drains on the American railroad industry, which is financially unable to keep its track repaired or maintained in sufficiently safe conditions to prevent numerous derailments per year and the spread of noxious or lethal chemicals shich often accompany such accidents. (s. 199)

With women the key variable is marriage. Even before "affirmative action" quoatas, women in their thirties who worked continuously since high school earned slightly more than men in their thirties who worked continuously since high school. In the academic world, where many discrimination charges have been filed under affirmative action, female academics earned slightly more than male academics when neither were married - again even efore "affirmative action" - and unmarried female Ph.D.'s who receieved their degrees in the 1930s and 1940s became full professors in the 1950s and 1to a slightly greater extent than did unmarried male Ph.D.'s of the same vintage. In short, the male-female differences in incomes and occupations are largely differences between married women and all other persons. Sometimes this is obscured in data for "single" women, many of whom are widowed, divorced, or separated - that is, have had domestic and maternal handicaps in pursuing their careers. (s. 260)

The rising murder rate in the United States is largely a phenomenon dating from the mid-1960s, and continuing to escalate in the 1970s - a rise generally coinciding with the sharp dropoff in executions. This rise in murder rates reversed a long-term decline in the murder rate in the United States. The absolute number of murders in American urban centers of 25,000 or more remained relatively constant from 1937 through 1957, even though the population in such centers was growing rapidly over that span. Urbanization, as such, apparently had not entailed rising murder rates. (s. 275)

This consumer good aspect of totalitarian ideology is an essential part of the phenomenon. The hypnotic fascination and exhiliration with which Hitler's followers listened to his speeches was an integral part of Nazism. Among Communists, the vision of the ideology itself - the "wretched of the earth" creating "a new world" - substitutes for oratorical genius, and has in fact proven far more effective with intellectuals. The "intellectual delight" and "intellectual bliss" on reading the Marxian vision, the sense of revelation when "the whole universe falls into a pattern like the stray pieces of a jigsaw puzzle assembled by magic at one stroke," the thrill when the "revolutionary words leaped from the printed page and struck me with tremendous force" - these are part of the psychic rewards for the total commitment that characterizes totalitarian movements.
   ... It is only in the light of such ideological visions that it is possible to understand the "confessions" to nonexistent crimes which have been produced not only in Soviet courts but even in Communist movements in Western democracies - movements possessing no tangible power to punish their members. The ideological context dwarfs the particular characteristics of the particular individual, as in this description of an internal party "trial" among American Communists in the 1930s:

... there had to be established in the minds of all present a vivid picture of mankind under oppression.... At last, the world, the national, and the local pictures had been fused into one overwhelming drama of moral struggle in which everybody in the hall was participating. This presentation had lasted for more than three hours, but it had enthroned a new sense of reality in the hearts of those present, a sense of man on Earth...Toward evening the direct charges against Ross were made. ...
   The moment came for Ross to defend himself. I had been told that he had arranged for friends to testify in his behalf, but he called upon no one. He stood, trembling; he tried to talk and his words would not come. The hall was as still as death. Guilt war written inevery pore of his black skin. His hands shook, he held onto the edge of the table to keep on his feet. His personality, his sense of himself, had been obliterated. Yet he could not have been so humbled unless he had shared and accepted the vision that had crushed him, the common vision that bound us all together.
   "Comrades," he said in a low, charged voice, "I'm guilty of all the charges, all of them."
   His voice broke in a sob. No one prodded him. No one tortured him. No one threatened him. He was free to go out of the hall never see another Communist. But he did not want to. He could not. The vision of a communal world had sunk into his soul and it would never leave him until life left him. (s. 309-310)

While freedom antedates constitutional democracy, both are rooted in a division of power. ... Freedom as a result of division prevailed among the Arabs efore Mohammed united them, and religious freedom existed among the diverse peoples of the Roman Empire before Christianity united them by conversion or through force. Much of the freedom of colonial America and the early United States was a fortuitous freedom, born of the sheer diversity of local despotisms, too numerous and widespread to unite or overcome on another. A leading American historian has observed: "In none of the colonies was there anything that would today be recognized as 'freedom of the press.'" Religious freedom was equally scarce. In 1637 the Massachusetts Bay Colony "passed an ordinance prohibiting anyone from settling within the colony without first having his orthodoxy approved by the magistrates." A Puritan leader declared that other religionists "shall have free Liberty to keep away from us." The banishment of Roger Williams, and the public whippings and brutal imprisonment of the Quakers who came to Massachusetts unique, or Quakerism the only proscribed religion. In late colonial America, "the only place where the public exercise of Catholic rites was permitted was Pennsylvania, and this was over the protest of the last governor." It was from this "decentralized authoritarianism" that a "great diversity of opinion" came, not from toleration in principle but from "the existence of many communities within the society each with its own rigid canons of orthodoxy." (s. 315-316)

Sedan tog Sowell upp en hel del citat från andra tänkare som stämde överens med hans eget perspektiv. Här är två från Edmund Burke och Karl Marx.

It was the great conservative thinker Edmund Burke who refused to categorically defend the status quo, saying, "A state without the means of some change is without the means of its conservation," and "he that supports every administration subverts all government." (s. 154-155)

Although it may be empirically true that different ideologies generally regard central planning in different ways, it is not ultimately in principle an ideological question. Marx and Engels were unsparing in their criticisms of their fellow socialists and fellow communists who wanted to replace price coordination with central planning. Proudhon's theory that the government should fix prices according to the labor time required to produce each commodity was blasted by Marx in the first chapter of The Poverty of Philosophy:

Let M. Proudhon take it upon himself to formulate and lay down such a law, and we shall relieve him of the necessity of giving proofs. If, on the other hand, he insists on justifying his theory, not as a legislator, but as an economist, he will have to prove that the time needed to create a commodity indicates exactly the degree of its utility and marks its proportional relation to the demand, and in consequence, to the total amount of wealth. (s. 218-219)

Marx och Engels verkar alltså delvis ha insett problemen med kalkylering i en socialistisk ekonomi. Då dyker en fråga upp för min del - om de såg det, hur hade de tänkt sig att problemet skulle lösas? Och om de inte hade någon lösning, vad gjorde de egentligen?

Nåväl. Sowell har en hel del intressant att säga om antitrust-lagstiftning så jag skall ta upp det med i ett senare inlägg, som får avsluta min genomgång av boken.

Knowledge and Decisions - Teori

Knowledge and Decisions är full med viktiga teoretiska resonemang. Här är de citat som jag tyckte gav mest "Ah!"-känsla.

The most basic of all decisions is who shall decide. This is easily lost sight of in discussions that proceed directly to the merits of particular issues, as if they could be judged from a unitary, or God's eye, viewpoint. A more human perspective must recognize the respective advantages and disadvantages of different decisions-making processes, including their widely varying costs of knowledge, which is a central consideration often overlooked in analyses which proceed as if knowledge were either complete, costless, or of a "given" quantity. Decision-making processes differ not only in the quantity, quality, and cost of knowledge brought to bear initially, but also and perhaps still more so, in the feedback of knowledge and its effectiveness in modifying the initial decision. This feedback is not only additional knowledge, but knowledge of a different kind. It is direct knowledge of particulars of time and place, as distinguished from the secondhand generalities knows as "expertise". The high personal cost of acquiring expertise, and the opportunities it presents for displaying individual talent or genius, make it a more dramatic form of knowledge, but not necessarily a more important form of knowledge from a decision-making point of view. (s. 40-41)

To those who feel that their values are the values, the less controlled systems necessarily present a spectacle of "chaos", simply because such systems respond to a diversity of values. The more successfully such systems respond to diversity, the more "chaos" there will be, by definition, according to the standards of any specific set of values - other than diversity of freedom as values. (s. 43)

Efficiency in turning inputs into outputs can be measured only after specifying the subjective values involved. (s. 52)

Sometimes the choice between cultural and individual decision making is a choice between "feelings" and articulated rationality. Given the imperfections of language and the limitations of specific evidence, it is by no means a foregone conclusion that the mere formally logical articulation is in fact more rational, much less empirically correct. When the choice between the two processes is not within one individual but between one individual and another (or between one group and another), it is even less likely that the more articulate position is the more valid position. (s. 102)

In this way, there is a created the social equivalent of the economic agent who is a residual claimant and therefore can function with social effectiveness as an "unmonitored monitor." ... The concept of an "unmonitored monitor" with a broad mandate may seem dubious as a way of getting a job done. Articulated specifics (job description, organizational rules, etc.) enforced by tiers of monitors are much more rationalistic. However, the ultimate question is not plausibility but results. Unmonitored monitors are among the most hard-working and dedicated people in the society. Mothers and businessman are classic examples. In their very different ways, these two unmonitored monitors have become notorious for the intensity and duration of their efforts, and are often admonished to "take it easy" by those closest to them, even though the latter are often the beneficiaries of their efforts. (s. 111-112)

Det är värt att noter att det Sowell kritiserar ovan som "rationalistiskt" är högdragna individers självsäkerhet till sina egna resonemang som låter logiska men som inte behöver vara det. Inte faktisk logik, som Sowell själv presenterar väldigt väl.

Choice through the ballot box has often been equated with choice through the market. But inherent constraints mean that democratic governments have no wider array of options to offer than anyone else - regardless of what options many may believe to exist - and that one crucial difference between ballots and prices is that prices convey effective knowledge of inherent constraints, while ballots do not. If I desire a Rolls Royce and simultaneously a normal standard of living, the price tag on the automobile immediately informs, convinces, and virtually coerces me to the conclusion that these two things are inconsistent. But if I believe simultaneously in a large military arsenal, low taxes, a balanced budget, and massive social programs, there are no constraints on my voting that way. (s. 119-120)

Kolla även in David Friedmans analys av val i en demokrati vs. marknad i The Machinery of Freedom, i kapitlet "Buckshot for a socialist friend".

There are various authentication processes, ranging from consensual approval to scientific proof, and a virtually limitless variety of institutional processes for carrying out this authentication, or weeding.out, process. The fragmentary nature of social knowledge means that the authentication and feedback must involve numerous individuals, and that they must be connected by some system of mutual incentives and constraints. Feedback which can be safely ignored by decision makers is not socially effective knowledge. Effective feedback does not mean the mere articulation of information, but the implicit transmission of others' knowledge in the explicit form of effective incentives to the recipients. A corporation's profit and loss statement or a baby's whimpers are such transmissions. Both galvanize people into action in response to other people's feelings, even though one is articulated and the other not. It is the effectiveness of the incentive transmission, not the explicit articulation, that is crucial. (s. 150)

Min blogg ger förhoppningsvis ut effektiv kunskap på lång sikt... :-)

The term "minimum wage" law defines the process by its hoped-for results. But the law itself does not guarantee that any wage will be paid, because employment remains a voluntary transaction. All that the law does is reduce the set of options available to both transactors. Once the law is defined by its characteristics as a process rather than by its hoped-for results, it is hardly surprising that there are fewer transactions (i.e., more unemployment) with reduced options. What is perhaps more surprising is the persistence and scope of the belief that people can be made better off by reducing their options. In the case of the so-called minimum wage law, the empirical evidence has been growing that it not only increases unemployment, but that it does so among the most disadvantaged workers. (s. 173)

Min kursivering ovan; den insikten gäller även på andra områden, som förbud av prostitution eller bordeller, där folk hänvisar till hur illa det är ställt för de prostituerade.

Much articulation goes into trying to demonstrate to third party observers that the forcible transfers lead to more beneficial results. Yet on general principle, it is not clear that articulation is the best mode for weighing alternative values or that third party observers are the best judges. When a given set of homes and businesses are destroyed to make way for a very different set of homes and businesses, as in "urban renewal," a truly greater value of the second set would have enabled their users (or financial intermediaries) to bid the land away from the original users through voluntary market competition without the use of force by the government (especially since the second set of users almost invariably has higher incomes than the first). (s. 192) 

Knowledge and Decisions - Kritik

Så, äntligen kan jag fortsätta på min recension av Thomas Sowells Knowledge and Decisions. Skälet till att jag väntat några månader är för att jag inte skrev ned mina tankar direkt när jag läste boken, utan att jag skrev ned sidnumren där Sowell förde fram något jag antingen inte höll med om eller tyckte var väldigt bra. Pappret jag skrev ned det på har varit på vift ett tag, men nu har jag hittat det (för andra gången)!

Så, den här recensionen kommer inte att gå igenom de teman som finns i boken i närmre detalj. Detta beror på att det finns en sida där någon tagit utdrag ur bokens alla kapitel så att den sammanfattas på ett väldigt bra sätt där. Istället kommer min recension att diskutera detaljer i boken, och jag börjar i det här inlägget med saker som inte verkar stämma.

Political and legal institutions provide the rigidities - "rights" - people want in some vital areas of their life, where they reject both the transactions costs and the indignity of having to submit to, or negotiate with, those who might challenge or threaten their possession of their home, their children, or their life. Constitutional systems attempt to sharply demarcate these areas of basic rights from other areas in which the discretion and flexibility of individual choice and interpersonal negotiation may achieve whatever arrangements are deemed mutually satisfactory by the individuals concerned. In short, constitutional political and legal systems attempt to limit their own scope to areas in which they have a relative advantage as decision-making processes, leaving other areas to other decision-making processes, whose advantages may be either in the quality of the decisions or in the personal dignity implied by free choice. (s. 36)

Explicit i Sowells resonemang är att den politiska strukturen är formad av folkets preferenser. Men det stämmer inte för alla politiska system; i många system har konstitutionen varit till för att härskarklassen skall kunna utöva makt så effektivt som möjligt. Den tendensen finns även i dagens demokratiska system, vilket innebär att Sowells sista mening är helt opassande. Och helt oförståelig med tanke på resten av hans bok där han, speciellt i kapitel nio och tio, visar hur det lagstiftande systemet växt sig större och tagit på sig att styra mer saker som de, rent ekonomiskt inte har någon fördel i att hantera.

However difficult it may be to directly know what is going on in someone else's mind - such as changing expectations - it has concrete consequences which take place long before the future events contemplated. Restrictions on the future use of property is a reduction in its present value, since one component of its present value is its future saleability. In short, a reduction in property rights is a partial confiscation of property; to take away 10 percent of the value of land is economically no different from taking away 10 percent of the land itself. (s. 39)

Den sista förklaringen stämmer inte; det är en partiell konfiskation av egendom, men det är inte samma sak som att ta en lika stor del av landet. För, ifall det man vill göra med landet kräver att man använder hela området är en 10% konfiskation av området detsamma som en 100% konfiskation av vinsten. Det är väl dock korrekt ifall varje enhet av området vore lika produktiv och att man endast brydde sig om att få ut pengar från området (inte ovanligt för kapitalistiska landägare säkerligen), om skatterna alltid vore 10% och om en sådan konfiskation inte implicerade en förändring i statens makt, så att man vore mer rädd för framtida konfiskationer av land än av skatter.

Morality as an input into the social process is subject to diminishing returns, and ultimately to negative returns. With no morality at all, force would be more prevalent - a loss both to those subject to it and to the efficiency of the social processes. A modicum of honesty and decency greatly reduces the incessant and desperate efforts otherwise necessary to protect life and belongings from every other human being. Beyond some point, social morality becomes irksome to individual autonomy. Finally, if each individual were to become absolutely committed to moral behavior as he saw it, no society would be possible among diverse individuals or groups. (s. 107)

Det här resonemanget verkar ha en tvetydig definition av "moral". Först verkar Sowell prata om moral som i att ta hänsyn till andra, eller att göra andra till lags - och att det kan bli negativt för individens självstyre. Men sedan menar han att moral är att göra det man verkligen vill, ens högsta moraliska värden - vilket inte kan sägas vara negativt för individs självstyre, för det är ju just vad det är.

Efter detta går Sowell in på att både Karl Marx och Adam Smith ansåg att ett samhälle där alla följde sitt eget hjärta inte vore möjligt, och att om man följde en viss moral till dess logiska slutsats så skulle det bli negativt i slutändan. Sowell är dock problematisk för han definierar aldrig vad moral är, utan han utgår från normala påståenden om "Det här är rättvisa!" och visar att de har sina interna problem. Men det innebär inte att alla moraliska system lider av samma problem, utan bara att en viss tolkning av ett system gör det.

Det här var då felen jag hittade i boken, troligtvis de enda stora felen. Nästa inlägg blir om de bra sakerna i den.

Är ekonomer överens om politik?

Det här blev ett ganska långt blogginlägg. Men, inlägget sammanfattas i de första paragraferna. Resten ger bara lite extra information.

Om man vill försöka få en bild av vilken politik som är bäst för de moraliska värden man har, då måste man informera sig så gott som möjligt på flera områden. Ett sådant område är hur samhället fungerar. Jag utgick förut att den kunskapen fanns bland de som säger sig studera samhället, och en av de grupper som gör det är ekonomerna. (Man kan såklart ifrågasätta detta, men jag utgår från en position som de flesta nog skulle anse är rimlig: att en slumpmässigt vald samhällsforskare sannolikt har bättre förståelse av samhället än en slumpmässigt vald icke-samhällsforskare - vilket då även gäller för ekonomer.) Men, går det att ta deras ord som sanningen, rent praktiskt?

Detta verkar inte riktigt vara möjligt på många områden. Och det är på de områden där ekonomer är oöverens med varandra om vilken politik som bäst gynnar "det allmänna bästa" (vilket är luddigt definierat, för alla som diskuterar det).

Vad är ekonomer överens om? 

Att frihandel är bra.

Vad är ekonomer inte överens om? 

Huruvida statlig konsumtion stimulerar ekonomin, dagens konkurrenslagstiftning är positiv, om nya läkemedel behöver godkännas av staten, om ett banksystem behöver en centralbank, hur sophantering skall skötas, om organhandel borde tillåtas, om taxi-industrin borde avregleras, om droger skall legaliseras, om staten kan kräva licens för att vara läkare, om försäkringsbolag skall tvingas att täcka vissa saker, om staten borde beskatta onyttig mat mer och om etanolbidragen borde tas bort.

Det man märker är dock att i nästan alla fall finns det en majoritet eller stor minoritet för det liberala alternativet. Det verkar dock finnas en hel del kulturell bias, och jag gissar att om man skulle fråga ekonomer som inte vore uppvuxna med en viss reglering och de som har blivit det så tenderar man ändå att föredra regleringen om man är uppvuxen med den.

Slutsatsen är i alla fall att det inte finns ett konsensus bland ekonomer på en mängd olika frågor.

Var har jag hittat informationen för detta? Jo, genom att söka främst i tre journaler efter artiklar som försökte sammanfatta vad den publicerade litteraturen har att säga i frågan eller vad enkätundersökningar av ekonomer ger för svar. Meta-analyser borde vara mer relevanta än enkätundersökningar, eftersom enkätundersökningarna vanligtvis verkar göras för alla ekonomer och inte bara de som är insatta i ett visst fält. Journalerna är Econ Journal Watch, Journal of Economic Literature och Journal of Economic Perspectives. De båda sista journalerna är de fjärde och andra mest populära journalerna bland ekonomer ( enligt en undersökning som publicerades i EJW). De två ges dessutom ut av The American Economic Association, som är den största föreningen för ekonomer i USA. Men jag använder mig bara av någon enstaka artikel från dessa journaler - det mesta kommer ifrån EJW som har siktat in sig på att försöka visa vad ekonomer håller med varandra om.

När räknas det som att ekonomerna är överens i en fråga? Det borde ju vara när nästan alla är överens förutom några få avvikare, alltså när 99% är överens. Men något sådant konsensus finns inte för någon fråga som jag stött på i litteraturen. Det finns säkert ett sådant konsensus för de frågor som man inte frågar om, men visst inte för de praktiska politiska frågorna som finns för dagen. Men, de ekonomer som undersöker om det finns ett konsensus verkar mena att det finns konsensus om bara 80% av ekonomerna är överens i en fråga; se exempelvis Mankiws presentation av en undersökning från 1993, där han tar att 80% som håller med om en politik (där några gör det med vissa förbehåll) är ett konsensus. För egen del låter det något högt, men det är nog individuellt. Som i, det är av olika vikt beroende på vad man är ute efter med att känna till den nivå av överensstämmelse som finns.

Om man har Mankiws begränsning att ett konsensus kräver minst 78% överensstämmande, även om vissa bara har det med något förbehåll, vad finns det då för konsensus bland ekonomer, och vad är de inte överens om? Nu lite sent måste jag påpeka att det här är kanske bäst beskrivet som den amerikanska ekonomiska opinionen...men ifall det är så att opinionen skiljer sig väldigt mycket från land till land måste man nog säga att det inte finns något konsensus alls, och man kan betvivla om de flesta ekonomer verkligen håller på med någon rationell analys och inte bara tyckande.

Vad är ekonomer överens om

Frihandel är bra - I  den senaste undersökningen jag hittat är 83% av alla amerikanska ekonomer för att helt ta bort alla återstående kvoter och tullar. L. Alan Winters, Neil McCulloch och Andrew McKay summerade 2004 mainstream-forskningen om frihandel gjorde läget bättre för de fattiga länderna med:

The evidence surveyed in this paper demonstrates that there can be no simple general conclusion about the relationship between trade liberalization and poverty. Theory provides a strong presumption that trade liberalization will be poverty-alleviating in the long run and on average. The empirical evidence broadly supports this view, and, in particular, lends no support to the position that trade liberalization generally has an adverse impact. Equally, however, it does not assert that trade policy is always among the most important determinants of poverty reduction or that the static and micro-economic effects of liberalization will always be beneficial for the poor. Trade liberalization necessarily implies distributional changes; it may well reduce the well-being of some people (at least in the short term) and some of these may be poor.

Frihandel är alltså i längden bra, men det kan ha vissa negativa effekter i det korta loppet för vissa fattiga.

Det finns fler saker de är överens om, men jag är för trött för att få med det, det är dock mest liberala positioner, förutom kanske att de flesta ekonomer är för en stat - gissningsvis är de flesta ekonomer för att ha en stat, men det finns kanske inte något sådant konsensus bland de som studerar frågan.

Vad är ekonomer inte överens om?

Kan statliga köp stimulera ekonomin? Valerie A. Ramey undersökte den här frågan 2011 (JEL) genom att kika på 28 st artiklar, de flesta från 2000-talet. Hon fann att det inte fanns något konsensus i litteraturen och att ett statligt köp skulle kunna öka ekonomin med 80% av det värdet eller att det skulle kunnat öka med 150%. Alltså, att multiplikatoreffekten skulle kunna vara mellan 0,8 och 1,5. Men: "Reasonable people can argue, however, that the data do not reject 0.5 or 2.0." Det här säger inte direkt hur många det är som står på en sida - många ekonomer verkar tendera att tro att statliga köp är bra för ekonomin - men det just den här kommentaren antyder att det finns mycket att diskutera här.

Fungerar ekonomin bättre med antitrust/konkurrens-lagstiftning? I ett nummer av JEP tog Robert W. Crandall och Clifford Winston positionen att det inte finns mycket bevis som talar för att USA:s lagstiftning skapar några positiva effekter. I samma nummer tog Jonathan B. Baker positionen att det var helt tydligt att man borde prima facie ställa sig bakom den antitrust-politik som den förs i USA idag. Vad kontroversen visar är nog inte att de flesta ekonomer är oeniga om all form av konkurrenslag, men att de är oöverens om den exakta utformningen av den.

Behöver nya läkemedel godkännas av staten innan den släpps på marknaden? Jason Briggeman, Daniel Klein och Kevin D. Rollins ställde 2010 två frågor till drygt 300 ekonomer som är verksamma inom detta område vilket ger en antydan om det finns ett konsensus eller inte, även om bara 44 svarade. Den första frågan var:

Which best describes your attitude toward the U.S. government policy that requires premarket approval of new pharmaceuticals and devices?

Såhär blev statistiken: Oppose strongly (11), Oppose, not strongly (4), Neutral (6), Support, not strongly (7) och Support strongly (16). Den frågan gällde dock bara hur det fungerar i USA och inte hur de generellt ser på sådan här kontroll. Den andra frågan var om de ansåg att det fanns ett giltigt marknadsmisslyckande i den här branschen. Där svarade 12 (29%) personer nej och 30 (71%) svarade ja. Detta borde ge att mellan 29%-34% av de som svarade är emot reglering och att mellan 52%-71% är för det, i princip.

Borde ett lätt reglerat banksystem (free banking) ha en centralbank (lender of last resort)? Ignacio Briones och Hugh Rockoff undersökte 2005 hur ekonomhistoriker såg på historiska episoder av finansiella system där det inte funnits någon speciell stor reglering av banksektorn. En av deras slutsatser var att det inte fanns något konsensus om dessa system behövde en centralbank eller inte.

Perhaps the question on which scholars disagree the most is whether a lightly regulated banking system can dispense with a lender of last resort. While some students of lightly regulated banking argue that a central bank is unnecessary; others maintain that the potential for a banking panic exists in any fractional reserve system, so that some institutional arrangement is needed to deal with the problem. ... The jury is still out.

Hur borde sophantering skötas? Matthew Gunter undersökte 36 ekonomiska artiklar som gav ett politiskt uttalande i frågan. Han delade in svaren i fyra kategorier: statlig kontroll/bestämmelse, "guidad marknad", fri marknad och annat/ej klassificerad. Procentuellt fick de följande (ungefärliga) stöd: 14%, 47%, 14% och 25%. Det finns alltså inget konsensus.

Borde man tillåta organhandel? Jon Diesel undersökte 72 ekonomers uttalanden i frågan 2010, och delade in deras svar position i sju kategorier (med procentandelen inom parentes): Favors presumed consent (6%), Favors mandated choice (4%), Affirms the status quo while frowning on liberalization (11%), Affirms the status quo without addressing liberalization (4%), Stays close to the status quo while entertaining mild liberalization (7%), Favors significant but not dramatic liberalization (1%) och Favors dramatic liberalization (65%). Diesel tar även upp en undersökning som Ropert Whaples genomfört bland ekonomer generellt (och inte bara bland de som uttalat sig offentligt i frågan). Resultatet är något likartat, fast åsikterna är inte lika liberala.

Enligt en undersökning av Daniel Stastny skall tjeckiska ekonomer i genomsnitt vara för ännu mer reglering av organmarknaden, trots att de har ungefär lika mycket regleringar som i USA. Detta tyder på att någras åsikt i den här frågan är väldigt kulturellt betingat.

Borde man avreglera taxi-industrin? De senaste decennierna har en massa städer avreglerat sina taximarknader vilket lett till en massa artiklar om det varit bra eller dåligt. Adrian T. Moore och Ted Balaker undersöker 28 artiklar och finner att 19 (68%) anser att avreglering är bra, 2 (7%) hittar blandade resultat och 7 (25%) anser att avregleringarna var dåliga. Författarna menar att de som fann problem i avregleringen egentligen hittar fel i att det inte blev tillräckligt avreglerat, men det är inte säkert att dessa författare håller med.

Borde man legalisera droger? Mark Thornton rapporterar om en gammal undersökning han utförde 1993 där ett, förhoppningsvis, slumpmässigt antal ekonomer berättade om sin position till drogpolitiken. Han ställde två frågor, vilka visar på fyra positioner: legalisera (16%), avkriminalisera (38%), status quo (15%) och lägg ned mer resurser på att bestraffa droganvändare/ och -handlare (21%). (8% hade ingen åsikt.) När han undersöker ekonomer som uttalat sig politiskt i frågan tenderar de flesta att gå än mer åt det drogliberala hållet. Dock finns det ingen enad åsikt om vilken politik som är bäst, avkriminalisering eller legalisering.

Borde man kräva licens för att vara läkare? Shirley Svorney menar att en majoritet av alla ekonomer ser licenskrav som ett sätt för läkare att agera som en kartell samt att det minskar innovation och ökar kostnaderna. Det är inte säkert att ett konsensus vill byta politik dock, fast en majoritet verkar vilja det, men de är inte eniga om vad för något annat system som man borde byta till.

Tabellen nedan kommer ifrån Robert Whaples undersökning bland AEA-medlemmar: