Knowledge and Decisions - Kritik

Så, äntligen kan jag fortsätta på min recension av Thomas Sowells Knowledge and Decisions. Skälet till att jag väntat några månader är för att jag inte skrev ned mina tankar direkt när jag läste boken, utan att jag skrev ned sidnumren där Sowell förde fram något jag antingen inte höll med om eller tyckte var väldigt bra. Pappret jag skrev ned det på har varit på vift ett tag, men nu har jag hittat det (för andra gången)!

Så, den här recensionen kommer inte att gå igenom de teman som finns i boken i närmre detalj. Detta beror på att det finns en sida där någon tagit utdrag ur bokens alla kapitel så att den sammanfattas på ett väldigt bra sätt där. Istället kommer min recension att diskutera detaljer i boken, och jag börjar i det här inlägget med saker som inte verkar stämma.

Political and legal institutions provide the rigidities - "rights" - people want in some vital areas of their life, where they reject both the transactions costs and the indignity of having to submit to, or negotiate with, those who might challenge or threaten their possession of their home, their children, or their life. Constitutional systems attempt to sharply demarcate these areas of basic rights from other areas in which the discretion and flexibility of individual choice and interpersonal negotiation may achieve whatever arrangements are deemed mutually satisfactory by the individuals concerned. In short, constitutional political and legal systems attempt to limit their own scope to areas in which they have a relative advantage as decision-making processes, leaving other areas to other decision-making processes, whose advantages may be either in the quality of the decisions or in the personal dignity implied by free choice. (s. 36)

Explicit i Sowells resonemang är att den politiska strukturen är formad av folkets preferenser. Men det stämmer inte för alla politiska system; i många system har konstitutionen varit till för att härskarklassen skall kunna utöva makt så effektivt som möjligt. Den tendensen finns även i dagens demokratiska system, vilket innebär att Sowells sista mening är helt opassande. Och helt oförståelig med tanke på resten av hans bok där han, speciellt i kapitel nio och tio, visar hur det lagstiftande systemet växt sig större och tagit på sig att styra mer saker som de, rent ekonomiskt inte har någon fördel i att hantera.

However difficult it may be to directly know what is going on in someone else's mind - such as changing expectations - it has concrete consequences which take place long before the future events contemplated. Restrictions on the future use of property is a reduction in its present value, since one component of its present value is its future saleability. In short, a reduction in property rights is a partial confiscation of property; to take away 10 percent of the value of land is economically no different from taking away 10 percent of the land itself. (s. 39)

Den sista förklaringen stämmer inte; det är en partiell konfiskation av egendom, men det är inte samma sak som att ta en lika stor del av landet. För, ifall det man vill göra med landet kräver att man använder hela området är en 10% konfiskation av området detsamma som en 100% konfiskation av vinsten. Det är väl dock korrekt ifall varje enhet av området vore lika produktiv och att man endast brydde sig om att få ut pengar från området (inte ovanligt för kapitalistiska landägare säkerligen), om skatterna alltid vore 10% och om en sådan konfiskation inte implicerade en förändring i statens makt, så att man vore mer rädd för framtida konfiskationer av land än av skatter.

Morality as an input into the social process is subject to diminishing returns, and ultimately to negative returns. With no morality at all, force would be more prevalent - a loss both to those subject to it and to the efficiency of the social processes. A modicum of honesty and decency greatly reduces the incessant and desperate efforts otherwise necessary to protect life and belongings from every other human being. Beyond some point, social morality becomes irksome to individual autonomy. Finally, if each individual were to become absolutely committed to moral behavior as he saw it, no society would be possible among diverse individuals or groups. (s. 107)

Det här resonemanget verkar ha en tvetydig definition av "moral". Först verkar Sowell prata om moral som i att ta hänsyn till andra, eller att göra andra till lags - och att det kan bli negativt för individens självstyre. Men sedan menar han att moral är att göra det man verkligen vill, ens högsta moraliska värden - vilket inte kan sägas vara negativt för individs självstyre, för det är ju just vad det är.

Efter detta går Sowell in på att både Karl Marx och Adam Smith ansåg att ett samhälle där alla följde sitt eget hjärta inte vore möjligt, och att om man följde en viss moral till dess logiska slutsats så skulle det bli negativt i slutändan. Sowell är dock problematisk för han definierar aldrig vad moral är, utan han utgår från normala påståenden om "Det här är rättvisa!" och visar att de har sina interna problem. Men det innebär inte att alla moraliska system lider av samma problem, utan bara att en viss tolkning av ett system gör det.

Det här var då felen jag hittade i boken, troligtvis de enda stora felen. Nästa inlägg blir om de bra sakerna i den.