Jag har argumenterat emot absoluta rättigheter och för kontextuella rättigheter på den här bloggen. Det är min position när jag funderar på alla möjliga hypotetiska tankeexempel, där jag vid vissa lägen skulle se det som moraliskt okej att kränka någons rättigheter (och att andra skulle kunna göra så mot mig), som då i förlängning borde göra att man borde stå för andra principer än de rent deduktiva libertarianska rättigheterna som inte har någon direkt koppling till mer basala moraliska principer. Rent praktiskt skulle dock de rena rättigheterna av libertarianism vara perfekta.
Men, i vilket fall. Här tänkte jag inte kritisera absoluta rättigheter, utan istället gissa mig till varför man står för det även i UFO-fall.
En enkel förklaring, och som därmed lär vara rätt till stor del, har att göra med att man inte gärna byter bort så bra principer som universellt självägande och fredlig handel mot antingen ingenting alls eller objektivism, utilitarism eller dylikt. Om man har förkastat objektivism och utilitarism på en liknande grund är de ju inte mer lockande, och att överge principer är kanske inte så lockande. (Men det skulle nog vara en bra träning, för att pröva på hur det känns att se på världen utifrån andra perspektiv.)
En annan förklaring skulle kunna vara att vi libertarianer som förnekat att det någonsin skulle vara rättfärdigat att kränka andras rättigheter, vill signalera till alla andra libertarianer att vi inte kommer att svika rörelsen. Nu kan jag inte lägga för stor vikt på den här förklaringen för jag har bara pratat med kanske en eller två libertarianer som uttryckligen sagt att, om de var i Bruce Willis position i Armageddon, så skulle de inte sprängt meteoren, därigenom dödat en människa, och räddat planeten.
Men, jag tror att den här förklaringen är rätt så bra. För, den passar in med så många andra saker. Som, den förklarar varför så otroligt många människor tror på A, men gör B, går runt och hatar folk för att de upplevs som att de inte gör A, samverkar med massa människor som inte gör A, och är helt blinda för det hela. (Jag tänker på de flesta vänstermänniskor och borgare som säger sig vara internationalister och nästan alla utilitarister. Därmed inte sagt att de inte kan vara solidariska på en viss nivå, men absolut inte med något allmänt eller universellt intresse.) För de flesta handlar det bara om att visa sig uppskatta något socialt värde, som andra uppfattar det. Så mycket i politik är bara symboliskt. Som Niccolo Machiavelli tog upp för femhundra år sedan:
For the great majority of mankind are satisfied with appearances as though they were realities…and are often more influenced by things that seem than by those that are.
Jag tror att det här är ett ordentligt problem. Och sättet att lösa det på är genom att uppmärksamma var folk sysslar med signalering, istället för att predika det de tror på eller verkligen göra bra saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar