Beatrice Ask har ingen koll på det allmänna rättsmedvetandet

Beatrice Ask gick ut i dagarna med att hon tycker att straffen för narkotikabrott skall bli hårdare. Detta efter att högsta domstolen ändrat hur hårt narkotikabrott skall straffas av staten, varpå domstolarna i landet följde efter och började ge ut mer lindriga straff. Konstigt nog sade hon också i intervjun ovan från slutet av 2011 att hon tycker att straffen för narkotikabrott borde följa vad folk i samhället tycker är rimligt:

"...min ambition är att straffen skall vara proportionella och de skall vara begripliga och de skall spegla den uppfattningen allmänheten har om hur allvarliga de här brotten är." (Från 13:02 i klippet ovan.)

Den här ambitionen bryter hon genom att vilja tvinga på folk högre straff. Detta eftersom folk i allmänhet vill ha lägre straff för narkotikabrott enligt undersökningen Svenskarnas syn på straff av Kristina Jerre och Henrik Tham.

De frågade folk vilket straff, om något, och hur hårt det borde vara, man borde få för att ha smugglat 250g heroin. I den första informerade situationen ansåg 20% av de tillfrågade att inget fängelsestraff borde ges ut och 43% av de som ville ge ut ett fängelsestraff ville inte ge ut längre än två års fängelse. Men, i den andra konkreta situation, fick de tillfrågade ännu mer information om fallet och fick diskutera med andra om det. Då ändrade sig ett flertal av deltagarna så att nu ville hälften av deltagarna inte ge ut något straff alls. Från rapportens sammanfattning:

Undersökningen fördes vidare för att se om förslagen till straff skulle förändras ytterligare om mer information kring brottet och de inblandade tillfördes. Fokusgrupperna tog efter filmvisning och diskussion ställning till fallen med narkotikabrott, butiksrån, våldtäkt och gatuvåld. I våldtäktsfallet skedde ingen egentlig förändring. För de övriga tre fallen minskades straffen ytterligare. I fallet med narkotika, som juridiskt sett är ett grovt brott, ville hälften av de svarande ge en icke frihetsberövande påföljd. Detta kan jämföras med domarna som angett över fem års fängelse.

Domarna berättade då vad som skulle vara praxis när de dömde, vilket år 2009 visst var längre än fem års fängelse. Nu så skall ju domstolarna generellt ha börjat sänka de straff de ger ut, men även om man tar det i beaktande finns det en enorm skillnad mellan vad folk säger sig vilja ge ut i straff för ett brott de läst på om och vad domstolarna ger ut i straff idag. Och sedan finns det en ännu större skillnad mellan folks rättsmedvetande och vad Ask tycker är rätt.

Summa summarum: av en infomerad grupp individer vill mer än hälften ge ut ett lägre straff än två års fängelse för narkotikasmuggling. Av en grupp som får diskutera ett konkret fall så vill enbart hälften skicka narkotikasmugglare i fängelse. Idag skickas de i fängelse ett antal år, medan Beatrice Ask vill ha ännu längre straff och säger sig ha ambition att ha straff som är proportionerliga med vad folk tycker är rätt och fel.

Nu bör man dock kritisera studien för att den inte var tillräckligt stor i det senare konkreta fallet, så att resultatet inte är statistiskt säkerställt där. Men, även så pekar resultatet från studien på att vår justitieminister föreslår en politik som går i helt fel riktning med folkets rättskänsla.

Detaljer från rapporten och tankar om ett "allmänt rättsmedvetande"

Här är större delen av sammanfattningen från rapporten:

Det allmänna rätts medvetandet har alltmer lyfts fram i den kriminalpolitiska debatten. Förändringar i strafflagstiftningen berättigas i tilltagande grad genom hänvisningar till vad folket tycker. Vad folkviljan verkligen säger om brott och straff är dock inte särskilt klart.

För att undersöka det allmänna rättsmedvetandet har därför ett forskningsprojekt med datainsamling 2009 genomförts i alla de nordiska länderna. De översiktliga resultaten från den svenska delen av projektet publiceras i denna rapport.

I projektet unders öks i enlighet med internationell forskning tre typer av rättsmedvetande, det generella, det informerade och det konkreta. Det generella eller abstrakta rättsmedvetandet har mätts genom att ett representativt urval i Sverige har fått ta ställning till enkla frågor som ”Är straffen i Sverige är för milda?”. Det informerade rättsmedvetandet undersöktes genom att över tusen människor i en postenkät fick ta ställning till längre beskrivningar av sex olika rättegångsfall och fick sedan utifrån en lista ange vilk et straff man tycker var bäst. Det konkreta rättsmedvetandet, slutligen, studerades genom att 119 stockholmare i olika grupper först fick se en film av en rättegång från något av fyra rättsfall från postenkäten och därefter fick diskutera fallet innan de bedömt lämpligt straff på samma sätt som i postenkäten.

De sex rättsfallen utgjordes av relationsvåld där kvinnan efter skador får uppsöka sjukhus, smuggling av 250 gr heroin...

Undersökningen av det generella rättsmedvetandet visar att svenskarna vill ha hårdare straff. Två tredjedelar anser att straffen är för milda, mer än hälften är generellt för längre fängelsestraff och tre fjärdedelar tycker att våldsbrott bör straffas mycket strängare än de görs i dag. Slutsatsen av denna delstudie tycks alltså vara att en skärpning av strafflagstiftningen och hårdare straff i domstolarna har stöd i befolkningen.

När allmänheten får ta ställning till utförligare beskrivningar av rättsfall blir dock bilden en annan. De svarande har fått ange vilket straff de tror skulle dömas ut i en domstol och vilket straff de själva tycker är rimligt. Dessa bedömningar har sedan ställts mot en bedömning som gjorts av totalt nio domare vid tre olika tingsrätter.

Allmänheten tror genomgående att domstolarna dömer mycket mildare än de gör. Allmänheten föreslår också högre straff i förhållande till vad man tror ges av domstolarna. Detta straff ligger dock i fem av de sex fallen under vad de tillfrågade domarna föreslagit. Särskilt anm ärkningsvärt är skillnaden i bedömningen av narkotikabrottet.

Undersökningen fördes vidare för att se om förslagen till straff skulle förändras ytterligare om mer information kring brottet och de inblandade tillfördes. Fokusgrupperna tog efter filmvisning och diskussion ställning till fallen med narkotikabrott, butiksrån, våldtäkt och gatuvåld. I våldtäktsfallet skedde ingen egentlig förändring. För de övriga tre fallen minskades straffen ytterligare. I fallet med narkotika, som juridiskt sett är ett grovt brott, ville hälften av de svarande ge en icke frihetsberövande påföljd. Detta kan jämföras med domarna som angett över fem års fängelse. 

Frågan blir hur skillnaden mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet ska förklaras? En förklaring är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna – i denna undersökning underskattade allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.

En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i olika länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Dessa ”tilläggspåföljder” kan tolkas på olika sätt. De kan ses som att allmänheten föreslår ett t re delat straff. En del gäller rättvisa och proportion , e n annan del upprättelse av och hjälp till brottsoffret , och en tredje del åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.

Skillnaden mellan allmänhetens och domarnas bedömning varierar med typ av brott i undersökningen. Vad gäller fallen med relationsvåld och våldtäkt ligger allmänheten på samma eller liknande straffnivåer som domarna. I förhållande till den politiska debatten är d ock dessa straffnivåer i domstolarna alltför låga. Domarna har kritiserats för att ligga i den nedre delen av straffskalan, och politiska krav har rests på att hela straffskalan i högre grad ska utnyttjas.

De politiska kraven på skärpta straff tycks inte ha stöd i allmänhetens informerade och konkreta rättsuppfattning. Ett minimiresultat av denna undersökning är att frågan om det allmänna rättsmedvetandet och människors uppfattning om vad som är en lämplig straffnivå bör problematiseras.

En sak som jag tänker är annars att det inte finns något allmänt rättsmedvetande - likt det inte finns någon demokratisk vilja. Folk har helt enkelt alltför olika idéer av hur folk skall behandlas om de smugglar narkotika. Om vi kikar på den informerade situationen först blir detta väldigt tydligt. Såhär blev svaren i den situationen:

Om man tänker sig att straffet är en kontinuitet från [Inget fängelsestraff] till [5 år eller mer] då måste man säga att folket i undersökningen har sina åsikter väldigt jämnt fördelade på skalan. Vad är det "allmänna rättsmedvetandet" i det här fallet? Uppenbarligen kan den ju inte vara vad domarna dömde efter då, men att säga att den ligger på ca 2 års straff i fängelset stämmer bara överens med ungefär lika många som inte vill ha något straff alls.

Fast, när man kikar på den andra konkreta undersökningen finner man väl ett större likhet i svaren:

 Och denna likhet pekar på mer lindriga straff.