Jag låg och sov gott när resultatet offentliggjordes. Det finns ju vissa kulturella grejer man skulle kunna hålla koll på under valets gång, som stämningen på internet och bland de vanliga amerikanska hushållen, men deras reaktion är på det stora hela inte intressant om de inte börjar gå i en mer vetenskaplig riktning. Det innebär inte bara att vara tveksam till om det finns någon som har en bra plan om hur ekonomin skall planeras, barnen indoktrineras och krigen skötas. Det innebär även att faktiskt fundera ut vart den osäkerheten borde ta en.
Det är i sådana här tider man blir förbannad över att folk från andra politiska ideologier inte bryr sig tillräckligt om ens egen lilla sak (vilket jag förhoppningsvis illustrerar väl). Man borde ju då dela med sig genom att börja lyssna på vad andras viktiga idéer är (vilket jag själv skall pröva på om en stund).
Men, innan dess, några länkar:
Eliezer Yudkowsky har skrivit väl om hur vi delar in oss väldigt lätt i olika grupper, och inte riktigt ser att det finns en annan grupp som nog är mer lika varandra för att kunna utgöra en verklig klass människor. South Park-avsnittet från förra valet i USA illustrerade det senare väldigt väl.
Frederic Bastiat skrev för länge sedan en bra introduktion till problemet med att våra intressen färgas av den sysselsättning vi håller på med, vilket då även påverkar vårt val politiskt. (Karl Marx skall även ha haft några vettiga ord att säga här, enligt vad jag snappat upp från andra.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar