Introduktion till en text

Har haft några funderingar på det här med kommunikation under kvällen och lite mer det senaste halvåret. Jag tänker mig att perfekt förståelse, och kontroll över den förståelsen, nog skulle vara det allra bästa för alla moraliska varelser - alltså att empati är en sorts dygd - och man kan kanske uppnå det genom att ha någon ny sorts tecken för ens generella andemening när man skriver. Att man blir något av sin egen, första tolk, av vad man är ute efter - som Frederic Bastiat gjorde.

Rent samhällsmässigt kommer en sådan här grej nog innebära en del diskussioner och kanske även konflikt ifall någon anser att vad någon annan skriver inte stämmer väl överens med dennes första tolkning av sig själv. Alltså, säg att någon säger "Såhär ser jag på mig själv och hur jag skriver" men att det inte rimmar väl med vad många andra ser på dennes uppträdande, då kommer någon annan att uttrycka sin mening att det nog inte stämmer. Det kan leda till lite debatt fram och tillbaka, och kanske även ger upphov till en positiv återkoppling. På en metanivå är det nog bra att man diskuterar mer om hur man kommunicerar med andra, så på en längre sikt kanske det också är bra.

Vad tror du?

Om jag då får lov att göra en sådan tolkning av det jag själv skriver om här på bloggen, så skulle jag säga att min tolkning är att mitt mål är att sprida idealet om frihet, visa på att det är praktiskt och värdefullt, och att det mesta jag skriver politiskt är till för att sprida de moraliska värdena. Även mycket av det jag gör politiskt och filosofiskt har det som sitt långsiktiga mål. (Bara för att göra det explicit.)