Sex feministiska myter

Pär Ström fick jag först höra talas om genom hans hemsida stoppa-storebror.se, som numera tyvärr är nedstängd. Han skriver fortfarande om integritetsfrågor för tankesmedjan Den nya välfärden, men han skriver även om feminism på sin blogg GenusNytt och i sin nya bok Sex feministiska myter. Jag tänkte gå igenom boken och komma med en kort analys av den och allmänt om problemet med att ta till sig kunskap i ett för en själv okänt område. Tack till Calle Kabo som tipsade om boken!

Innan jag går in på bokens behandling av de olika myterna kan jag ta upp Pär Ströms egen syn på jämställdhet.

Jag brinner för jämställdhet – det är därför jag har skrivit den här boken.

Tyvärr har jämställdhetsbegreppet blivit kapat av grupper med en egen agenda. Jämställdhet är egentligen detsamma som lika rättigheter och skyldigheter för de två könen – vare sig mer eller mindre. Lika spelregler, helt enkelt. Men begreppet har successivt laddats med en ny innebörd, och nu har många kommit att tro att jämställdhet innebär att könsfördelningen ska vara 50/50 i samtliga sammanhang.

s. 7

Så, till myterna!

Myt 1: "Kön är en social konstruktion"
Vad Ström bemöter här är tanken att det inte finns några naturliga eller genetiska skillnader mellan de båda könen. Som tecken på att den här idén är välspridd tar han en skrivelse från riksdagen från 2002 som poängterar olika sätt könen blir olika, genom "uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi", men som utelämnar den genetiska förklaringen.

Vad finns det för bevis för att de skillnader som finns mellan män och kvinnor beror på genetiska, istället för kulturella, faktorer? Först hänvisar Ström till studier som undersökt barn vid väldigt tidig ålder.

Vi kan börja i Sverige med Arne Müntzing, genetiker och professor i ärftlighetslära. Redan 1976 studerade han 12 veckor gamla spädbarn, som knappast kan ha hunnit bli särskilt påverkade av könsroller, och fann väsentliga skillnader mellan pojkars och flickors beteende. Müntzing skrev bland annat: ”Pojkarna har tidigt bättre uppfattning om rumsförhållanden, det vill säga kroppars läge i förhållande till varandra. Det är troligen orsaken till att pojkarna längre fram vanligen blir mer intresserade än flickorna av tekniska konstruktioner och matematiska problem. Flickorna söker sig däremot tidigt till problem med mänsklig anknytning. Det är nog inte bara miljöpåverkan som får en liten flicka att bädda ner sina tennsoldater i bomull för att de skall ha det varmt och gott.”

s. 12-13

En annan forskare, Anna Servin, undersökte också spädbarn och kom också fram till att det fanns skillnader mellan barnen redan vid tidig ålder.

”Pojkar har generellt sett en bättre spatial [rumslig] förmåga; de ser och förstår hur olika konstruktioner hänger ihop och de är ofta mer förtjusta i byggleksaker. Flickor är vanligen mer välutrustade verbalt och har ett större intresse för relationer och väljer därför leksaker utifrån dessa förmågor”.

s. 14

Ett annat bevis är studier som visar skillnader mellan manliga och kvinliga apor.

I en studie användes ett antal apor, som tilldelades ett antal leksaker. Det var bland annat trasdockor, lastbilar och några könsneutrala leksaker såsom bilderböcker. Forskarna fann att hannarna ägnade mer tid åt att leka med de ”pojkinriktade” leksakerna än honorna, medan honorna ägnade mer tid åt de ”flickinriktade” leksakerna. Båda könen ägnade lika mycket tid åt bilderböckerna och de andra könsneutrala leksakerna.

s. 17

I ett fjärde approjekt gav forskarna två slags leksaker till aporna – fordon med hjul samt gosedjur. Hannarna visade ett starkt och ihärdigt intresse för fordonen, medan honorna inte gjorde någon skillnad mellan leksakerna. I en femte studie av apor visade det sig att hannar i större utsträckning plockade upp bilar från marken medan honor i större utsträckning plockade upp dockor.

s. 18

Man skulle kunna kritisera Ström för att endast ta upp exempel som styrker hans tes eller för att han inte recenserat någon meta-studie som försöker få klarhet i vilka, om några, naturliga skillnader det finns mellan män och kvinnor. Men för den som inte sett några studier som visar att skillnaderna mellan könen endast kommit till genom kulturella faktorer torde Ströms exempel vara tillräckliga för att väcka ett så stort tvivel i frågan att man borde undersöka saken närmre ifall man vill veta sanningen i den. Ströms exempel visar inte att alla skillnader han räknar upp tidigare i skriften är genetiskt betingade, men han visar att det inte är orimligt att vissa är det.

Något jag saknar i det här avsnittet är en evolutionärpsykologisk förklaring till varför det finns genetiska skillnader i mäns och kvinnors beteenden. Om man ser på det teoretiskt så verkar det nämligen väldigt uppenbart att det borde finnas klara skillnader om så endast i hur vi agerar för att hitta en sexpartner. (Dessa skillnader i ens målsökande har kanske även lett till annorlunda sätt att se och förstå världen.) Om man hävdar att det finns genetiska skillnader mellan män och kvinnor borde man iaf slänga in någon referens till ett verk som förklarar detta teoretiskt.

Myt 2: "Kvinnor får lägre lön för samma jobb"
Enligt det här perspektivet så tjänar kvinnor, allt annat lika, lägre än vad män gör. Alltså kvinnor får lägre i lön trots att de uppvisar samma grad av kompetens och skicklighet som deras manliga motsvarigheter gör eller, alternativt, kvinnor får en lägre lön än män, just för att de är kvinnor.

Ström börjar helt korrekt med att slå fast att även om det finns en löneskillnad mellan två grupper så innebär det inte att den ena gruppen diskrimineras. Därefter undersöker han om det kan finnas några andra faktorer som förklarar skillnaden mellan män och kvinnors löner, annat än diskriminering av kvinnor.

Det finns dock fler faktorer som förklarar lönegapet.
Några av dessa är:
• Nedlagd daglig arbetstid
• Antal år i yrket
• Arbetets innehåll
• Svårighetsgrad
• Chefskap eller inte
• Utbildning
• Erfarenhet
• Grad av entusiasm, flexibilitet, uppoffringsvilja etc.
Det bör observeras att inget säger att dessa skulle vara de enda lönegapsförklarande faktorer som finns. Listan innehåller några av de faktorer som är något så när lätta att mäta.

s. 22

När man tar hänsyn till liknande, andra faktorer blir lönegapet - skillnaden mellan mäns och kvinnors löner (som 2009 var 14,8%) - mindre. Vad man gör rent statistiskt är att man gör en, så kallad, regressionsanalys där man tar med liknande faktorer som Ström nämner ovan, så att man försöker se ifall en statistiskt genomsnittlig person förväntas ha lägre eller högre lön ifall denne är man eller kvinna. När Arbetsgivareverket gjorde en sådan analys 2009 över män och kvinnors löner inom staten fann man att det endast förelåg en skillnad på 1,3% och denna kunde de inte utesluta att det beror på skillnader i arbetsuppgifter och ansvarsområden. När Landstingsförbundet gjorde en sådan analys 2003 fann de att kvinnorna tjänade 1% mindre än männen (statistiskt sett) och att även denna lilla skillnad kunde de inte utesluta kom ifrån faktorer man inte tagit med som "tid i yrket och skillnader i arbetsuppgifter. Svårighetsgrad, ansvarsnivå, befogenheter i det enskilda yrket samt arbetstagarens prestation". Samma resultat fann man för kommunala arbetare.

I det privata näringslivet var den oförklarade löneskillnaden, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv år 2005, 2,2% för arbetare och 6,5% för tjänstefolk. Den här större skillnaden än statliga arbetares löner kan dock förklaras av att SN hade sämre tillgång till bakgrundsvariabler så "som till exempel antal år i yrket, antal år i företaget, arbetets svårighetsgrad och komplexiteten i arbetsuppgifterna" vilka, i andra undersökningar, visats korrelera med individens lönenivå. Det går alltså inte att utesluta att skillnaderna i löner i privat näringsliv består av faktiska skillnader i arbetsprestation, utifrån dessa statistiska analyser. Vilket innebär att det inte går att påvisa någon lönediskriminering.

En annan förklaring till att kvinnor har lägre lön är att kvinnor i regel förhandlar mer sällan om lönehöjning än män och att de hellre väljer kortare arbetstid än högre lön.

Ström pekar även på att det finns en trend att kvinnors löner inte bara stiger gentemot männens, men att de även på vissa ställen går om dem. Studier från såväl England, USA och Norge visar att vissa kvinnor tjänar mer relativt "likvärdiga" män. Detta har även ekonomen Thomas Sowell påpekat i sin bok Economic Facts and Fallacies där han visar att vissa ogifta kvinnor tjänar mer än ogifta män; som många andra ekonomer menar han att de flesta gifta tenderar att premiera makens karriär, vilket medför att de flesta fruar fått försaka tillfällen att avancera sin karriär, vilket kan förklara en del av skillnaden i löner.

Myt 3: "Kvinnor har svårare att göra karriär"
Finns det ett glastak? Styrs företagsledningar av grabbanda där endast andra män får tillträde för att de som bestämmer där nu också är män? Det är vanligare med manliga chefer än kvinnliga, men bygger denna skillnad på patrialka strukturer eller andra orsaker?

Ström poängterar här att män och kvinnor inte har samma intresse för att söka en chefsposition. En brittisk studie säger exempelvis att män tenderar att vara mer karriärsinriktade än kvinnor (som tenderar att föredra ett familjeliv eller en kombination av familjeliv och en karriär). Detta stöddes av en studie genomförd av The Institute of Leadership and Management, vars slutsats var att: ”Färre kvinnor än män har ambitionen att bli mellanchef, divisionschef, att ingå i företagsledningen eller att bli styrelseledamot”. En ny SIFO-undersökning kom fram till att 30% av alla kvinnor tillfrågade ville ha en chefsposition gentemot 40% av männen. Attitydsskillnader kan alltså göra att det finns fler män än kvinnor som söker till chefsposter och kan därför förklara, en del, av varför fler män är i chefspositioner.

En annan förklaring är att män i regel jobbar längre än kvinnor. "Enligt Statistiska Centralbyrån lägger män ned 82 miljoner arbetstimmar per vecka medan kvinnor lägger ned 60 miljoner arbetstimmar. Männen förvärvsarbetar alltså 36 procent mer än kvinnor – en stor skillnad." VD:n för Women’s business research institute och Renstig Consulting Group, Monica Renstig, menar att ju mer man arbetar desto mer troligt är det att man får en chefsposition eller att det är endast genom att arbeta väldigt länge som man kvalificerar för det. Män är dessutom i regel mer villiga att flytta för att hjälpa sin karriär.

Ström sammanfattar läget som så att "[orsaken till den lägre kvinnorepresentationen i toppen är att kvinnor som grupp gör andra livsprioriteringar än män, och är mindre beredda att göra de stora uppoffringar som är förknippade med en framgångsrik karriär."

Myt 4: "Män slår kvinnor"
Det här var nog det kapitel som var mest förvånande för min del. Här trodde jag att Ström skulle argumentera för det mer välkända faktumet att män blir mer misshandlade än kvinnor och att det är fel att bunta ihop alla män på det sätt som den här idén gör. (För att hur fel det är, läs om Stoppa "Stoppa mäns våld mot kvinnor".) Men det är inte vad Pär gör, utan istället ifrågasätter han idén att män slår kvinnor mer än vad kvinnor gör i relationer!

Den etablerade sanningen i Sverige har kommit att bli att relationsvåld är detsamma som ”mäns våld mot kvinnor”. Detta är dock en ideologiskt framdriven myt. Även män drabbas av relationsvåld. ...

Brottsförebyggande Rådet skriver i sin rapport ”Våld mot kvinnor och män i nära relationer” från 2009 att ”skillnaden mellan kvinnors och mäns utsatthet för relationsvåld är liten”. Dock skriver de att det våld som riktas mot kvinnor är ”oftare upprepat”, ”tenderar att vara grövre” och ”resulterar i fler negativa konsekvenser för den som drabbas”.

s. 54 och 55

En svensk studie skall även ha visat att kvinnor oftare startar våldsamheter än män. Enligt studien "Men and Domestic Violence: What Research Tells Us", utgiven av irländska staten, gäller det här mönstret även i flera engelsktalande länder. Från rapporten:

”För att börja med relationsvåld som upplevts under det senaste året visar de genomgångna studierna tydligt att kvinnor är minst lika benägna att ta till våld som män. Det gäller både fysiskt och psykiskt våld, lindrigt såväl som grovt. Både mäns och kvinnors egna uppgifter ger samma resultat på denna punkt. ” ...

”Resultaten i tabell 3.8 visar att kvinnor konsekvent är mera benägna än män att inleda relationsvåld. [...] Detta utmanar [den traditionella] uppfattningen att kvinnors våld huvudsakligen syftar till att ge igen eller är av defensiv karaktär.”

s. 56-57

Pär Ström hänvisar även till forskning som brittiska staten och professorer vid några universitet gjort som också pekar i den här riktningen. Det här var verkligen något som gick emot ens världsbild. Någon gång kanske jag får ta och läsa igenom litteraturen Ström hänvisar till. Han slutar kapitlet med att diskutera om det finns en skillnad i hur män och kvinnor blir behandlade av samhället ifall de berättar att de blivit misshandlade av sin man eller fru. Här finner han att det nog är mycket svårare för en man att komma ut om detta. Dessutom tog han upp en väldigt intressant undersökning:

Är det en vanlig kvinnlig åsikt att kvinnor har rätt att slå sina män när de finner det lämpligt? Man kan ställa sig den frågan efter att ha tagit del av en internationell undersökning där frågor om relationsvåld ställdes till 6500 kvinnor vid 36 universitet i olika länder. Drygt 74 procent av kvinnorna svarade att det är acceptabelt att en kvinna tar till våld mot sin man.

s. 59

Ett problem med Pärs analys är att han inte undersöker speciellt djupt om det finns definitiva skillnader i hur hårt misshandlade kvinnor och män blir. Om det är så att de blir slagna lika ofta, men kvinnorna blir slagna mycket hårdare, kan man tänka sig att den här myten bara kommer att byta skepnad. Jag har nog föredragit att man ifrågasätter det lämpliga i att uttala sig om en hel grupps beteende bara genom att studera ett fåtals beteende.

Myt 5: "Kvinnor dubbelarbetar"
Tanken är att kvinnor inte bara arbetar på marknaden utan också har huvudansvaret för att sköta hemmet. Men om man räknar både arbete hemma och på marknaden så arbetar män mer än kvinnor: 19 minuter per dag enligt en undersökning av SCB. Och ifall man kan säga att kvinnor dubbelarbetar för att de arbetar mer på ett område än ett annat, kan man säga detsamma om män.

Myt 6: "Kvinnor får sämre sjukvård"
Den här myten består av olika delar, en är att läkemedel provas ut på män, för män. Läkemedelsverket har dock en annan bild:

”Två spridda myter är att nya läkemedel testas bara på män, och att det är stora skillnader i hur män och kvinnor påverkas av alla läkemedel. Sanningen är emellertid att: Kvinnor deltar i kliniska prövningar i lika stor utsträckning som män. [...] I regel är skillnaderna i ett läkemedels effekt och biverkningar mycket små mellan män och kvinnor.

Och så här säger Jane Ahlqvist-Rastad på Läkemedelsverket i en intervju i Svenska Dagbladet om påståendet att läkemedel provas ut på män: ”Ja, de här missuppfattningarna verkar omöjliga att påverka. Vi går med jämna mellanrum ut med motinformation men ingen förefaller lyssna. Ingenting händer. Det blir bara tyst.”

s. 65

En annan myt är att kvinnor får sämre hjärtsjukvård, vilket har avvisats av 15 hjärtspecialister. Det finns några studier som visar att i vissa områden så är det bättre att vara man än kvinna i vården, men det har även kommit studier som visar på områden där det motsatta stämmer. Ström lägger upp en rad exempel av det senare fallet. Slutligen diskuterar han om det går mer forskningspengar på manliga än kvinnliga sjukdomar. Här säger han att " det inte finns några tecken alls på att kvinnor diskrimineras i medicinsk forskning. Snarare tvärtom."

Problemet med att förlita sig på andras undersökningar
Om jag bortser från vad jag annars läst, och bara utgår ifrån Pär Ströms beskrivning av verkligheten, borde jag lita på hans beskrivning? Vad som talar för hans sak är de olika studierna och rapporterna han hänvisar till, men han visar inte några teoretiska skäl för att dessa skulle stämma så det "enda" beviset han levererar är en genomgång av en del av litteraturen. Det största problemet med detta är att man som okunnig i området inte kan veta om han undersökt alla studier och skrivit om det resultat som de flesta forskare i varje delområde skulle säga är den mest rimliga positionen.

Detta gäller dock inte för varje ämne. Det gäller nog i frågan om vad väldigt unga pojkar och tjejer uppvisar för beteenden; här får man inte reda på om de studier Ström citerar är allmänt accepterade eller om andra forskare bedömt att de lider av grundläggande metodologiska problem. Men samma osäkerhet föreligger nog inte om de olika arbetsgivarorganisationernas undersökning av hur mycket deras arbetare tjänar. De organisationer Pär citerade här lär troligtvis vara de som har bäst koll i just den frågan. Detsamma gäller nog BRÅ:s undersökning av brottsstatistisken (dock får man komma ihåg att den statistiken inte berättar om brotten som inte rapporteras).

I slutändan står man dock inför ett problem. Kan man säga att Pär Ström visat att dessa feministiska myter inte stämmer? Som jag ser det bygger svaret på hur väl man kan lita på att han rapporterat den fakta som han läst helt korrekt. Om man kan göra det, tror jag att hans bok ger tillräckligt starka skäl för någon som inte läst liknande argument för den andra sidan att hen inte borde tro på idéerna längre. Detta medför inte att man bör lita på Ströms hypotes att kvinnor begår lika mycket eller mer relationsvåld som män, men man bör inte förkasta den heller. Skulle man inte lita på Ströms rapportering av studierna då borde man också vara lika skeptisk till vad andra säger, vilket också gissningsvis leder en till att vara skeptisk om dessa sex myter.

För egen del anser jag att Pär Ström samlat ihop väldigt relevant fakta i dessa frågor och de undersökningar han citerar vet jag kanske inte om de reflekterar sanningen bäst, men han har överlag stärkt mina åsikter, som i allmänt stämde överens med den syn Pär förfäktade. Förutom när det gällde myt #4, där är jag något skeptisk.

EDIT: Jag fick reda på att nationalekonomerna Anne Boschini, Astri Muren, Mårten Palme och Mats Persson gjort en mer kritisk genomgång än jag av Per Ströms bok. Här deras kritik, något sammanfattad: (1) Ström attackerar en halmgubbe, ingen har så extrema åsikter som han hävdar; (2) det underlag som Ström tar upp är inte tillförlitligt och från en studie underlåter han att berätta att de kunde ha överdrivet, eller underdrivet, resultatet (han tog inte med diskussionen om felmarginalen); (3) det finns en stark studie från USA som visar på att anställare har ett manligt bias, Ströms källor är inte pålitliga och en han litat på tidigare i boken hävdar att det finns ett glastak; (4) Ström pekar selektivt ut meningar från skrifter för sin sak, och hans tes verkar gå emot vad han skrivit i kapitel ett, att män har testosteron-överskott jämfört med kvinnor; (5) Ström borde inte kika på alla män och kvinnor, och deras insatser i hushåll och arbete, utan bara på de män och kvinnor som lever tillsammans där kvinnor totalt sätt ägnar runt 40 minuter mer, varje dag åt yrket och jobb hemma; (6) Ströms har inte tillräckligt mycket bevis för sin tes här, det verkar snarare som om motsatsen stämmer.

Utöver detta säger även författarna att Ström förenklar debatten, som i att han glömmer att se det från ett annat perspektiv. Författarna gav ett annat perspektiv, vilket pekar på att Ström har fel, eller otillräckligt med stöd för sin tes, på alla punkter, förutom den första (som bara var en attack mot en halmgubbe). De sammanfattar sin text således:

Vi har visat att forskningen inte är så entydig som Pär Ström vill göra gällande på något av de områden som han tar upp. Vi kanske inte tolkar jämställdhetsdebatten på samma sätt som Pär Ström, men det är inte det vi tycker är problemet med boken. Tvärtom är det bra att olika föreställningar om samhället granskas. Men om man ska hänvisa till vetenskapen som grund så bör man vara noga med att dels ha ordentligt på fötterna, dels vara saklig och opartisk i urval och tolkning av vetenskapliga resultat. Pär Ström har tyvärr – trots sina formuleringar om att ”sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund” (se t ex s 7 och s 81) – brustit i båda dessa avseenden i sin bok.

Här är det nog värt att ta upp att de själva brister i att vara sakliga. Vad gäller punkt (3) utgår det bara utifrån att "oförklarade skillnader" är detsamma som diskirminering:

Det är en mycket ambitiös studie och genom en omfattande analys av dessa data finner författarna att de ”oförklarade” löneskillnader som finns är ganska små – dvs att kvinnor diskrimineras inte särskilt mycket i lönesättningen. ... Det är ett mycket selektivt citat. För det första visar Meyersson och Petersen att direkt lönediskriminering inte alls har upphört: för LO-kollektivet är den oförklarade löneskillnaden faktiskt 1,5 procent och för tjänstemannakollektivet är den 5 procent (siffrorna avser år 1990). Man kan naturligtvis tycka att så små skillnader ”är inte längre ett problem” – men likafullt finns de där.

Och på punkt (3) redogör de inte för de anledningar som Ström tar upp för att hans tes stämmer (som jag gjorde ovan), utan de siktar in sig och kritiserar att han frågat folk i branschen vad de ansåg om saken (vilket jag inte tog upp), och struntar i de andra källorna han har för tesen.

Detta till trots är författarnas inlägg intressant och manar till mer försiktighet i debatten, men också lite mer åt att dessa "myter" ändå har viss sanning i sig. Att kvinnor diskrimineras i dagens samhälle verkar det finns en bra grund att tro på, även om den oförklarade skillnaden som man hittar inte behöver visa på någon diskriminering. Men, deras exempel för diskrimineringen som det fanns vetenskapligt stöd på kom ifrån den offentliga sektorn, när staten ger ut forskarbidrag. Så, hur relevant är det för marknaden? Sedan kan det vara värt att skilja åt vad som händer på dagens reglerade marknad och vad som händer på friare marknader.