Media som statens megafon

Idag, efter att allt julfirande ebbat ut, såg jag en riktigt bra dokumentär "The War You Don't See", som finns tillgänglig på Youtube. Den går igenom hur media (statlig och privat) i USA och England hjälpt diverse politiker sprida lögner främst om Irak-kriget, men även om Israel och Palestina-konflikten, WikiLeaks och Barack Obama. Detta har gjorts förr, men dokumentären var bra på att peka på att det alltid fanns andra synvinklar (än statens) tillgängliga för media att visa, men att detta sällan görs.

Ett sådant tillfälle var när USA:s politiker kom med sina lögner om Iraks möjlighet att producera massförstörelsevapen, vilket leder till ett avsnitt i dokumentären som jag tyckte var väldigt intressant.

But the crucial facts were available. The Chief United Nations weapon inspector in Iraq, Scott Ritter, gave this interview four years before the invasion.

In 1991 Iraq had significant capability in the area of chemical weapons, biological weapons, nuclear weapons production capability and long-range ballistic missile manufacturing capability. By 1998 the chemical weapons infrastructure had been completely dismantled or destroyed by UNSCOM, or by Iraq in compliance with Uncom‚s mandate. The biological weapons programme had been declared in its totality–late in the game–but it was gone, all the major facilities eliminated. The nuclear weapons programme again completely eliminated. The long-range ballistic missile programme completely eliminated. All that was left was the research and development and manufacturing capability for missiles with a range less than a hundred and fifty kilometres, a permitted activity. Everything that we set out to destroy in 1991, the physical infrastructure had been eliminated. So, if I had to quantify Iraq’s threat in terms of weapons of mass destruction, the real threat is zero, none.

Efter att dokumentären visat detta klipp följer en diskussion mellan John Pilger, som leder dokumentären, och Fran Unsworth från BBC, om varför de senare inte exponerade Ritters synvinkel så mycket; de hade honom med i sitt dygnet runt program endast två gånger år 2003.

Unsworth: ...Yeah, I think you've got a good point, you know. Why didn't we - it's a question we asked ourselves afterwards - why was it that we didn' discover it first, why didn't we discover the state of Saddam Hussein's weapons of mass destruction?

Pilger: I think what critics of that would say is that the broadcasters, notably the BBC, echoed or amplified the lies told in the run-up to the invasion rather than investigating itself.

Unsworth: What the BBC though have a duty to do is to report what the government and their representatives are saying, which we of course did. We were just reporting, quite legitimately, the claims that people at the time were making.

Pilger: They weren't legitimate claims, though.

Unsworth: They were in the mouths of legitimate leaders, though, and therefore we had a duty to report that.

Pilger: But those leaders, both of them you mentioned, Blair and Bush, have long been discredited, I mean isn't it the BBC:s role, as well as reporting what politicians say, to hold power to account?

Unsworth: Of course it is. It is the BBC:s duty to scrutiny what it is that people say. We are not there to accuse them of lying though, because that's a judgment.

Pilger: No, that's not being suggested, that you make a judgment. The point is that it appears now that those important journalistic challenges were never made.

Unsworth: It's not up to me to make a judgment, we're there to report what their claims are and hold them up to scrutiny, and investigate.

Här tycker jag att Pilger missar ett perekt tillfälle att diskutera om det faktiskt borde vara medias roll att påstå att ett lands ledare ljuger för folket. Det uppenbara problemet med att inte döma någons påstående, mer brett sett, är att man då bara agerar som en megafon, en förstärkare åt någon annan. För en organisation som säger sig tjäna allmänheten verkar det högst oklokt att inte sätta en varningsstämpel på vad politiska ledare säger, speciellt när folk i allmänhet har en tendens att tro på sina makthavare och även på sådant som upprepas ofta, vilket BBC hjälper till med bara genom att upprepa maktägarnas ord. Intressant nog har BBC inte en policy (iaf inte en som de listar på sin hemsida) om att sprida korrekt information.

Nåväl, det var trevligt att få det bekräftat att BBC:s roll inte är att bedöma informationens tillförlitlighet utan bara sprida den vidare. Någon läsare som vet om en representant av våran egen statliga television gjort det lika klart med vad de sysslar med?

På näraliggande tema kan jag även rekommendera Aljazeeras dokumentär om kopplingarna mellan USA:s militär och Hollywood.