re: "DN:s kolumnist Lena Andersson förvirrad om äganderätten"

I mitt förra inlägg gick jag in i debatten om svenska staten är en frivillig landägarförening eller inte. Det var en punkt som Lena Andersson ursprungligen argumenterade emot vilken i sin tur hade kritiserats av Tino Sanandaji. Mitt svar var främst ett svar mot de argument som Lena bemötte och jag hade även tänkt gå igenom några av de argument som Tino lagt fram, men mitt inlägg blev för långt. Så, i det här inlägget tänker jag gå igenom Tinos inlägg.

Innan jag går in i den här debatten måste jag säga att den är något problematisk då ordet "äga" kan innebära "äga enligt vad lagen säger" och "rättmätigt äga något". Dessa behöver inte vara samma sak; jag kan vara den rättmätiga ägaren till något men statens lag kan förklara att den äger den istället. På vissa ställen ser det ut som om Tino argumenterar för att folket äger området Sverige, men inte att de rättmätigt gör det. Men eftersom han talar så varmt för det utgår jag ifrån att han även där menar att det är rättmätigt.

Så, vad kommer då Tino med för argument. Jo, dels hävdar han att vi har frivilligt valt att låta staten ha makt över oss:

Att svenska medborgare har äganderätt över den svenska staten och beslutanderätt över migration är inte bara en löst grundad teori, det är vad Sveriges grundlag säger. Denna ordning är inget tvångsförtryck, utan hur väljare i Sverige (och andra länder) frivilligt valt att organisera sina demokratier. ...

Sveriges medborgare äger kollektivt tusentals miljarder i form av statliga tillgångar och skatteintäkter. Utöver detta innebär medborgarskap att vi har gett varandra rätt att utöva tvångsmakt genom demokratiska beslut. ...

Den överväldigande majoriteten av befolkningen har frivilligt valt att tilldela varandra rättigheter över kollektiva beslut.

Det här argumentet kritiserade jag i mitt förra inlägg, men jag kan upprepa huvudpoängen här. Det centrala i ett frivilligt val är att man har möjlighet att tacka nej till ett visst alternativ utan att bli utsatt för tvång, alltså att man gör det av egen fri vilja. Jag väljer frivilligt att skriva det här inlägget då det är något som jag kan låta bli utan att någon bestraffar mig med fängelse, tortyr, misshandel, stöld, eller att någon hotar att göra det mot mig eller någon annan. I vissa avseenden kan det vara oklart om en handling är frivillig eller inte, men i fallet med staten är det ganska klart att den aldrig ger en individ möjlighet att tacka nej till att bli styrd av den. Det spelar ingen roll om det så var under medeltiden eller nu under det demokratiska styer; om ledaren säger att du, exempelvis, skall lämna ifrån dig din egendom då har du inget val i saken.

Men, demokrati då? Väljer man inte och går med på att bli styrd av en grupp? Nej, för man har inte möjligheten att välja att inte bli styrd av någon alls. Det går inte att säga att man går ut ur staten och inte är med om dess beslut. Att kunna vara med och eventuellt kunna påverka en demokrati är inte detsamma som att ha ett fritt val, för det är inte en själv som har möjlighet att välja bort alternativet utan det är något som majoriteten har. Och ingen i majoriteten har kunnat välja bort att inte styra eller bli styrd, så det finns inte en person som frivilligt valt att styra över andra heller.

Utöver detta innebär medborgarskap att vi har gett varandra rätt att utöva tvångsmakt genom demokratiska beslut. Invandring är därför inte enbart en kontraktsrättslig transaktion mellan invandrare och deras arbetsgivare eller hyresvärdar. Invandring innebär omfördelning av tillgångar och politiskt makt från existerande till nya ägare. Därför har alla existerande ägare rätt att besluta om invandring, på samma sätt som alla delägare i ett företag har rätt att besluta om de vill ta in nya delägare eller inte. Detta inkluderar givetvis invandrare som själva blivit medborgare.

Lena Andersson motargument är: “Kollektiv har nämligen just den egenheten att de inte är individer. I samma stund som kollektivet har befogenheter minskar individens och underkastelse fordras. När kollektiv talar med en mun finns det munnar som tiger. När kollektiv beslutar för medlemmarna måste de enskildas avgöranden definitionsmässigt stå tillbaka.”

Här har Tino såklart rätt i att demokrati kan tvinga folk på beslut och att ju fler som röstar i den desto mindre makt har en själv att påverka. Alltså, om vi har en befolkning där fem miljoner har rätt att rösta har varje svensk en 1/5000000 del i röstandet. Ifall det sker en invandring till området så att 10% fler får rösträtt kommer var och en bara ha en chans på 1/550000 tyngd i röstningen. Var och ens röstmakt sjunker med runt 0,0000001%.

Men han utgår ifrån att Lena argumenterade emot det här påståendet. Men det gjorde hon inte! Här är hennes citat i rätt kontext:

[Lena Andersson:] Invandringsmotståndaren liksom den som förordar en ”generös” men begränsad kvot utgår som det verkar från en idé om territoriet som en egendom och nationen som en individ med ett gemensamt förnuft (i så fall en legitimt självägande enhet). I förstone låter det snarlikt idén om individrätt och privat ägande, där man rättmätigt får kasta ut folk från sina ägor om man så önskar. Likheten är dock falsk och därför blir slutsatserna motsatta.

Kollektiv har nämligen just den egenheten att de inte är individer.

Det hon argumenterade emot i det stycket var alltså tanken att staten var som en individ som hade äganderätt över landet, inte Tinos argument om maktförskjutning.

[Tino Sanandaji igen:] Det finns dock stora fördelar med att föra över vissa beslut från individ till ett kollektiv. Det mest klassiska exemplet är rätten att ta ut skatt för landets försvar och rättsväsende. Trots denna förlust av individuell makt har i princip alla nationer i världen valt att organisera sig på det sättet. 

Det är sant att många antar att skatt är priset för civilisationen, men Tino gör sina läsare en otjänst när han bara utgår ifrån att staten är den bästa organisationsformen för att lösa dessa problem. Att alla stater gjort något pekar inte på att det är bra; alla stater har även diverse hinder för frihandel (även Hong Kong har vissa hinder). Jag kan tänka mig att Tino utgår ifrån att rättsväsendet är en "offentlig vara", något som ekonomer vanligtvis tänkt sig att endast staten kan hantera effektivt. Detta är dock något som bestridits av flera ekonomer och historiker som undersökt såväl historiska som nutida exempel på produktion av domstols- och säkerhetstjänster. Alex Tabarrok har skrivit en riktigt bra sammanfattande artikel om hur ekonomer överdrivet hindret med "offentliga varor" i boken The Voluntary City, som i sin tur visar flera exempel på hur folk organiserat sig frivilligt för att producera säkerhet och rättvisa. En annan bra bok som går in djupare på säkerhets och rättvisefrågan är Bruce Bensons To Serve and Protect - som jag gått igenom här. Det verkar som att privat säkerhet och lag är mycket bättre än det statliga alternativet; de privata alternativen är i regel billigare, mer kundvänliga och kan anpassa sig bättre till olika situationer. För en introduktion till ämnet se inläggen Privatisera polisen, Privatisera fängelsena och Privatisera domstolarna.

När det gäller privata försvar finns det väldigt lite i form av historiska exempel som visar hur det skulle kunna fungera; det finns inga fullständiga privata samhällen idag. Men det finns ändå en del historiska exempel och en del teori som kan ge en skiss på hur det skulle kunna fungera, så även där är det inte helt givet att staten är att föredra framför en frivillig sammanslutning.

Vad Lena Andersson inte tycks förstå är att demokratiska stater präglade av kollektivt beslutsfattande är en reflektion av allmänhetens preferenser, inte ont, illigitmt tvång utövad från någon kung. Att vissa beslut fattas gemensamt är hur den övervägande majoriteten vill  organisera samhället. SEBs välfärdsbarometer frågade år 2012 svenskar hur de vill finansiera välfärden. Endast 3 procent svarade ”helt privat”. Man ska inte förneka att demokrati har en baksida då det alltid finns en minoritet som tvingas in i system och agera mot sin vilja. Men det vore lika mycket tvång om dessa 3 procent nyliberaler skulle tvinga sina preferenser på alla andra genom att förvägra den överväldigande majoritet som vill ha en gemensam välfärdssektor detta.

Den ovanstående kommentaren är synnerligen problematisk, inte bara då kollektiva preferenserärproblematiska, men också för att Lena aldrig skriver att vi idag lever i en monarki, duh. Det hon skriver är att vi inte lever i en frivillig landägarförening (eller en liknande förening) och att "svenskarna" inte har rätt att stänga ute människor från landet.

Annars, skulle det vara tvång för en minoritet att säga till resten av samhället att de inte längre vill vara en del av staten Sverige och att alla andra får organisera sig hur bäst de nu vill? Den nyliberala lösningen är att skapa en nattväktarstat (inget jag själv förespråkar som slutgiltigt mål, men det är bättre än dagens system) och i den får folk ingå vilka föreningar som helst. Om några ville skulle de kunna få skapa en sorts stat där var och behöver betala 60% av sin lön till en allmän fond som bl.a. upprätthåller ett gigantiskt skyddsnät för befolkningen. Alltså, statlig-välfärdssförespråkarna får leva som de vill och de som förespråkar en privat välfärdslösning får också göra det.

Individer har organiserat sig i stater för att det finns enorma fördelar att vinna genom samarbete med andra.

Det skulle kunna vara så att det finns fördelar i att samarbeta med varandra i en stat och att det samarbetet är det bästa möjliga - vilket jag argumenterade emot ovan. Det är dock ett helt annat påstående att säga att individer i historien organiserade sig till stater för att bättre kunna samarbeta med andra. Dagens antropologer verkar vara oeniga om hur det kom sig att staterna från första början uppstod, men det verkar klart att de inte kom till för att folket såg det som ett bra sätt för alla att kunna samarbeta med varandra. Om det fanns något samarbete involverat så var det ett samarbete mellan rövare och plundrare som gick samman för att slå ned en annan grupp.

En av de mest inflytelserika teorierna för att förklara hur stater uppstod är Robert Carneiros circumscription theory. Denna går ut på att stater skapades i vissa rika områden där en grupp slog ned alla andra, gjorde sig till härskare och började beskatta alla som vill utnyttja de rika resurserna i området (som vid Nilen eller där det är lätt att få tag på fisk eller annat vilt). Staten kom till för att folk fann det bättre att finna sig i att betala tribut än att resa vidare till ett fattigare ställe. Den här teorin skall dock inte passa in på alla områden i världen, så många antropologer försöker hitta specifika teorier till olika ställen där stater uppstått. Enligt Kathryn W. Kemp tenderar dock alla att se att krigsföring är en grundläggande faktor i skapandet av stater. Som både hon och Carneiro menar finns det alldeles för många problem med de som försökt förklara statens uppkomst med en frivillig mekanism.

Invandring kan inte separeras från politiskt makt över gemensamma beslut. I liberala demokratier måste invandrare förr eller senare bli medborgare och få samma rättigheter som alla andra. Det viktigaste tillgång som nya medborgare tilldelas av landets existerande medborgare är inte transfereringar, utan politiskt makt. Omfördelning av politisk makt går inte att särkoppla från invandring.

Det är därför libertarianers vanliga ståndpunkt “jag är för fri invandring men för att avskaffa välfärdsstaten” är så ogenomtänkt.

Tino missar här att vi libertarianer inte anser att det är möjligt att ha fri invandring och att inte göra alla invandrare till medborgare med rösträtt. Vissa skulle se det som att de blir en andra klassens medborgare och att det därför är otänkbart. Grejen är den att det här är inte vårt första val, det är ingens högsta önskan, utan en kompromiss. Det är också en kompromiss som en invandrare mycket väl skulle kunna föredra, för nog vore det väl bättre att kunna flytta in i ett land och inte få alla rättigheter som alla andra, än att inte kunna flytta in i landet över huvud taget?

Sedan finns det en annan möjlig lösning från det libertarianska hållet: skapa fristäder i Sverige dit invandrare kan flytta! Där skulle de kunna leva under helt jämlika lagar med alla andra, och i dessa områden skulle man kunna experimentera med att skapa en bättre politik som gör det lättare för dem att komma in i det svenska samhället. Det är en lösning jag själv skulle ha velat ha, både om jag vore en invandrare från Somalia och i min nuvarande situation.

Det är inget konstigt med att man inte har oinskränkt rätt att avsäga sig sitt medborgarskap, precis som den privata äganderätten över arbete inte ger dig rätt att sälja dig själv till slaveri. Begränsningar har i båda fallen lagts in av hänsyn till personen själv. Dessutom finns det utanför libertarianska sekter ingen större efterfrågan på att avsäga sig sitt svenska medborgarskap utan att flytta till ett annat land eller sälja sig själv till slaveri. Hade en majoritet velat detta då hade vi i demokratisk ordning ändrat lagen och tillåtit det. Att du inte kan sälja dig själv som slav innebär inte att du inte äger ditt eget arbete. Lena Anderssons påstående att svenska medborgare inte har äganderätt över Sverige för att de inte kan avsäga sig sitt medborgarskap är på samma sätt ologiskt.

Alltså, Tino hävdar att eftersom det är rätt att man inte kan sälja sig själv som slav så är det rätt att man kan gå med i en förening som det är omöjligt att gå ur. Får man inte vara slav får man gå med i en förening som man inte kan gå ur. Det här påståendet ser på förhand problematiskt ut och det är även det. För, vad är problemet med att sälja sig själv som slav? Jo, efter ett tag vill man ha tillbaka sin frihet; man vill återigen bli en fri individ. Men om man går med i en förening som kan sätta upp regler för en själv och som man inte kan gå ur, då är det just den möjligheten som man förvägras, att bli en fri individ igen. Under vissa omständigheter skulle det kanske vara bra med att inte kunna avsäga sig visst ansvar - som för föräldrar - men i de fallen varar det inte för evigt (och det finns ju möjlighet att adoptera ett barn ifall man inte visar sig vara en alltför lyckad förälder). Men i sitt argument försvarar Tino ett kontrakt som håller för evigt, med hänvisning till att andra kontrakt inte skall kunna göra det, och det är ett värdemässigt inkonsistent argument.

Att likställa motstånd mot fri invandring med ”att hindra homosexuella från att ingå kroppsliga förbindelser” är vulgärt och obegåvat. Individer har en mänsklig rättighet över sin egen sexualitet. Vem de har sex med inskränker inte andras rättigheter. Att ge bort medborgarskap påverkar däremot andra svenska medborgares lagstadgade rättigheter. Lena Andersson har misslyckas med att övertyga allmänheten om sina tokiga teorier om fri invandring. I frustration smutskastar hon alla som inte stödjer fri invandring med den här osmakliga liknelsen.

Tinos argument här bygger på att i dagens samhälle så innebär invandring en maktförskjutning från en grupp till en annan. Men för homosexuella så kränks ingens rättigheter av deras handling. Det är sant att i dagens läge så gäller de omständigheterna. Men gör det liknelsen vulgär eller obegåvad? En jämförelse kan göras utan att de behöver vara exakta i alla avseenden och i det här fallet är de lika i avseendet att en individs rättigheter blir kränkta, den homosexuelles och invandrarens. Bara för att invandrarens val leder till andra konsekvenser - som skapas genom statens agerande och inte av invandraren - betyder inte det att invandrarens rättigheter inte längre kränks. (Tänk om jag hade fått en extra röst i valet för varje nytt blogginlägg jag skrev, då hade det lett till att alla väljares röststyrka minskas, men det hade inte gjort att jag kränker några rättigheter genom mitt bloggande, utan det som orsakar problemen är statens regler.) Dessutom finns det en stor poäng i att jämföra hur mycket lidande som orsakas genom de båda politikerna: invandrare förvägras en bättre levnadsstandard i ett rikt samhälle och homosexuella förvägras ett bättre liv där de får välja vem de kan älska utan att bli bestraffad.

Jaså? Det är bara i kungafamiljen och “i klaner med hedersideologi” där en familjemedlem inte har rätt att självrådigt ta in en främling i ett gemensamt hem mot den övriga familjens vilja?

Briljant Lena…

Lena liknade Sverige vid en klan med hedersideologi för att svenskar inte får bjuda in invandrare till landet utan att ha statens (klanöverhuvudet) godkännande och Tino kan inte låta bli att kommentera det som om hans eget perspektiv - att Sverige är som ett stort familjeföretag - och utifråns hans egen förståelse av hur Sverige är komma med en spydig kommentar för att hon inte delar hans syn.

Den svenska staten är inte ett uttryck för tvång och förtryck som libertarianer hävdar. Nationalstaten Sverige är ett uttryck för organisationsfrihet. De generationer som skapade Sverige samt medborgare i varje efterföljande generation har valt att organisera sig på det här sättet. Inklusive exkludering av andra staters medborgare. Enligt liberalismen har organisationer rätt att inkludera och exkludera medlemskap. Liberalism handlar inte om irrationell tvångsindividualism som förnekar individer rätten att organisera sig i grupp om de så önskar. Detta kan vara i form av företag, familjer, föreningar eller nationer. Att välja vilka vi vill organisera oss med är enligt klassisk liberalism i själva verket en fundamental mänsklig rättighet.

... I den politiska korrekthetens namn förnekar DNs skribent därmed svenska medborgares äganderätt och organisationsfrihet.

Den här punkten har jag redan gått igenom, men det är värt att notera att organisationsfrihet innebär att en medlem kan välja att slippa tillhöra en organisation. Den friheten fins inte i Sverige när det gäller den svenska staten, man tvingas att tillhöra den och det går inte att gå ur den. Vi har alltså inte full organisationsfrihet i landet idag. Det finns inte något gemensamt ägande som bygger på äganderättens principer; på individuellt självbestämmande och kontraktsfrihet. Tino har rätt i att invandringen minskar varje svensks inflytande i staten, allt annat lika, men resten av hans inlägg var fylld med dåliga och barnsliga ("obegåvad", "vulgär", "brilliant Lena", "sekt") argument.