Det är svårt att övertyga folk om att stötta en radikal och ny idé. Det är ett problem, men det här problemet går att lösa.
Jag tror att problemet går att dela in i två delar. Den ena är att lyckas att få folk att lyssna på en. Den andra är att ha något att säga som den man diskuterar med kommer att tycka är vettigt.
Det andra tror jag att vi har lyckats med, i artikelform. Resonemanget finns där, i en form, och vad som behövs göras med den är att anpassa den till olika situationer. Som att visa hur vår generella politik passar väldigt mångas specifika filosofi och publicera det i tidningar som de gillar. En annan sak är att skapa (eller anställa någon som kan skapa) några infographics för några av artiklarna vi skrivit. Det finns nog fler saker vi kan göra här, men att nå ut till andra gruppers bloggar och forum samt skapa infographics är nog måsten.
Men, hur löser man då det första problemet? Hur att få folk att bli intresserade av det här, att vilja ta till sig information om det, att vilja lyssna.
Här tror jag att otroligt mycket bestäms av vilken beteckning man har satt på sig själv. Folk reagerar väldigt olika om de tror att den de pratar med är en "nyliberal" (som jag själv blivit kallad), en "radikal", en "libertarian", en "politiker", en "förbannad medborgare", en "besviken medborgare", en "klättrare på maktstegen" eller något annat. Åtminstone i de första diskussionerna, då vill nog den man pratar med säkerställa vad för typ av individ man är. Hur skall man då presentera sig för andra och vad för typ av stil borde man ha?
Detta beror väldigt mycket på människans natur och hur det politiska spelet har att göra med allianser, strategier och taktiker. Men i grunden tror jag att lösningen är rätt enkel. Jag anser vi borde ha det här som generell regel:
För att vinna så borde vi bemöta alla individer som om de skulle kunna gå med i Ofuss efter en dag, en vecka, en månad, ett år, fem år eller tjugo år - men att man inte vet hur lång tid det tar. Alltså, alla individer kan ta in och bearbeta information så att secession verkar som en rimlig politik. Och alla kan bli våra allierade, våra frihetsvänner.
Det tror jag borde vara kärnan i den bakomliggande tanken när man försöker övertyga andra. Man skall inte ha som bakomliggande motiv att "vinna" en debatt (även om det kan vara en bra strategi ibland) eller brute-forca någon till att hålla med om något. Utan att föra fram en idé som är till allas fördel om den implementerades. Och att det tar olika lång tid att övertyga folk om olika saker.
Det här var bara vilket bakomliggande perspektiv man borde ha - som ett sorts meta-mål och etisk riktlinje - för att övertyga andra. Hur gör man i praktiken? Fishbone Mash, som många flashbackare kan intyga har en väldigt resonlig framtoning i forumet, skriver vettigt om detta:
Om folk ser dig som en schysst person med huvudet på skaft, så inser de förhoppningsvis att det måste finnas en bra anledning till att du har så ”konstiga” åsikter, eftersom du uppenbarligen inte bara är en misantrop som vill andra illa. Och har du tur så kommer de att med ett öppet sinne försöka förstå dina idéer, och då är mycket vunnet!
Alltså, var trevlig och ha förnuftiga åsikter. Att vara en rekorderlig person är också vad Karl Hess förespråkar som en viktig detalj i att kunna övertyga folk runtomkring en:
So, now we're living in a community and I have the first rule for impressing anybody with your opinions about liberty. The first rule is: be extraordinarily good at whatever you do. Cause the first thing people in most communities are going to observe, is not your halo of opinion or the fact that you've read 74,000 books on property relationships. They will want to know: what do you do, and do you do it competently. ...
Whatever it is, the better you do it, the more impressive you will be in your community and the more likely it is that somebody is going to listen to your crazy talk about liberty.
Att vara vänlig är också en taktik som Bryan Caplan funnit givande:
As I've said before, all radical critiques of the status quo are fundamentally not humble. After all, most people oppose major changes in the status quo. So you can't really advocate big changes unless you think "I'm right, and almost everyone else is wrong." If you've got a humble way to say that, I'd like to hear it.
Now I agree that libertarians could use a public relations makeover. But what we need isn't more humility, but greater friendliness. Smile. Laugh at yourself. Look for and enjoy the good in people who don't agree with you. Appreciate your good fortune to be alive during the best years humanity has ever had. Live by the wisdom of The Godfather: "I believe in friendship and I am willing to show my friendship first."
Hur visar man då sig vara vänlig mot andra? Var snäll helt enkelt. :-) Behandla andra som du skulle vilja bli behandlad om du var ovetande om något alldeles fantastiskt som kommer att revolutionera folks omständigheter och se till att alla får det fantastiskt mycket bättre! Svara ärligt på folks frågor, ta dem på allvar när de lägger fram invändningar och jäkta inte med att övertyga dem.
För någon som inte brukar vara involverad i politiska debatter så kanske det verkar konstigt att förespråka vänlighet. Är inte det något som man borde kunna klara av att visa direkt, är inte det en grund för att ens ha ett samtal? Inte i politikens värld - där finns det gott om personer som tror att man kan ha en diskussion om man stirrar på den andre och spänt frågar samma sak fråga flera gånger, om man ignorerar i att läsa vad den andre skriver eller om man bara skriver korta utrop. Vänlighet mellan de olika falangerna - eller ens inom! - hör inte till det normala!
Sedan får jag erkänna att jag ibland också kan vara inte fullt vänlig i en debatt, men oftast kan jag be om ursäkt för det.
Det finns några konkreta punkter där jag tror att vi måste satsa extra mycket och som därför kräver lite särskilt fokus.
Ett område som verkligen behöver förändras i samhället är hur folk debatterar. Det stora problemet här är att det är jobbigt att behöva erkänna att man har fel. Vi borde vara stolta att vi har förmågan att kunna erkänna att vi har fel! Det finns andra problem, som att vissa inte är tydliga i sin argumentation och använder dåliga argument. När vi påpekar detta borde vi följa debattens regler med exakthet och med vördnad för vad en god debatt är: ett sätt för en att kunna lära sig mer om världen. Detta innebär att vi hela tiden måste utgå ifrån att vi kan ha fel. Alla argument som ligger på ofuss.se kan ha kommit till genom fundamentala missförstånd om hur världen fungerar. Det är högst osannolikt, men fallibilism (positionen att man får kunskap genom att börja med att säga att man kan ha fel) är det enda moraliska i det här läget - eftersom vi ber de flesta andra i samhället att också utgå ifrån det. (Det är inte svårt att göra det, det är bara att säga att vi har vissa argument, lägga fram dem och vänta på att någon skall motbevisa oss.) Den här korta texten - Twenty Principles of Effective Argumentation - är en jättebra utgångspunkt. 6 Tips for Productive Arguments är också rätt så bra. Jag tror att om vi hjälper till att förbättra debatten i allmänhet så kommer folk uppskatta oss för det - och vara mer benägna att lyssna på våra argument.
Sedan finns det några saker som vi inte borde göra. Som, när någon anför att demokrati är bra och att demokrati är emot utträde (idag), säg då inte att demokrati är dåligt för att i vissa scenarion kan en majoritet bestämma att våldtäkt skall vara lagligt. Säg istället att demokrati inte är särskilt bra för att det var först på 1950-talet som demokratin Sverige tillät folk att inte behöva tillhöra någon kyrka. Eller att demokratiska Sverige tvångssteriliserade tiotusentals människor. Eller att demokratiska Sverige behandlade tvångsbortförda barn så uselt att staten gav en ursäkt till dem för några år sedan. Det finns många träffsäkra argument mot demokrati som folk accepterar, så det finns ingen anledning att använda sig av svårtillämpade hypotetiska situationer. Verkligheten är tillräckligt illa.
Så, för att sammanfatta, i vår kommunikation med andra borde vi: utgå ifrån att alla kan övertygas någon gång i framtiden om det rätta i vår politiska filosofi, vara vänliga mot alla, sträva efter att alltid kunna gå bort ifrån en position som visar sig vara bristfällig och i allmänhet följa den goda debattens regler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar