The Matrix som en debattmetafor

Finns det någon mening att dra ifrån agenterna i The Matrix? Själv ser jag de som en paralell till hur politiska diskussioner fungerar. Betänk Morpheus beskrivning av matrix och agenterna ifrån scenen ovan:

The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy. But when you're inside, you look around, what do you see? Business men, teachers, lawyers, carpenters. The very minds of the people we are trying to save. But until we do, these people are still a part of that system, and that makes them our enemy. You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inured, so hopelessly dependent on the system, that they will fight to protect it.

...

[The agents] can move in and out of any software still hard-wired to their system. That means that anyone we haven't unplugged is potentially an Agent. Inside the Matrix, they are everyone and they are no one.

Vad har agenterna då att göra med en politisk diskussion? Jo, likt folk i Matrix är vanda vid och beroende av datorsystemet så är folk idag vanda vid och beroende av det politiska systemet. När dyker agenterna upp i Matrix? När någon visar sanningen om den konstruerade verkligheten - då blir folk övertagna av ett program för att slå ned de som stör systemet. Samma med den falska verklighetsbild som folk har om politiken - när den ifrågasätts är det många som går till försvar för status quo. Det försvaret kan vara så galet och så hetsigt att personen kan sägas ha förändrat sin personlighet (då de allra flesta vanligtvis är ganska logiska av sig). Alltså, att bli en agent i en diskussion är att tappa intresse för logik samt förnuft och bara vilja försvara sin position - och bara ha det som första mål i diskussionen.

Den här diskussionsmetaforen för Matrix fungerar även med att beskriva Neos utmaning i att slåss mot agenterna. De skall vara oövervinnerliga, deras attacker (argument/glåpord/tom retorik/misstänkliggöranden/härskartekniker) omöjliga att komma undan. Men Neo kommer någon gång i framtiden att inte behöva fly ifrån dess dåliga argument, utan med någon häftig manöver får han de bara att förlora sin kraft - vilket dåliga argument gör om man kan visa de vara just det. Alltså, agenterna går att ses som provokatörer i en politisk debatt och sättet att vinna över dem är att inte ta åt sig av vad de säger, utan bara visa hur de har fel (vilket man dock endast kan göra när man ser hela det politiska spelet, och dess kod, för vad det är).

    Neo: What are you trying to tell me, that I can dodge bullets?   
Morpheus: No, Neo. I'm trying to tell you that when you're ready, you won't have to.

Jag får ta och nämna i förbiseende att det här verkar vara samma sak som John Lennon sa om att använda fysiskt våld i politiken - det är kontraproduktivt och bara bra för systemet:

Liknelsen jag drar stämmer inte överallt dock. Det är inte alla som förvandlas till agenter när man säger att staten är ofrivillig eller att den i grunden är omoralisk och parasitisk samt att det är vederstyggligt att tvinga folk att leva under den.

Sedan är det inte bara vanligt folk som kan bli övertagna av agenter - det är något alla kan. När jag först tog upp det här perspektivet med någon fick jag frågan vilka mina egna agenter var. Och det har jag ju några saker jag kan bli emotionellt redo på - som att jag ogillar när folk kritiserar libertarianer eller frågar vad som skulle hända med de fattiga i ett fritt samhälle. Jag hoppas dock att jag med tiden blivit immun mot att omvandlas till en agent i de fallen.