Om likheterna mellan anarkokapitalism och nyliberalism

Denna lilla text skrev jag för cirka fyra år sedan på ett nu dött forum, Liberal Debatt, där Andreas Agorander, personen jag bemöter, diskuterade. Jag fick inget svar från honom och skriver inte nu för att få det, utan för att bemöta andra personer som kommer med samma argument. Det verkar som att argumentet även förts fram av Johan Nordberg, och jag gissar att det från början kom från någon objektivist.

I artikeln "Om Anarkokapitalismen" argumenterar Andreas Agorander emot ett enligt honom, ogrundat påstående, nämligen det att nyliberalismen och anarkokapitalismen skulle vara lika varandra, politiskt som filosofiskt. Vidare attackerar han den filosofiska och praktiska grunden för ett statslöst samhälle. I den här artikeln tänkte jag komma med invändningar på hans gruppering av anarkokapitalism och nyliberalism och även komma med en egen teori om varför nyliberalism och anarkokapitalism är lika varandra.

I sin debattartikel om varför anarkokapitalism inte är likt nyliberalism hävdar Agorander att det anarkokapitalistiska samhället är ett samhälle där våldet och marknaden smält samman. På så sätt hävdar Andreas att det statslösa samhället bör placeras bredvid kommunismen på en höger-vänster skala, då kommunismen syftar till att styra marknaden. Vidare hävdar Andreas att genom att inte ha en våldsmonopolist så får man samma ödesdigra konsekvsener som under kommunism. I grund och botten består Andreas argument i att genom att inte ha en våldsmonopolist så "blandas våld och marknaden samman", vilket uppenbarligen är en egenskap som det statslösa samhället har tillsammans med det kommunistiska samhället.

Jag måste erkänna att jag är inte riktigt säker på vad som menas med sammanblandningen av våld och marknad. Låt oss därför anta, för stunden, att Andreas iaktagelse stämmer: våldet och marknaden flyter samman utan stater. Nu kommer den viktiga frågan: är uppblandningen av marknad och våld verkligen den relevanta egenskapen som bestämmer om vissa politiskt filosofiska system är besläktade? Den enda anledningen som Andreas ger för denna uppdelning är att nyliberaler strävar efter att skilja mellan våld och marknad och att våld på en fri marknad är dåligt, ur ett ekonomiskt och moraliskt perspektiv. Här skulle en anarkokapitalist säkerligen hålla med Andreas, då denne också vill ta bort våld och den fria marknaden samt anser att våld på den fria marknaden är fel. Att detta skulle vara grunden för att skilja på politiska system, är mindre säkert. Ett annat sätt att skilja på politiska system är hur, och varför, de vill att systemet av äganderätter ska fungera i samhället.

Äganderätten är rätten att få använda, brett sett, begränsade resurser. D.v.s. rätten att få använda medel för att uppnå mål utan att bli attackerad av någon, av något skäl. En viss teori om hur dessa rättigheter ska fungera låter ungefär såhär: "Var och en äger sin egen kropp; var och en har rätt att göra vad de vill med sin kropp, så länge det inte kränker någon annans rätt att göra vad de vil med sin kropp. Vidare kan man börja äga land genom att blanda sin arbetskraft med naturens resurser. På så sätt kan allting som man stöter på bli ägt av någon. Dessa saker, som inte tillhör ens kropp, ägs enligt mönstret att den som först blandar sitt arbete med naturens resurser börjar äga dessa, vilka hon får byta eller ge bort till andra och på så sätt ge bort äganderätten att få bestämma över den här resursen." Förespråkarna för den här teorin önskar att nästan alla, nästan alltid följer dessa regler. Skulle någon bryta mot dessa regler så kan den kränkta kräva skadestånd för kränkningen av hans äganderätt. Det här mönstret av äganderätt kallas ibland för ett liberalt eller libertarianskt rättsystem. Om man utgår från en äganderättssyn på politisk filosofi så skulle jag vilja hävda att både anarkokapitalister och nyliberaler kan acceptera den här synen på äganderätt som en regel de vill se implementeras i samhället. Det som skiljer nyliberaler och anarkokapitalister är således, från det här perspektivet, inte en fråga om blandningen av våld och marknad, utan om vem de anser är den bästa/mest lämpade att upprätthålla detta rättighetssystem.

Anarkokapitalister önskar att detta mönster upprätthålls av konkurrerande domstolar och polisväsenden, medan nyliberaler önskar att detta system upprätthåll av endast ett rättsystem, en monopolist på produktionen av rättivsa. En invändningen mot den här synen är att "visst, vi kanske vill ha samma system av rättigheter, men deras system kommer fungerar inte, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det!" Här menar man att det andra systemet inte kommer att uppnå målet: en monopolist eller konkurrerande rättighetssystem kommer inte att få fram en fri marknad. Det kan mycket väl vara så att detta system aldrig har funnits förr, men det är inget argument för att det inte kan fungera. Då det är ont om praktiska exemplar från båda grupper får vi ta till teoretiska argument. Här kan jag med säkerhet fastslå att det inte finns något teoretiskt argument för att något av dessa system inte skulle kunna fungera. Således finner jag att förespråkarna för en nattväktarstat och det statslösa samhället ändå är ganska lika varandra, i filosofi om än inte i praktiskt utförande.

Jag besvarade då inte alla argument som Agorander lade fram mot anarkokapitalismen, vilket jag dock gjorde för snart ett år sedan.

Vad gäller [Agoranders] konkreta argument mot anarkokapitalism så verkar det gå ut på att läget i Somalia inte var speciellt bra, och att läget hade varit mycket bättre om landet hade haft en liten begränsad stat (som den i Hong Kong). För det första verkar det som om det är osäkert om läget i Somalia förvärrades iom att landet blev statslöst och för det andra begår han ett nirvanafelslut genom sin jämförelse. Frågan är inte om någon relativt modern ekonomi med en relativt bra stat är bättre eller sämre än en primitiv ekonomi med ett relativt dåligt polycentrisk lagordning. Frågan är om de olika ekonomierna blivit bättre eller sämre om man infört ett polycentriskt eller ett monocentriskt lagsystem.

Den senare frågan har kritikerna mot anarkokapitalism inte lämnat något tillfredsställande svar på. Att privat lag verkar vara mer effektivt och billigare än statlig sådan argumenterar Bruce L. Benson väldigt bra för i och The Enterprise of Law och To Serve and Protect, vilka borde övertyga varje minarkist att frågan kräver ett längre svar än vad de har bemödat sig att ge.