Igår såg jag dokumentären The War on Kids, som pekar på en hel del problem som finns i det amerikanska (och, i förlängning, det västerländska) skolsystemet. Efter att ha sett filmens trailer trodde jag att filmen endast skulle kritisera den utökade bevakningen av eleverna som blivit vanligare i USA, men i själva verket kritiserade den hela skolsystemet. Som sådan gör den ett väldigt bra jobb på att peka på hur otroligt onaturlig skolan är för människan, främst genom att jämföra den med ett fängelse, som inte utmålas att alltid vara den värre ondskan.
Överlag är filmen fantastisk, men den har vissa skönhetsfläckar. Den första jag kom att tänka på är att de inte direkt analyserar hur problemet med skolan har uppstått - vilket i sig är okej - men att de ofta utmålar företag som en skurk i bakgrunden. Sammanhanget är att läkemedelsföretag har hjälpt till att skapa bilden av att elevers problem som att inte sitta still, vara gapig och inte jobba är ett mentalt problem, istället för att det kanske är en naturlig reaktion på att hamna i en störd miljö. Det är visst sant att företag tjänar pengar på detta, och troligt att de försämrar situationen, men jag stör mig på att endast dessa pekas ut som skyldiga. För, ett sådant stort samhällsproblem som är institutionaliserat bevaras inte av en enda grupp utan av en större del av befolkningen. För en annan del av problemet är att skolsektorn efterfrågar dessa mediciner, men varför gör den det? Därför att politiker och föräldrar efterfrågar det? Varför gör dessa det? Därför att politikerna tror att de vinner röster på det och föräldrarna tror att det är bäst för deras barn. Sedan kan vi fortsätta med att gå in på människans natur och varför vi är så bra på att acceptera dåliga situationer när alla andra accepterar dem som normala. Vad jag vill säga är att det inte finns någon enskild grupp som bär skulden för något samhällsproblem och att man därför antingen bör attackera systemet som sådant, eller gå igenom varje grupp som hjälper till att upprätthålla det, men inte att bara hacka på en grupp.
Min andra invändning är att de ibland kommer med argument i stil med "Det finns inga argument för X". Det kan mycket väl vara så att de har rätt i detta, men jag skulle vilja ha en källa för ett sådant påstående.
Som synes har jag inga större invändningar mot filmen, utan jag kan starkt rekommendera den för alla som är intresserade av skolans värld.
Här argumenterar Paul Graham för att skolor mest är billiga förvaringsplatser som håller barnen ur vägen för sina föräldrar efter att yrkesspecialiseringen gjort unga ekonomiskt värdelösa.
SvaraRaderaRelaterat är skoluppsatsens tragiska historia.
Graham lägger inte fram några speciellt bra argument för den tesen. Det främsta han kommer med är att barn måste ses över av någon, men han ger inga anledningar för detta och kvalificerar inte påståendet (behöver de övervakas hela tiden eller bara en gång i timmen?). Jag ser inte att specialisering skulle vara ett så stort hinder som han utgör det för att vara.
SvaraRaderaFör det första så har ju staten och fack (stött, såklart av vår kära befolkning) arbetat hårt sedan 1800-talet för att förbjuda barn från att arbeta med lågkvalificerat (men välbetalt) arbete. Detta innebär att samhället vi ser har blivit politiskt tvingat in på ett spår som inte utnyttjar den fulla potentialen hos barn.
För det andra, även inom detta samhälle som inte är anpassat för barns arbetskraft, finns det fortfarande många jobb som de skulle kunna utföra (har själv jobbat på lager där man packar saker i lådor, posten där man lägger paket i vissa lådor som inte är ett dugg intellektuellt eller speciellt fysiskt krävande). Och även om man säger att dessa jobb kräver övervakning, så är det inte ett större problem med ackord-jobb eller dylikt, då övervakning är lätt att utföra.
Annars gav hans artikel en väldigt bra beskrivning av status-kampen bland de små monstren. Tror du det skulle vara en bra idé att gå till några klasser och berätta att det är såhär det ligger till?