Here is an unpopular but undeniable fact of life: When private sector demand is weak, the federal government must serve as the spender of last resort. Otherwise, collapsing demand sets in motion a negative, self-reinforcing spiral in which lack of demand — for goods, services and new employees — leads to ever deepening economic weakness.Nog för att sofismen inte accepteras i alla lägen, utan endast när ekonomin är i en recession, men det är ändå bedrövande att läsa att vi skall vara glada för att staten bara konsumerar pengar! Det är ju ändå någorlunda förståeligt med en sofism som säger att vi skall vara glada för att staten producerar något.
Den keynesianska ekonomiska analysen - även om den praktiskt motbevisades av 70-talets stagflation och visade sig ha dålig förmåga att förutspå fundamentala händelser - är alltjämt levande. Uppenbarligen måste det, i alla fall på vissa plan, ha varit bättre förr, när John Stuart Mill kunde skriva följande:
The utility of a large government expenditure, for the purpose of encouraging industry, is no longer maintained. Taxes are not now esteemed to be “like the dews of heaven, which return again in prolific showers.” It is no longer supposed that you benefit the producer by taking his money, provided you give it to him again in exchange for his goods. There is nothing which impresses a person of reflection with a stronger sense of the shallowness of the political reasonings of the last two centuries, than the general reception so long given to a doctrine which, if it proves anything, proves that the more you take from the pockets of the people to spend on your own pleasures, the richer they grow; that the man who steals money out of a shop, provided he expends it all again at the same shop, is a benefactor to the tradesman whom he robs, and that the same operation, repeated sufficiently often, would make the tradesman’s fortune.Stackars Mill kände inte till multiplikatorn.
Beklämmande att detta tankesätt får sådan uppmärksamhet att det hamnar i en ledare i New York Times. Bastiat's glasmästareparadox verkar i stor utsträckning vara okänd av såväl lekman som fackman.
SvaraRaderaDet är ju tyvärr så att man inte med lätthet tar sig ur ett hål man själv grävt genom mera grävande och om dessa keynesianska tankebanor implementeras i än större utsträckning så är det klart att det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre.
Samtidigt är det i kristider som de bästa förslagen brukar komma till ytan, och något måste hända snart. USA behöver en ekonomisk revolution om trenden skall vändas.