Juristen Stephen Kinsella har författat en liten skrift med den självförklarande titeln Against Intellectual Property, som ger en kort introduktion till diskussionen om immaterialrättens plats i samhället, från ett libertarianskt perspektiv. Som sådan är det en väldigt kort skrift men Kinsella gör ett ganska bra jobb med att sammanfatta den libertarianska debatten, om än att han kanske alldeles för fort avfärdar de utilitaristiska argumenten som gjorts för att ha patent och upphovsrätt. Men bokens främsta syfte är att ge ett kort libertarianskt argumentet mot intellektuell egendom (IE) och detta gör den väl.En bit in i boken ger Kinsella sitt positiva argument mot IE. Detta bygger på att äganderätt behövs för att undvika konflikter om vem som skall få äga en viss materiell sak. Immateriella saker är dock inte begränsade till naturen och att sätta upp hinder för att just göra dem begränsade skall skapa konflikter. Enligt Kinsella kan inga konflikter ha uppstått om dessa saker om ingen hade rätt till dem.
Detta argument tror jag är felaktigt, eller så har han gjort en stor miss genom att inte diskutera djupare hur konflikter uppstår. För idén att konflikter inte skulle kunna uppstå i en värld utan upphovsrätt och patent (de andra formerna av immaterialrätt berör inte boken) verkar inte rimlig. Vad Kinsella kanske skulle svara är att, givet att alla följer de libertarianska rättigheterna, så uppstår inga konflikter. Givetvis! Men detsamma gäller om vi hade följt rättigheter som respekterar IE.
Argumentet har dock viss kraft i en annan form, nämligen påpekandet att det verkar orimligt att man skall ha institutioner som gör vissa saker begränsade, när andra institutioner inte begränsar dessa. Förespråkaren av IE torde då ha bevisbördan på sig när det är denne som vill göra vissa saker exklusiva, när de lätt skulle kunna vara fria varor.
Dock använder Kinsella denna "hoppeanska" ansats för att kritisera IE-förespråkarna, vilket är olyckligt då hans egna reductio ad absurdum mot, exempelvis, Spooners syn på IE och hans genomgång av felaktiga argument inte behöver den här grunden. När det är uppenbart att ett försvar av en viss lag inte är rimlig, på grunder som båda håller med om, varför kritisera ytterligare från ett perspektiv som ni inte delar? Givetvis är det bra att föra fram en positiv teori om IE:s roll i samhället, men jag är mindre säker på att just den hoppeanska grunden är den rätta. Lyckligtvis använder han inte denna utgångspunkt så ofta för kritisera hans motståndare.
Sedan gör Kinsella några retoriska trix, som när han diskuterar hur "konstigt" det är med en form av upphovsrätt som begränsar oskyldiga människors förehavanden:
That is, by merely authoring an original expression of ideas, by merely thinking of and recording some original pattern of information, or by finding a new way to use his own property (recipe), the IP creator instantly, magically becomes a partial owner of others’ property. He has some say over how third parties can use their property.När det gäller lagar så kan man nog säga att allt är magi; jag börjar magiskt äga något som ges bort till mig och helt hux flux börjar jag äga en, tidigare oanvänd, bit land om jag arbetar tillräckligt mycket på den. Denna känsla av magi uppstår p.g.a. att man bryter ned de sociala reglerna och ser på dem med fräsch blick och acceptansen av dessa regler framstår då som magi. Men eftersom detta även uppstår för materiell äganderätt är det inte riktigt ett giltigt argument. Men argumentet kan lätt förstärkas för att göra det mer vettigt, nämligen genom att påpeka att det finns en skillnad i att magin bakom vanliga sätt att börja äga saker (gåvor, byten och homesteading) verkar mycket rimligare än magin bakom IE. Kinsellas förstärker också sitt argument, men han tar inte upp att båda systemen bygger på magi.- s. 35
Men nog med hårda ord mot boken! Jag vill inte skapa intrycket att dess kritik mot IE inte är träffande. När Kinsella bara håller sig till att peka på fel och motsägelser bland förespråkarnas argument är han riktigt bra. Och även om jag inte håller med om bokens positiva argument mot IE tycker jag om hans negativa. Överlag presenterar den en förnuftig syn på IE och är väl värd att läsa för den som inte är bekanta med de libertarianska argumenten i den här diskussionen. För de som är övertygade om vissas naturrättsliga argument för IE kanske inte boken är helt övertygande, men den borde ge goda anledningar till att de måste fundera mer på om sitt försvar verkligen är tillräckligt eller giltigt.
Ja, även om man inte är libertarian så är det verkligen intressant att ta del av Kinsellas kritik av immaterialrätten. Förresten, tycker jag att IP är ett bättre begrepp än både IE och det utskrivna "intellectual property" eftersom det finns vissa viktiga skillnader mellan vanlig äganderätt och immaterialrätt. Ju mindre man fokuserar på det olyckliga ordvalet "property" desto bättre.
SvaraRaderaEn intressant artikel för den som vill läsa objektivistiska invändningar mot Kinsella och ett försvar av upphovsrätten är: Don't Steal This Article! av Greg Perkins.
Jag kan inte säga att jag har någon direkt preferens vad gäller valet mellan IP och IE; jag väljer det som passar bäst och om IP är bäst använder jag den, annars IE. I en rent formell beskrivning är dock IE/IP just egendom, om än inte rättfärdigad sådan, så jag antar att du föredrar "monopol" för att betona dess orättfärdiga status? Eller var det en annan anledning till att du ogillar ordet?
SvaraRaderaTack för länken! Alltid viktigt att läsa den andra sidans argument. Dock lägger han ner alldeles för lite tid på att verkligen bygga upp sitt försvar. Exempelvis när han försöker förklara varför det finns en skillnad mellan icke-patenterbara upptäckter och patenterbara uppfinningar:
"The crucial distinction between discovery and invention lies in their object: facts of nature are what they are and exist waiting to be discovered, while inventions are objects which would not exist without a creator."
Det är sant att den materiella uppfinningen kräver en uppfinnare (så länge vi inte pratar om evolution är något sådant) och inte skulle existera utan den. Men jag skulle invända att man får patent för användningen av uppfinningen, alltså idén om den, inte den fysiska grejen man har skapat. Den senare idén skulle kunna ses som en upptäckt, något som går att upptäcka utan den förste upptäckarens ansträngningar. Perkins har kanske ett ytterligare argument mot detta, men han borde då tagit sig tiden att ta med det.
Han har en bra intressant poäng dock när det gäller konflikten mellan vanlig äganderätt och IP, nämligen att ens äganderätt inte blir inskränkt av IP, eftersom man ändå inte hade kunnat använda någon viss intellektuell egendom utan att den först skapats:
"But in no sense is any ability, permission, or liberty lost. Recall that intellectual property rights protect the manufacture of creations -- objects which did not and would not otherwise exist. Before a novel has been written, absolutely nobody has the power to publish it, so its being authored cannot remove any liberty previously enjoyed by printers. And before some better mousetrap is invented, nobody has the power to produce it -- so its being invented cannot deny manufacturers any previously enjoyed freedom."
Dock vilar det här argumentet på att verk och uppfinningar endast kan kommas på av deras uppfinnare - och inte potentiella framtida konstnärer och uppfinnare. Må så vara att konstnärliga verk är av en speciell klass - så att det är högst osannolikt att någon annan kommer på samma låt - men från vad jag kan se gäller det inte uppfinningar.
Perkins argument mot att ge bort patent och upphovsrätt för evigt slår dock tillbaks mot hans egna liberala åsikter om vanligt ägande. Detta för att han (och Rand, om jag förstod honom rätt) menar att man inte skall få ärva saker om han inte arbetar (på något sätt) för att de skall få behålla sitt värde. Perkins utgår från att man inte behöver arbeta för att få någon vinst från IP (tvärtemot Disneys erfarenheter skulle jag gissa). Men detta innebär att andra saker som genererar pengar utan att man behöver arbeta också inte får ärvas. Perkins har fel när han säger att man inte behöver arbeta när det gäller fonder, eller så är han för generell, ty innehav av indexfonder som investerar på en tillräckligt stor marknad kommer endast gå under om marknaden gör det, vilket också sätter stopp för ens ärvda royalties.
Vissa saker Perkins skriver förstår jag dock inte:
SvaraRadera"[A] failure to distinguish between practical invention and theoretical discovery in intellectual property protection would work directly against the very purpose of individual rights. It would be unjust and contrary to the requirements of man's life to protect discoveries as intellectual property, by making possible the demand that people ignore facts and act on known falsehoods in lieu of paying for the privilege of living. It would mean people being prohibited from acting in accordance with a fact once it is known -- including barring their taking life-sustaining actions and using that knowledge to create new, life-serving objects."
Hur han kom fram till detta har jag svårt att se.
Nja, ordet "egendom" för lätt associationerna fel tycker jag och ordet "monopol", även om det på sätt och viss stämmer, är inte tillräckligt beskrivande och försvårar ofta diskussioner eftersom det skapar polarisering. I ett av mina senaste blogginlägg länkar jag till en artikel av Mark Lemley som resonerar väldigt förnuftigt om detta (se speciellt sista delen).
SvaraRaderaAnnars tycker jag att det var väldigt intressant att läsa dina reflektioner efter att ha läst Don't Steal This Article-artikeln, som på flera sätt liknade mina egna.
Jag tror inte riktigt på att den där uppdelning i fakta/upptäcker å ena sidan och sådant som skapats av människor å andra sidan är så avgörande. Det väsentliga är istället, som jag ser det, vilka nyttor/skador en person ger upphov till i förhållande till sin omgivning. För skador som drabbar enskilda har vi skadeståndsrätten. För utspridda skador har vi ibland regleringar som syftar till att internalisera dessa negativa externaliteter, tex. utsläppsrätter. Immaterialrätten är istället ett sätt att internalisera positiva externaliteter för att uppmuntra människor till att skapa kollektiva nyttigheter. Det enda speciella med upphovsrätten i jämförelse med andra typer av positiva externaliteter är att gränsdragningsproblemen blir litet enklare rent praktiskt.
Angående Perkins argument mot evig upphovsrätt så tycker jag att man måste fråga sig om det inte med samma argument skulle gå att hävda att en skyddstid som är kortare än livstid vore lämplig. Går inte samma argument som används för släktingarna att applicera på upphovsmannen själv?
Vad gäller konflikten mellan äganderätt och immaterialrätt tycker jag dock precis som du att Perkins har några goda poänger.
Det var en intressant artikel av Lemley, men jag är osäker på hans påstående att IP-lagar kom till för att gynna befolkningen (eller ens för att få folk att innovera). I Against Intellectual Monopoly ges exempel på uppfinnare som lobbat för att förlänga sina patent, och jag tror Disneys lobbande är i samma anda, vilket innebär att iaf någon gång har IP-regleringarna kommit till, inte för att gynna befolkningen, utan för att gynna vissa särintressen. Med tanke på att särintressepolitik är vanligt bland demokratier ser jag det som orimligt att bara tro på hans ord vad gäller syftet med dessa lagar.
SvaraRaderaAnnars förstår jag erat argument om varför ni vill undvika termen "egendom"; jag är medveten om det tråkiga i att man kan influeras av bara någots namn (till skillnad från dess egentliga natur). Och nog för att monopol kan vara stötande, men, ja, om ordet är stötande för folk kan man ju låta bli att använda den. Just nu är det dock en för bra term att helt undvika.
Vad gäller evig upphovsrätt håller jag med om att Perkins argument kan användas mot han själv, om det vore så att man ser jaget som något uppdelningsbart. För Perkins spelar det ju roll om det är individen själv som skapat saken och om man ser det som att individen går över till en annan individ (rent mentalt, förstås) och då denna individ inte har skapat verket har han ju inte rätt till att ha ett monopol. Men har man en mer kontinuerlig syn på individen är det inte ett fungerande argument. Det kanske finns andra sätt att använda hans utgångspunkt mot honom, men jag kan inte se några just nu. Vilket sätt tänkte du på?
Uppdelningen mellan upptäckter och uppfinningar kan mycket väl bara vara en rationalisering. Den är väl viktig för att folk använder det som argument - jag har själv inte en helt utarbetad moralisk teori så jag vet inte själv om jag finner det viktigt. Om uppdelningen inte finns försvinner dock problemet.
Externalitetsperspektivet är intressant. Jag tvekar dock vad gäller utilitarismen, vad gäller dess förtjänster som politisk kompass, så just nu verkar det vettigare att utgå från en rättighetssyn, men, ja, det är inget jag kan säga något med säkerhet om.
"Externalitetsperspektivet är intressant. Jag tvekar dock vad gäller utilitarismen, vad gäller dess förtjänster som politisk kompass, så just nu verkar det vettigare att utgå från en rättighetssyn, men, ja, det är inget jag kan säga något med säkerhet om."
SvaraRaderaNej utilitarismen fungerar nog i allmänhet inte speciellt bra som kompass. Externalitetsperspektivet är dock inte i sig kopplat till det. Jag utesluter inte att det går att argumentera för något slags rättighetssyn utifrån detta perspektiv, men jag har svårt att se hur man skulle kunna hamna i något annat än en ganska godtycklig avgränsning av i vilka fall som det skulle finnas en rätt att internalisera positiva externaliteter. Det är ju en hel del saker som man måste ta hänsyn till:
* om den som gav upphov till nyttan förutsåg den positiva effekt som den skulle få, vilken är en förutsättning för att skapa incitament
* om mottagaren gjorde ett aktivt val att ta del av nyttan
* vilka transaktionskostnader som är involverade och om antalet mottagare är tillräckligt stort (om både antalet är litet och transaktionskostnaderna är låga är det möjligt att ingen specialreglering fordras)
Glömde svara på det där om särintressen. Nej, du har naturligtvis rätt att dagens specifika utformning av immaterialrätten i mångt och mycket är ett resultat av särintressens lobbying. I synnerhet tror jag det gäller upphovsrätten eftersom styrkeförhållandet mellan de två parterna (om man nu ska göra en sådan uppdelning i producenter och konsumenter) har varit så ojämlikt. När det gäller patent så föreställer jag mig att det även finns starka företagsintressen av att patenten inte blir alltför breda.
SvaraRaderaMen enda sättet att rättfärdiga immaterialrätten är, som jag ser det, just antagandet om att investeringsskydden ger en allmännytta - "to promote the progress of science and useful arts" som det står i den amerikanska konstitutionen.
"Nej utilitarismen fungerar nog i allmänhet inte speciellt bra som kompass. Externalitetsperspektivet är dock inte i sig kopplat till det."
SvaraRaderaJag trodde att det var din utgångspunkt just eftersom jag inte ser hur detta perspektiv och ett rättighetsperspektiv kan leda till annat än ett direkt avfärdande av skyddandet av internaliseringen av positiva externaliteter. Med andra ord: utifrån ett rättighetsperspektiv verkar det enda vettiga vara att säga att man inte har rätt att sätta upp lagar för att någon skall kunna internalisera sina positiva externaliteter. Jag ser utilitarismen som den främsta grunden för att göra avvägningar om hur sådana lagar skall vara avvägda (givet att de skall finnas).
Annars håller jag med om att främjandet av allmännyttan (utilitarism i mina ögon) är ett nödvändigt krav för att begränsningar i folks frihet skall kunna rättfärdigas (om än inte ett tillräckligt skäl).
"Jag trodde att det var din utgångspunkt just eftersom jag inte ser hur detta perspektiv och ett rättighetsperspektiv kan leda till annat än ett direkt avfärdande av skyddandet av internaliseringen av positiva externaliteter."
SvaraRaderaJag utesluter inte att det går att anlägga ett rättighetsperspektiv som utgår från internalisering av externaliteter, men jag tror som sagt att det skulle bryta ihop på grund av en alltför stor godtycklighet till följd av gränsdragningsproblemen.
Så du har rätt i att jag uppfattar det som det enda rimliga att se dagens immaterialrätt som huvudsakligen byggd på en tanke om nyttomaximering. Men jag är inte någon helt "renlärig" liberal, så jag har inga problem att acceptera vissa nyttomaximerande inslag så länge de inte på något allvarligt sätt kränker enskilda människors fri- och rättigheter. En mer välavvägd utformning av immaterialrätten tror jag i huvudsak skulle kunna undvika sådana kränkningar.
Min acceptans för en mer välbalanserad immaterialrätt är alltså ett medvetet avsteg från den kurs som min liberala kompass pekar ut.
Men gränsdragningen behöver inte göras godtycklig, då det är fullt möjligt att inte ge någon rätt att få kräva värdet av sina positiva externaliteter, vilket verkar vettigast ur ett rättighetsperspektiv.
SvaraRaderaMed "gränsdragning" menade jag underförstått att båda delarna är representerade. Men du har förstås rätt i att även en indelning som helt utesluter ena alternativet skulle kunna kallas för gränsdragning. Vill man anlägga ett strikt och konsekvent rättighetsperspektiv håller jag med dig i din slutsats. Själv är jag som sagt inte främmande för mindre utilitaristiska inslag, men jag tycker fortfarande att det är viktigt att vara intellektuellt hederlig i sitt sätt att resonera.
SvaraRaderaCarl Jakobsson skrev:
SvaraRadera»Vissa saker Perkins skriver förstår jag dock inte:
"[A] failure to distinguish between practical invention and theoretical discovery in intellectual property protection would work directly against the very purpose of individual rights. It would be unjust and contrary to the requirements of man's life to protect discoveries as intellectual property, by making possible the demand that people ignore facts and act on known falsehoods in lieu of paying for the privilege of living. It would mean people being prohibited from acting in accordance with a fact once it is known -- including barring their taking life-sustaining actions and using that knowledge to create new, life-serving objects."
Hur han kom fram till detta har jag svårt att se.«
Låt oss ta några konkreta exempel.
Säg att någon upptäcker att saften från en viss växt hjälper mot fästingbett, och lyckas ta patent på "en metod för att behandla fästingbett med hjälp av saften från en viss växt". Om du då är ute i skogen och blir biten av en fästing, kan du inte gnida in såret med växten utan att inkräkta på patentet.
Ett annat exempel: Det är allmänt känt att mossan brukar växa på norrsidan av träd, och att man kan använda detta faktum för att hitta väderstrecken när det är natt eller mulet.
Säg nu att det varit möjligt att patentera upptäckten när den gjordes. Då hade någon som gått vilse inte kunnat använda kunskapen för att hitta hem, utan patentinnehavarens tillstånd. Om den vilsekomne av en händelse såg vilken sida av träden mossan växte på, och insåg att han gick åt fel håll, skulle han bli tvungen att ignorera den kunskapen och fortsätta gå åt fel håll för att inte begå patentintrång.
Ett tredje exempel: Säg att en entreprenör investerar stora mängder tid och pengar i att mäta seismisk aktivitet, och lycks förutse tidpunkten för en jordbävning med hög säkerhet. För att skydda sin investering, beviljas entreprenören patent på kunskapen.
Entreprenören kan nu offentliggöra när jordbävningen kommer att ske, och alla som evakuerar området - dvs. använder sig av den patenterade kunskapen - blir skyldiga att betala licensavgift till entreprenören. Den som inte har råd med någon licensavgift skulle bli tvungen att ignorera kunskapen om att jordbävningen kommer att ske, om inte myndigheterna beslutar om tvångslicensiering eller någon annan form av undantag.
Att ta patent på kunskap och upptäckter skulle vara fullständigt absurt, men ändå är patentsystemet redan på gränsen, och snubblar ibland över den.
Väldigt illuminerande! Jag kan inte ha förstått att jag inte förstod det innan.
SvaraRadera