Är den stora statsskulden etatismens undergång?

I ett av Stefan Molyneuxs senaste filmklipp argumenterar han för att vi libertarianer/frihetsälskare/ankor skall pröva att sluta argumentera positivt för vår sak om hur ett helt frivilligt samhälle skulle fungera (vilket jag, för övrigt, tror vi gör bra med ekonomisk teori och empiri som bl.a. finns i The Voluntary City och To Serve and Protect), och istället argumentera genom att kräva att våra motståndare skall komma med positiva argument för att deras system skall fungera. En av hans utgångspunkter är att vi kan se att dagens etatistiska system inte fungerar för att staternas statsskulder är så otroligt höga nu. Han använder bl.a. följande graf för att styrka den här tesen:


Här verkar han göra ett ärligt misstag då han säger att det är USA:s statsskuld/BNP som har gått upp till 180%. Men det är faktiskt Japan som har gått upp så mycket, inte USA. USA går däremot upp väldigt mycket nästa år (som inte visas i grafen) och enligt USDebtClock så skall USA:s statsskuld vara ungefär lika stor som landets BNP. Tänk er att linjen för USA går upp med en ca 25%-enheter så får Molyneuxs argument lite mer kraft. Men det håller ändå inte. Stater har haft höga skulder förut och lyckats få ner de förr. Som alltid kan det vara värt att kolla lite längre tillbaka i historien för att se att så varit fallet.


Återigen visar inte grafen den senaste utvecklingen i USA, så den tjocka svarta linjen skall egentligen vara ungefär på samma nivå som den var i slutet av andra världskriget. Läget är intressant att kontrastera med dagens eftersom innan kriget var slut hade USA en väldigt interventionistisk ekonomi; vissa rester från New Deal fanns kvar och under kriget hade staten tvingat fram en massa prisregleringar och konsumtionsrestriktioner. George Reisman sammanfattade perioden i hans Capitalism med (om inte mitt minne sviker mig) att ekonomin då var i det närmaste centralplanerad. Ekonomhistorikern Robert Higgs ger en liknande bild. Men staten drog sig tillbaka och efter kriget så ökade välståndet drastiskt (till skillnad från vad dåtidens keynesianer hade förutspått; de trodde att en depression skulle komma). Så, uppenbarligen klarar en stat av att minska sin skuld utan att någon katastrof skall inträffa.

Är en sådan omsvängning i politik möjlig i dagens USA, då? Även om viss del av dagens skull bara kom till p.g.a. konjunkturnedgången och då kan förväntas tas bort relativt lätt, likt krigsregleringar, så har USA fortfarande en jättestor statsskuld kvar. Behöver de ta bort den? Uppenbarligen klarar hela det ekonomiska systemet av att producera mer välstånd även med ökande statsskulder. Kommer det att kunna fungera i framtiden, när jänkarnas babyboomers skall gå i pension frågar då Molyneux? Troligtvis, om man minskar statens utgifter är det nog säkert. Men, återigen, kommer det kunna gå igenom politiskt?

Man skulle kunna tänka sig att staten är ett större fångarnas dilemma än vad vi tror den vara och att förändringar i dagens läge är omöjliga, eller i alla fall högst osannolika. Det är faktiskt inte en alltför främmande hypotes. Jag tror dock inte på den. Men även om den är sann så innebär det inte nödvändigtvis att staten kommer att kollapsa eller något i den stilen. Istället kommer dock staten bli en mycket större börda för folk och tillväxten kommer då inte vara lika hög som annars. Men kan någon etatist bevisa att den inte kommer innebära negativ tillväxt? Troligtvis inte.

Onekligen är det svårt att avgöra hur systemet kommer att fungera i framtiden. Definitiva svar kan inte ges på alla frågor. Möjligtvis kan denna "attack" som Molyneux föreslår leda till att folk blir mindre säkra på sitt eget system, och det är kanske det enda han ville få fram. Själv är jag dock osäker på om det är en speciellt smart taktik.