Är den stora statsskulden etatismens undergång?

I ett av Stefan Molyneuxs senaste filmklipp argumenterar han för att vi libertarianer/frihetsälskare/ankor skall pröva att sluta argumentera positivt för vår sak om hur ett helt frivilligt samhälle skulle fungera (vilket jag, för övrigt, tror vi gör bra med ekonomisk teori och empiri som bl.a. finns i The Voluntary City och To Serve and Protect), och istället argumentera genom att kräva att våra motståndare skall komma med positiva argument för att deras system skall fungera. En av hans utgångspunkter är att vi kan se att dagens etatistiska system inte fungerar för att staternas statsskulder är så otroligt höga nu. Han använder bl.a. följande graf för att styrka den här tesen:


Här verkar han göra ett ärligt misstag då han säger att det är USA:s statsskuld/BNP som har gått upp till 180%. Men det är faktiskt Japan som har gått upp så mycket, inte USA. USA går däremot upp väldigt mycket nästa år (som inte visas i grafen) och enligt USDebtClock så skall USA:s statsskuld vara ungefär lika stor som landets BNP. Tänk er att linjen för USA går upp med en ca 25%-enheter så får Molyneuxs argument lite mer kraft. Men det håller ändå inte. Stater har haft höga skulder förut och lyckats få ner de förr. Som alltid kan det vara värt att kolla lite längre tillbaka i historien för att se att så varit fallet.


Återigen visar inte grafen den senaste utvecklingen i USA, så den tjocka svarta linjen skall egentligen vara ungefär på samma nivå som den var i slutet av andra världskriget. Läget är intressant att kontrastera med dagens eftersom innan kriget var slut hade USA en väldigt interventionistisk ekonomi; vissa rester från New Deal fanns kvar och under kriget hade staten tvingat fram en massa prisregleringar och konsumtionsrestriktioner. George Reisman sammanfattade perioden i hans Capitalism med (om inte mitt minne sviker mig) att ekonomin då var i det närmaste centralplanerad. Ekonomhistorikern Robert Higgs ger en liknande bild. Men staten drog sig tillbaka och efter kriget så ökade välståndet drastiskt (till skillnad från vad dåtidens keynesianer hade förutspått; de trodde att en depression skulle komma). Så, uppenbarligen klarar en stat av att minska sin skuld utan att någon katastrof skall inträffa.

Är en sådan omsvängning i politik möjlig i dagens USA, då? Även om viss del av dagens skull bara kom till p.g.a. konjunkturnedgången och då kan förväntas tas bort relativt lätt, likt krigsregleringar, så har USA fortfarande en jättestor statsskuld kvar. Behöver de ta bort den? Uppenbarligen klarar hela det ekonomiska systemet av att producera mer välstånd även med ökande statsskulder. Kommer det att kunna fungera i framtiden, när jänkarnas babyboomers skall gå i pension frågar då Molyneux? Troligtvis, om man minskar statens utgifter är det nog säkert. Men, återigen, kommer det kunna gå igenom politiskt?

Man skulle kunna tänka sig att staten är ett större fångarnas dilemma än vad vi tror den vara och att förändringar i dagens läge är omöjliga, eller i alla fall högst osannolika. Det är faktiskt inte en alltför främmande hypotes. Jag tror dock inte på den. Men även om den är sann så innebär det inte nödvändigtvis att staten kommer att kollapsa eller något i den stilen. Istället kommer dock staten bli en mycket större börda för folk och tillväxten kommer då inte vara lika hög som annars. Men kan någon etatist bevisa att den inte kommer innebära negativ tillväxt? Troligtvis inte.

Onekligen är det svårt att avgöra hur systemet kommer att fungera i framtiden. Definitiva svar kan inte ges på alla frågor. Möjligtvis kan denna "attack" som Molyneux föreslår leda till att folk blir mindre säkra på sitt eget system, och det är kanske det enda han ville få fram. Själv är jag dock osäker på om det är en speciellt smart taktik.

KLP är landets fjärde största parti!

...på flashback i alla fall. :D

I skrivande stund har Liberala partiet 5,4% av 1327 röster, och ligger bakom Sverigedemokraterna (45,4%), Moderaterna (10,6%) och Piratpartiet (9,8%). På samma sätt som att vi förr hade Manchester-liberalism så kommer vi kanske i framtiden ha flashback-liberalism, som en del debatörrer kallar våra åsikter?

En utflykt till Christiania

Förra veckan åkte jag och min vän Emil på en tur till Köpenhamn och bland andra saker besökte vi den beryktade fristaden Christiania. Christiania ligger centralt i Köpenhamn och är ett kvarter som, till viss del, brytit sig ut ur staten Danmark. I dagsläget innebär det att vissa aktiviteter i området är lagligt vilka inte är det i resten av landet. Som att slippa betala skatt på fastigheten och affärer inom området men det som de flesta tänker på är att vissa droger handlas öppet och relativt fritt här. Det var att Christiania är som en sorts enklav inom Köpenhamn som gjorde att jag vill besöka stället för några år sedan. Utflykten dit var givande.


Om man står ett kvarter bortifrån Christiania kan man nog inte tro att ett helt annat samhälle ligger om knuten. Men när vi väl gick in i området slog det mig direkt: stället bröt ordentligt med resten av stadsdelen och detta främst genom att det var, milt uttryckt, nedgånget. De få bilder jag fick ta talar relativt tydligt här. Denna nedgång utmärkte större delen av stället, men samtidigt restaurerades vissa hus och enskilda lokaler var väldigt fräscha och troligtvis nyligen renoverade. Dessutom fanns det några riktigt vackra lokaler vars väggar dekorerades av målningar. Sammantaget var området alltså nedgånget men med spår av uppresning och några få skönhetsfläckar.


Den rent fysiska miljön är dock inte det viktigaste vad gäller Christiania utan det är dess ekonomiska liv som är av störst intresse. Detta då, som sagt, dansk lag inte råder där, speciellt inte deras droglagar. Runt om stället stod kanske tio bord/primitiva stånd där hasch och marijuana bjöds ut. De flesta säljare hade små skyltar på sina varor som berättade priset och sorten – ”Purple Haze 120:-”. (Jag har väldigt svårt att se hur svenska Wikipedia kan hävda att det är omtvistat om handeln med hasch är öppen eller inte. Pusher Street var öppet och välbesökt. Ännu ett skäl att bara kolla den engelska varianten.) Upplevelsen att se dessa stånd sälja droger vilket resten av landet anser vara olagligt var speciell. Ett störande moment var vetskapen att alla droghandlare skulle tillhöra en äkta kriminell organisation, men jag återkommer till denna senare.

Utöver denna droghandel fanns även ett fåtal restauranger, barer och cafén, ett konstmusem, en cykelsäljare och -verkstad, en klädbutik, stånd som sålde bl.a. pipor och cigarettrullar och på kvällarna skall nattklubbar ha öppet (vilka vi dock inte såg då vi bara besökte byn under dagen). Det fanns även ett sorts tempel – det var känslan jag fick när jag gick in i rummet – där någon indisk chantra spelades upp på repeat och bilder av diverse buddhistiska munkar prydde väggarna.


Det fanns olika typer av människor i Christiania. Den vanligaste kategorin skulle nog lättast falla under beteckningen stamkunder eller, för den som vill vara nedsättande, knarkare. Dessa var överallt, likt öldrickare under Oktoberfest också är överallt. Vissa var, likt stället, nedslitna men hade ändå gott humör. Andra såg ut att vara kriminella och gick runt i allmänt säckiga kläder, likt de droghandlarna bar. En mindre grupp såg ut att vara ”vanliga” danskar som uppskattade cannabis likt de flesta uppskattar øl och pilsner. Utöver dessa besökare fanns det även mer traditionella turister som ville undersöka denna spännande by och ta med några minnen av den hem. Tyvärr fick vi erfara att sådana minnen inte får tas med hjälp av kameror; fotografering inne i "Staden" är förbjuden, av förståeliga skäl. Annars fanns det även barer där det serverades öl och en del gick hit. Sist av allt kan vi nämna den sporadiska kunden. Denne går skyggt in genom portarna, utför sina affärer och beger sig snabbt därifrån. Möjligtvis var den här gruppen störst, då många såg ut att bara gå in för att köpa cannabis, men det var inget jag direkt höll koll på så det är bara en tanke.

Så, tillbaka till droghandlarna och den kriminella organisation som de skall arbeta under. Vi träffade en svensk som gästar stället ofta och han gav en hel intressant information om området. Han berättade att försäljningen var speciellt livlig nu jämfört med hur det var för runt ett halvår sedan. Han berättade att innan dess såldes drogerna på nattklubberna och det hade blivit en klar förbättring när de såldes öppet. Även om säljarna skall tillhöra en större kriminell organisation skall de vara ärliga i sina affärer, man kunde alltså lita på att man får mängden och sorten man betalar för. Det verkar stämma då öppen konkurrens leda till bättre kvalitet, då det är lättare att jämföra alternativen (och hitta dem!). Även stämningen skall ha förbättrats, en restaurang med uteservering hade nyligen öppnats där folk satt och åt, drack och rökte.

Restaurangen var förresten ett av de finare inslagen i kvarteret men antingen är det väldigt svårt att göra affärer här (beskyddarpengar?) eller så har de det riktigt bra, då deras priser uppenbarligen var monopolpriser. Jag betalade 65 DK för en sandwich – om än en väldigt god sådan – som i övriga delen av staden nog skulle ha kostat 40 DK.

Vi diskuterade även dagens drogproblem och han lyfte upp ett intressant perspektiv här: i dagens svenska samhällen lärs inte ut hur man skall hantera drogproblem på ett så bra sätt som möjligt. Detta för att vårt demokratiska system har bestämt att folk skall inte hantera droger på ett annat sätt än genom att få bort det och all statlig propaganda (utbildning) lär ut detta till folk, vilket innebär att fel sorts metod används för att hjälpa de som verkligen behöver det. När ett samhälle har låst in sig på en (vidrig och uppenbart falsk) vision om ett drogfritt samhälle läggs alltså resurser på att uppnå detta målet och gör folk sämre förberedda på att uppnå ett troligtvis mer viktigare mål: att hjälpa de som har problem med missbruk. Även om lite av resurserna läggs på exempelvis rehabilitering innebär det fortfarande en relativ försämring mot vad ett helhjärtat satsande på skademinskning innebär. Utöver detta saknar vi även en kultur för ansvarsfullt droganvändande, vilket också följer ifrån folks vilja att endast hantera alla problem med droger genom att få de att försvinna.


Besöket till Christiania var spännande och givande. Som resmål är det väl värt ett besök och förhoppningsvis kommer fler turister dit om restaurationerna fortsätter att gå framåt. Vi får hoppas att den danska politiken inte kommer in och sätter stopp för det.

Sexarbete, fri vilja och det svenska förtrycket

När jag debatter lagar mot prostitution i Sverige så finns det en föreställning bland de som är för en mer repressiv politik, nämligen att sexarbetare inte kunde ha valt sitt arbete av fri vilja. Jag hade alltid tyckt att argumentet var irrelevant av två anledningar. För det första antog jag att man väljer att arbeta, oavsett vilken sort, för att få pengar. Dessutom är jag agnostisk vad gäller den fria viljan. För det andra undrade jag alltid vad det spelade för roll om någon väljer att göra något för att "de inte hade något annat val". Om något borde det innebära att man inte borde ta ifrån dem detta val eftersom, om detta är det enda de har, vad vinner de på att bli fråntagna den här möjligheten eller göra det svårare att använda den (vilket de svenska sexlagarna gör)?

Om vi skall få tro Pye Jacobsson så verkar sexarbetare välja sina jobb precis som vilka andra: de har en mängd olika motiv men det tjänar i alla fall syftet att få pengar i plånboken. Alltså, de gör det av lika mycket fri vilja som någon annan. Sexarbeterskan intervjuas av SWAN, Sex Workers' Rights Advocacy Network.



I intervjun visar hon även att de svenska prostitutionslagarna skadar sexarbetarna, vilket många förespråkare av dagens system inte vill erkänna eller förstå. Bl.a. leder kopplerilagen till att ingen får på något sätt tjäna pengar på deras verksamhet. Bor du hemma och din mor är sexarbetare? Jaha, då kan du bli åtalad för koppleri för du tjänar ju på hennes verksamhet! Är du hyresvärd och har en sexarbetare som gäst? Jaha, då får du allt vräka henne, för du kan ju inte få pengar genom prostitution! Vill du jobba tillsammans med andra sexarbetare så att ni kan skydda varandra bättre ifall en kund skulle förgripa sig på någon av er? Nänä, det är ju koppleri det med och kan inte tillåtas!

Man kan fråga sig om dessa lagar skrivits av personer som verkligen bryr sig om deras välmående eller av moraltanter som anser att prostitution är synd eller att vi lever i ett mansdominerat samhälle och det är bara förjävligt alltihopa.

Anka = anarkokapitalist

Darkwing Duck, privat brottsbekämpare, anka och därigenom lättvald symbol för anarkokapitalismen, enligt A för AnKa. Bloggen hade tidigare ett riktigt bra namn, men faller nu för den senaste trenden bland svenska anarkokapitalister att benämna sig själva som ankor.

För en högst ointresserad eftervärld, som än så länge inte ens förstår innebörden av polycentriska lagsystem, känner jag mig tvungen att berätta historien om hur det här ordet kom till.

Det hela började på en IRC-kanal, osäkert vilken, där användaren geekuality lekte med ordet anarkokapitalist. Om tanken kom efter flera dagars reflektion och betänkande eller på stundens ingivelse är fortfarande osäkert, men en dag beslöt han sig för att förkorta anarkokapitalism med anka. Denna vågade handling skulle få oanada konsekvenser.

Senare, för snart ett år sedan, postar Arvinja ett inlägg på Liberal Debatts forum, där han, efter inspiration från geekuality, funderar på att kalla anarkokapitalister för ankor eller ankare. Den tidigare benämningen visade sig vara mycket mer populärt, och användningen av ordet spred sig senare till Flashback. Detta syns bl.a. på användaren ayanamiis avatar:

Tidigare förkämpar för denna ideologi hade använt förkortningarna AK och ak:are, men nu verkar de bli utbytta av anka och ankor. Denna innovation har förhoppningsvis effekten att vi får en trevligare image, men om ankan kommer bli framtidens frihetssymbol eller inte är fortfarande osagt. En sak som är positiv med ankan som symbol är såklart att den är ganska gullig.