Kort svar: Ja, för handlingar som har så liten effekt att de suddas ut med tiden. Eller för de handlingar som andra inte märker skillnaden på en. Eller i de samhällen där folk märker andras hittills pareto-förbättrande handlingar och antingen tolererar dem eller accepterar dem.
En pareto-förbättrande handling definieras som en där en person agerar så att någon får det bättre utan att någon annan får det sämre. Jag tänker mig att sådana handlingar vore helt moraliska att genomföra.
Men, är det möjligt att göra sådana här handlingar? Låt mig ta upp ett exempel på något som borde kunna se ut som en pareto-förbättring:
Erika är ute och går. Hon skall iväg på en fest till kvällen och är lite orolig ifall vädret verkligen blir bra. Men så tänker hon att oavsett vad hon tror om vädret så kan hon inte förändra det. Hon tar då istället och funderar på vilken roll komparativ och absolut arbetsfördelning har i att skapa välstånd i samhället, vilket är mycket mer intressant.
Erikas val att sluta fundera på något hon inte kan påverka, och istället fundera på något som är intressant i sig ser ut att vara pareto-förbättrande. Hon gör något roligare och förlorar själv inget på det, och ingen annan gör det heller.
Men stämmer det? Tänk om det är så att Erika blir synbart annorlunda av det hon tänker på, och någon annan uppfattar detta. Som, låt oss anta att hon skrattar till utifrån sina funderingar och att någon annan stör sig på detta. Eftersom det var hennes val som ledde till både att hon själv fick det bättre, att hon skrattade till och att någon annan därefter blev störd på detta, så ledde det alltså inte till en paretoförbättring.
Här skulle säkert vän av ordning säga att det ju inte är Erikas fel att andra stör sig på att någon är glad. Det är sant, men fel betyder inte samma sak som "inte varit med och orsakat". Vi påverkar varandra av våra handlingar och det är till viss del upp till en själv att man inte tar illa upp av andras oskyldiga handlingar. Därför ser vi det som att vissa orsaker är viktigare än andra för att fördela skuld till något som hände. Men utifrån ett, tänker jag mig, rent kausalt perspektiv så finns det inga sådana graderingar av handlingar. Det var alltså både Erikas skratt samt den andres brist på självbehärskning som fick denne att purkna till. Och därmed var handlingen inte pareto-förbättrande.
Alltså, eftersom allting har konsekvenser och dessa kan finnas på väldigt lång sikt så skulle en handling kunna vara pareto-förbättrande på kot sikt, men inte vara det på lång sikt. Vad krävs då för att en handling skall vara pareto-förbättrande även på lång sikt?
Det går nog att göra på ett antal sätt. Konsekvensen av handlingen kan vara eller göras så liten att den inte får några långsiktiga effekter. Eller så får man kontrollera sig så att det inte ger några yttre effekter som andra märker av. Eller så får man skapa en kultur med andra där man uppmuntrar andra att inte bli negativt inställda på andras oskyldiga, för sig själv(a) glädjeskapande aktiviteter. Och slutligen så får man skapa en kultur där folk inte bara tolererar andras glädjeyttringar utan själva blir glada av det och sporrar fler att göra trevliga saker.
Jag skulle gissa att även de mest kortsiktiga pareto-förbättrande handlingarna vid någon punkt slutar att vara kortsiktiga, om de händer tillräckligt ofta. Att gång på gång bli glad lär i slutändan sätta långsiktiga spår, om så bara i ens sinne. Då lär man i framtiden se mer positivt på ens omständigheter.
Detta behöver dock inte märkas, eftersom det går för en individ att kontrollera sitt yttre beteende. Men att ständigt kontrollera sin lycka lär inte fungera i längden - det är något man vill dela med sig av med andra.
Så för återkommande varaktiga pareto-förbättrande handlingar behöver man ha en kultur av tolerans för sådana aktiviteter. Det är ju lite så som vi har det idag, de flesta anser nog att om man blir missnöjd av andra skrattar till så är det deras eget fel och de borde ta och skärpa sig. Folk vill alltså försöka vända incitamenten till att man skall tolerara sådana här oskyldiga handlingar.
Här kommer en annan fråga upp, hur skiljer man på "oskyldiga" handlingar och "icke-oskyldiga" handlingar? Såhär, istället för att Erika skulle ha skrattat till av att fundera på komparativa fördelar, så fick hon ett ryck och slog till någon istället. Det var dock inte illa menat, hon vill inte fortsätta slå personen eller få denne att känna sig underlägsen henne. Skulle då folk kunna ha som kulturell regel att man accepterar sådana här saker och ser ned på människor som ger ifrån sig glädjeslag?
En sådan värld skulle kunna vara möjlig, men den verkar inte så trolig. Först och främst för att ett slag kan göra ont och det är ju något som bör undvikas i sig och det är en signal som kan misstolkas ("Var det där ett glatt slag eller ett argt slag?"). Eftersom det inte är en helt tydligt signal så kan den utnyttjas av mobbare ("Vadå, jag är bara glad ju!").
Men, i vissa omständigheter gäller inte detta. Bland vissa är det acceptabelt att klappa till andra på axeln och på vissa ställen är det normalt för främlingar gå runt och omfamna varandra. Där har andras svar på en handling gått från att inte bara vara tolerant till att även acceptera och besvara den.
Så, det finns vissa kulturella faktorer för när en viss handling är oskyldig eller inte. Vad skulle då fungera som ett mått på om en handling är oskyldig eller inte? Själv tror jag att regler som respekterar individens frihet är de bästa reglerna, då har var och en möjlighet att själv välja den kultur med de normer som bäst stämmer överens med vilka beteenden man själv anser vara oskyldiga eller störande. Alltså, att man själv väljer i vilken kultur man vill leva i, så att man bara blir utsatta för de oskyldiga handlingar man själv känner inte orsakar några större problem för en. På det sättet skapas ett system av moralisk harmoni, ifall alla kan acceptera grundregeln att alla får leva sitt liv som de vill.
Den världen är kanske inte möjlig idag, men teoretiskt är den det. Dock är det nog möjligt redan idag att folk gör saker som i sig är positiva men som inte får långsiktiga konsekvenser - som att någon idag hellre sitter och funderar på något roligt och skrattar åt det, än något tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar