Kom staten till genom att bekämpa våld?

Frågan om statens uppkomst har studerats av flera forskare och i det här inlägget tänkte jag kolla på en förklaring som ges i Violence and Social Orders av Douglass C. North, John Joseph Wallis och Barry Weingast. Jag lägger fram argument för att de egentligen inte ger någon förklaring på frågan. Delvis för att de utgår ifrån att effekten är förklaringen men också för att de missar att analysera öppna polycentriska samhällen. Slutligen tar jag upp naturliga elit-förklaringen av statens uppkomst och ger ett argument varför den är rimligare.

Ordet stat används olika av olika antropologer och politiska ekonomer - det är nästan lika problematiskt som ordet anarki. Jag har märkt åtminstone två typer av stater: centralstaten med vålds-/lagstiftarmonopol som uppstod ungefär 1648 i Europa och den politiska staten som tar resurser ifrån andra (utan att försöka bestämma vad lagen är så mycket) som uppstod på olika ställen för kanske 1 000 - 10 000 år sedan. Hur våldsmonopolet uppstod verkar vara någorlunda väl undersökt, åtminstone för de europeiska staterna, där staten uppstod från kungarnas ambitioner i kampen med andra maktläger (städer, adel, kyrkan, Hansan och bönderna). Men hur kom den politiska staten till?

För några år sedan lyssnade jag på en intervju med Barry Weingast på Econtalk. Där diskuterade de hans, Douglass Norths och John Wallis nya bok som var tänkt att förklara varför vissa politiska system är stabila och varför folk kan skapa tillväxt bättre i några än andra. Huvuddelen av diskusionen (och boken) handlar om skillnaden mellan "naturliga stater"/"limited access orders" och "open access orders". De förra är ungefär alla världens stater (politiska och våldsmonopol) fram till runt 1800 och de senare är de kapitalistiska och demokratiska stater som funnits efteråt. De tar även kortfattat upp skillnaden mellan icke-statliga samhällen och naturliga stater och försöker därmed ge en förklaring till hur staten uppstod.

Jag får säga att jag delar författarnas utgångspunkt i hur de vill förklara politiska strukturer; de ser det som utkomsten av hur olika människor använder eller undviker våld och försöker förmå andra till att använda eller undvika våld. Valet om hur man tänker använda sig av våld (och då i vilken koalition och regler man vill stödja) är central i frågan om hur politiska system blir till. Men deras förklaring till hur stater uppstår är dessvärre mindre bra.

Förklaringen de ger till att den naturliga staten uppstod var för att den kunde upprätthålla bättre lag och ordning, som inte kunde göras av den ordning som de menar fanns innan dess, vilket var "stam-samhällen". I en naturlig stat så har folk incitament att upprätthålla en ordning på två sätt. De som är högt upp har militära positioner och åtnjuter privata fördelar som kommer av att de har politisk/fysisk makt. Makt att kuva andra stämmer överens med den ekonomiska makten. Dessa låter bli att slåss med varandra för att de utövar makten gemensamt; om de blir svaga kan de nedre klasserna komma runt deras monopol. Jag antar att de menar att de nedre klasserna slåss inte mot de övre för att de övre är starkare och att ordningen inom de nedre klasserna antingen kommer från de övre som en Leviathan eller att de har en ordning av att de själva har jämlika maktförhållanden.

De jämför detta samhälle med tidigare "stam-samhällen" som alltid var mindre och finner att folk dödade varandra oftare där, om än att det finns tveksamheter om bevisen för det. I den samhällsform som de lägger upp som föregångaren till den naturliga staten så fanns det en ledare för runt hundra personer men dennes maktposition var väldigt begränsad. De större samhällena var minst runt 1000 personer och skall då ha varit mindre våldsamma, samt alltid haft ett härskar/klass-system. För att folk skulle kunna leva i ett större samhälle krävdes det att våldet i samhället blev bättre kontrollerat och för att göra det behövdes en annan struktur än vad stam-samhällena erbjöd.

Larger societies required new ways to manage and control violence. Basic social units in foraging orders (bands or family groups) were typically groups of twenty-five to fifty individuals. Larger social units (tribes or local groups or big-men collectivities) range up to five hundred people. For each of these ways of organizing social interaction, increasing size produces increasing intragroup conflict and what Rappaport called the “irritation coefficient”: “sources of irritation... increase at a rate greater than population size. If population increase were taken to be linear, the increase of some kinds of dispute. .. might be taken to be roughly geometric” (1968, p. 116). ... The size of these different societies is bounded at the upper range by problems of managing violence.

Författarnas korta redogörelse missar två saker. Först och främst har de ingen som helst beskrivning eller förklaring för hur övergången från stamsamhället till den naturliga staten gick till (åtminstone inte i kapitel 2.5 där de skall diskutera frågan). De visar på två samhällen och säger att det ena är mer fredligare och större än det andra och att de båda ligger i en kronologisk ordning så måste det ju ha skett någon förändring, kanske för att folk ville skapa mer ordning. 

Det andra problemet är att de missar att det finns fler samhällen än de som de tagit upp. Om det finns ett annat samhälle som är en utveckling av stamsamhället så kan det visa att staten utvecklats på ett annat sätt. I just de exempel som de tar upp vet jag inte om det fanns sådana samhällen, men det har funnits på andra ställen, nämligen en öppen polycentrisk ordning, eller ett samhälle med ett decentraliserat rättssystem. Detta är likt de mindre "stam-samhällena" i att de inte har någon härskare och att ledarna där är starkt begränsade i vad de kan göra. Men det skiljer sig genom att det kan vara mycket större. Exempel på sådana samhällen är medeltida island, på runt 70 000 invånare och Kapauku Papuans indianerna i nya guinea, på runt 45 000 invånare. Det var "öppna" system i meningen att vem som helst kunde bli en domare - det krävdes dock vanligtvis inkomst, som dock inte var grundad i att beskatta/stjäla ifrån ens medlemmar, eller skicklighet i att kunna lagen. (På Island var antalet maktpositioner begränsade genom en sorts kartell, men vilka som helst kunde köpa en sådan här position.)

Utifrån vad jag läst så skall det isländska samhället ha varit något bättre på att bekämpa våldsamheter än dess nära släkting, det norska; det verkar som om norrmännen fann mer ära i hämnd än islänningarna, enligt historikern Jesse L. Byock:

For compromise to work consistently, settlements had to be respeted. The Short Story of Snegla Halli (Sneglu Halla þáttr) provides a glimpse of the dishonor caused by breaking a reconciliation. It calls a settlement breaker a niðingr, the strongest legal term of abuse which was otherwise reserved for villains, cowards, traitors, and individuals who committed wanton cruelty. In the presence of the king of Norway, Halli was accused by an opponent of having failed to avenge his fathers's death. In response to this accusation the king asked:

"Is it true, Halli, that you have not avenged your father?"
"True it is, lord," answered Halli.
"With this situation, why did you travel to Norway?"
"It is this whay, lord," replied Halli. "I was a child when he was killed, and my kinsmen rook up the case. They arranged a settlement on my behalf, and among us, it does not sir well to be called by the name of griðniðingr [settlement breaker]."

The saga puts Halli, an Icelander, in the position of stoutly defending the honor accorded this custom of restraint, revealing a cultural opposition that Icelanders perceived to lie between their own and Norwegian society.

Alltså, det finns alltså inte ett behov av ett elitsamhälle för att skapa ordning. Detta har även Weingast påpekat och han tar upp det isländska samhället som ett exempel på ett fungerande decentraliserat rättsystem i en ny intervju på Econtalk. I det säger han även att sådana här decentraliserade rättssystem kan ha de tre aspekter som förknippas med rättssäkerhet:

Well, that's where we have an approach to the question what is law? And by 'we' I mean this is joint work with my colleague Gillian Hadfield of the law school at USC. Which we've been writing several papers on this general topic, what is law? And we have a three-part way of thinking about the law. And the first part is, law has certain characteristics that differentiate it from other forms of order, dictators in particular. That is, the rules are general; they are prospective; they are universal. By 'general' we mean they apply in a wide variety of circumstances, not a very specific set. By 'universal' we mean they apply to everybody rather than just to you. 

Så, det kan alltså finnas en annan sorts samhälle. Det verkar som om många av de germanska folkstammarna hade något system som liknar detta, så det är inte alltför ovanligt i historien. Alltså, efter bara ett statslöst stamsamhälle på max 500 personer så fanns det även större statslösa samhällen där tusentals kunde levt tillsammans.

Nu är frågan, kom de politiska/naturliga staterna till ifrån stamsamhällena eller från de öppna polycentriska ordningarna? Om de kom till ifrån de första är det inte orimligt att de kom till för att skapa bättre och tryggare samhällen. Men om de istället kom ifrån de senare samhällena, som redan kommit på en lösning att integrera fler människor än det traditionella antalet i jägar- och samlarsamhällen, så finns det en annan förklaring till statens uppkomst.

Hur skulle då statens uppkomst kunna förklaras? En rimlig förklaring är den som Bertrand de Jouvenel lagt fram, att fröet till en stat kommer ifrån den naturliga elit som uppstår i ett statslöst samhälle. Hans poäng är att i varje samhälle kommer vissa visa sig vara bättre än andra och det gäller även i primitiva samhällen med bara lite arbetsfördelning. De som då specialiserar sig på att producera lag, hålla ordningen och leda folket i krig kommer att ha en bra position för att kunna ta makten i samhället och utmåla sig själva som den enda källan till rättvisa. Så verkar fallet ha varit i de engelska kungarikena, där kungar förr var frivilligt valda ledare men senare blev det arvsföljd på kronan. Under några hundra år av krig med vikingar skall kronan sakta men säkert tagit på sig mer makt tills dess att de kunde utge sig för att vara källan till all lag. Det är en intern utveckling av staten, medan en extern är när en stat invaderar en annan. 

I båda fall måste samhället vara någorlunda rikt eller avgränsat så att folk inte bara kan fly undan makten utan att förlora en del ekonomiska fördelar, som antropologen Robert Carneiro visar. Denna begränsning talar emot att naturliga stater skulle uppstått i de relativt små (och fattiga!) grupperna, och att dessa sedan skulle växt till en mycket större storlek. Om någon kommer och tar makten i en grupp, och sedan kräver pengar av dig, varför inte bara ta och fly? Så verkar den politiska utvecklingen ha varit bland jägar- och samlare generellt sett: om du inte gillade läget var det bara att flytta. Men, när samhället är rikt och några tar makten, då är det mer besvärligt att fly. (Detta kan även förklara varför det är höga skatter på populära ställen.) 

Denna förklaring verkar alltså mer rimlig än att det kom till, på något osäkert sätt, för att några försökte skapa mer ordning i samhället. Lösningen på våld hade flera samhällen löst utan att skapa en maktstruktur och det är konstigt att en maktstruktur skulle ha kunnat komma till i ett fattigt samhälle, som folk kan fly ifrån och som det inte borde finnas så stora incitament för någon att göra sig till härskare över andra.