Special Economic Zones - En rapport från Världsbanken

Shenshen, arketypen för en lyckad ekonomisk frizon.

2008 skrevs rapporten Special Economic Zones: Performance, Lessons learned and Implications for Zone Development av FIAS, en del av Världsbanken. Titeln är rätt självförklarande och innehållet är väldigt positivt för oss som önskar ha mer decentralisering och frihet. Detta då dessa zoner (SEZs) har varit väldigt bra ekonomiskt sett.

Så, hur bra då? Jo, det har gjorts ett stort antal undersökningar hur det har gått för dessa zoner i u-länder och enligt rapportens sammanfattning har utvecklingen av dessa zoner lett till:

• Ökad sysselsättning, särskilt för kvinnor som precis börjar arbeta.
• Ökade exporter.
• Ökade kapitalinvesteringar från utlandet.
• Högre löner och bättre jobsituation än i vanliga ekonomin, dock har vissa anmärkt på att dessa ändå skulle varit dåliga.

Detta gäller forskning om zoner som utvecklats av staten, men det finns områden som utvecklats av privata intressen. 62% av de 2,301 zoner som finns i utvecklingsländer runtom världen är privata. Överlag har dessa varit billigare att driva, mer lönsamma och har lett till bättre sociala och miljöskyddande resultat än de statliga zonerna. Zonerna som drivs i sydost-asiatiska länder utgör ett undantag från den här regeln.

Vad kan man då lära sig ifrån de experiment med SEZs som gjorts? Rapporten listar några saker som inneburit hinder för många zoner:

• Dåligt läge, vilket medför höga utlägg.
• Politik som sätter konkurrensen ur spel.
• Dålig uppbyggnad av zonen.
• Subvention av hyra och andra tjänster.
• Betyngande regler och kontroller.
• Dålig administrativ struktur eller för många myndigheter som är involverade i administrationen.
• Dålig koordination mellan de privata utvecklingsentreprenörerna och den statliga administrationen av infrastrukturprojekt.

Rapporten menar att dålig koordination i allmänhet ligger bakom många av dessa problem. Om en zon undviker dessa problem verkar det dock kunna gå rätt så bra. Rapporten tar upp lite god politik som gör det mer troligt att en zon lyckas:

• Tillåt SEZ-företag och vanliga företag att finnas på samma plats.
• Se till att styret av zonen är flexibel och att den tillåter en rad sorters kommersiella aktiviteter.
• Uppmuntra privat byggande istället för statligt byggande av zonen.
• Ha goda rättsliga strukturer.
• Frihandel och mindre regleringar för att få göra handel.

Så, frihet och decentralisering är riktigt goda saker. Slutligen går det att nämna att dessa projekt i regel verkar vara positiva även för statens ekonomi. Det är i sig inte något positivt, men det är positivt för att andra stater skall kunna etablera dessa zoner.

Rapporten tar upp tre scenarior där en SEZ inte är lönsam för staten: om bygget av zonen kräver massa statliga utgifter, ifall zonen inte drivs med åtanke att återbörda kostnaderna och ifall den får stöd för el eller andra tjänster. Så, lite briljerande skulle man kunna säga att statlig framgång kommer genom att inte stötta medan framgång för zonen kommer av att staten inte stör den.

Kolla annars in utvecklingen av Shenzhen från fiskeby till metropol på bara drygt 20 år.