måndag 10 december 2012

Slutet på all politik

I nationalekonomi diskuterar man jämvikter som uppstår på marknader, och vilka faktorer det är som ligger bakom att den ser ut på ett speciellt sätt. I det här inlägget tänkte jag lägga fram mina funderingar om hur den politiska jämvikten troligtvis ser ut.

Tänk dig att du har en debatt med en kompis som ni haft ofantligt många gånger. Ni känner båda till varandras position och de olika argument ni för fram för er sak. Med största sannolikhet kommer den här debatten att sluta som den gjort för er båda förut, att ni får säga att ni är överens om att ni är oöverens.

Men, anta nu att ni hade mycket längre tid på er att diskutera alla bakomliggande skäl ni har till varför ni tror på det ena eller andra argumentet, hur stor vikt ni lägger på det, och hur säkra ni är på det. Anta att ni hade haft så mycket tid (samt ork och lust) att ni hade kunnat diskutera allt, så att ni båda förstår exakt hur den andre tänker. Vad hade resultatet blivit?

Jo, antingen hade ni kommit helt överens i frågan. Eller så hade ni kommit fram till att era positioner i frågan handlar om att ni har olika viljor, att era preferenser skiljer sig åt. I alla frågor som inte har något att göra med vad man vill hade ni dock kommit överens om, givet att ni förstod båda lika väl vad ni pratade om. Detta beror på att två lika rationella individer som har samma information och samma förståelse för hur informationen skall tolkas kommer att nå samma slutsats.[1]

Säg nu att vi alla i den politiska miljön kunde diskutera såhär med varandra. Då hade all politik blivit, rent intellektuellt, löst. Alla skulle ha fått en fullständig förståelse av varför alla tycker som de gör och skulle hållit med om att den positionen är den mest rationella de kan ha.

Nu är frågan, skulle allas politiska intressen varit harmoniska här?

Och med harmoniska menar jag att folk inte hade börjat använda våld mot varandra för att lösa någon konflikt. Säg att två individer diskuterade om det vore rätt att bygga en bro över en å: den ena vill det och den andra vill inte det. De kan dock undvika någon våldsam konflikt genom att båda hellre vill följa gemensamma regler om vem som har rätt att besluta om resurser (som platsen där bron kan byggas). Alltså, olika smakfrågor i politik innebär inte nödvändigtvis att man har disharmoniska politiska intressen. Det hade fortfarande funnits problem i den världen - ålderdom och andra sjukdomar som behöver förstås och komma förbi - men de hade löst problemen i den världen utifrån en gemensam rättsgrund.

Vad hade hänt ifall någon grupp har en potentiellt harmoniförstörande konflikt med en annan grupp, som i, de kunde inte komma överens om metoden för att lösa konflikten, för de visste att om man valde den ena eller andra metoden hade de fått igenom eller inte fått igenom sin vilja?

Det verkar endast finnas fyra svar: (1) de skulle kunna ordna en kompromiss, (2) ena sidan kan ge upp, (3) de kan starta en väpnad konflikt som håller på i evighet eller (4) en sida vinner över den andra i konflikten. Scenariona är inte nödvändigtvis statiska; ett samhälle där det finns en ständig konflikt (som i dagens samhälle) kan gå över till att en grupp ger upp eller att de når en kompromiss.

Vad händer då i slutändan? I vissa (hypotetiska) konflikter kommer det rättvisa vara att försöka slå ned de som står för en viss regel, som de som vill kunna mörda andra. I andra konflikter vore det bäst att söka en kompromiss. Okaj, men mer specifikt? Det blir nog svårt att förutse - då man måste förutse vilka alla möjliga preferenser folk har i framtiden.

En sak som jag tror (och hoppas) stämmer om den här framtida jämvikten är att ingen i det samhället kommer vilja stå bakom en lag för att de som står bakom den är mäktigare än andra. Detta då jag tänker mig att i en jämvikt så är det ingen som accepterar ett argument som säger att den starkaste har rätt. Därigenom kommer det att finnas en allians mellan alla individer som står för det, gentemot alla som enbart vill ha en lag för att de vid något tillfälle kunde tvinga folk till det. Kommer alliansen mot den starkes rätt vara tillräckligt stor för att vinna? Inget är säkert, men troligtvis så skulle det nog hända ifall vi kom till den här jämvikten med dagens maktförhållanden.


Annars tror jag nog att mina egna politiska åsikter, givetvis, på ett ungefär är de som folk skulle sagt vore rätt i den här situationen. Men, det går ju att ha fel, vilket är varför jag försöker föra samhället närmre den här jämvikten genom att läsa på om andras ideologi.

[1] Det gäller såvida det inte finns någon möjlighet att debatten kan hålla på i oändlighet, genom att det kan uppstå ny information, att man kan bli zenoanskt mer och mer säker på en position men aldrig tillräckligt säker för att kunna ta ett beslut eller att ni fastnar i en diskussion om hur säker man måste vara för att tro på något. Det här verkar ganska osannolikt, dock.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar