I would like to see that parents who have proved that they are not able to give a safe environment - safe family - to their children, and they have proved it because the magistrate has taken on of the children out of the family they should be stopped for a period of two years to give birth to a new child, and use that time to make the situation at home so that the existing child can come back. And if the situation isn't like that, if it's not safe for their existing child to come back, it isn't safe for a new baby as well.Frågan diskuterades på det brittiska tv-programmet The Big Question i slutet av förra året (de tre första avsnitten):
Som den gode Richard Dawkins påpekar så accepterar de flesta principen att man har rätt att ta barn från föräldrar som missköter barnen och att det därmed inte finns ett principiellt problem med att låta staten hindra föräldrar från att föda nya barn. Jag tror han missar rätten att vara fri från fysiskt tvång, men den är, såklart, inte allmänt accepterad. Men att argumentera omvänt, att bara för att vi accepterar statliga ingrepp för att ta bort befintliga barn, så accepterar vi statliga ingrepp för att hindra barn från att födas, får en att undra om inte staten då också har rätt att hindra människor på en annan grund (som en undersökning alla är tvingade att göra) från att föda barn?
Ingen argumenterar dock så, utan skälet för den temporära tvångssteriliseringen är grundat på "tänk på barnen"-argumentet. Men även om folk idag inte accepterar principen om att, exempelvis, sterilisera någon efter att ha begått ett föräldraskaps-test, så finns det en risk att folk accepterar det när väl det här systemet fungerar. Eller så kan de komma på nya skäl att sterilisera folk, som att föräldrarna överför sinnessjukdomar till barnen?
Hittat hos Mises Economics Blog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar