Marknadslag: Skulle en rik person kunna köpa rättvisa?

Sammanfattning: Det finns en del mekanismer inom marknadslag som gör det svårt för folk att korrumpera det. Detta bygger främst på att det inte har något maktcenter så att all korruption måste nå flera grenar av systemet, vilket i vissa fall kräver att nästan hela samhället korrumperas. I de andra fallen finns det möjlighet för entreprenörer att upptäcka och sätta upp hinder för korruption; genom att upptäcka korrumperare av systemet tjänar man pengar på det.

I några diskussioner om marknadsanarkism kommer ibland frågan upp om inte rika individer i det samhället kommer att kunna köpa rättvisa för att få sin vilja igenom. Hur skulle det kunna ske? De möjliga sätten verkar vara genom att den rike (1) köper till sig det i förhandlingarna, (2) anställer en massa soldater som sedan för igenom dennes vilja eller (3) mutar domare. Som jag ser det är det alla tre nog nästan omöjliga i ett utvecklat samhälle med öppna kommunikationer. I det här inlägget tänkte jag ta upp dessa punkter som argument och sedan gå igenom dem, för att visa varför jag tror de inte riktigt håller.

(1) Enligt ert system så kommer lagen att bestämmas genom en förhandlingsprocess mellan de olika läger som vill lösa konflikter utefter olika perspektiv. Skulle inte de rika bara kunna köpa sig till att lagen skall vara så som de vill hela tiden då? De kan väl efterfråga den rättvisan och systemet skulle väl acceptera det?

Den grundläggande mekanismen för hur marknadslag fungerar skulle inte förbjuda den här typen av beteende. Den säger, som sagt, enbart att folk som riskerar att hamna i tvist med varandra skriver ett kontrakt på förhand om hur den konflikten skall lösas och att förhandlingen är marknadsmässig (d.v.s. att man går efter hur mycket folk är villiga att betala för att få igenom en viss lag). Kan inte den rike bara säga - "Jag är beredd att betala 500 miljoner för att ta det här fallet i min domstol (som vi alla vet dömer väldigt rättvist), och eftersom jag har mest pengar kommer det här att gälla!" - och sedan tas fallet upp i den rikes domstol?

Nej, det skulle bara fungera ifall de som denne kan hamna i en konflikt med går med på att låta det skötas i den här domstolen. Ifall de inte går med på det kommer det här anbudet bara att vara en förfrågan som ingen nappar på. Någon skulle förstås kunna gå med på det, men då blir det som att någon går med på att bli attackerad av någon annan mot en summa pengar - dumt, måhända, men inte något brott mot rättvisan. För att en rik person skall kunna köpa sig rättvisa räcker det inte med att lita på den andres godkännande; den rike måste tvinga den relativt fattige till det. Vilket för oss till nästa invändning:

(2) Lagar upprätthålls i ert system i slutändan genom att folk med vapen kommer att slå ned de som bryter mot lagen. Skulle inte en rik kunna muta någon som driver ett säkerhetsföretag till att göra som denne vill? Eller, samma sak, skulle inte den som äger ett säkerhetsföretag att kunna tvinga folk att följa dennes lagar?

Tanken är att om man bara har tillräckligt många bakom sig går det att upprätthålla vilken lag som helst, vilket jag håller med om. Sedan är frågan om en rik person skulle kunna samla tillräckligt många bakom sig bara genom att erbjuda dem pengar. Det är högst osannolikt eftersom det kräver att han köper väldigt många människor, alternativt slår ned kanske lika många.

Det räcker inte med att bara köpa ett företag och sedan få dessa att, säg, sätta dit någon som inte begått ett brott. Detta eftersom alla andra i samhället skulle betrakta detta som ett brott. Så om den rike skulle försöka köpa sig till att kunna få begå ett brott så måste denne betala av kanske 80-95% av befolkningen; att dessa står stilla och låter honom begå dådet. Att få ihop så mycket pengar lär inte vara möjligt. Och, även ifall det vore möjligt att få ihop pengarna skulle planen nog inte lyckas. Detta eftersom en sådan mutning skulle anses vara ett brott och straffet för det skulle kunna sättas till att vara att betala ut mer än vad som lovades. Så, ifall en företagare eller anställd får ett erbjudande på några miljoner eller mer på att begå ett brott så kan de alltid åtala personen och försöka få pengar ifrån honom. Ifall denne har försökt muta väldigt många personer lär minst en av dem kunna bevisa att det hänt. Och om det inte kan lyckas en gång lär sannolikheten vara ännu mycket mindre ifall denne prövar det igen.

I det här sammanhanget får jag nämna att många verkar se på marknadsanarkism som om det vore ett samhälle med en stat. Att, om någon i toppen bara blir mutad så kan man få igenom lite vad som helst. Detta missar att marknadsanarkism är ett polycentriskt maktsystem; det finns inte någon enskild organisation eller figur uppe på toppen av något så det finns inte någon enskild organisation som kan tvinga alla andra att följa några regler. Bruce L. Benson tog upp lite data om detta i The Enterprise of Law som är relevant. Enligt en försiktig uppskattning fanns det runt 27 000 säkerhets- och detektivföretag med drygt 0,7 miljoner anställda i USA år 2007. Eftersom det finns runt tre gånger så många privata som statliga poliser, skulle det kanske finnas 33% fler privata poliser i ett ak-samhälle. (Om marknaden ser likadan ut i sverige skulle den haft runt 710 företag.) Oavsett vad, antalet visar att den som vill köpa rättvisan i ett ak-samhälle måste nästla sig in i och ta kontroll över jättemånga organisationer. 

Men tänk ifall den rike inte tänkt muta alla i samhället, utan bara tänker skaffa tillräckligt mycket vapenmakt för att slå ned de som går emot hanom, skulle det vara enklare?

Troligtvis inte, för vad den rike planerar nu är ett våghalsat hot mot resten av samhället. Det skulle så klart kunna leda till att han lyckas, men det kan också leda till att alla andra går ut i krig mot honom. Innan det kan bli krig måste han dock först anlita tillräckligt många soldater. Det går inte att bara anställa folk till sin vanliga firma och förvänta sig att när dagen väl kommer så kommer dessa att gå ut i krig för den rike. De anställda tar jobbet för att tjäna pengar på något som är hederligt; de går inte med för att vända ryggen mot sina vänner och hjälpa någon att begå orättvisor. För att vända en person till detta lär inte vara särskilt lätt. Den rike lär stöta på två bekymmer här: dels måste denne erbjuda en tillräckligt hög summa pengar för att få med sig någon och dels får inte den potentiellt anställde bara ta pengarna och sticka eller gå ut med historien till media. Hur skulle det första anställningsintervjun gå till, kan man undra?

Säg då att det skulle finnas runt 27 000 anställda som privatpoliser i ett svenskt ak-samhälle (baserat på siffrorna från USA och delat med hur mycket större deras befolkning är). Även om den rike lyckades med att lyckas övertyga tillräckligt många om att gå emot alla samhällsvärderingar de har, sett till att inte försöka muta någon som går till andra poliser eller media, pungat ut en mutsumma för kanske 24 000 individer och förmått alla de 24 000 att vara försiktiga nog att inte låta någon annan få reda på vad som händer så är det fortfarande inte säkert att han lyckas. För det finns fler maktgrupper än säkerhetsvakter i ett fritt samhälle. Det finns privatpersoner med vapen, säkerligen något hemvärnsförbund samt regelbunden militär (om det finns andra stater i världen, annars lär det vara ganska få). Alltså, även om det går att köpa tillräckligt många privatpoliser för att slå ut resten av privatpoliserna, så måste de också slå ut resten av samhället. Projektet är dömt att misslyckas. 

Skulle den rike kunna försöka sig på något mer slugt istället, som att muta domaren?

(3) Under marknadslag skulle domstolarna vara privata. Skulle inte de rika bara kunna köpa domaren?

Det här skulle inte heller vara särskilt troligt. Först av en liknande anledning som ovan: om du försöker muta någon kommer denne att kunna tjäna pengar på att anmäla dig istället. 

Sedan för att varje dom som går emot vad som passar enligt bevisen kommer att vara misstänksamma. Domarens jobb är lite som en vetenskapsmans; målet är att försöka ta reda på sanningen. Alla information som läggs upp i domstolen kommer vara tillgänglig för andra experter att sätta sig in i, så om en domare ändrat åsikt bara för att denne fått pengar kommer detta att vara synligt. En expert som läser in sig i fallet kommer att se vad den rimliga domen är och därigenom upptäcka en felaktig dom. Alla sorters oegentligheter skulle kunna spåras på det här sättet. Den drabbade kan då föra upp fallet till en annan domare. I slutändan kommer det finnas ett antal bedömningar av vad som är rimligt i fallet och ifall den förstes dom var alltför långt bort ifrån det var mutan verkningslös. Det skulle dock kunna finnas en möjlighet att genomföra mutan ifall det finns så mycket oklarheter i fallet att det beror på en särskild tolkning. Men de fallen lär vara sällsynta.

Företag skulle kunna skydda sig mot sådana fall genom att inte anlita domare som skulle tänkas ha något skäl till att acceptera mutor. Och de skulle kunna göra det svårare för folk att muta domaren genom att förutse möjligheten ovan och låta någon expert se över varje fall för att se till att det sker rimligt. Eller göra stresstest av domaren genom att låtsas vara en mutare som vill korrumpera domaren.

(4) De här argumenten låter säkert rimliga för dig, men missar du inte att i princip alla samhällen någon gång blivit statliga? Alltifrån att det funnits tillräckligt stor koncentration av människor på någon rik plats så har någon grupp tagit makten att stjäla ifrån andra. Även i någorlunda utvecklade samhällen som på medeltida Island, där de hade ett mestadels privat rättssystem, så föll ordningen när några enstaka män samlade på sig makt och skapade monopol. Varför skulle inte det ske i ett mer utvecklat samhälle med liknande institutioner?

Jag började skriva det här argumentet och så kom jag på att det mycket väl kan finnas anarkistiska samhällen idag som stått emot att ledare tagit makten över lagen där. Zomia, ett område i sydöstra Asien, skall ha flera anarkistiska samhällen. Det lilla jag läst om dessa samhällen är att de har en anti-auktoritär kultur, så det är inte omöjligt att de kan stå emot att enstaka individer försöker förstöra rättvisan där.

Men, även om Zomia inte fanns så behöver inte historien återupprepa sig om ett marknadsanarkistiskt samhälle skulle skapas. Det skulle nämligen finnas betydliga skillnader mellan det samhället och de historiska anarkistiska samhällena:

Förbättrade kommunikationer - Idag kan vi skicka meddelanden över hela världen blixtsnabbt, förr tog det lika lång tid som hur snabbt folk färdades. Det innebär att om ett brott begås i en framtida marknadsanarki så kommer information om det att kunna ges ut till alla i hela världen. Möjliga personer som då kan hjälpa till blir det maximala antalet. I det dåtida samhällena kunde ett brott begås i en by, medan det tog dagar och veckor för en närliggande by att få höra om det samt få en ordentlig bild av det. Byar i andra landskap eller andra länder lär inte ha kunnat höra om det alls, om det inte var någon uppseendeväckande handling. I det läget blir antalet personer som skulle kunna veta om att någon annan behöver hjälp väldigt begränsat.

Snabbare resor - En liknande punkt är att vi inte bara kan skicka meddelanden snabbare, utan vi kan också flytta oss fysiskt mycket snabbare. Det tar ungefär en halv dag att åka till Hong Kong från Sverige. Vikingatidens islänningar kunde då kanske ta sig bara runt en till två mil med häst. Det innebar att antalet människor som kunde hjälpa någon långt bort också var begränsat.

Utvecklade samarbetsnätverk - Under marknadslag skulle alla människor kunna organisera sig gemensamt för att slå ned lagbrytare. Detta genom att gå samman i olika lagförbund eller genom att köpa en försäkring mot brott. En sådan medlemsorganisation eller ett företag kan ha kontor runt hela världen, eller skriva på avtal med lokala organisationer för att ge sina medlemmar/kunder säkerhet. I medeltida Island fanns det 36 stycken "rättsföretag" som upprätthöll lagen, men de samverkade och samordnade inte aktioner ifall en blev hotad av en rik person. Det är iaf bilden jag fått av att ha läst Jesse Byocks beskrivning av något rättsfall från den tiden.

Mindre falsk världsbild - Det finns en ganska utvecklad teori om beviskrav och hur mycket det säger. Det gör att det blir enklare för en domstol att kunna se ifall en handling som någon gjort skadat en person eller inte, vilket skapar mindre utrymme för de som vill utnyttja osäkerheter till att kunna begå brott.

Alla dessa faktorer gör att den värld vi lever i när ett ak-samhälle uppstår kommer vara ofantligt många gånger bättre än den som folk levde i för tusen och tusentals år sedan.

Ett egoistiskt skäl att agera altruistiskt

Säg att vi kan dela in alla sorters handlingar i fyra kategorier: de som gynnar en själv och de som gynnar andra - samt de handlingar som inte gynnar en själv och de som inte gynnar andra. Hur stort överlapp är det då mellan de handlingar som gynnar en själv och de som gynnar andra; hur vanligt är det att de handlingar som är i ens egenintresse är sådana som andra också uppskattar?

Det finns många argument för att ens egenintresse kan leda en till att göra allmännyttiga saker. Som att, om man vill tjäna pengar på marknaden så gäller det att tillfredsställa andras önskemål - att producera vad konsumenterna vill ha. Eller att vi blir glada av att hjälpa andra - genom att det är uppfyllande för en själv att göra det eller för att det kan tänkas ha en del positiva sidoeffekter. Och ingen är ju särskilt glad i snåla och hånga personer.

Just det sista argumentet tror jag att det finns en djupare mekanism bakom än rent ogillande. Den här mekanismen är i sig ett särskilt starkt argument för att i ett samhälle där folk verkligen vill  ha det så bra som möjligt för sig själva, så kommer deras självintresse vara väldigt nära förknippat med deras intresse i att ta hand om, lyfta upp och göra livet trevligt för andra.

Argumentet börjar såhär:

Värld A - Tänk dig att folk bara hade ögon för sig själva, att de endast värderade sin egen lycka, men inte andras. De skulle då endast göra något gott för andra ifall det gynnade dem.

Värld B - Tänk dig nu ett annat samhälle, där var och en satte lika stor vikt på någon annans välfärd som de satte på sin egen. En individ skulle bara sluta göra något gott för andra ifall alla andra hade det så bra att ingen riktigt behövde dennes stöd.

I vilken av dessa två världar borde vi förvänta oss att en genomsnittlig individ skulle ha det som bäst? Jag tror att det mesta talar för att den genomsnittliga individen hade haft det som bäst i den andra världen. För, givet att folk hade förstått andras situation (och alla hade ju då haft intresse att ta reda på det), så hade en individ lagt resurser på andra om deras lycka blir större av det än om hans egen hade blivit det. D.v.s. om någon hade blivit bara lite glad av att spendera sin tid på sig själv, men någon annan blivit otroligt mycket gladare av att få hjälp med något, då hade varje individ gjort det senare. Eftersom alla hade gjort det mot alla, hade nog de flesta fått det bättre överlag i det samhället. Alltså hade den genomsnittliga individen fått det bättre i värld B.

Och om det är så att var och en i värld A har ett intresse av att göra det samhället mer som i värld B. Folk kommer då att undersöka vilka sorts moraliska ideal och vilken kultur som skulle uppmuntra det här beteendet i en själv och andra. Vissa hade bara börjat agera utilitaristiskt direkt, medan andra hade väntat tills de hade kunnat vara säkra på att andra också hade gjort det. De senare skulle leta reda på andra som förstår den här logiken och kolla om de vill följa någon viss moral eller kultur för att göra det här möjligt. Ett antal föreningar skulle startats där folk testar att leva tillsammans med andra under vissa normer för att se vad det är som fungerar bäst. Vissas ansträngningar skulle vara mer lyckosamma än andra i att uppmuntra de mest sympatiska känslor hos varandra. Folk skulle då ta efter deras normer, försöka förstå varför de fungerar bra och sedan försökt utveckla sin egen karaktär med det som utgångspunkt.

Egoister hade alltså arbetat för att skapa ett samhälle där alla känner det som naturligt att det ingår i deras egenintresse att hjälpa andra. Värld A skulle inte funnits särskilt länge (även om det inte vore så att vi rent naturligt, och inte bara strategist, gillar att andra har det bra, vilket i sig skulle gjort den världen omöjlig under de flesta institutioner).

Det här är alltså ett argument om hur människor troligtvis kommer att agera. Det går att se att det här stämmer om man kollar på utvecklingen i USA mellan runt 1870 och 1930. Redan innan dess hade folk skapat en kultur av att organiserat sig i grupper för att lösa samhällsproblem, och genom dessa grupper spridde folk en moraliska värderingar såsom samarbete och rättvisa. Under 1920-talet blev det väldigt populärt med föreningar, som Rotary International, och gissningsvis kyrkor, som arbetade för en universell humanism. Troligtvis skedde det genom en lång samhällsprocess där de flesta uppmuntrar varandra till att ta större respekt för andra.

Men, finns det då inte starka motargument för att det här inte fungerar så väl? Att folk, som undersökt vad deras intressen är, funnit att de tjänar mest på att inte skapa ett samhälle där alla tar hand om varandra? Är inte alla krig, all brottslighet och all monopolism uppenbara exempel på hur folk inte tar hänsyn till andras intressen?

Det är sant, folk agerar ibland långt ifrån ett sätt som inte tar hänsyn till andras intressen. Men detta behöver inte innebära att de agerar helt efter sina egna intressen. Först och främst kan det vara så att folk är hindrade från att kunna utvecklas, att innovationer i normer blir nedslagna på grund av förbud - som för de som är förslavade i arbetsläger och tvingas att slåss med andra för att kunna överleva, de som tvingas gå ut i krig och mörda eller de som tvingas spionera på sina grannar för att inte riskera skickas i läger för att inte ha lydit order.

Ett annat skäl är okunskap, tillsammans med rädsla att förlora status/makt. Ta exempelvis något sådant som hur barn i västerländska samhällen blev slagna förr - och hur folk i många samhällen fortfarande gör det. Om man vill skapa barn som räds auktoritet så är väl det vettigt, men om man är intresserad av sitt barns hälsa och välbefinnande så är det uppenbarligen dåligt. Detsamma om man är intresserad av att ens barn skall utvecklas och få en bra karaktär. Att föräldrar då slog sina barn förr var ett misstag; det var inte i deras bästa intresse.

Vi lever fortfarande i en kultur som präglas av irrationalitet på många områden. Särskilt inom moral och politik är det uppenbart att folk inte tänkt igenom ordentligt vad deras verkliga intressen är. Jag tror att vi går mer mot ett annat sorts samhälle, ett där vi alla förstår mer om hur världen fungerar och därigenom inser att vi alla tjänar på att kunna växla idéer, byta varor och hjälpa varandra. Om det här argumentet stämmer ger det godare skäl till att tro att vi kan lösa de samarbetsproblem som finns i samhället.