Ett vanligt argument mot privatisering av eller legalisering av något som nu är statligt styrt eller reglerat eller förbjudet är den retoriska frågan: "Tycker du att den här aktiviteten är som vilken annan aktivitet som helst?" Ett standardexempel är sjukvård, men det har även använts för droger, prostitution och polistjänster.
Invändningens främsta syfte verkar vara att visa att de flesta saker är normala, och dessa är det fullt okej att utföras av privatpersoner (i vinstsyfte) utan någon direkt statlig kontroll, men att vissa saker, de är helt enkelt annorlunda. Och dessa saker, de skall man hålla sig borta ifrån, eller låta staten sköta, gärna båda. Marknaden kan definitivt inte hantera det, såklart, för produkten/tjänsten är så helt olika "alla andra saker".
På ett plan är det här ett fullständigt korrekt argument: sjukvård, exempelvis, är som en produkt annorlunda än nagelklippare. Men nagelklippare är annorlunda än bilar, som i sin tur är annorlunda än pizzerior. Tar man en produkt på marknaden och jämför den med alla andra så är det helt enkelt en truism, en bagatell att säga att den inte är lik alla andra. Det finns biljoner olika produkter; det skulle vara en omöjlighet för alla att vara likadana.
Men det är givet att truismen även kan användas för att mena att den specifika tjänsten inte bara är unik gentemot andra produkter, utan den tillhör en klass av tjänster som är speciella eftersom användning/produktion av dem är farlig (och bör då skötas av staten eller vara helt förbjudet) eller för att marknaden, rent ekonomiskt, inte skulle klara av att producera det eller för att det föreligger något moraliskt tabu mot aktiviteten. Även här stöter man på problem eftersom det finns många produkter som produceras som är potentiellt farliga för dess konsumenter (som bilar och nikotin), och det finns många aktiviteter än de som nu är olagliga som för risker för ens liv med sig (som vissa sporter eller att skaffa barn), och det finns dokumentation på att marknaden kan effektivt producera nästan vad som helst.
Återstår då att aktiviteten känns annorlunda och har behandlats annorlunda av de flesta i samhället. Men det kan vara helt beroende av tid och miljö eftersom vi ofta är beredda att ta alla existerande institutioner för givna och som positiva vilket innebär att det känns konstigt med privat sjukvård nu, enbart för att den till största delen är statlig. Men det känns inte konstigt med privat plastikkirurgi. Och numera känns det inte konstigt med privata apotek. Så den här känslan är bara en känsla och säger ingenting om något i grund och botten är så besvärligt/farligt att det måste skötas av staten eller förbjudas.
Det verkar som att den här retoriska frågan bara är ett uttryck för folks konservativt accepterande av de institutioner som finns, eftersom de finns.
