Porr, horor och feminister

Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister är en välskriven och lättläst bok med självförklarande titel. Jag har precis läst klart den första delen, som diskuterar porr och diverse (radikal)feministers uppfattningar om porr. Vad jag fann intressant med den här delen var genomgången av dessa personers uppfattning av porr och några referat av studier om det påstådda kausala sambandet mellan porrtittande och ökade våldtäkter. Nedan följer ett axplock av, vad jag förstår det som, ledande radikalfeministers åsikter som tas upp i boken:

"Vad är egentligen pornografi?" undrar Katinka Ström, en radikalfeminist bland annat engagerad i Kvinnofronten och som tidigt introducerade radikalfeminism i Sverige. Hon svarar att det inte är något annat än "filmade och fotograferade våldtäkter och sexuella övergrepp på de kvinnor och barn, främst flickor, som utnyttjas av porrindustrin". (s. 43)

Radikalfeminister som Roks tidigare ordförande Ebon Kram tycker att det finns lika lite "mjukporr" som det finns "mjukapartheid" eller "mjuknazism". (s. 75)

[Olle Scmidt]: Jag är inte moralist. Jag är liberal. Men det finns en äcklets gräns för all den pornografi som väller fram. Nu början gränsen nå. Och det finns ett krat samband mellan prostitutionen och den allt grövre pornografin och förtryck och våld mot kvinnor. (s. 85)

Vänsterpartiet kallar porr "reklam för sexuella övergrepp" och menar att porr är "teorin, och det sexualiserade våldet praktiken". Genom porren berövas dessutom kvinnor rätten till sin kropp och sexualitet. Kristdemokraterna Margareta Viklund menar att porr är ett hot mot kvinnors och flickors säkerhet som uppmuntrar till våldtäkt, incest, misshandel, tortyr och mord.

"De [porrfilmsproducenter] vet vad de gör, de vet precis vad de gör och jag är övertygad om att porren har effekt. Reklam påverkar ju folk, eller hur?" säger [sociologen Lena Berg] när hon diskuterar porrens effekter. "Om det finns något kausalt samband, det är det nog ingen som vet", tillstår hon, men den "flod som väller över oss och den sexualisering som är överallt i det offentliga rummet" måste ha någon inverkan. (s. 107)

De senare citaten berör frågan om ökat pornografiskt tittande leder till mer våldtäkter av kvinnor, vilket radikalfeministerna och politikerna menar existerar. De lägger dock inte fram empiriska argument för detta utan använder sig av psykologiska modeller och ihåliga klyschor för att bevisa sin sak. Östergren har dock undersökt vad den empiriska forskningen har att säga ifrågan. Hon använde Davies (1997), Diamond 1999 och Hunter 2000, som alla är metastudier om pornografins effekter på sexuellt relaterade våldsbrott mot kvinnor, för att visa att detta samband inte finns.

Två exempel hon tar upp för att motbevisa radikalfeministernas tes var att pornografi-tittande ökade ordentligt i Shanghai mellan 1965-90 men ingen ökning av våldtäkter hade märkts av. Det andra exemplet är Japan, där det hade varit olagligt att göra filmer där sexuella handlingar, viss nakenhet eller könsorgan fick visas, som liberaliserade sina lagar under 1980-talet och fick en otrolig ökning av tillgängligt porrmaterial. Men, som Östergren skriver, "trots denna massiva ökning av pornografi fann [Diamond] en dramatisk minskning av sexualbrott, särskilt bland unga, både som offer och förövare".

Milton Diamonds sammanfattande ord om hans forskning visar

The concern that countries allowing pornography and liberal anti-obscenity laws would show increased sex crime rates due to modeling or that children or adolescents in particular would be negatively vulnerable to and receptive to such models or that society would be otherwise adversely effected is not supported by evidence. It is certainly clear from the data reviewed, and the new data and analysis presented, that a massive increase in available pornography in Japan, the United States and elsewhere has been correlated with a dramatic decrease in sexual crimes and most so among youngsters as perpetrators or victims. Even in this area of concern no "clear and present danger" exists for the suppression of SEM. There is no evidence that pornography is intended or likely to produce "imminent lawless action" (see Brandenberg v. Ohio, 1969). It is reasonable that the U.S. Supreme Court has consistently rejected the principal that speech or expression can be punished because it offends some people's sensibilities or beliefs.

Petra Östergren har även gjort en podcast för Timbro om den här frågan som är väl värd att lyssna på.