fredag 23 januari 2015

Vad borde vi göra åt klimatförändringarna?

Vi libertarianer har missat att lyckas klassificera klimatförändringar som rättighetskränkning eller bara som ett problem som världssamhället står inför. Om det är en rättighetskränkning finns det dock enkla lösningar på det. Att lösa klimatfrågan som socialt problem är nog svårare rent praktiskt, men konceptuellt är planen självklar: vi behöver skapa en grund för att folk skall kunna göra samhället rikare och utöka sina kunskaper för att stå emot hotet. Att skapa en politik för att minska utsläppen riskerar att minska möjligheten att stå emot andra oförutsedda risker (som naturliga ökningar av temperaturen) och skapar ett skadligt politiskt system.

Det har sagts att vi som står för individuell frihet har särskilda problem med att komma på en politik för att lösa problemet som orsakas av klimatförändringar. På ett sätt stämmer det: jag tror att libertarianismen, som rättsfilosofi, inte haft något bra svar på om de individuella handlingarna, som var för sig inte leder till någon förändring, men som tillsammans gör det utgör en kränkning av andras rättigheter eller inte. Och det är kärnan för vår filosofi - att avgöra vilka handlingar som är legitima och vilka som inte är det. Att då inte ha ett svar på frågan medför att vi inte vetat om vi skall svara på det som en rättighetsfråga eller som ett generellt politiskt problem som borde lösas (ex. hur vi borde agera för att minska fattigdomen eller trafikolyckorna på vägarna).

Den här osäkerheten kommer nog utifrån två källor. Dels så utgår många libertarianer utifrån att många common law-rättsregler är vettiga, eftersom de utgick ifrån privat äganderätt och för att konkurrensen mellan domstolarna skall ha lett till att domarna fick komma fram till domslut som använde sig av generella juridiska principer. Utgångspunkten, som Rothbard gillande noterar, för dessa regler är att aggregerade handlingar inte kan vara kriminella om de inte skett i samförstånd, vilket innebär att klimatförändringar inte kan vara olagliga. Mot detta står en (kanske oformulerad) insikt i att en individ borde kunna få hindra folk som gör dessa handlingar. Osäkerheten är värre av att frågan inte är så väl diskuterad bland libertarianer och de få som diskuterat den är oense: Reisman (2002) menar att det inte är en kränkning; Dolan (2006), Long (2007) samt Shahar (2009) menar att det är det, fast på olika sätt.

Alltså, det finns två olika frågor här för en libertarian: (1) vilka, om några, restriktioner skall det finnas på ens utsläpp av växthusgaser? och (2) vad bör vi göra åt klimatförändringarna för att minska problemen? Det finns dock en enkel lösning på de här problemen. Eller, en förståelig och tydlig lösning, åtminstone, det kommer dock att innebära arbeta för de flesta. Lösningen är att uppskatta hur sannolikt det är att de flesta av oss idag kränker andras rättigheter genom att vara med andra och förändra klimatet och ställa in sig på det och sedan att propagera för generella lösningar för hur folk kan möta förändringar i klimatet. Dessa två lösningar svarar mot de som vi står inför.

Den juridiska lösningen
Jag tror att vi är delaktiga i en aggregationsskada mot folk som drabbas av klimatförändringar. Frågan kan diskuteras, men om det stämmer finns det saker som varje individ måste göra:
  • skära ned på sin användning av CO2, eller förstöra CO2-molekyler i luften, för att göra ens eget utsläpp neutralt.
  • minska temperaturen genom geo-engineering.
  • kompensera de som drabbas av det (dessa har samtidigt skyldighet att minska skadan som sker av det för att få kompensation).
  • hindra att de skadliga effekterna från en global uppvärmning sker.
Några skulle säga att det finns juridiska problem med att se om någon gjort sig skyldig till att släppa ut CO2. Det är dock problem som går att lösa - det går att mäta den aktiviteten och genom historiska data på hur mycket någon kört bil, tankat eller ägt en fabrik så kommer det bli ganska lätt att mäta folks koldioxid-fottryck. Det skulle ta lång tid att beräkna, med dagens beräkningskraft. Men om/när stämningar för detta dyker upp så kommer datorerna, datainsamlingen och AI:n ha utvecklats så bra att det nog kan göras på en kafferast.

Lösningen på problemet med ökad temperatur
Oavsett om klimatförändringarna orsakades helt av naturen eller inte så är det ett samhällsproblem. Det verkar ha föreslagits tre lösningar på kraft ökad medeltemperatur när människor orsakat det. Låt mig diskutera de i tur och ordning:
  • Mitigation - alla skär ned på sin användning av CO2 så att växthuseffekten blir mindre och temperaturen inte stiger lika mycket.
Det här skulle kräva internationella avtal, en världsstat eller en internationell rörelse för att vara effektiv (om det inte finns överallt kommer produktionen att flytta till de länder som inte sätter upp begränsningar på att släppa ut CO2). Det skulle också fungera ifall det blev billigare med kärnkraftverk och man kunde ha väte till flygmotorer (men det verkar inte komma i rätt tid). Det första har visat sig vara för svårt att uppnå. Nästan alla världens länder skrev under Kyotoprotokollet i ett led att minska ländernas utsläpp, men bara drygt en sjundedel skrev på det bindande (de andra skrev att de skulle försöka minska utsläppen). Det finns helt enkelt inget intresse i utvecklingsländerna att minska sin konsumtion av fossila bränslen (och därmed minska möjligheten att utvecklas). Av de länder som skrev på bindande avtal så har Kanada och Ryssland valt att inte fortsätta. Så, idag står de europeiska länderna, Kazakstan och Australien för protokollet. Och av dessa så är det inte alla som nått upp till de krav som de ställt upp på (om än att utsläppen generellt minskat under perioden för de flesta av dessa länder - totalt sett har utsläppen ökat rejält). En världsstat skulle nog vara minst lika besvärlig att uppnå (och skulle leda till katastrofala följder eftersom det blir helt omöjligt att rösta med fötterna). Och en internationell rörelse skulle nog också vara omöjlig, då det finns bättre sätt att lösa det här problemet på.

Så, troligtvis kan inte världen gå mot den nivån av CO2-koncentration i atmosfären som bara skulle leda till att världstemperaturen år 2090 går upp ca 1 grad celsius (jämfört med referenstiden 1986-2005). Istället för denna koncentrationsnivå så lär vi uppnå en högre nivå vilket skall leda till att temperaturen höjs med 1,8 till 3,7 grader. Givet att inget annat händer.
Men, skulle inte något annat kunna hända? Jo, och det är ett av de stora problemen med den här ansatsen. För, säg att världen minskar utsläppen till IPCC:s RPC6-scenario men att solen påverkar klimatet så att temperaturen inte bara går upp ca 2,2 grader utan 3,0 grader till slutet av århundradet. Det är ganska rimligt att IPCC inte kan göra bra prognoser över hur solen utvecklas, då de 1990 inte kunde vara säkra på att den temperaturförändring som redan varit inte var en del av den naturliga variationen. Därmed innebär den här "lösningen" att vi vaggas in i en falsk trygghet och att vi inte förbereder oss på att möta andra, liknande hot.

Slutligen, den här metoden har gigantiska kostnader, speciellt för utvecklingsländer. Kina har utvecklats tack vare sina industrier, vilket har lett till att de släppt ut ca fem gånger så mycket mer koldioxid sedan 1980. Kärnkraftverk skulle kunna lösa det problemet, men gissningsvis kommer kol och olja att ändå spela stor roll några decennier framåt. Så alla länder som kommer att industrialiseras skulle få göra det i långsammare takt.
  • Geoengineering - några tar och kontrollerar temperaturen på jorden så att den inte kan bli för varm.
Det här forskningsfältet är ganska osäkert för mig. Jag vet bara att det finns ett antal föreslagna tekniker - vissa skapar naturen naturligt, som genom vulkanutbrott - för att kontrollera hur mycket energi som kommer in och ut ur atmosfären. Det fina med det är att det skulle kunna leda till samma temperatureffekt som mitigation, men till en avsevärt lägre kostnad. En annan fördel är att vi inte behöver göra något nu utan vänta ett decennie eller två med någon teknik som då kan se ut att vara bättre - kanske även med modeller av klimatet som tar med alla interdependenser.

Det stora problemet med denna lösning är att det i sig är att försöka påverka en del av klimatet, ett väldigt komplext system och det kan komma många oförutsedda sidoeffekter av det.

Något som talar för det här är att människan nog kommer att göra något liknande oavsett vad. För, tänk på vinsten Disney World skulle kunna ha av att kunna garantera att det inte kommer regna ett visst datum? När det då blir vanligt att folk ändrar sitt lokala väder - och därmed alla andras - kommer det att utvecklas till en konst och sedan en vetenskap där vi får bättre förståelse av klimatet. Gissningsvis kommer det finnas något sätt som man kan förändra klimatet på som inte ändrar dess variation så ofantligt mycket. Då, eller innan, kommer kanske landägarna till Maldiverna gå samman och minska jordens medeltemperatur en grad. (Det här borde förresten ge upphov till ett nytt juridiskt område - väderlag, om hur man homesteadar väder och avgränsar det på något vettigt sätt.)
  • Anpassning - alla får vänja sig vid att temperaturen blir högre på många ställen på jorden. Vissa flyttar, andra skaffar 
Det här är den allra viktigaste lösningen, för lösningen här är att vi måste hitta bättre sätt på att utöka vårt välstånd på. Vi människor måste bli rikare. Inte då främst för att undvika de relativt sätt få extra individer som skulle dö vid en ökning av medeltemperaturen, utan för att mljarder människor dör i förtid - relativt om de haft en industrialiserad livsstil. Och alla dör i förtid idag för att vi inte har en überindustrialiserad livsstil! Folk i rikare samhällen har generellt sett längre livslängd, lever friskare och har bättre miljö.

Okaj, ett högre välstånd är bra....men vad har det med global uppvärmning att göra? Jo, ju rikare ett samhälle är, desto bättre kommer folk att vara på att ställa om sig till eventuella förändringar. Det är exempelvis mycket enklare för Nederländerna eller Bangladesh att anpassa sig till en högre vattennivå än vad det var för hundra år sedan. Ju mer avancerat ett samhälle är, desto mindre spelar klimatet någon roll. Det är kanske en kostnad (snöoväder) eller fördel (sol och varmt väder), men de styr inte människors beteende som de gjorde för. Som under den neolitiska perioden då klimatet kan ha styrt om människorna över huvud taget skulle ha lyckats med att bli jordbrukare eller inte. Idag innebär de skillnaderna att fler måste arbeta med jordbruket, men civilisationen som helhet förändras inte mycket av det. Och, som vissa är inne på (med geoengineering och liknande), till slut, när vi är tillräckligt rika, kommer vi att kunna göra oss oberoende av klimatet helt.

Vad behöver då göras för att öka välståndet? Mer frihet. Som, frihet från godtyckliga skatter, att kunna få konkurrera fritt inom vilken bransch som helst och frihet att emigrera. Såväl teoretisk som empirisk forskning visar att frihet är det bästa systemet för människor att samarbeta i för att producera välstånd.

Och den här utvecklingen kan gå väldigt snabbt. 1960 var Sydkorea lika fattigt som Afghanistan och Indien - idag är det lika rikt som Spanien. 1965 hade Singapore samma BNP/Capita som Sverige hade 1925 - tjugo år senare var Singapore ikapp Sverige. Shenzhen lyftes från en fiskeby med 300 000 invånare till en metropol med 4 50 000 invånare på femton år!

Men, måste man fråga sig, är det möjligt att skapa förutsättningarna för att alla samhällen på jorden skall bli så rika att klimatförändringarna bara blir en liten kostnad? Antingen måste det uppstå ett tillräckligt stort område - där folk är tillåtna att skapa välstånd i största möjliga takt - dit alla fattiga kan flytta. Eller så måste det uppstå sådana områden i alla fattiga länder. Det förra kräver inte att politiken måste förändras, utan bara att det blir billigt nog att skapa nya städer på haven. Det senare kräver dock politisk förändring, vilket verkar svårt, men inte helt omöjligt (se utvecklingen av speciella ekonomiska zoner världen över). Världen överlag håller också på att bli friare - och därmed rikare. Så, det här lär kunna fungera och skulle kunna skyndas på mycket snabbare om fler såg fördelarna med ett rikt samhälle.

Vilken lösning är då bäst?
Jag lutar åt geoengineering och anpassning snarare än geoengineering och mitigation. Geoengineering ser ut att vara kompatibel med båda, men passar bättre ihop med anpassning eftersom den metoden innebär att vi försöker maximera produktionen och kunskapen på jorden. Samtidigt så är det bättre att kunna anpassa sig till helt okända problem och rätt dåligt att snäva in politiken för att uppnå ett enskilt problem. Den internationella politiken som krävs för det kommer dessutom dels användas för att gynna särintressen ("Ingen handel med länder som inte kontrollerar sina utsläpp!") och den kommer att ge upphov till en byråkrati (som har sina egna intressen) och skulle kunna börja ägna sig åt nya saker (mission creep - som ex. EPA har gjort). En värld där varje individ och grupp som drabbas av ökad temperatur själva utformar planer för att lösa det kan å andra sidan vara helt decentraliserad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar