Första maj: minnesdag för kommunismens offer

Första maj är, som bekant "arbetarrörelsens" dag här i Sverige. Jag invänder mot att kalla det "arbetarnas" dag, på samma sätt som att jag invänder mot att säga att facken eller något politiskt parti representerar arbetarnas intressen. Detta då det är mer än tydligt att dessa grupper bara är ute efter att gynna vissa arbetares intressen (främst genom att utesluta konkurrens från andra grupper) och då, med största sannolikhet, endast på kort sikt. Om man verkligen borde konstruera en arbetarrörelse borde den ha som delmål att se till så att så många som möjligt deltar i den globala marknaden, då varje arbetares inkomst är beroende av hur stor marknaden är som han deltar i; en person som är med i en pytteliten ekonomi på några miljoner människor kommer vara mycket fattigare än den som kan handla med flera miljarder människor. Detta för att det är lättare att massproducera saker när marknaden för varorna är stor. Vilket ekonomer sedan Smiths tid försökt övertyga resten av världen om. En arbetarrörelse borde då ställa sig positiv till globalisering, frihandel och laizzé faire för att främja en ordning där folks löner ökar så mycket som möjligt.

Det finns alltså ingen anledning att fira första maj tillsammans med representanter från den så kallade arbetarrörelsen, då deras politik inte syftar till att gynna alla arbetares intressen. Därför är jag positivt inställd till Ilya Somins förslag att istället använda första maj för att minnas kommunismens offer.

May Day began as a holiday for socialists and labor union activists, not just communists. But over time, the date was taken over by the Soviet Union and other communist regimes and used as a propaganda tool to prop up their regimes. I suggest that we instead use it as a day to commemorate those regimes’ millions of victims. The authoritative Black Book of Communism estimates the total at 80 to 100 million dead, greater than that caused by all other twentieth century tyrannies combined. We appropriately have a Holocaust Memorial Day. It is equally appropriate to commemorate the victims of the twentieth century’s other great totalitarian tyranny. And May Day is the most fitting day to do so. I suggest that May Day be turned into Victims of Communism Day....

The main alternative to May 1 is November 7, the anniversary of the communist coup in Russia. However, choosing that date might be interpreted as focusing exclusively on the Soviet Union, while ignoring the equally horrendous communist mass murders in China, Camobodia, and elsewhere. So May 1 is the best choice.

I åminellse av alla dessa offer har bloggarna Bryan Caplan, Jonathan Wilde och Michael Strong författat texter om Sovjetunionen, Nordkorea och vissa intellektuellas inställning till kommunism.

Här i Sverige försökte Upplysning om kommunismen för två år sedan att skapa en minnesdag för kommunismens offer. Europaparlamentet skall ha utlyst att man använder den 23 augusti som minnesdag. Det här datumet verkar dock inte ha någon anknytning till den kommunistiska ideologin, vilket dock första maj har.

Första maj med Kommunistiska Partiet Jordbrukstvångskollektivisterna Stalinisterna revolutionärerna

Igår firade den allmänna politiska vänstern med allmänna demonstrationer mot kapitalism, borgare och det nuvarande väldet. Enligt beräkningar skall så många som 7 700 varit ute och demonstrerat. En mindre, olyckligtvis marginaliserad grupp, på några få personer var också ute och visade upp sitt missnöje med det rådande kapitalistiska jordbrukssystemet. Den modiga grupp som visade att det fanns ett alternativ till marknadens kaotiska jordbruksproduktion var Kommunistiska Partiet Jordbrukstvångskollektivisterna Stalinisterna revolutionärerna (KPJSr).

Vilka är då KPSJr och vad står de för? De fullkomliga och eviga ledarna är Jimmie Rudén och Anna Aktersnurra, men även undertecknad följde med på demonstrationen. Vad gäller åsikterna får jag hänvisa till det flygblad som vi delade ut:

Kamrater! Vi i Kommunistiska Partiet Jordbrukstvångskollektivis

terna Stalinisterna revolutionärerna (KPJSr) har samlats här idag för att manifestera för en fråga som tyvärr sopats under mattan av småborgerliga historierevisionister allt för länge: tvångskollektiviseringen av jordbruket!

Vi argumenterar för att en tvångskollektivisering av jordbruket är nödvändig. Jordbruket, denna Göteborgs huvudnäring, är i desperat behov av organisering. En tvångskollektivisering av jordbruket skulle vara fördelaktig för alla boende i Göteborg, så även om du inte är bonde angår detta dig!

Jordbruksfrågan tas tyvärr inte på allvar av Göteborgs politiker – något vi vill råda bot på. Första maj är ingen dag för skämt: vi i KPJSr presenterar därför vårt enkla, koncisa handlingsprogram för första gången just idag, och varnar för att den som inte tar det på allvar kan komma att råka mycket illa ut.

Vårt förslag till handlingsprogram för ett genomförande av jordbrukskollektivisering:
1. Kartläggning av politiker i Göteborg som motsätter sig en jordbruksmässig tvångskollektivisering
2. Arkebusering av de politiker som motsätter sig tvångskollektivisering (lämplig plats är till exempel vid Kopparmärra)
3. Kartläggning av bönder i Göteborg som motsätter sig en jordbruksmässig tvångskollektivisering
4. Nyttjande av skrämseltaktiker som tystar ovan nämnda bönder
5. Genomförande av tvångskollektiviseringen

Handlingsprogrammet är även vårt partiprogram och du kan hjälpa Göteborg att ta ett första steg mot jordbrukskollektivisering genom att rösta på KPJSr i höstens riksdagsval. Gör det! (Även fast vi egentligen tycker att riksdagsval är ett påfund för skrivbordsradikaler, inte för äkta revolutionärer).

Jimmie och Anna hade även tagit med sig en banderoll med budskapet "Tvångskollektivisera jordbruket" som de visade upp på Järntorget:

Samtidigt gick de falska budbärarna, revisionisterna, "Kommunistiska" Partiet bredvid och fick skämmas för att de avvikit från den sanna kommunistiska vägen.

I enlighet med Poes lag nickade dock några i tåget när de såg banderollen och verkade hålla med budskapet, eller dess anda. En kvinna som bara gick runt på torget visade också viss sympati, hon frågade "Är ni vänster eller höger? ... Ja, det är synd att så många småjordbruk läggs ner!"

Andra agerade dock i motsättning till Poes lag och tyckte att vi borde åka till gamla sovjet för att se hur bönderna hade det där och en upphetsad ung funktionär för Vänsterpartiets demonstrationståg kom och sa: "Det här är första maj, inte första april!" Han kunde uppenbarligen inte ha läst flygbladet där det tydligt står att första maj inte är en dag för skämt!

Andra som medverkade på demonstrationen var förre vice-ordföranden i Liberala Partiet Daniel Lindsäth, för många mer känd som bloggaren Alkanen, som tydligen bytt sida i den politiska kampen. Här ses han tydligt förespråka KPSJr:s handlingsprogram:

Demonstrationen avslutades med fika och te.

Till Carl XVI Gustavs ära

Idag är det inte bara valborg, det är även flaggdag till vår kära konungs ära, som fyller år idag. Så stort grattis till honom, vår överlägset bästa konung någonsin! (Ärligt talat, jag menar det, konkurrensen är inte speciellt hård.)

Men, vi svenskar måste nog ta och prata lite med vår käre knug. Många av oss undrar ju, som bekant, varför han envisas med att ha på sig sådana lustiga hattar hela tiden.

Sven-Eric Liedman om Ludvig von Mises

För en månad sedan uppmärksammade jag Sven-Eric Liedmans felaktiga beskrivning av Milton Friedman och nyliberalism. Idag märkte jag att han även skrivit om en annan stor liberal ekonom, nämligen Ludvig von Mises, i sin lilla skrift om frihet Tankens lätthet, tingens tyngd. Här behandlar han Mises text Liberalism och diskuterar främst synen på frihet och samhället som presenteras där. Men innan dess ger han följande beskrivning av Mises ekonomiska syn:

Mycket av det som Mises säger om ekonomin är som en förlaga till det som dagens ekonomer och ekonomijournalister brukar säga. Stora skillnader i inkomst och förmögenhet behöver inte vara en nackdel. Om den samlade rikedomen växer - som den brukar göra under kapitalismen - får också de sämst lottade sin del av tillväxten. Minimilöner motverkar sitt syfte. En begränsad arbetslöshet är bra eftersom lönerna därigenom får ett marknadsmässigt pris. Understöd åt de arbetslösa förvärrar arbetslösheten eftersom arbetarna inte behöver söka nytt arbete.

- s. 75 (min kursivering)

Det kursiverade verkar vara en felaktig beskrivning av Mises åsikt i frågan. I Liberalism diskuterar han, på sidorna 103-108, arbetslöshet som kommer upp tack vare statliga minimilönslagar eller facklig påtryckning för att vissa företag skall ha minimilöner. Ingenstans säger han att arbetslöshet är bra. Men här diskuterar Mises förstås främst den arbetslöshet som uppstår p.g.a. interventioner i marknader, och bara nämner i förbigående arbetslöshet som kan uppstå när marknaden skiftar produktionsformer. Så låt oss se vad han har att säga lite mer ingående om den arbetslöshet som uppstår på den fria marknaden, vilket han skriver om i Human Action. Men i kapitlet där detta behandlas finns inte heller någon moralisk bedömning om den arbetslöshet som kan uppstå på marknaden är bra eller dålig. Faktum är att det skulle ha varit högst anmärkningsvärt ifall ett sådant yttrande fanns, eftersom Mises ansåg att "bra" och "dåligt" endast fanns som enskildas preferenser; arbetslöshet är bra beroende på vilket perspektiv man har. Men, det finns även en annan anledning till att Mises inte skulle ha sagt att arbetslöshet på en fri marknad är bra, och det är för att han menade att marknaden tenderar att gå mot full sysselsättning, vilket Liedman borde ha märkt när han läste Liberalism:

When the relationship between employer and employee is left undisturbed by legislative enactment's or by violent measures on the part of trade unions, the wages paid by the employer for every type of labor are exactly as high as the increment of value that it adds to the materials in production. Wages cannot rise any higher than this because, if they did, the employer could no longer make a profit and hence would be compelled to discontinue a line of production that did not pay. But neither can wages fall any lower, because then the workers would turn to other branches of industry where they would be better rewarded, so that the employer would be forcedto discontinue production because of a labor shortage.

There is, therefore, in the economy always a wage rate at which all workers find employment and every entrepreneur who wishes to undertake some enterprise still profitable at that wage finds workers. This wage rate is customarily called by economists the "static" or "natural" wage. It increases if, other things being equal, the number of workers diminishes; it decreases if, other things being equal, the available quantity of capital for which employment in production is sought suffers any diminution.
- s. 103-104

Han för fram sitt resonemang tydligare i texten Planning for Freedom:

In an unhampered labor market, wage rates are fixed by the interplay of demand and supply at a level at which all those eager to work can finally find jobs. In a free labor market, unemployment is temporary only, and never affects more than a small fraction of the people. There prevails a continuous tendency for unemployment to disappear.

Så, enligt Mises kommer fri lönesättning på arbetsmarknaden, d.v.s. att man har marknadslöner, leda till att arbetslösheten tenderar att försvinna. Detta rimmar illa med att säga att arbetslöshet krävs för att få marknadsmässiga löner.

Annars är Liedmans beskrivning av Mises åsikter, som jag kan se det, korrekt. Man kan ju dock fråga sig hur många ekonomjournalister som verkligen håller med Mises i flertalet av hans åsikter.

Hur ofta ljuger politikerna i USA?

Detta verkar det som att man snart kan få någorlunda bra statistik över, tack vare den amerikanska sidan Politifact. De tar upp politiska påståenden och gör en bedömning hur väl de stämmer överens med sanningen, så att påståendena klassificeras enligt följande skala:

TRUE – The statement is accurate and there’s nothing significant missing.

MOSTLY TRUE – The statement is accurate but needs clarification or additional information.

HALF TRUE – The statement is accurate but leaves out important details or takes things out of context.

BARELY TRUE – The statement contains some element of truth but ignores critical facts that would give a different impression.

FALSE – The statement is not accurate.

PANTS ON FIRE – The statement is not accurate and makes a ridiculous claim.

Med denna uppställning kan man exempelvis se att Barack Obama har talat sanning minst 66 gånger och farit med lögn minst 44 gånger. Jämförelsevis så har Ron Paul talat sanning minst tre gånger och farit med lögn minst en gång. Tyvärr kan den här insamlade datan användas för att säga saker som att Obama ljuger 18% varje gång han säger något - eller att han skulle tala sanning i 27% av fallen. Nu vet jag inte hur deras urvalningsprocess fungerar, men jag gissar att de tar upp påståenden som dyker upp i media och blivit uppmärksammade. I sådana fall verkar urvalet vara ganska bra, men det finns ju en risk att de tar med en massa onödiga eller irrelevanta påståenden från vissa (eller alla!) politiker för att dessa inte skall framstå som alltför lögnaktiga.

Ett annat problem är den subjektiva bedömningen av vad som är falskt och vad som är löjligt falskt. Är det mer löjligt att säga att ingen egentligen är emot USA:s "stimulanspaket" än att säga att 70% av personerna i USA:s fängelse är svarta? Samma problem finns säkert på andra nivåer i skalan.

Annars skulle en sådan här sida behövas för svensk politik. Men jag gissar att svaret blir densamma: massa politiker ljuger och de är inte direkt någon tillförlitlig informaitonskälla man bör vända sig till (såvida man inte vill ha knep för hur man lurar människor i valrörelser). Så, det kanske inte är nödvändigt och egentligen, hur många tror att politiker inte går runt och ljuger regelbundet under valkampanjer? Den stora frågan är varför de fortsätter att lyssna på dem.

Den saknade historien om handeln

Hur stor del av "vår" historia är om hur samhällen bundits samman, berikats och utvecklats genom handel? Hur stor del handlar om hur de tidiga handelsmännen under medeltiden fick kämpa mot feodala herrar/rövare för att den här ordningen ens kunde uppstå? Och hur mycket av "vår" historia handlar istället om hur härskare och tyranner lade upp hinder för dessa handelsmän och den förändring de förde med sig?

Förhoppningsvis kommer vår historia att handla mer om de förra än de senare! Detta inte bara för att det förra är historien om hur våra samhällen utvecklades och tillåter denna sköna livsstil, utan också för att det är mer roligt att läsa om handelns historia än om maktens. Tror du inte att handelshistoria kan vara intressant? Då vill jag rekommendera följande rader från inledningen till E. Gee Nashs Hansan - Dess historia och romantik:

Hanseförbundets hela historia lämnar så många bevis på mod och äventyrslusta, att den måste fullständigt omskapa våra föreställningar om köpmannaklasserna. Dessa bestodo ingalunda av män, som sutto och kurade bakom sina diskar endast beväpnade med sitt alnmått, utan de utgjordes av kraftiga karlar, som togo sitt liv i sina egna händer, färdades i eländiga båtar över okända farvatten, sålde sina varor i fientligt sinnade städer i främmande land och bodde långa tider bland människor, som sällan sågo dem med blida ögon.

Men likväl ryggade de aldrig tillbaka. De voro födda köpmän och inga faror förmådde hejda dem. Från den första gårdfarihandlaren, som med packningen på sin värkande rygg bedrev sin lilla handel, till de stora köpmansfurstarna, såsom grevarna Fugger i Augsburg, hade handeln ständigt gått framåt, och genom dessa oförskräckta köpmän växte och växte städernas makt och välde, tills det stora handelsförbundet, kallat, hansan, var mäktigare än furstar och konungar.

Detta väldiga förbund, vars grundvalar vilade på uthålligheten och modet hos köpmannaklassen, som historien alltid sett ned på och till dess nackdel jämfört med de väpnade klasserna, blev en makt för alltid i landet. Vem var den störste? Köpmannen, som slet ont och hjälpte till att bygga upp en varaktig borgerlig organisation eller krigaren, som förhärjade Europa och blott lämnade efter sig nöd och förödelse?

Tidevarven igenom ha köpmansklasserna skördat föga berömmelse, och likväl är handelns historia en skildring av fruktbar strävan och vågsamma företag, varigenom många uthålliga, hjältemodiga män satt till livet på sina färder i svåra farvatten under sökandet av nya marknader. Okända ledo de och omkomma de, och deras hjältesaga är visserligen ej den obetydligaste av världens obesjungna odysséer.

Nu har jag inte läst hela boken så jag kan inte gå i godo för att den håller måttet hela vägen. Men början är lovande.

Tre länkar om skolor

1. Enligt en undersökning som gjorts av Andrew J. Coulson skall statliga skolor i Washington DC-området spenderar ca $24,606 medan privata skolor spenderar ca $14,534 per elev, per skolår. Detta är en intressant siffra då dessa privata skolor räknar några av landets förnämsta skolor!

Om skolverkets siffror stämmer skall svenska staten lägga ned ca 79 00 kr i genomsnitt per elev för samma läsår (2007/08), vilket blir, om växelkursen är sju kronor per dollarn, ca $11 300.

2. Sir Ken Robinson: Do schools kill creativity?



3. Varför har stater tvingat barn in i skolor? Är det för att de styrande tyckte folket behövde utbildas för sitt eget bästa eller för att det skulle vara lättare att kunna kontrollera folket om de hade gått några år på ett indoktrineringsläger? Eller var det för att de trodde barnen behövde utbildas för att passa in i den då nya industrivärlden? I den här podcasten argumenterar Brett Velnotte för att det handlar mest om de två senare skälen.