Slöseri förr och nu

Under den stora depressionen i USA under 30-talet tyckte den dåvarande amerikanska presidenten Roosevelt att priset på jordbruksprodukter var för lågt. Han förstod tillräckligt mycket ekonomi för att förstå att man kan höja priset igen genom att sänka utbudet, så han startade en del program för att förstöra jordbruksprodukter. Han kunde inte tillräckligt mycket ekonomi för att förstå att det var en dålig idé, alternativt förstod han det väldigt väl och hjälpte endast några enstaka farmare.

Under den nuvarande recessionen tycker den nuvarande amerikanska presidenten att priset på bilar är för lågt. Därför startade han ett program för att förstöra bilar.



HT David Hendersson

Om löneskillnaden mellan män och kvinnor och äktenskap

Enligt en rapport från SCB från förra året så tjänade kvinnor i genomsnitt 17,1% mindre än män. När de gör en statistik analys av de olika lönerna och försöker beräkna hur ens ålder, yrkesektor och val av yrkesektor påverkar lönen, så fann de att 9% av de urpsrungliga löneskillnaderna kan förklaras av dessa andra faktorer. Enligt deras analys är då 8,1% av löneskillnaderna oförklarade och skulle då, potentiellt, kunna förklaras av att kvinnor i regel diskrimineras på arbetsmarknaden.

Diskriminering som förklaring till löneskillnaden har jag varit skeptisk till sedan jag fick höra ekonomen Walter Blocks påpekande om vad det här innebar för de företagare som inte anställer kvinnor (givet antagandet om att de är lika duktiga på sitt jobb): de förlorar pengar på att anställa män om de kan anställa kvinnor för en lägre summa. Samtidigt borde avkastningen i industrier som är dominerade av kvinnor ha extra hög avkastning, eftersom kostnaden för arbetarna är lägre, vilket skulle innebära att alla investerare som investerar i mansdominerande yrken också förlorar pengar. Diskriminering som förklaring leder alltså till fler problem, som bryter mot de mest grundläggande ekonomiska teorierna, och verkar då inte vara en speciellt bra förklaring.

Den här uppfattningen är inget udda bland ekonomer. Ekonomen Bryan Caplan hävdar att de flesta ekonomer är överens om, ibland med vissa kvalifikationer, att marknadsmekanismerna får bort diskriminering på marknaden.

Om ekonomerna nu har rätt så innebär det att den skillnad som SCB inte kunde förklara beror på andra faktorer än de tog med i sin beräkning. En sådan faktor är civilstånd. Enligt Block påverkar äktenskap och samboskap kvinnor negativt och män positivt; allt annat lika så bör en kvinna, om hon gifter sig/bor hos någon, tjäna mindre än om hon bor ensam. Detta beror då på att arbetsuppgifterna i hushållet är ojämnt fördelade och att hushållet, som organisation, premierar mannens inkomst före kvinnans (för att kvinnan är hemma mer med deras barn).

Detta implicerar att kvinnor som är ogifta inte borde tjäna mindre än ogifta män, vilket Block hävdar är fallet. SCB tar inte med civilstånd som förklarande variabel i sina analyser men det gör deras brittiska motsvarighet. Och i deras rapport har de en tabell, som Mark Wadsworth uppmärksammade, som illustrerar Blocks poäng väldigt väl:

Altruistisk bestraffning av lurendrejare

Vad ska man göra om man får ett Nigeria-brev eller liknande? Ignorera det likt annan spam-post?

Nej! Istället skall man på något sätt få brevskrivaren att slösa bort sin tid, vilket förhindrar denne från att störa andra. Denna praktik kallas scambaiting. Lyckade försök att lura lurendrejarna har bl.a. lett till skapandet av en nytolkning av Monty Python, ett Commodore 64 snidat i trä och till att en extra olycksam svindlare begav sig till Chad med skylten "Looking for the twat Muhammed".

Tit for tat in action!

TT-artikel om telekompaketet

I dagens Hallandsposten kunde man läsa om hur EU:s tappra försök att göra det möjligt att stänga av folk från internet utan rättslig prövning stött på förhinder. Artikeln är författad av TT-reportern Karl Vicktor Olsson och den gör gällande att utan den här statliga makten kommer oroväckande saker att inträffa.


Jag kan se tre problem med den här artikeln: den kommer med påståenden utan referenser, men det är också svårt att veta vem som gör uttalandena och den utgår helt omotiverat från att statlig makt att stänga av internetanvändare är bra. Man skulle kunna säga att han argumenterar för detta genom att påpeka att EU:s regeringar är för det, men det är ungefär som att utgå från att en film är bra för att producenterna säger det. Dessa problem verkar förresten vara vanliga bland tidningsartiklar.

Men om vi kikar lite mer ingående på den här artikeln, vad exakt är det som gör den dålig? Låt mig börja med rubriken:

Oväntat beslut gynnar enskilda nätanvändare

Ett, till synes, helt korrekt påstående. Beslutet var för vissa oväntat och det kommer gynna de enskilda individer som skulle ha kunnat bli avstängda från nätet, men som nu inte kommer bli det. (Man skulle kunna gå in i en diskussion om beslutet var oväntat eller inte, men det är inte så viktigt.) Det är missledande i det att det låter som om det bara är några få som gynnas av det här beslutet. Givet att det finns drygt 600 000 personer i Sverige som fildelar och att alla dessa kommer gynnas av lagen så kanske det hade varit bättre att skriva "Oväntat beslut gynnar nätanvändare". Men det är en mindre punkt än vad som skrivs i ingressen:

En seger för tillskyndare av frihet på internet.

Eller en taktisk dundertabbe som leder till sämre konsumentskydd, dyrare telekomtjänster, och total avsaknad av rättsskydd för nätanvändare.

Enligt Olsson innebär 138:an alltså att nätanvändares rättigheter inte skyddas, men att de väl gör det med en stat som har kontroll över ens tillgång till internet. Hur han kommer fram till detta, eller hur det skulle kunna bli sämre för kunderna, framgår inte av texten (men det upprepas). Ingressen skall, förutom att locka folk att läsa artikeln, sammanfatta kort vad det handlar om. Är det verkligen så att man kan hitta på vad som helst här utan att komma med något argument för det? Nåja, det kanske blir bättre i brödtexten?

[Angående att vissa ledamöter är kluvna efter omröstningen.] Kravet på domstolsbeslut före åtgärder från nätoperatörer mot enskilda användare är nämligen mycket impopulärt bland EU:s regeringar, inklusive den svenska.

De anser att operatörerna måste kunna stänga av abonnenter omedelbart, om de exempelvis spammar på ett sätt som hotar säkerheten, och först därefter får sin sak prövad i domstol.

Vi behöver alltså Telekompaketet för att kunna stå emot spammare, som hotar säkerheten. Vems säkerhet framgår inte av texten. Att förslaget också kan användas för att tvinga företagen att ta bort fildelare framkommer inte heller. Bottennivån kommer dock i nästa avdelning:

Reformer som tillskapandet av en europeisk telekommyndighet, direktiv om allmän rätt till telekomtjänster, avregleringar och en GSM-reform tänkt att ge besparingar på upp till 1,6 miljarder euro skulle därmed gå om intet.

Sämre konsumentskydd och dyrare telekom-priser, kort sagt.

På det här följer en del frågor som Olsson inte besvarar: vem har gjort beräkningen? för vilken period förväntas man spara så mycket? vad menas med allmän rätt till telekomstjänster - att folk skall bli avstängda från dem eller? Jag förväntar mig inte så mycket av tidningar, men några korta svar på de här frågorna hade varit på sin plats. Eller är det att förvänta sig för mycket?

Harm reduction och heroin

Här kommer en kort dokumentär om hur heroinister kan få det bättre genom att få heroin utskrivet, istället för substitut som subutex eller metadon.



Tyvärr tar dokumentären inte upp någon statistik, förutom ett kort citat, om försöken i Schweiz. Det är synd eftersom deras system med att sälja droger till heroinister verkar gå bra, iaf enligt departementet som sköter det:

In many cases, patients’ physical and mental health has improved, their housing situation has become considerably more stable, and they have gradually managed to find employment. Numerous participants have managed to reduce their debts. In most cases, contacts with addicts and the drug scene have decreased. Consumption of non-prescribed substances declined significantly in the course of treatment.

Dramatic changes have been seen in the situation regarding crime. While the proportion of patients who obtained their income from illegal or borderline activities at the time of enrolment was 70%, the figure after 18 months of HAT was only 10%.

Hur väljs en domare för att sitta vid en rättegång?

Via Rick Falkvinge fick jag reda på att Tomas Norström, som var domare i PirateBay-rättegången, troligtvis varit jävig i frågan. Detta misstänks för att han är medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt, sitter i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättskydd (SFIR) och via hans arbete i stiftelsen .SE var han kollega med åklagaren Monique Wadsted. Med den sortens liv vid sidan om domstolen verkar det troligt att han hade ett annat intresse än att bara upprätthålla lagen när han fällde sin dom i fredags. Att han sedan inte vill kommentera frågan mer än att han "gjorde bedömningen att han inte var jävig" gör det inte bättre för hans sak.

Så hur kunde han bli antagen som domare för det här fallet? Är det så ont om domare att endast de med extra-juridiska intressen måste ställa upp? Eller är det så att det finns en politisk anledning till att Norström fick döma i rättegången? Detta är Falkvinges analys, att det handlar om korruption. Men hur är det möjligt för upphovsrättsindustrin att välja domare?

Är det så att de i förväg gjort Stockholms tingsrätt till deras spelplana, där Torström är utplacerad som deras domare? Det är inte helt omöjligt, eftersom en viktig del av lobbyverksamhetens arbete är förmågan att välja forumet där viktiga frågor tas upp - vilket slås fast bl.a. i en statlig utredning om lobbning. Samtidigt har SFIR yrkat i remisser för att upphovsrättsfrågor skall lösas främst i Stockholms tingsrätt, vilket skall ha sina positiva fördelar:

Om tingsrätten görs till exklusivt forum i allmänna mål om formskydd och mål om varu- och näringskännetecken och till fakultativt forum i mål om upphovsrätt skapas en utpräglad immaterialrättsdomstol med de fördelar som det innebär för dagens överlappande rättsområden.

Detta är dock inget mer än en spekulation om hur det kan komma sig att en uppenbart jävig rådman sitter som domare i ett så viktigt fall. Vet någon hur domare väljs i normala fall?

Oavsett vad fallet är tyder tillsättandet av Norström som domare som ett rejält misslyckande för den statliga domstolen. Skulle det inte vara bättre med en annan modell där de både parterna är tvungna att komma överens på förhand om en domare som de båda kan tåla? Detta är ju praxis för privata handels- och skiljedomstolar och borde inte vara så svårt att implementera för straffrättsfrågor.

För att kunna ta lärdom av historien, måste man känna till den

I gårdagens Hallandsposten försökte ledarskribenten i artikeln Att lära av historien dra en parallell mellan dagens ekonomiska kris och den som inträffade 1873. Enligt artikeln fick dåtidens stater i Europa tillfälle att inskränka den ekonomiska friheten, men detta skall ha lett till en lång depression:

Samtidigt började såväl industrin som jordbruket i Europa att känna av konkurrensen från ett USA på väg upp. Skuldsatta stater hade svårt att betala de pengar de lånat, exempelvis Frankrike som satt med ett skuldberg efter kriget mot Tyskland 1870–71. Banker kraschade, börskurser föll som stenar och staterna började göra alltmer långtgående ingrepp i ekonomin för att rädda det som kunde räddas.

Det var åtminstone det man trodde.

Handelshinder och allmänna restriktioner orsakade en ren depression som kom att vara under resten av 1800-talet.

Lärdomen man skall ta är, den gamla vanliga, att statliga lösningar på ett problem leder till ännu värre problem. Men, även om slutsatsen stämmer, så är argumentet för det helt ogrundat - det fanns ingen allmän, långvarig depression under slutet av 1800-talet i Europa! Istället för att ha inneburit "slutet för en period av framsteg och tillväxt", var den här krisen bara ett litet avbrott på vägen mot förbättrad rikedom och välfärd.

Att tillväxten fortsatte under resten av århundradet kan man se bl.a. genom att se hur reallönerna under perioden utvecklades. Enligt Williamson (1995) var utvecklingen uppenbart positiv vilket illustreras av nedanstående graf, som jag hittade här.


Vad grafen visar är hur reallönerna för Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien förändrades i förhållande till reallönerna för England år 1900. För varje land så ökade lönerna kontinuerligt under hela perioden och de verkar ha stigit med minst en tredjedel. Det är inte vad man förväntar sig av en långvarig depression.

Utvecklingen av reallönerna för Sverige, som blivit uträknade av folk från Riksbanken, är lika talande. Ser ni den där skarpa, men lilla, nedgången i lönerna? Det skulle visst representera slutet på en period av tillväxt och framsteg.


Det är beklagligt att Hallandspostens ledarskribent skulle göra en liknelse mellan 1873 år kris istället för den som började 1929, speciellt när h*n ville visa hur statliga regleringar orsakar dåliga ekonomiska resultat. För det här syftet lämpar det sig mycket bättre att peka på den riktigt dåliga politik som fördes i USA under president Hoover och Roosevelt (briljant förklarat av Burtom Folsom och Thomas E. Woods).