onsdag 12 december 2012

Marknadslag som ett socialt protokoll

Väldigt många rättsliga och politiska system kan ses som protokoll som bestämmer hur vissa former av interaktion skall fungera. En otroligt nedskalad version av det demokratiska systemet, som protokoll, är att
1. Folket i ett område röstar om beteende X skall vara förbjudet eller inte.

2. Någon begår X, vilket andra också ser.

3. Denne någon blir antingen bestraffad eller inte beroende på vad majoriteten gjorde i steg (1).
Det här är en otroligt nedskalad version av den demokratiska processen, som sagt. Ett mer utvecklat perspektiv måste ta och kika på vilka regler som staten är formellt ställd under (och ta hänsyn till när de reglerna bryts). Om man sedan har en komplett förståelse för hur de här protokollen ser ut skulle man kunna göra ganska vettiga gissningar om hur folket i det systemet lär interagera, vilket även inkluderar när de kommer att helt överge det systemet.

Så, hur ser då de sociala protokollen ut för ett samhälle med marknadslag?
1. Alla individer bestämmer om de vill (a) stå bakom en lag, (b) gå emot en lag eller (c) vara helt indifferenta till om lagen upprätthålls eller inte.

2. Alla tre grupper av individer associerar sig med, köper tjänster ifrån, varsin organisation, en PDA.

3. Företrädare från varje försvarsorganisation försöker ta reda på hur starkt folk som prenumererar på deras tjänster känner för att, i en potentiell tvist med folk av en annan politisk preferens, dömas efter deras regler eller sina egna, samt hur mycket de är villiga att betala för att befinna sig i krig med folk från den andra organisationen. De kollar även om det finns några möjliga kompromisser i lagen som en individ kan ställa sig bakom.

4. Företrädare från alla försvarsorganisationer köpslår med varandra om vilken domstol en tvist mellan två individer i den här frågan skall tas. Den här köpslagningsprocessen är värd ett avsnitt i sig, men Niclas Wennerdal har skrivit lite om hur det skulle kunna fungera i två fall.

5. Oavsett om köpslagningsprocessen ledde till en kompromiss eller till att en sida fick sin vilja igenom helt och hållet (vilket skulle vara fallet om exempelvis den libertarianska sidan vinner, då har man ett anarkokapitalistiskt samhälle) kommer det finnas en överenskommelse om hur en konflikt av den här sorten skall lösas. Den som bryter mot överenskommelsen blir bestraffad enligt en likadan process som i (4).
Bara för att vara övertydlig: bara för att den här processen gör det möjligt för en grupp att förtrycka en annan innebär inte det att vi anarkokapitalister stöttar allt som systemet leder till. Vi stöttar systemet för att vi tror att det leder till färre rättighetskränkningar än vad som skulle vara fallet om man följde ett demokratiskt protokoll, eller något annat tänkbart socialt protokoll. Jämförelsen av olika system skall göras på rätt ställe.

Det här är inte det enda protokollet som hör samman med marknadslag. Det skulle ju även finnas protokoll för hur rättegångsproceduren går till, hur överklagning fungerar och hur dömda väljer vilket straff de skall ha. Jag är dock inte lika säker på dessa gissningar som jag är på om denna, som David Friedman kom med.

måndag 10 december 2012

Slutet på all politik

I nationalekonomi diskuterar man jämvikter som uppstår på marknader, och vilka faktorer det är som ligger bakom att den ser ut på ett speciellt sätt. I det här inlägget tänkte jag lägga fram mina funderingar om hur den politiska jämvikten troligtvis ser ut.

Tänk dig att du har en debatt med en kompis som ni haft ofantligt många gånger. Ni känner båda till varandras position och de olika argument ni för fram för er sak. Med största sannolikhet kommer den här debatten att sluta som den gjort för er båda förut, att ni får säga att ni är överens om att ni är oöverens.

Men, anta nu att ni hade mycket längre tid på er att diskutera alla bakomliggande skäl ni har till varför ni tror på det ena eller andra argumentet, hur stor vikt ni lägger på det, och hur säkra ni är på det. Anta att ni hade haft så mycket tid (samt ork och lust) att ni hade kunnat diskutera allt, så att ni båda förstår exakt hur den andre tänker. Vad hade resultatet blivit?

Jo, antingen hade ni kommit helt överens i frågan. Eller så hade ni kommit fram till att era positioner i frågan handlar om att ni har olika viljor, att era preferenser skiljer sig åt. I alla frågor som inte har något att göra med vad man vill hade ni dock kommit överens om, givet att ni förstod båda lika väl vad ni pratade om. Detta beror på att två lika rationella individer som har samma information och samma förståelse för hur informationen skall tolkas kommer att nå samma slutsats.[1]

Säg nu att vi alla i den politiska miljön kunde diskutera såhär med varandra. Då hade all politik blivit, rent intellektuellt, löst. Alla skulle ha fått en fullständig förståelse av varför alla tycker som de gör och skulle hållit med om att den positionen är den mest rationella de kan ha.

Nu är frågan, skulle allas politiska intressen varit harmoniska här?

Och med harmoniska menar jag att folk inte hade börjat använda våld mot varandra för att lösa någon konflikt. Säg att två individer diskuterade om det vore rätt att bygga en bro över en å: den ena vill det och den andra vill inte det. De kan dock undvika någon våldsam konflikt genom att båda hellre vill följa gemensamma regler om vem som har rätt att besluta om resurser (som platsen där bron kan byggas). Alltså, olika smakfrågor i politik innebär inte nödvändigtvis att man har disharmoniska politiska intressen. Det hade fortfarande funnits problem i den världen - ålderdom och andra sjukdomar som behöver förstås och komma förbi - men de hade löst problemen i den världen utifrån en gemensam rättsgrund.

Vad hade hänt ifall någon grupp har en potentiellt harmoniförstörande konflikt med en annan grupp, som i, de kunde inte komma överens om metoden för att lösa konflikten, för de visste att om man valde den ena eller andra metoden hade de fått igenom eller inte fått igenom sin vilja?

Det verkar endast finnas fyra svar: (1) de skulle kunna ordna en kompromiss, (2) ena sidan kan ge upp, (3) de kan starta en väpnad konflikt som håller på i evighet eller (4) en sida vinner över den andra i konflikten. Scenariona är inte nödvändigtvis statiska; ett samhälle där det finns en ständig konflikt (som i dagens samhälle) kan gå över till att en grupp ger upp eller att de når en kompromiss.

Vad händer då i slutändan? I vissa (hypotetiska) konflikter kommer det rättvisa vara att försöka slå ned de som står för en viss regel, som de som vill kunna mörda andra. I andra konflikter vore det bäst att söka en kompromiss. Okaj, men mer specifikt? Det blir nog svårt att förutse - då man måste förutse vilka alla möjliga preferenser folk har i framtiden.

En sak som jag tror (och hoppas) stämmer om den här framtida jämvikten är att ingen i det samhället kommer vilja stå bakom en lag för att de som står bakom den är mäktigare än andra. Detta då jag tänker mig att i en jämvikt så är det ingen som accepterar ett argument som säger att den starkaste har rätt. Därigenom kommer det att finnas en allians mellan alla individer som står för det, gentemot alla som enbart vill ha en lag för att de vid något tillfälle kunde tvinga folk till det. Kommer alliansen mot den starkes rätt vara tillräckligt stor för att vinna? Inget är säkert, men troligtvis så skulle det nog hända ifall vi kom till den här jämvikten med dagens maktförhållanden.


Annars tror jag nog att mina egna politiska åsikter, givetvis, på ett ungefär är de som folk skulle sagt vore rätt i den här situationen. Men, det går ju att ha fel, vilket är varför jag försöker föra samhället närmre den här jämvikten genom att läsa på om andras ideologi.

[1] Det gäller såvida det inte finns någon möjlighet att debatten kan hålla på i oändlighet, genom att det kan uppstå ny information, att man kan bli zenoanskt mer och mer säker på en position men aldrig tillräckligt säker för att kunna ta ett beslut eller att ni fastnar i en diskussion om hur säker man måste vara för att tro på något. Det här verkar ganska osannolikt, dock.

fredag 7 december 2012

Varför jag är optimistisk för frihetens framtid


Vissa i frihetsrörelsen är pessimister. De tror att vi kommer gå mot ett mer reglerat samhälle och att inget samhälle kommer att bli fritt på kanske femtio år eller mer. Jag är, å andra sidan, en optimist. I detta inlägg tänkte jag ta upp några sociala trender som borde få alla att bli optimistiska.

1) Diversifierad media. Samhället har gått mer och mer åt att det finns en otroligt varierad flora av media som berättar om dagsaktuella händelser utifrån sitt egen verklighetstunnel. Som exempel, se alla bloggar som propagerar för helt skilda politiska, etiska och epistemologiska perspektiv - ex. Apostlagärningarna29, SD-TV Sverigedemokraterna och Radio Kommunist. Till skillnad från förr när typ alla såg/hörde allt som fanns på en media-kanal är konsumtionen mer utspridd nu. Ingen ideologi kommer längre att kunna hänvisa till sociologiskt specifika verklighetstunnlar som alla vet, och ju mer osäkerhet det finns inom politik desto mindre orimlig tycks nog många alternativ vara. Förutom kanske till de verklighetstunnlar som verkar ha ett genuint allmänintresse, som vetenskapstunnlar och bra humor, och de är ju bara bra att de sprids.
Se även Ryan McMaken som diskuterar en liknande poäng.

2) Vetenskap och rationalitet stiger i socialt värde. Vetenskapens logik pekar på att frihet är bra och fler och fler kommer nog att erkänna att vetenskapen är verkligt värd att ta hänsyn till när man skall avgöra grundläggande frågor i politik, som om individen borde ha rätt att gå ut ur staten eller inte. Detta för att fler och fler håller med om att vetenskap är en fantastisk process.

3) Bättre kommunikation för frihet. Kolla in Milton Friedmans dokumentär Free to Choose som var typ den enda ordentliga genomgången av det ekonomiskt liberala perspektivet i ett lättillgängligt format under en väldigt lång tid. Numera har vi Internet och det finns jättemånga dokumentärer som tar upp samma poänger men på ett annorlunda sätt. Och, Free to Choose finns fortfarande kvar. Detta innebär att utbudet av liberal propaganda har utökat enormt och vi som är intresserade av att sprida idéerna kan se ganska väl (antal views på Youtube exempelvis) vilken sorts resonemang som bäst fungerar för att övertyga andra om något. Och, som David Eagleman påpekar, när väl en bra idé finns på nätet kommer den nog inte att försvinna. Och det kommer så många nya saker hela tiden! Bilden ovan, som är en väldigt vacker metafor för vad anarki är, hittade jag på Anarcho-Capitalisms sida på facebook, och de ger ut en bild varje dag ungefär.
Även vi i Sverige blir bättre, se anarkokapitalism.se.

4) Bättre kommunikation för ekonomi. Exakt samma punkt som ovan gäller för rent ekonomiska teorier och ju mer beläst någon är i ekonomi desto mer liberala åsikter verkar denne som regel ha (enligt Bryan Caplan, fast jag har glömt var han tar upp det). Det finns helt klart undantag för detta, men ju fler som läser ekonomi desto troligare blir det att någon läser Frederic Bastiat eller Murray Rothbard.

5) Bättre kommunikation för all kunskap. Kort och gott, all kunskap magasineras på nätet och paketeras för att folk skall kunna komma åt den och sprida den vidare på ett bekvämligt sätt.

6) Frihet ökar globalt i världen. Ekonomisk frihet är inte allt, men de framgångar som världen haft de senaste trettio åren vinner nog mot att staterna också minskat friheten på vissa ställen. Visst, droger har blivit kriminaliserade i Sverige under den perioden, men globalt sett verkar åtminstone cannabis ha blivit lagligt i många delar av världen. Och numera så diskuterar ju även folk på Aftonbladet om det inte vore dags att ha en allvarlig diskussion om huruvida mdma borde legaliseras.

7) Mer forskning om anarki. 1950 fanns det i princip inget skrivet om anarkokapitalism förutom vad Gustave de Molinari skrivit för hundra år sedan. 1980 hade Murray Rothbard, makarna Tannehill och David Friedman fått ut sina grundläggande texter. Sedan dess har det skett otroligt mycket i historia och rättsekonomi av bl.a. Bruce L. Benson, Edward Stringham, Peter Leeson, Christopher Coyne och en massa andra ekonomer. Litteraturlistan är numera enorm!

8) Frihetsrörelsen blir större. Nyliberalismen hade visserligen en uppsving under 1990-talet men dess idéer fick inte riktigt ett fast fotfäste. Men från år 2000 och framåt har det skett en hel del utveckling. Här i Sverige startades Liberala partiet år 2004 och Ofuss startades 2011; det finns alltså tillräckligt många frihetsvänner här för att två helt radikala föreningar skall kunna hållas igång. För kanske fyra år sedan hade den största anarkokapitalistiska gruppen på facebook ungefär 2500 personer som gillade den, nu finns det 8600 som gillar den. Ännu mer uppmuntrande, The Independent Institute, som gav ut Bruce Bensons The Enterprise of Law, har drygt 175 000 personer som gillar deras fb-sida.

9) Teknologisk utveckling gör frihet enklare. Bitcoin, kryptering och fristäder gör det lättare att fly undan staten idag. Skriver mer här.

Lägg även till att vi håller på att gå igenom en filosofisk revolution i hur vi ser på oss själva, som individer och människor, så är möjligheterna väldigt bra. Så, totalt sett tycker jag att framtiden ser ljus ut!

onsdag 5 december 2012

Den pågående filosofiska revolutionen

Vad är det för filosofisk revolution som håller på just nu då? Jo, den fullständiga förståelsens filosofi. Att varje fenomen blir förstått, att alla gåtor blir lösta och att kunskapen själv ses som en karta av verkligheten, som ständigt kan förbättras.*

Det låter stort eller litet beroende på ens perspektiv. Teknologin vi har nu, och kunskapen som krävdes för att bygga den, är ljusår bortom vad vi hade när vi tog de första stegen till att bygga den här civilisationen. Som visas i den här filmen:



Utifrån det här teknologiska perspektivet är det kanske inte så otroligt stort med en kunskapsrevolution. Det som också pågår nu är dock en revolution i vår förståelse av oss själva. Här tänkte jag ta upp lite sådant som jag läst om och komma med några egna gissningar om vad som kommer hända när den här informationen väl är tillräckligt utspridd.

Enligt hjärnforskaren David Eagleman har vetenskapen idag fått en djupare förståelse av våra medvetanden som en process uppbyggd av många mindre små processer. Att det vi vanligtvis förknippar med medvetandet är toppen av ett berg och nästintill helt bestämt av alla andra processer, som utgör berget nedanför. Zach Weiner illustrerar poängen ganska väl.

Det här är dock en gammal sanning, som Jonathan Haidt menar har funnits sedan de gamla civilisationernas tid. Och den verkar även ha funnits som en någorlunda populär bild på slutet av 1800-talet. Vad som är mest revolutionerande här är kanske just hur de här olika medvetandena samspelar. Enligt Eagleman lurar vår hjärna oss väldigt mycket i hur vi uppfattar tiden. Om jag förstått honom rätt så är vårt medvetande en sammanslagning av alla impulser till en enhetlig kronologisk ordning. Som i, om du rör din tå och näsa samtidigt så upplevs känslan av att du rör de samtidigt, samtidigt. Alltså, om du rör dem vid samma sekund, så får du signaler om det samtidigt. Men, du borde få det vid olika tidpunkter, för det tar olika lång tid för en nervimpuls att färdas från näsan till hjärnan och från tårna till hjärnan. Detta innebär att vi gör en efterhandskonstruktion av i vilken kronologisk ordning saker och ting sker, vilket kan få som effekt att hjärnan tror att saker kan ske innan man orsakar det att ske. Eaglemans föreläsning om detta är väl värd att gå igenom:



En annan intressant och relativt ny syn på människan kommer från evolutionärpsykologin, där många av våra naturliga drifter försöker förklaras utifrån överlevnads- och fortplantningsstrategier för våra förfäder. Alltså, vi har våra drifter vi har idag för att de som hade de drifterna förr i tiden fick fler barn än de som inte hade drifterna. Något förenklat, men det är nog grunden i det hela. Det är långt ifrån allt, givetvis, det finns mängder av andra mekanismer som hör samman med detta, som i förklaringen till varför det finns två kön (för att bättre undvika parasiter).

Jag tror, likt Robert Wright, att det här perspektivet kommer leda till en mer förnuftig moralisk inställning. Istället för att vi skulle börja hylla den evolutionära utvecklingen och se gott i allt den skapat så tror jag att ett teoretiskt perspektiv på den här processen gör att många "naturliga" inställningar - som att ogilla eller vara rädd för främlingar, extrem tillit till gruppen man föds eller socialiseras in i, tillit till ledare och annat uselt - ses som rätt kassa. Och att det naturliga då blir att ställa frågor som: "Hur skulle jag kunna förbättra mig själv, som människa? Hur kan jag ändra den (genetiska) kod som styr mitt humör och mina preferenser till något bättre?" Om man anammar det perspektivet, som transhumanismen bygger på, kommer man nog att vilja förbättra sin moral.

En annan systematiserad kunskap som nog kommer att förändra mycket är all forskning om de mänskliga kognitiva felsluten vi gör. Det är ett gigantiskt område och den pekar på att vi människor är ganska förutsägbart irrationella. Här tror jag att den största förändrande kraften kommer att komma från upptäckterna om hur vi anpassar oss till varandra i samhället, och hur vi blir influerade av varandra. Jag tror att när det blir känt på hur många sätt som vi influerar varandra på ett undermedvetet sätt att många gamla idéer om rätt och fel inte längre kommer tas för givet, vilket nog leder till att fler är skeptiska till det rådande politiska systemet. Något av ett hopp här, kanske mest min förhoppning om att det är vad folk kommer att göra. Det finns ju en möjlighet att folk bara stannar vid den närliggande, ej genomtänkta, oorganiserade och kortsiktigt ekonomiskt betingade verkligheten; alltså att folk fortsätter att se på sin verklighet utifrån ett sådant sorts perspektiv, och agerar därefter.

Sedan tror jag att det hela sociala spelet kommer att bli förstått. Att vi alla förstår när någon försöker vinna en poäng i en debatt. Att alla härskartekniker blir så accepterade som en del av vår natur att färre och färre kommer lyssna på ideologer och demagoger som kör med en sådan stil. Det här kommer troligtvis att ta en otroligt lång tid, så det är kanske inte något som uppstår förrän efter den transhumanistiska övergången.
Slutligen gissar jag att den här filosofiska revolutionen kommer leda till en massa spridda idéer om vad det verkligen innebär att vara människa. Det leder nog i sin tur till att det blir mer synligt att "vanligt" inte existerar.

* Det stämmer inte riktigt att vi kommer att nå en absolut förståelse av allting, vilket beror på teoretiskt intressanta saker med viljan och på att existensen mycket väl kan vara oändlig. I vilket fall kan en fullständig förståelse inte uppnås.

Hur uppnår vi frihet egentligen?


Min uppfattning är att det viktiga är att bli en god person, omtyckt och antingen införstådd i frihetens filosofi eller jättebra på det man gör. Sedan följer allt automatiskt efter det. Vi har alla olika intressen och om man gör sig till en expert på sitt område, då kommer folk att uppskatta en för det och även börja ta hänsyn till ens värderingar. Om man istället är en expert på frihet och kan föra fram den på ett övertygande sätt kommer folk också att ta större hänsyn till alla som vill ha frihet än vad de gör idag.

Den här personliga ansatsen tar inte upp något om behovet av strukturer, organisationer och strategier. Här tror jag att den frihetliga rörelsen skulle gå framåt bäst om alla satsar på sin egen grej. Frihetsrörelsen får sin styrka i att vi är oorganiserade, på ett plan, men vinner nog väldigt mycket på om alla som ropar på frihet såg sig tillhöra samma grupp, vilket var fallet när den klassiskt liberala vågen drog igenom på 1800-talet. Men, vad att göra? Jo, antingen engagerar man sig i en specifik frihetsfråga (som drogfrågan, övervakningsfrågan, migrationsfrågan bland andra), jobbar för en organisation med en tydlig strategi för att uppnå frihet (Liberala partiet och Ofuss), skriv på en större sida för generella frihetliga idéer (Svenska Mises Institutet och Frihetssmedjan), starta en blogg eller bara skriv på andra sidor och forum. Det finns ingen brist på något att göra, och det viktigaste att komma ihåg här, i vår tid, är att göra något som gör fler människor vänligt inställda till att låta människor vara fria. (D.v.s. värv så många som möjligt till frihetsrörelsen!)

Det finns nog bara en sak till som är av otroligt stor vikt, på ett övergripande plan. Och det är att se till att folk verkligen förstår ekonomi, det är verkligen den viktigaste kunskapsfrågan på alla sätt och vis. Jag tror att de allra flesta har en grundläggande sympati för de flesta människor, eller vill signalera det åtminstone, och om folk bara kunde förstå att deras egna preferenser inte alls ligger i linje med hur samhället fungerar - att de hyllar symboler efter deras uttalade syfte och inte deras faktiska mål eller hur de fungerar som process - då har vi alla vunnit otroligt mycket. F.A. Hayek var inne på det här spåret i The Fatal Conceit, att våra medvetanden inte är anpassade för den politiska miljön vi befinner oss i, och jag tror att mycket av politiken går att ses som ett hopplöst försök för folk att spela ett galet spel, enligt regler man inte förstår, för ett mål som man vid eftertanke nog inte heller tycker är det bästa.

Det här är, som sagt, en något personlig ansats och den är kanske inte nödvändig. Med tiden kommer den teknologiska utvecklingen nog se till att så att kostnaden för seasteading blir överkomligt att alla libertarianer drar ut till havet. Det kanske också blir otroligt billigt att köpa skydd som skyddar en från staten, att försvar blir tusenfalt billigare än anfall, så att de inte skulle kunna göra något om man bröt mot deras lagar. Andra teknologiska utvecklingar kanske skapar bättre förutsättningar för en ideologisk revolution. Den här teknologiskt och ekonomiskt drivna utvecklingen är dock inte helt säker, så det kan vara värt att satsa på den personliga också.

Ifall du läser detta, tycker är frihet är bra och vill satsa på en frihetlig bana men inte vet vad du skall göra (ifall du läser bloggen för att få råd), hör av dig till någon av de frihetliga organisationerna. Alla söker skribenter! Eller ta och skriv en bokrecension/genomgång av något känt libertarianskt verk. Eller skriv en sammanfattning av vad forskningen har att säga om någon fråga.

Kolla även in kapitel elva i Leonard Reads Elements of Libertarian Leadership, Hans-Hermann Hoppes föreläsning "Strategy: Secession, Privatization, and the Prospects of Liberty" samt Stefan Molyneauxs och Luce Besseys The Story of Our Unenslavement för några andra perspektiv i frågan.


måndag 26 november 2012

Hjärnan och politik

Why do we have ginormous brains?  Animals tend to have big brains when they have big bodies, but beyond that the main brain pattern is social: bigger brains are found in birds and mammals that compete with predators or prey, and who manage pair-bonding mate relations.  The extra costs of big brains is outweighed by benefits of not being out-witted by others.
På förhand kan det verka något problematiskt varför den mänskliga hjärnan bland våra förfäder utvecklades till att bli dubbelt så stor från homo habilis till dagens homo sapiens sapiens. Det var ju inte direkt så att de behövde bli smartare av någon teknologisk anledning; det skedde inte någon speciellt häftig teknologisk utveckling under dessa miljoner år. Robin Hanson håller ovan på hypotesen att den här utvecklingen främst förklaras av att våra förfäder ständigt behövde oroa sig för politiska koalitioner och att den som var bättre på att hantera dessa situationer fick flest avkommor. Mer specifikt; utvecklingen kom till för att vi var i en ständig kamp om vem som var bäst på att bryta mot gruppens normer, utan att synas av de andra. Detta beror på att gruppnormer och även lagar inte är helt bestämda, utan de går att böjas. Och vi människor lägger ned väldigt mycket energi på att uppmärksamma, dölja och tolka dessa nästan-överträdelser, vilket alltså bara är en jobbig spelplan folk spelar på för att, i slutändan, föra vidare ens gener.
In a messy real world, social norms expressed in language typically have many iffy boundary cases and ambiguities.  How much of what sort of food of what quality offered how conveniently counts as food sharing?  How big a frown is a grimace?  Sex with how close a relative counts as incest?  And so on.  This wouldn’t matter if boundary cases were decided randomly, but that seems unlikely.  Instead big brain gains come five ways: 
Unnormed – coalition politics on acts uncovered by norms.
Skirt – keep actions near but not over edge of violating norms.
Cover – politics of observers on if to report an act to others.
Frame – lawyer-like arguing on if acts violate social norms.
Conspire – form coalitions on how to publicly interpet iffy acts.
Det här är inte den enda hypotesen till varför den mänskliga hjärnan vuxit. Det finns även sexuellt urval som innebär att hjärnan mest bara räknar ut strategier för att individen skall vara så sexuellt attraktiv som möjligt. Alltså att hjärnan blir bra på att utföra vissa sociala färdigheter (som att sjunga, dansa, allmänt vara produktiv) som uppskattas hos det andra könet. Dessa mekanismer kan ju utvecklas bredvid varandra, givetvis.

Vad är det som är så intressant med idén att den mänskliga hjärnan utvecklades för att få en fantastisk machiavelliansk social intelligens? Två saker, i princip, och de hänger ihop med varandra. Det första är att de flesta människor är delvis ignoranta om att de spelar det här spelet:
"Human beings are a species splendid in their array of moral equipment, tragic in their propensity to misuse it, and pathetic in their constitutional ignorance of the misuse."
- Robert Wright,  The Moral Animal

"We are well-armed for the battle in a Machiavellian world of reputation manipulation, and one of our most important weapons is the delusion that we are non-combatants."
- Jonathan Haidt, The Happiness Hypothesis
Gissningsvis är folk bara delvis ignoranta om detta, för att de flesta nog skulle acceptera att de flesta fuskar i samhällsspelet (det kommer ju vanligtvis upp på tal när andra fuskar). Verklighetstunneln slås på och av ibland för alla. Och det är den andra poängen, nämligen att det här beteendet är ett givet drag av det politiska spelet. Det ligger djupt i den mänskliga naturen att hålla koll på varandra, skvallra och sprida rykten om andra.

Tänk nu om det skulle kunna vara så att de flesta människor inte har någon väldigt bra ordentlig förståelse av hur det politiska spelet fungerar? Tänk om vår en stor del av vår hjärna tolkar information som "Politikerna styr!; Media styr!; Bankerna styr!; Judarna styr!; Medelsvensson styr!; Medianväljaren styr!; Särintressena styr!", som helt meningslös? Tänk om den tror att den verkliga politiska makten ligger hos de som bäst sprider rykten om andra? Eller är bäst på att manipulera andra? Eller är bäst på att övertyga andra och forma koalitioner kring helt vardagliga frågor? Och tänk om bevisen folk tar till sig om vem som är bäst på detta, är deras vänners och bekantas uppfattning?

Då, ligger inte politikens hjärta i diskussioner på nätet. Utan det är vid kaffebordet. Eller i tv-soffan.

Då är frågan, om detta stämmer, är det bra eller dåligt? Det är nog troligtvis dåligt, för ju fler som ger sig in i den moralfilosofiska leken (vilket kan hända för de som går in i politiken), desto fler uttalade libertarianer får vi. Och ju fler uttalade libertarianer, desto lättare blir det nog att få igenom att frihetligt utträde blir en generell politik.

torsdag 22 november 2012

Introduktion till en text

Har haft några funderingar på det här med kommunikation under kvällen och lite mer det senaste halvåret. Jag tänker mig att perfekt förståelse, och kontroll över den förståelsen, nog skulle vara det allra bästa för alla moraliska varelser - alltså att empati är en sorts dygd - och man kan kanske uppnå det genom att ha någon ny sorts tecken för ens generella andemening när man skriver. Att man blir något av sin egen, första tolk, av vad man är ute efter - som Frederic Bastiat gjorde.

Rent samhällsmässigt kommer en sådan här grej nog innebära en del diskussioner och kanske även konflikt ifall någon anser att vad någon annan skriver inte stämmer väl överens med dennes första tolkning av sig själv. Alltså, säg att någon säger "Såhär ser jag på mig själv och hur jag skriver" men att det inte rimmar väl med vad många andra ser på dennes uppträdande, då kommer någon annan att uttrycka sin mening att det nog inte stämmer. Det kan leda till lite debatt fram och tillbaka, och kanske även ger upphov till en positiv återkoppling. På en metanivå är det nog bra att man diskuterar mer om hur man kommunicerar med andra, så på en längre sikt kanske det också är bra.

Vad tror du?

Om jag då får lov att göra en sådan tolkning av det jag själv skriver om här på bloggen, så skulle jag säga att min tolkning är att mitt mål är att sprida idealet om frihet, visa på att det är praktiskt och värdefullt, och att det mesta jag skriver politiskt är till för att sprida de moraliska värdena. Även mycket av det jag gör politiskt och filosofiskt har det som sitt långsiktiga mål. (Bara för att göra det explicit.)