...på flashback i alla fall. :D
I skrivande stund har Liberala partiet 5,4% av 1327 röster, och ligger bakom Sverigedemokraterna (45,4%), Moderaterna (10,6%) och Piratpartiet (9,8%). På samma sätt som att vi förr hade Manchester-liberalism så kommer vi kanske i framtiden ha flashback-liberalism, som en del debatörrer kallar våra åsikter?
fredag 30 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
En utflykt till Christiania
Förra veckan åkte jag och min vän Emil på en tur till Köpenhamn och bland andra saker besökte vi den beryktade fristaden Christiania. Christiania ligger centralt i Köpenhamn och är ett kvarter som, till viss del, brytit sig ut ur staten Danmark. I dagsläget innebär det att vissa aktiviteter i området är lagligt vilka inte är det i resten av landet. Som att slippa betala skatt på fastigheten och affärer inom området men det som de flesta tänker på är att vissa droger handlas öppet och relativt fritt här. Det var att Christiania är som en sorts enklav inom Köpenhamn som gjorde att jag vill besöka stället för några år sedan. Utflykten dit var givande.

Om man står ett kvarter bortifrån Christiania kan man nog inte tro att ett helt annat samhälle ligger om knuten. Men när vi väl gick in i området slog det mig direkt: stället bröt ordentligt med resten av stadsdelen och detta främst genom att det var, milt uttryckt, nedgånget. De få bilder jag fick ta talar relativt tydligt här. Denna nedgång utmärkte större delen av stället, men samtidigt restaurerades vissa hus och enskilda lokaler var väldigt fräscha och troligtvis nyligen renoverade. Dessutom fanns det några riktigt vackra lokaler vars väggar dekorerades av målningar. Sammantaget var området alltså nedgånget men med spår av uppresning och några få skönhetsfläckar.

Den rent fysiska miljön är dock inte det viktigaste vad gäller Christiania utan det är dess ekonomiska liv som är av störst intresse. Detta då, som sagt, dansk lag inte råder där, speciellt inte deras droglagar. Runt om stället stod kanske tio bord/primitiva stånd där hasch och marijuana bjöds ut. De flesta säljare hade små skyltar på sina varor som berättade priset och sorten – ”Purple Haze 120:-”. (Jag har väldigt svårt att se hur svenska Wikipedia kan hävda att det är omtvistat om handeln med hasch är öppen eller inte. Pusher Street var öppet och välbesökt. Ännu ett skäl att bara kolla den engelska varianten.) Upplevelsen att se dessa stånd sälja droger vilket resten av landet anser vara olagligt var speciell. Ett störande moment var vetskapen att alla droghandlare skulle tillhöra en äkta kriminell organisation, men jag återkommer till denna senare.
Utöver denna droghandel fanns även ett fåtal restauranger, barer och cafén, ett konstmusem, en cykelsäljare och -verkstad, en klädbutik, stånd som sålde bl.a. pipor och cigarettrullar och på kvällarna skall nattklubbar ha öppet (vilka vi dock inte såg då vi bara besökte byn under dagen). Det fanns även ett sorts tempel – det var känslan jag fick när jag gick in i rummet – där någon indisk chantra spelades upp på repeat och bilder av diverse buddhistiska munkar prydde väggarna.

Det fanns olika typer av människor i Christiania. Den vanligaste kategorin skulle nog lättast falla under beteckningen stamkunder eller, för den som vill vara nedsättande, knarkare. Dessa var överallt, likt öldrickare under Oktoberfest också är överallt. Vissa var, likt stället, nedslitna men hade ändå gott humör. Andra såg ut att vara kriminella och gick runt i allmänt säckiga kläder, likt de droghandlarna bar. En mindre grupp såg ut att vara ”vanliga” danskar som uppskattade cannabis likt de flesta uppskattar øl och pilsner. Utöver dessa besökare fanns det även mer traditionella turister som ville undersöka denna spännande by och ta med några minnen av den hem. Tyvärr fick vi erfara att sådana minnen inte får tas med hjälp av kameror; fotografering inne i "Staden" är förbjuden, av förståeliga skäl. Annars fanns det även barer där det serverades öl och en del gick hit. Sist av allt kan vi nämna den sporadiska kunden. Denne går skyggt in genom portarna, utför sina affärer och beger sig snabbt därifrån. Möjligtvis var den här gruppen störst, då många såg ut att bara gå in för att köpa cannabis, men det var inget jag direkt höll koll på så det är bara en tanke.
Så, tillbaka till droghandlarna och den kriminella organisation som de skall arbeta under. Vi träffade en svensk som gästar stället ofta och han gav en hel intressant information om området. Han berättade att försäljningen var speciellt livlig nu jämfört med hur det var för runt ett halvår sedan. Han berättade att innan dess såldes drogerna på nattklubberna och det hade blivit en klar förbättring när de såldes öppet. Även om säljarna skall tillhöra en större kriminell organisation skall de vara ärliga i sina affärer, man kunde alltså lita på att man får mängden och sorten man betalar för. Det verkar stämma då öppen konkurrens leda till bättre kvalitet, då det är lättare att jämföra alternativen (och hitta dem!). Även stämningen skall ha förbättrats, en restaurang med uteservering hade nyligen öppnats där folk satt och åt, drack och rökte.
Restaurangen var förresten ett av de finare inslagen i kvarteret men antingen är det väldigt svårt att göra affärer här (beskyddarpengar?) eller så har de det riktigt bra, då deras priser uppenbarligen var monopolpriser. Jag betalade 65 DK för en sandwich – om än en väldigt god sådan – som i övriga delen av staden nog skulle ha kostat 40 DK.
Vi diskuterade även dagens drogproblem och han lyfte upp ett intressant perspektiv här: i dagens svenska samhällen lärs inte ut hur man skall hantera drogproblem på ett så bra sätt som möjligt. Detta för att vårt demokratiska system har bestämt att folk skall inte hantera droger på ett annat sätt än genom att få bort det och all statlig propaganda (utbildning) lär ut detta till folk, vilket innebär att fel sorts metod används för att hjälpa de som verkligen behöver det. När ett samhälle har låst in sig på en (vidrig och uppenbart falsk) vision om ett drogfritt samhälle läggs alltså resurser på att uppnå detta målet och gör folk sämre förberedda på att uppnå ett troligtvis mer viktigare mål: att hjälpa de som har problem med missbruk. Även om lite av resurserna läggs på exempelvis rehabilitering innebär det fortfarande en relativ försämring mot vad ett helhjärtat satsande på skademinskning innebär. Utöver detta saknar vi även en kultur för ansvarsfullt droganvändande, vilket också följer ifrån folks vilja att endast hantera alla problem med droger genom att få de att försvinna.

Besöket till Christiania var spännande och givande. Som resmål är det väl värt ett besök och förhoppningsvis kommer fler turister dit om restaurationerna fortsätter att gå framåt. Vi får hoppas att den danska politiken inte kommer in och sätter stopp för det.
Om man står ett kvarter bortifrån Christiania kan man nog inte tro att ett helt annat samhälle ligger om knuten. Men när vi väl gick in i området slog det mig direkt: stället bröt ordentligt med resten av stadsdelen och detta främst genom att det var, milt uttryckt, nedgånget. De få bilder jag fick ta talar relativt tydligt här. Denna nedgång utmärkte större delen av stället, men samtidigt restaurerades vissa hus och enskilda lokaler var väldigt fräscha och troligtvis nyligen renoverade. Dessutom fanns det några riktigt vackra lokaler vars väggar dekorerades av målningar. Sammantaget var området alltså nedgånget men med spår av uppresning och några få skönhetsfläckar.
Den rent fysiska miljön är dock inte det viktigaste vad gäller Christiania utan det är dess ekonomiska liv som är av störst intresse. Detta då, som sagt, dansk lag inte råder där, speciellt inte deras droglagar. Runt om stället stod kanske tio bord/primitiva stånd där hasch och marijuana bjöds ut. De flesta säljare hade små skyltar på sina varor som berättade priset och sorten – ”Purple Haze 120:-”. (Jag har väldigt svårt att se hur svenska Wikipedia kan hävda att det är omtvistat om handeln med hasch är öppen eller inte. Pusher Street var öppet och välbesökt. Ännu ett skäl att bara kolla den engelska varianten.) Upplevelsen att se dessa stånd sälja droger vilket resten av landet anser vara olagligt var speciell. Ett störande moment var vetskapen att alla droghandlare skulle tillhöra en äkta kriminell organisation, men jag återkommer till denna senare.
Utöver denna droghandel fanns även ett fåtal restauranger, barer och cafén, ett konstmusem, en cykelsäljare och -verkstad, en klädbutik, stånd som sålde bl.a. pipor och cigarettrullar och på kvällarna skall nattklubbar ha öppet (vilka vi dock inte såg då vi bara besökte byn under dagen). Det fanns även ett sorts tempel – det var känslan jag fick när jag gick in i rummet – där någon indisk chantra spelades upp på repeat och bilder av diverse buddhistiska munkar prydde väggarna.
Det fanns olika typer av människor i Christiania. Den vanligaste kategorin skulle nog lättast falla under beteckningen stamkunder eller, för den som vill vara nedsättande, knarkare. Dessa var överallt, likt öldrickare under Oktoberfest också är överallt. Vissa var, likt stället, nedslitna men hade ändå gott humör. Andra såg ut att vara kriminella och gick runt i allmänt säckiga kläder, likt de droghandlarna bar. En mindre grupp såg ut att vara ”vanliga” danskar som uppskattade cannabis likt de flesta uppskattar øl och pilsner. Utöver dessa besökare fanns det även mer traditionella turister som ville undersöka denna spännande by och ta med några minnen av den hem. Tyvärr fick vi erfara att sådana minnen inte får tas med hjälp av kameror; fotografering inne i "Staden" är förbjuden, av förståeliga skäl. Annars fanns det även barer där det serverades öl och en del gick hit. Sist av allt kan vi nämna den sporadiska kunden. Denne går skyggt in genom portarna, utför sina affärer och beger sig snabbt därifrån. Möjligtvis var den här gruppen störst, då många såg ut att bara gå in för att köpa cannabis, men det var inget jag direkt höll koll på så det är bara en tanke.
Vi diskuterade även dagens drogproblem och han lyfte upp ett intressant perspektiv här: i dagens svenska samhällen lärs inte ut hur man skall hantera drogproblem på ett så bra sätt som möjligt. Detta för att vårt demokratiska system har bestämt att folk skall inte hantera droger på ett annat sätt än genom att få bort det och all statlig propaganda (utbildning) lär ut detta till folk, vilket innebär att fel sorts metod används för att hjälpa de som verkligen behöver det. När ett samhälle har låst in sig på en (vidrig och uppenbart falsk) vision om ett drogfritt samhälle läggs alltså resurser på att uppnå detta målet och gör folk sämre förberedda på att uppnå ett troligtvis mer viktigare mål: att hjälpa de som har problem med missbruk. Även om lite av resurserna läggs på exempelvis rehabilitering innebär det fortfarande en relativ försämring mot vad ett helhjärtat satsande på skademinskning innebär. Utöver detta saknar vi även en kultur för ansvarsfullt droganvändande, vilket också följer ifrån folks vilja att endast hantera alla problem med droger genom att få de att försvinna.
Besöket till Christiania var spännande och givande. Som resmål är det väl värt ett besök och förhoppningsvis kommer fler turister dit om restaurationerna fortsätter att gå framåt. Vi får hoppas att den danska politiken inte kommer in och sätter stopp för det.
lördag 17 oktober 2009
Sexarbete, fri vilja och det svenska förtrycket
När jag debatter lagar mot prostitution i Sverige så finns det en föreställning bland de som är för en mer repressiv politik, nämligen att sexarbetare inte kunde ha valt sitt arbete av fri vilja. Jag hade alltid tyckt att argumentet var irrelevant av två anledningar. För det första antog jag att man väljer att arbeta, oavsett vilken sort, för att få pengar. Dessutom är jag agnostisk vad gäller den fria viljan. För det andra undrade jag alltid vad det spelade för roll om någon väljer att göra något för att "de inte hade något annat val". Om något borde det innebära att man inte borde ta ifrån dem detta val eftersom, om detta är det enda de har, vad vinner de på att bli fråntagna den här möjligheten eller göra det svårare att använda den (vilket de svenska sexlagarna gör)?
Om vi skall få tro Pye Jacobsson så verkar sexarbetare välja sina jobb precis som vilka andra: de har en mängd olika motiv men det tjänar i alla fall syftet att få pengar i plånboken. Alltså, de gör det av lika mycket fri vilja som någon annan. Sexarbeterskan intervjuas av SWAN, Sex Workers' Rights Advocacy Network.
I intervjun visar hon även att de svenska prostitutionslagarna skadar sexarbetarna, vilket många förespråkare av dagens system inte vill erkänna eller förstå. Bl.a. leder kopplerilagen till att ingen får på något sätt tjäna pengar på deras verksamhet. Bor du hemma och din mor är sexarbetare? Jaha, då kan du bli åtalad för koppleri för du tjänar ju på hennes verksamhet! Är du hyresvärd och har en sexarbetare som gäst? Jaha, då får du allt vräka henne, för du kan ju inte få pengar genom prostitution! Vill du jobba tillsammans med andra sexarbetare så att ni kan skydda varandra bättre ifall en kund skulle förgripa sig på någon av er? Nänä, det är ju koppleri det med och kan inte tillåtas!
Man kan fråga sig om dessa lagar skrivits av personer som verkligen bryr sig om deras välmående eller av moraltanter som anser att prostitution är synd eller att vi lever i ett mansdominerat samhälle och det är bara förjävligt alltihopa.
Om vi skall få tro Pye Jacobsson så verkar sexarbetare välja sina jobb precis som vilka andra: de har en mängd olika motiv men det tjänar i alla fall syftet att få pengar i plånboken. Alltså, de gör det av lika mycket fri vilja som någon annan. Sexarbeterskan intervjuas av SWAN, Sex Workers' Rights Advocacy Network.
I intervjun visar hon även att de svenska prostitutionslagarna skadar sexarbetarna, vilket många förespråkare av dagens system inte vill erkänna eller förstå. Bl.a. leder kopplerilagen till att ingen får på något sätt tjäna pengar på deras verksamhet. Bor du hemma och din mor är sexarbetare? Jaha, då kan du bli åtalad för koppleri för du tjänar ju på hennes verksamhet! Är du hyresvärd och har en sexarbetare som gäst? Jaha, då får du allt vräka henne, för du kan ju inte få pengar genom prostitution! Vill du jobba tillsammans med andra sexarbetare så att ni kan skydda varandra bättre ifall en kund skulle förgripa sig på någon av er? Nänä, det är ju koppleri det med och kan inte tillåtas!
Man kan fråga sig om dessa lagar skrivits av personer som verkligen bryr sig om deras välmående eller av moraltanter som anser att prostitution är synd eller att vi lever i ett mansdominerat samhälle och det är bara förjävligt alltihopa.
onsdag 7 oktober 2009
Anka = anarkokapitalist
Darkwing Duck, privat brottsbekämpare, anka och därigenom lättvald symbol för anarkokapitalismen, enligt A för AnKa. Bloggen hade tidigare ett riktigt bra namn, men faller nu för den senaste trenden bland svenska anarkokapitalister att benämna sig själva som ankor.För en högst ointresserad eftervärld, som än så länge inte ens förstår innebörden av polycentriska lagsystem, känner jag mig tvungen att berätta historien om hur det här ordet kom till.
Det hela började på en IRC-kanal, osäkert vilken, där användaren geekuality lekte med ordet anarkokapitalist. Om tanken kom efter flera dagars reflektion och betänkande eller på stundens ingivelse är fortfarande osäkert, men en dag beslöt han sig för att förkorta anarkokapitalism med anka. Denna vågade handling skulle få oanada konsekvenser.
Senare, för snart ett år sedan, postar Arvinja ett inlägg på Liberal Debatts forum, där han, efter inspiration från geekuality, funderar på att kalla anarkokapitalister för ankor eller ankare. Den tidigare benämningen visade sig vara mycket mer populärt, och användningen av ordet spred sig senare till Flashback. Detta syns bl.a. på användaren ayanamiis avatar:

Tidigare förkämpar för denna ideologi hade använt förkortningarna AK och ak:are, men nu verkar de bli utbytta av anka och ankor. Denna innovation har förhoppningsvis effekten att vi får en trevligare image, men om ankan kommer bli framtidens frihetssymbol eller inte är fortfarande osagt. En sak som är positiv med ankan som symbol är såklart att den är ganska gullig.

onsdag 26 augusti 2009
Slöseri förr och nu
Under den stora depressionen i USA under 30-talet tyckte den dåvarande amerikanska presidenten Roosevelt att priset på jordbruksprodukter var för lågt. Han förstod tillräckligt mycket ekonomi för att förstå att man kan höja priset igen genom att sänka utbudet, så han startade en del program för att förstöra jordbruksprodukter. Han kunde inte tillräckligt mycket ekonomi för att förstå att det var en dålig idé, alternativt förstod han det väldigt väl och hjälpte endast några enstaka farmare.
Under den nuvarande recessionen tycker den nuvarande amerikanska presidenten att priset på bilar är för lågt. Därför startade han ett program för att förstöra bilar.
HT David Hendersson
Under den nuvarande recessionen tycker den nuvarande amerikanska presidenten att priset på bilar är för lågt. Därför startade han ett program för att förstöra bilar.
HT David Hendersson
onsdag 17 juni 2009
Om löneskillnaden mellan män och kvinnor och äktenskap
Enligt en rapport från SCB från förra året så tjänade kvinnor i genomsnitt 17,1% mindre än män. När de gör en statistik analys av de olika lönerna och försöker beräkna hur ens ålder, yrkesektor och val av yrkesektor påverkar lönen, så fann de att 9% av de urpsrungliga löneskillnaderna kan förklaras av dessa andra faktorer. Enligt deras analys är då 8,1% av löneskillnaderna oförklarade och skulle då, potentiellt, kunna förklaras av att kvinnor i regel diskrimineras på arbetsmarknaden.
Diskriminering som förklaring till löneskillnaden har jag varit skeptisk till sedan jag fick höra ekonomen Walter Blocks påpekande om vad det här innebar för de företagare som inte anställer kvinnor (givet antagandet om att de är lika duktiga på sitt jobb): de förlorar pengar på att anställa män om de kan anställa kvinnor för en lägre summa. Samtidigt borde avkastningen i industrier som är dominerade av kvinnor ha extra hög avkastning, eftersom kostnaden för arbetarna är lägre, vilket skulle innebära att alla investerare som investerar i mansdominerande yrken också förlorar pengar. Diskriminering som förklaring leder alltså till fler problem, som bryter mot de mest grundläggande ekonomiska teorierna, och verkar då inte vara en speciellt bra förklaring.
Den här uppfattningen är inget udda bland ekonomer. Ekonomen Bryan Caplan hävdar att de flesta ekonomer är överens om, ibland med vissa kvalifikationer, att marknadsmekanismerna får bort diskriminering på marknaden.
Om ekonomerna nu har rätt så innebär det att den skillnad som SCB inte kunde förklara beror på andra faktorer än de tog med i sin beräkning. En sådan faktor är civilstånd. Enligt Block påverkar äktenskap och samboskap kvinnor negativt och män positivt; allt annat lika så bör en kvinna, om hon gifter sig/bor hos någon, tjäna mindre än om hon bor ensam. Detta beror då på att arbetsuppgifterna i hushållet är ojämnt fördelade och att hushållet, som organisation, premierar mannens inkomst före kvinnans (för att kvinnan är hemma mer med deras barn).
Detta implicerar att kvinnor som är ogifta inte borde tjäna mindre än ogifta män, vilket Block hävdar är fallet. SCB tar inte med civilstånd som förklarande variabel i sina analyser men det gör deras brittiska motsvarighet. Och i deras rapport har de en tabell, som Mark Wadsworth uppmärksammade, som illustrerar Blocks poäng väldigt väl:
Diskriminering som förklaring till löneskillnaden har jag varit skeptisk till sedan jag fick höra ekonomen Walter Blocks påpekande om vad det här innebar för de företagare som inte anställer kvinnor (givet antagandet om att de är lika duktiga på sitt jobb): de förlorar pengar på att anställa män om de kan anställa kvinnor för en lägre summa. Samtidigt borde avkastningen i industrier som är dominerade av kvinnor ha extra hög avkastning, eftersom kostnaden för arbetarna är lägre, vilket skulle innebära att alla investerare som investerar i mansdominerande yrken också förlorar pengar. Diskriminering som förklaring leder alltså till fler problem, som bryter mot de mest grundläggande ekonomiska teorierna, och verkar då inte vara en speciellt bra förklaring.
Den här uppfattningen är inget udda bland ekonomer. Ekonomen Bryan Caplan hävdar att de flesta ekonomer är överens om, ibland med vissa kvalifikationer, att marknadsmekanismerna får bort diskriminering på marknaden.
Om ekonomerna nu har rätt så innebär det att den skillnad som SCB inte kunde förklara beror på andra faktorer än de tog med i sin beräkning. En sådan faktor är civilstånd. Enligt Block påverkar äktenskap och samboskap kvinnor negativt och män positivt; allt annat lika så bör en kvinna, om hon gifter sig/bor hos någon, tjäna mindre än om hon bor ensam. Detta beror då på att arbetsuppgifterna i hushållet är ojämnt fördelade och att hushållet, som organisation, premierar mannens inkomst före kvinnans (för att kvinnan är hemma mer med deras barn).
Detta implicerar att kvinnor som är ogifta inte borde tjäna mindre än ogifta män, vilket Block hävdar är fallet. SCB tar inte med civilstånd som förklarande variabel i sina analyser men det gör deras brittiska motsvarighet. Och i deras rapport har de en tabell, som Mark Wadsworth uppmärksammade, som illustrerar Blocks poäng väldigt väl:
fredag 5 juni 2009
Altruistisk bestraffning av lurendrejare
Vad ska man göra om man får ett Nigeria-brev eller liknande? Ignorera det likt annan spam-post?
Nej! Istället skall man på något sätt få brevskrivaren att slösa bort sin tid, vilket förhindrar denne från att störa andra. Denna praktik kallas scambaiting. Lyckade försök att lura lurendrejarna har bl.a. lett till skapandet av en nytolkning av Monty Python, ett Commodore 64 snidat i trä och till att en extra olycksam svindlare begav sig till Chad med skylten "Looking for the twat Muhammed".
Tit for tat in action!
Nej! Istället skall man på något sätt få brevskrivaren att slösa bort sin tid, vilket förhindrar denne från att störa andra. Denna praktik kallas scambaiting. Lyckade försök att lura lurendrejarna har bl.a. lett till skapandet av en nytolkning av Monty Python, ett Commodore 64 snidat i trä och till att en extra olycksam svindlare begav sig till Chad med skylten "Looking for the twat Muhammed".
Tit for tat in action!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)