Hur Viared brändes ned

Beslutet att jämna Viared med marken togs bara nio månader efter att invånarna fick höra om planen.

Det började med att kommunen gjorde en plan 1971 för hur de tänkte sig att industrin i området skulle utvecklas. Viared låg på vägen till Göteborg och bestod av platt åkermark där det skulle vara billigt att bygga - perfekt för ett industriområde.

Dessutom skulle ju hela Borås utvecklas ännu mer, stan skulle bli en sann metropol, så det var ändå oundvikligt på ett sätt att all intilliggande åkermark skulle komma till bättre nytta, enligt planen.

Tidigt under 1972 berättade kommunen om sina planer för folket i byn och trots protester så beslutade kommunen redan sommaren 1972 att byn skulle göras om till ett industriområde. Ägarna "köptes" sedan ut under hot om våld.

Efteråt såldes marken till Volvo för mindre än 20% av det kommunen betalat för det.

Det verkar också som om en anledning till att Borås kommun gjorde detta var för att de fick pengar ifrån staten för att Volvo skulle etablera sig där.

I Viared bodde ca 600 människor. De flesta var jordbrukare men alla jordbrukare sysslade även med någon småindustri.

Ordentlig Civil Asset Forfeiture närmar sig EU

I USA så kan staten ta alla dina pengar om de misstänker att du begått ett brott.

De behöver inte ha bevis. De behöver inte ha en rättegång. De kan ibland bara hävda att du begått ett brott och sedan är pengarna borta. 

 

Om inte du själv tar upp fallet i en domstol och bevisar att du verkligen var oskyldig. Vilket kostar tid och pengar så att många oskyldigt dömda blir tvungna att bara gilla läget.

Den här sortens lagar håller på att införas i EU nu. Det började smått 2014, där polisen knappt kunde ta misstänktas egendom, men förra året så röstade EU-rådet för att införa ny lagstiftning som ger polisen rätt att ta folks egendom, utan bevis, i rätt många fall.

Lagstiftningen blir inte lag förrän om två år, så den kan kanske stoppas. Men, EU är väl kanske lite mindre demokratiskt än Singapore, så historier som Institute for Justice, John Oliver och ISIL berättar om lär tyvärr kunna bli vanliga även här.

Common Core-galenskap i USA

Common Core State Standards Initiative verkar bli bland de största systemfelen i USA:s utbildningssystem. Enligt föreläsaren, en lektor, ovan skapades detta som ett federalt program tack vare en lobbygrupp med bl.a. Bill Gates i spetsen. Det var ingen som efterfrågade den här politiken i delstaterna, men de delstater som anammat det har gjort det för att de blev lovade att de kunde slippa vara med i det statliga "No Child Left Behind"-programmet, som alla nu verkar anse har varit uselt för utbildningen.

Utformana av Common Core skall, innan de försökte få igenom det med lagstiftningen, ha frågat endast två experter inom sina respektive fält om standarden de utvecklade skulle vara lämpliga för att barnen skulle klara högre utbildning. Båda två avskrev sig allt ansvar, skrev en artikel om att Common Core var värdelöst och är ute och turnerar i USA och håller föreläsningar om hur kasst det är.

Jag har inte sett hela föreläsningen än, men det har varit så bra hittills - speciellt en illustration av ett barn om hur denne skall lösa common core-matematik (runt 1:10:50 i klippet) - att den är värd att uppmärksammas bara för det. 

Ett citat om hur skolorna kommer att träna barnen att bli mer konformistiska i framtiden:

"Teachers don't teach math. They put kids two and three, and they give them a problem. And the purpose of the assignment is to get every kid in the group to the same conclusion. I actually have a number of tests that have been mailed to me, by moms in places like New York and Kentucky, where they've been doing this for two years.

One little boy wrote 6 * 7 = 42, a third-grader, it was a multiplication question, he wrote 42. He got marked wrong. And there was a note from his teacher in red pencil that the other two children in his pair group agreed on a different answer. They got i marked right because they agreed, he got it marked wrong, even though he had the right answer, because he did not agree with the other two people."

EDIT: Nu har jag sett tio minuter till och han tog upp ett exempel i Kalifornien där vissa barn inte lärt sig räkna ordentligt i fjärde klass. Så, några föräldrar anställde handledare åt barnen. Skolan svarade med att ge ut ett informationsblad som sa att barn som läser mer matte vid sidan av inte får fortsätta att läsa mer matte utan måste hålla sig på samma nivå som alla andra. Detta är också som det fungerar på många ställen i Sverige idag, men det verkar som om Common Core kommer att cementera den planen för alla barn.

En annan, väldigt usel sak, var att i samband med den här dåliga standardiseringen så passar staten på att samla in mer information ifrån barnen. Så, inte bara ens betyg utan även alla anmärkningar och omdömen som en lärare gör kommer att sparas digitalt. Dessutom har vissa skolor gjort hårdhänta utfrågningar av elever, där de frågat sådant som: "Är dina föräldrar registrerade väljare? Röstade de i förra valet? Vilka röstade de på?"

Föreläsaren, Duke Pesta, föreslår att anledningen till att Common Core tagits igenom är för att göra barnen mer beroende av skolan. Det förklarar varför många föräldrar inte kan hjälpa sina barn med matten och varför så många skolor i efterhand är för det - det ökar efterfrågan på lärare. Men han menar också att det finns rent politiska förklaringar också, staten vill indoktrinera barnen och känner att de kan göra det mer tydligt nu. Sakerna barnen får läsa och deras uppsatser (en skrivuppgift var: "Beskriv varför staten är som en familj, fast bättre.") har alla en vänster-miljö-etatistisk vinkel. 

Was it Wrong to Drop the Atom Bomb on Japan?

PragerU har gjort några riktigt bra videoklipp, som The War on Work och War on Boys. Men de har även gjort några riktigt usla klipp, som filmen ovan. Den var så barbariskt vilseledande att jag skrev ett svar på den:

Utterly wrong. This is because Mr. Miscamble can only imagine a peace of unconditional surrender as a peace worth pursuing. That is, a peace where the leadership of Japan can be placed under allied authority and risk losing their lives in a Nuremberg trial. That was the victory that the allied sought, after the Potsdam Declaration on the 8th of May 1945 - after having defeated Germany.

Those who talk of a japanase spirit fail to consider that the leaders actually wanted to have a conditional surrender. According to Wikipedia everyone in the government wanted to have a peace, if these conditions were met:

"1. Leave disarmament and demobilization to Imperial General Headquarters
2. No occupation of the Japanese Home Islands, Korea, or Formosa (Taiwan)
3. Delegation to the Japanese government of the punishment of war criminals" (From the "Debate over the atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki"-article)

So, keep their government intact, let them keep some lands they had conquered thirty and forty years earlier and let their war criminals go free (which, I believe, happened in either case) - and there would have been no need for the atomic bombings.

AND, the japanese ravages of China would have ended a lot quicker.

So, Mr. Miscamble's verdict that Mr. Truman was doing the most moral thing by demanding an unconditional surrender and used bombing tacts to secure that goal, is deeply flawed, and based on an unreflecting view of military logic.

Kunde varit diplomatiskt, men, jag ville bara skriva att han var en idiot.

Varför ägande är nödvändigt

I en eller annan form så är det nödvändigt att rättsligt säga att vissa varor ägs av en person medan andra varor ägs av en någon annan

Varför är det nödvändigt? Jo, för att utan en sådan indelning så kommer folk kunna börja bråka med varandra om vem som har rätt att använda vad. Genom att införa äganderätt - oavsett om det är privat eller kommunal - så skapas ett ramverk för att lösa konflikter om vem som skall kunna få använda vilken resurs.

Säg att vi inte hade det här systemet och allt var fritt fram att ta ifrån andra. Om jag då tycker att du har en fin t-shirt så kan jag ju ta den. Om du har en fabrik så kan jag också ta den, givet att jag nu har tillräckligt mycket makt. Och du kan ta tillbaka det, om du också har tillräckligt mycket makt.

Och även om vi vore helt hederliga med varandra så skulle det inte finnas något sätt att säga "Du får använda den först och sedan jag". För sådana regleringar genom överenskommelser skulle innebära att det finns en äganderätt, men att den bestäms först genom en politisk process.

En sådan här situation är inte stabil. Med tiden kommer någon ordning att uppstå i de flesta samhällen. Och med den ordning som uppstår - oavsett om det finns en maktpunkt eller flera - så kommer det finnas någon form av äganderätt.

Vi kan då tänka oss två sorters problem med avsaknaden av ägande. Den ena sortens problem är de som uppstår i ett samhälle helt utan äganderätt. Det är nog väldigt likt de problem Hobbes (felaktigt) trodde skulle finnas utan en centralstat: folk kan inte lita på varandra, det finns ingen handel och inte heller någon gemenskap. Det här är dock inte vad som kommer att inträffa, så det verkliga problemet är att någon annan sorts äganderätt kommer att uppstå. Och, det kommer inte att vara den bästa sorten.

Det finns undantag till den här regeln. I vissa fall så skulle man kunna säga att det inte spelar någon roll vem som äger något ifall det skulle gå att producera om samma sak med ett trollslag, om bara det inte är någon särskild grej som man fått av någon. Men annars, ifall jag kan ta din fabrik och du inte ens behöver tänka på det, så har du en ny, så finns inte samma behov av äganderätt för att lösa konflikter.

Det finns andra argument för äganderätt. Men jag tror att det här är det mest basala. Antingen för att helt utan äganderätt så är ingen form av samvaro möjlig (förutom för Borg) eller för att om vi inte kan komma överens om relativt bra regler för de flesta av oss, så kommer vi få regler som är relativt bra för få av oss, men dåliga för flertalet.

Det här argumentet kan även utvecklas för att komma fram till vilken sorts äganderätt som är bäst lämpad, ifall man vill kunna undvika konflikter. Men i det här inlägget nöjer jag mig med att slå fast att någon form av äganderätt är absolut nödvändig för den som vill leva efter någorlunda vettiga regler.

Folkets främsta företrädare är tillbaka

Aron Flam tar upp hur sjukvårdskostnaderna steg när de får mer pengar om de använder alla pengar i sin budget, hackar på FRA och poängterar att sänkta löner kan se till att flyktingarna får jobb.

Han missade dock att ge en bättre förklaring till varför sjuksköterskorna har så låga löner, men överlag är de nya avsnitten av Folkets främsta företrädare riktigt bra.

Att vara arg på sina politiska motståndare

Joan Kennedy Taylor diskuterar ovan en utomordentligt viktig fråga - hur skall vi förhindra att dåliga idéer sprider sig inom en rörelse. Hennes svar är att det är omöjligt och, i den mån man försöker, skadligt att försöka centralplanera tänkande. Istället bör idéer mötas öppet och, vilket inte ofta påpekas, efter lång betänketid; man bör inte vara rädd för att i en debatt säga att man kan se att ett motargument har någon viss poäng, men att man ännu inte hunnit utforska den helt och hållet. Det är en väldigt trevlig och fallibilistisk föreläsning.

Men det som fick mig att verkligen gilla den var att hon ger några förklaringar till varför man kan bli arg på sina politiska motståndare när de säger något som går emot ens moraliska perspektiv. Eller, hon förklarar varför folk inte borde skämma folk för att de har annorlunda moraliska perspektiv (såvida det inte rör sig om folk som anser att våldtäkt och dylikt är moraliskt okej) - jag tolkar det som att folk argumenterar genom skämning för att de är arga på personen. Hon tar upp två argument som jag ser som rimliga förklaringar till varför man kan bli arg på någon för att denne uttrycker annorlunda åsikter än en själv:

1. Frustration över att man inte är en bättre debattör, att man inte direkt med några få ord och meningar kan förklara varför den andra har fel.
2. Irritation över att det skulle ta så lång tid att förklara ens egen position.

Jag gillade den här delen av föreläsningen (ungefär från 22:00 och någon minut framåt) eftersom jag vid många tillfällen blivit arg på andra. Och för att hennes förklaringar intuitivt verkar stämma, åtminstone för mig. Det kan vara så att andra blir glada eller inte bryr sig ifall de inte kan övertyga någon annan eller att de skall behöva lägga ned tid på att förklara varför andras världsbild är helt galen. Det måste vara en skön inställning, undrar hur man kan utveckla det.

Min egen lösning på problemet med att man inte alltid kan svara på andra så bra som möjligt är samma som Taylors: utgå ifrån att min motståndare kan låta frågan bestämmas efter en mer noggrann undersökning av frågan. På det sättet så kan jag gå in i en debatt, medveten om att jag alltid kan komma ifrån den som en mer kunnig person - jag behöver aldrig ändra min världsbild annat än ifall ett helt korrekt resonerande borde få mig att göra det.

Kanske man skulle kunna göra samtalet mer trevligt om man har inställningen att sanningen, i slutändan, kommer att komma fram ju fler som diskuterar politik på ett roligt och glatt sätt eftersom ju fler som är med på det, desto snabbare kommer gamla vanföreställningar att försvinna.