lördag 2 januari 2010

Against Intellectual Property

Juristen Stephen Kinsella har författat en liten skrift med den självförklarande titeln Against Intellectual Property, som ger en kort introduktion till diskussionen om immaterialrättens plats i samhället, från ett libertarianskt perspektiv. Som sådan är det en väldigt kort skrift men Kinsella gör ett ganska bra jobb med att sammanfatta den libertarianska debatten, om än att han kanske alldeles för fort avfärdar de utilitaristiska argumenten som gjorts för att ha patent och upphovsrätt. Men bokens främsta syfte är att ge ett kort libertarianskt argumentet mot intellektuell egendom (IE) och detta gör den väl.

En bit in i boken ger Kinsella sitt positiva argument mot IE. Detta bygger på att äganderätt behövs för att undvika konflikter om vem som skall få äga en viss materiell sak. Immateriella saker är dock inte begränsade till naturen och att sätta upp hinder för att just göra dem begränsade skall skapa konflikter. Enligt Kinsella kan inga konflikter ha uppstått om dessa saker om ingen hade rätt till dem.

Detta argument tror jag är felaktigt, eller så har han gjort en stor miss genom att inte diskutera djupare hur konflikter uppstår. För idén att konflikter inte skulle kunna uppstå i en värld utan upphovsrätt och patent (de andra formerna av immaterialrätt berör inte boken) verkar inte rimlig. Vad Kinsella kanske skulle svara är att, givet att alla följer de libertarianska rättigheterna, så uppstår inga konflikter. Givetvis! Men detsamma gäller om vi hade följt rättigheter som respekterar IE.

Argumentet har dock viss kraft i en annan form, nämligen påpekandet att det verkar orimligt att man skall ha institutioner som gör vissa saker begränsade, när andra institutioner inte begränsar dessa. Förespråkaren av IE torde då ha bevisbördan på sig när det är denne som vill göra vissa saker exklusiva, när de lätt skulle kunna vara fria varor.

Dock använder Kinsella denna "hoppeanska" ansats för att kritisera IE-förespråkarna, vilket är olyckligt då hans egna reductio ad absurdum mot, exempelvis, Spooners syn på IE och hans genomgång av felaktiga argument inte behöver den här grunden. När det är uppenbart att ett försvar av en viss lag inte är rimlig, på grunder som båda håller med om, varför kritisera ytterligare från ett perspektiv som ni inte delar? Givetvis är det bra att föra fram en positiv teori om IE:s roll i samhället, men jag är mindre säker på att just den hoppeanska grunden är den rätta. Lyckligtvis använder han inte denna utgångspunkt så ofta för kritisera hans motståndare.

Sedan gör Kinsella några retoriska trix, som när han diskuterar hur "konstigt" det är med en form av upphovsrätt som begränsar oskyldiga människors förehavanden:
That is, by merely authoring an original expression of ideas, by merely thinking of and recording some original pattern of information, or by finding a new way to use his own property (recipe), the IP creator instantly, magically becomes a partial owner of others’ property. He has some say over how third parties can use their property.
- s. 35
När det gäller lagar så kan man nog säga att allt är magi; jag börjar magiskt äga något som ges bort till mig och helt hux flux börjar jag äga en, tidigare oanvänd, bit land om jag arbetar tillräckligt mycket på den. Denna känsla av magi uppstår p.g.a. att man bryter ned de sociala reglerna och ser på dem med fräsch blick och acceptansen av dessa regler framstår då som magi. Men eftersom detta även uppstår för materiell äganderätt är det inte riktigt ett giltigt argument. Men argumentet kan lätt förstärkas för att göra det mer vettigt, nämligen genom att påpeka att det finns en skillnad i att magin bakom vanliga sätt att börja äga saker (gåvor, byten och homesteading) verkar mycket rimligare än magin bakom IE. Kinsellas förstärker också sitt argument, men han tar inte upp att båda systemen bygger på magi.

Men nog med hårda ord mot boken! Jag vill inte skapa intrycket att dess kritik mot IE inte är träffande. När Kinsella bara håller sig till att peka på fel och motsägelser bland förespråkarnas argument är han riktigt bra. Och även om jag inte håller med om bokens positiva argument mot IE tycker jag om hans negativa. Överlag presenterar den en förnuftig syn på IE och är väl värd att läsa för den som inte är bekanta med de libertarianska argumenten i den här diskussionen. För de som är övertygade om vissas naturrättsliga argument för IE kanske inte boken är helt övertygande, men den borde ge goda anledningar till att de måste fundera mer på om sitt försvar verkligen är tillräckligt eller giltigt.